Visar arkiv från september 2017

Monogramma!

Som jag berättade om i förra inlägget hade jag på mig min stickade tröja med monogram på resan i Paris och jag fick många kommentarer och komplimanger.

Det här med monogram är en väldigt stor grej i Amerika, speciellt i södra staterna, men även mer och mer i New York.

Jag tycker att det är jättekul med monogram och säger som Reese Witherspoon: ”My rule is, if is not moving, monogram it!” haha

Så därför tänkte jag att när vi öppnade Bag-all butiken i Sverige skulle vi passa på att erbjuda monogram på kläder och andra saker som inte är våra produkter. Det har resulterat i hemsidan: monogramma.se

Idéen är att man tar med sina egna saker och kommer in med dem i butiken på Roslagsgatan 21, eller skickar med posten. Det kan vara kläder, handdukar, örngott eller vad som helst i tyg så sätter vi valfritt monogram på.

Det roliga med monogram är att man kan göra så många olika saker med dem, det är bara fantasin som sätter gränsen. Och så är de en fantastisk present – vad kan vara roligare än att få någonting med sitt eget namn eller initialer på? Det visar verkligen att den man får presenten av har tänkt till lite extra och tänkt just på dig.

Vi har investerat i en ny monogrammaskin till butiken. Tydligen är vi ensamma i Norden om att ha den här maskinen. Den gör fantastiskt fina monogram och man kan även brodera mönster så som hjärtan och fåglar etc.

Det har börjat bli väldigt inne att monogramma på denim kläder. Man kan köra ett inspirerande talesätt eller…

… sina initialer så som Olivia Palermo gjort med O.P på bröstfickan.

Med vår nya maskin kan vi brodera vad som helst. Vi har inte alla mönster, men man kan lämna in en bild och få den omgjord så det går att brodera den.

Haha varför inte…

Här har Annelie som jobbar på Bag-all mongorammat sina jeans!

Fickan är en annan placering.

Det är som bekant också en otroligt bra grej att sätta namn på sina barns kläder. Inte minst för att hålla reda på vad som är deras på dagis och i skolan. Och så är det snyggt också!

Här är Caprice, AKA Cappi, i hennes favorit jacka. Hon valde själv guldbokstäver och var hennes namn skulle sitta!

Namn på ryggan är praktiskt! Speciellt när det är en Fjällräven som många har!

Man kan till och med mongoramma sneakers. Hur bra är inte dessa som baby shower present?!

Eller en liten bebismössa!

Till semestern!

Eller till honom. Här är Micke i en linneskjorta som vi låtit sy upp på Bali.

Monogram är inget nytt för klädsnobbar. Små diskreta monogram har länge förekommit på skjortor och slipsar.

 

Som sagt gör monogrammen en jättebra present. För ett par dagar sedan var vi på Benjamins 20 års fest och vad kunde vara en bättre present än en ny Adidas jacka med namnet på ryggen?!

Ingrosso i silver!

Också många som gifter sig ser till att monogramma saker till bröllopet. Här är en person som ska gifta sig med någon som heter Wilson i efternamn får vi förmoda. Hon kom in med sin jeansjacka och snart ska hennes brudtärnor komma in med sina egna jeansjackor och få dem monogrammade också. Blir ett kul bröllopsfoto!!

I New York får vi ganska ofta brudar som köper monogrammade påsar till sina brudtärnor.

Så klart kan man monogramma saker till människans bästa vän!

Gulliga hundtröjor!

Jag skulle kunna skriva en hel bok om det här som ni märker. Men jag hoppas att ni ska bli lika inspirerade som jag av monogram!

Välkomna in till oss på Bag-all, Roslagsgatan 21!!

xx

PS På torsdag nästa vecka ska vi åka till Bali. Just nu verkar det som att vulkanen Mount Agung kan få ett utbrott så vi åker först till Singapore och avvaktar tills varnings nivån går ner.

 

Roadtrip continued…

Här fortsätter bilderna från vår resa. Efter Ligurien åkte vi söder ut till Pisa.

Ja, ni vet var jag menar eller hur?! Tornet lutar verkligen mer än man tror. Men på något dumt sätt rätar iPhonen upp tornet när man fotograferar det. Det här var den enda bilden jag lyckades få där man faktiskt ser hur mycket det lutar. Jag var rätt oförberedd på hur vackert själva tornet och omkringliggande byggnader är i verkligheten. Alltsammans är byggt i marmor och har en otroligt vacker lyster. Arkitekturen är så perfekt i sina proportioner.

Senare den dagen åkte vi vidare till Florence där vi också hyrt en lägenhet på Airbnb.

Så otroligt fin och mysig med bästa läget i stan, bokstavligen tre minuter ifrån Ponte Vecchio.

Som ni ser här. Det är alltså bron med hus på.

I Florence kan se ännu mer marmor!

Och Leonardo Da Vinci museet vilket var det barnen tyckte var absolut coolast.

I Florence snubblade vi på en underbar restaurang, La Menagere. Sällan har jag sett ett längre bord. Bordet fylldes på under kvällen så till sist var alla platser upptagna.

Efter Florence åkte Micke och småtjejerna hem till Sverige och jag och Celeste drog vidare till Paris.

Där jag hyrt ytterligare en lägenhet på Airbnb. Den här lägenheten tillhör en amerikanska ”wedding planner” och hans man.

Jag bodde i Paris från att jag var 12-15 år tillsammans med min mamma och syster så jag har många band till den staden. Det är ju verkligen ofattbart vackert.

Anledningen att vi åkte till Paris var att jag och Julia (från Bag-all) skulle titta på en stor mässa, Maison et Objects. Nu när vi öppnat i Sverige vill vi försöka komma ut mer på den Europeiska marknaden och tror att göra en mässa kanske skulle vara bra. Så det var till att sätta på sig sköna skor och börja traska runt mässan. Om det är en sak jag lärt mig om mässor så är det att man måste besöka dem innan man ställer ut. Det är otroligt viktigt att man hamnar i rätt sektion, tillsammans med andra varumärken som man kompletterar. På så sätt hittar de rätta köparna till ditt bås. Mässor är en stor investering och kraftansträngning så det är väldigt viktigt att man gör ordentlig research först. Julia och jag gick 1.5 mil på den här mässan så ni förstår hur stor den är. Vi såg ändå absolut inte allt. Man skulle nog behöva en hel vecka för att se alltihop. Men vi klarade av det viktigaste, nämligen att hitta en avdelning där vi tycker att Bag-all passar in. Så nu får vi se om vi gör slag i saken och ställer ut.

En av kvällarna gick vi på en otroligt cool restaurang: Boullion Chartier. Det är en gammal arbetarmatsal med otrolig atmosfär OCH fantastiskt billiga priser! Detta ställer rekommenderar jag verkligen. Men gå tidigt för det blir lång kö senare på kvällarna!

Så hann vi med lite shopping också. Jag köpte den här underbara kjolen och Celeste köpte den fina tröjan i butiken Lys-Alexndra på 73 rue de Turenne. Jag är helt besatt av Afrikanska tyger och prints. Första bästa tillfälle jag får kommer jag göra en kollektion påsar i afrikanska tyger.

Sen snubblade vi på den här butiken på Astier de Villatte på 173 Rue Saint-Honore och så blev dessa tallrikar min nya besatthet. Tyvärr hade jag inte råd med ens en enda för tillfället. Men så fort jag blir rik ska jag tillbaks och shoppa loss!!

Vår sista dag åkte Celeste och jag till Versaille.

Trädgårds goals!

Micke får sätta igång med häcksaxen snart här hemma hos oss på landet känner jag…

Why not?

Trianon Palace som ligger i den stora Versaille trädgården är mycket vackrare än själva huvudbyggnaden i min mening.

Eller vad sägs om denna gång mellan husen?

Spegelsalen inne i stora slottet. Man förstår att Versaille står på ”the bucket list” för många av planetens människors . Det är så mycket folk inne i själva slottet att man bokstavligen måste så i kö och ibland är man så inklämd att man skulle kunna lyfta på fötterna utan att trilla. Vi trodde att september skulle vara off season, men ickesanicke.

Sista kvällen i Paris på ett mysigt café i Saint Germain. Som ni ser har jag träffa med mina initialer monogrammade i guld. Så många frågor och komplimanger som jag fick för min tröja i Paris! Jag ska berätta mer om detta i nästa inlägg.

Au revoir for now!

xxox

 

 

 

 

Inviiiigning!!!!

Så igår hade äntligen den stora dagen kommit för invigningen av Bag-alls butik i Stockholm! Som vi hade putsat och fejat för att få allting klart i tid. (Det är bra att ha en deadline så man verkligen måste se till att få upp de där sista krokarna, tapetsera toan etc…)

Här är vår fina lilla lokal på Roslagsgatan 21. Nya plantor utanför dagen till ära!

Här står Julia och vinkar och monogrammar tröjorna som personalen skulle ha på sig på invigningen.

Så här fint blev det!

Och så med namnen på framsidan. (Snart ska jag berätta om vår andra business där man kan ta med sina egna kläder, handdukar, mössor – you name it – och få dem monogrammade med vad man vill: monogramma.se eller följa på Instagram @monogramma.se)

Här står våra produkter uppställda på en stort industrivagn som jag hittade i Brevensbruk.

Här är vår köpmandisk som jag fyndade på Blocket!

Och tadaaaa…. en sprillans ny monogram maskin som vi tydligen är ensmamma i Norden on att ha för tillfället. Den gör otroligt fina monogram och har massor av andra brodyr möjligheter så som hjärtan etc.

Man kan inte tro att jag verkligen älskar färg vid första anblicken på Bag-all eftersom majoriteten av våra påsar är vita med svart tryck. Men om sanningen ska fram älskar jag färg. Här är våra Pompom cases som kan användas till datorer eller som sminkväskor. De har jättefint foder inuti också (alla har olika blommiga foder). Pompom casen är gjorda av en liten familjefabrik i Indien som gör de fina ”block printsen” för hand.

Presentpåsarna var min första produkt! Idéen är att använda återanvändbara presentpåsar istället för inslagspapper, som är en jätte miljöbov i tillverkningen och som sen direkt blir skräp… Nej, please reuse – waste reduce. Man kan superlätt sy dem själv. En beskrivning på hur man gör det finns i min bok: Drömfångaren

…som du ser här. I boken finns även hela berättelsen om hur jag gick från idé till ett företag som idag säljer i över 25 länder.

Vår älskade resekudde. Den är såååå såå skön och smart!

Drumroll please… här är vår überlyxiga toalett. Jag fattade inte riktigt hur dyr den här tapeten, Tibet från Clarancehouse, var när jag beställde den och det visade sig att de säljer ”half rolls”, dvs halva rullar! Det var något nytt för mig. Men som tur är räckte det precis och hjältarna Julia och Annelie fick upp den med perfekt mönsterpassning.

Nya påsar med våra två locations NEW YORK och STOCKHOLM! Man får dem för 40 kr med ett köp i butiken.

Man kan välja på pussmun eller hjärta!

Sen började gästerna komma. Först ut var mina bästa supportrar: Ebba von Mecklenburg till vänster, min mamma Gunilla Curman i mitten och hennes man Robert af Jochnich. Dessa tre har gjort Bag-all Sweden möjligt med sitt stöd. Så STORT tack till er! I love you!!!

Sen började det ÖSA in folk!! Sååå himla kul!! Det gick knappt att röra sig i butiken under stundom.

Min syster Stephanie (som har en superSUPER fin stickaffär Makeri14 på Köpmangatan 14 i Gamlastan, här är hennes webbsida: makeri14.com) och min pappa Lars Wesslau.

Kristin Kaspersen är en kompis sedan barnsben när vi spelade teater tillsammans på teatern Folkan. Hon skrev så gulligt om mig och familjen och Bag-all på sin blogg!

En annan fin person som stöttat mig mycket under åren är Pernillas mamma Christina. Snällare person får man leta efter! Hon och Hans har alltid varit så otroligt generösa mot oss barn runt deras barn. Hela deras hus var fullt av ungar som käkade upp allt som fanns i kylskåpet, stökade till, hittade på dumheter – men aldrig att de klagade på det. Nej tvärt om, ledorden var alltid – alla är välkomna!!

Sen så klart sist av alla kom den här gullisen: Pernilla, med ballonger, choklad och godaste vinet Pazzione!!

Min man Micke hjälpte till vid baren!

Blev helt överrumplad och hade faktiskt inte tänkt på att vi skulle kunna få så många blommor!!

Ingenting hade varit möjligt utan dessa tjejer: Annelie Pernling till vänster som är Bag-alls Sverige chef, moi, Celeste som körde monogram kvällen lång och Julia Arhammar som varit med Bag-all bokstavligen från första dagen!! Dessa tjejer är bara bäst! Så arbetssamma, så trevliga, påhittiga, omtänksamma och roliga att ha runt omkring sig. Lyllo mig!!

Gänget i sina fina tröjor!

Och så ryggen!

Vi var alla helt uppspelta och lyckliga när kvällen var över! Helt höga på alla fina lovord från kunder och vänner. Än idag känner jag mig upprymd och så glad!!

Tusen tack alla ni som kom! Och tusen tack alla ni andra som stöttar och hejar på på avstånd!!!

Love you all!

xx

 

 

 

 

Road trip!

I förrgår kom vi tillbaks från vår semester i Europa. Som jag skrivit om tidigare var vi först i Verbier i några dagar tillsammans med familjen, sen hyrde vi en bil i Schweiz som vi lämnade tillbaks i Rom en vecka senare. Så himla praktiskt att man kan göra så, dvs hyra på ett ställe och lämna tillbaks på ett annat (Europecar var det om någon undrar).

På knappt fyra timmar körde vi från Alperna ner till San Michele på Italienska västkusten. Där hade vi hyrt en lägenhet på Airbnb i ett gammalt Italienskt hus.

Vi hade förstått från bilderna på Airbnb att det skulle vara fin utsikt. Men vi var ändå inte riktigt beredda på den helt makalösa utsikten!

Celeste i vardagsrumsfönstret.

Toalett med Italiens finaste utsikt?

Takmålningar i sovrummet med mina favoritblommor Hortensia! Så himla ljuvligt. Mindre ljuvliga är sängarna i Italien i allmänhet. Ofta stenhårda med kuddar hårda och höga som sittdynor.

Men dekorera, det kan de! Här är taket i vardagsrummet! Har man svårt att sova kan man ju alltid ligga och stirra upp i taket.

När man hyr online kan det vara ganska svårt att avgöra hur lägenheten ligger, dvs vad som finns runt omkring. Så gissa om vi blev glatt överraskade när vi förstod att vi bodde ett stenkast ifrån en jättemysig liten stenstrand.

Jag ligger mest under en sjal på stranden. Kan ni se mig?

Och kollar på resten av familjen som älskar att bada och snorkla. Egentligen gillar jag inte värme, stränder och bad i havet, så det är rätt ironiskt att vi snart ska flytta till Bali där det är väldigt varmt året runt.

Vattnet var otroligt rent och klart och de såg massor av olika fiskar och sjöstjärnor.

Från den lilla stenstranden till den närmaste lilla byn, San Michele, går det en otroligt fin gammal stenväg längs vattnet. Vi passade så klart på att fota Bag-alls nya svarta rygga med pompoms (obs har inte kommit in i butik ännu).

Celeste med samma rygga promenerandes från San Michele till Portofino på den röda mattan som går hela vägen. Så himla smart grej att lägga ut en röd matta utomhus som turisterna kan följa längst kusten från Rapallo till Portofino. Från vårt hus till Portofino var det ca 7.5 km, en promenad som vi gjorde varje eftermiddag. Det kan tyckas långt, men det var så otroligt mycket fint att titta på längs vägen.

Privatvillorna…

Våningshusen i byarna som är bemålade med Tromp l’oeil målningar i olika pastellfärger… Man kan liksom inte titta nog.

Till och med badhytterna är snygga och ger bra foto ops.

 

Väl framme i Portofino var det verkligen värt sin promenad. Dels var vi hungriga som vargar och dels så mycket fint att titta på.

Vi pratade rätt mycket om det verkligen är så att folk bor i de där smala husen. Ni ser att vissa hus bara är ett fönster brett. Och om de i så fall verkligen hänger ut sin tvätt utanför fönstret. Eller om det är så att Portofino numera egentligen mer är en kuliss för turister. Oavsett är det himla fint och väl värt ett besök om man får chansen.

Resten av vår resa berättar jag om i ett annat inlägg. Nu ska jag in till stan för att inviga butiken på Roslagsgatan 21. Jag hoppas att få se några av er där!!

xx

 

En riktig hjälte!!

Om ni vill veta hur en riktig hjälte ser ut så ta en titt på bilden ovan! Peter Sörensen heter han och han har startat Återbruket i Karlstad. Jag träffade honom i somras när vi var och hälsade på min kompis Jill i Värmland. Peter är alltså hennes bror.

Peters stora hjälteinsats är att han har startat Återbruket, en affär full med saker, främst elektronik, som folk kastat på sopen.

Peter och hans anställda, varav flera är flyktingar, åker till sopstationer och tar rätt på elektronik som folk slängt. Det allra mesta som folk kastar kan ganska lätt lagas. Det här med att laga saker är någonting som vi tycks ha glömt bort nuförtiden. Förr lagade man en strumpa om det gick hål på den. Nu kastas den direkt.

Återbruket har nu blivit så populärt att många hoppar över sopstationen och åker direkt till Peter för att lämna gamla grejer som de inte längre vill ha eller som har gått sönder. Många cyklar blir det.

Och vitvaror!

De flesta av oss har vid det här laget kört igenom några datorer. Tänk vilket skräpberg dessa bildar. Här är en liten del av alla laptops som Peter och gänget hämtat på sopen. Efter de lagat dem säljs det för några hundralappar styck. En win win för den som köper och för miljön!

Dammsugare som ser ut att vara sprillans nya modeller i mina ögon!

Många av killarna som jobbar på Återbruket har själva kommit till Peter och bett om att få jobba där. De ville inte sitta på någon förläggning och bara se dagarna gå, utan ville göra nytta.

Återbruket är som ni säkert förstår inte någon vinstaffär för Peter. Han har själv tagit ut under minimilön i flera år för att få det att fungera. Peter är i botten civilekonom och byggnadsingenör och hade kunnat välja en enklare och mycket mer lukrativ väg för sig själv. Flera gånger har han varit på väg in i väggen i ren utmattning för att han slitit så mycket för att få det hela att gå runt. Men som väl är brinner han för det här och kämpar på. Personer som Peter tycker jag borde få medalj! Han har förstått någonting om framtiden som vi alla snart måste börja förstå – att slit och släng inte längre fungerar. Framtidens gruvdrift kommer inte vara nere i bergsrum utan uppe på soptippar.

Här nedan har jag kopierat ett inlägg av Peter på sajten lokallojalvarmland.se där han beskriver sitt projekt med egna ord:

På Återbruket i Karlstad förändrar vi just nu världen. En dag i taget.

I grunden är jag civilekonom och byggnadsingenjör. Och har de senaste 30 åren jobbat som frilansande konsult inom formgivning och marknadskommunikation med uppdrag åt företag och organisationer. Men för några år sedan, när jag just passerat 50, började lusten att engagera mig mer i samhällsbygget växa sig allt starkare. Jag hade ett antal känslor, tankar och idéer som legat och växt till sig några år som jag var sugen på att sätta i verket. En av de känslor jag burit med mig sedan barnsben var förskräckelsen som drabbar mig varje gång jag besöker en återvinningsstation. Så oerhört mycket fina, till synes hela, grejer som slängs. När de skulle kunna återbrukas. Och kanske säljas. De flesta av er har säkert både känt känslan och tänkt tanken.

Jag beslöt mig för att undersöka om det gick att närma sig det hela den entreprenöriella vägen. I entreprenörsskapet finns krafter som kan förflytta berg och förändra världen. Det beslutet har tagit mig på en spännande resa.

Sedan årsskiftet 2015/2016 driver jag nu företaget Återbruket i Karlstad. Där jobbar vi med att i samverkan med Karlstad Energi försöka minska sopberget genom att hitta modeller för att sortera ut saker som faktiskt går att återbruka bland saker som slängs på kommunens återvinningscentraler. Vi har hittills fokuserat huvudsakligen på hemelektronik. Elektroniksopberget växer i en allt snabbare takt och blir för varje dag ett allt större miljöhot. Därför kändes det logiskt att börja där.

Återbrukets IT-verkstad. Mahmood och praon Joel fixar datorer på löpande band.

Lagarna och reglera som gör detta sätt att arbeta möjligt finns redan på plats. De kommer ytterst från EU och kommer till uttryck i EUs sk avfallstrappa. Överst på den står tydligt att kommunerna i första hand ska jobba med att förebygga sopor, dvs sträva efter att de aldrig ska uppstå alls. Uppstår ändå sopor ska man så långt det är möjligt sträva efter att verka för att de kan återanvändas. Det är där vi på Återbruket i Karlstad kommer in. Misslyckas man med steg 1 och 2 så är det tredje steget återvinning. I Sverige är vi ganska bra på återvinning. När det gäller återbruk är det tyvärr sämre ställt. Här finns utrymme för förbättring.

När du slänger något på en återvinningscentral övergår äganderätten av prylarna till kommunen. Och kommunens ansvar, ytterst styrt av den nämna avfallstrappan, tar vid. I strävan att återbruka äger kommunen full juridisk rätt att till och med klättra ner i containrar för att försöka återbruka det som går att återbruka. Som privatperson får man dock självklart inte göra det. Det är strikt förbjudet trots att det ibland kan vara väldigt lockande.

Nu har Återbruket i Karlstad varit igång i snart ett och ett halvt år. Först var det jag och en kompis som drev det. Sedan bara jag. Plus goda vänner som jag ringde in när orken tröt. Så en dag hörde några asylsökande killar av sig via deras svensklärare och undrade om de kunde få praktisera hos mig. Det blev början på en fantastisk resa och vänskap som jag aldrig kunnat drömma om. Idag är två av dem, 24-årige Mahmood från Jemen och 40-årige Abdu från Eritrea anställda på sk instegsjobb här på Återbruket i Karlstad. Utan dem hade det vi idag åstadkommit aldrig varit möjligt. Jag är så full av ödmjukhet och beundran över deras insats och inställning.

På upphämtningsuppdrag på ett företag. Mahmood, Abdu och praktikanten Nizar från Syrien.

Efter en stapplande inledning har vi nu fått riktigt bra fart på verksamheten. Tillsammans med den kunniga personalen på Karlstad Energi har vi utvecklat en småskalig arbetsmodell som fler kommuner enkelt skulle kunna ta efter. Med hjälp av den modellen återbrukar vi redan nu tonvis av fungerande elprodukter och säljer dem i en secondhandbutik på Örsholmen där kunderna strömmar till när vi har öppet fredagar och lördagar. Kunderna är lyckliga. Vi också. Ja till och med moder jord ler nog litegrann när hon ser vad vi gör misstänker jag.

Ett skepp kommer lastat med återbruksvaror. Selfie från vardagen i mitt liv just nu.

Det har varit en oerhört spännande, men också tuff och mödosam resa så här långt. Nu går den vidare. Och vi har fått förstärkning av en ny fantastisk praktikant, 19-årige Moaz från Eritrea, som är en fena på att reparera cyklar. Det slängs massor av fina cyklar som enkelt kan få nytt liv. Unge Moaz är en blivande entreprenör ut i fingerspetsarna. Och så har vi fått en välkommen vitamininjektion i form av virvelvinden och glädjespridaren Gunvor som fyller ut sina dagar som pensionär med att laga symaskiner och fungera som allmän extramorsa åt oss alla. Just den här veckan har vi dessutom förstärkning av 15-årige Joel som är prao hos oss. Återbruket i Karlstad upphör aldrig att överraska mig. Att förändra världen är inte alldeles enkelt. Men det går om vi verkligen slår våra kloka huvuden ihop och jobbar tillsammans. Unga som gamla. Ursvenskar som nyanlända.

En annan värld är möjlig.

Peter Sörensen

Ja verkligen – en annan värld ÄR möjlig!!

Ni som har chansen: åk och stöd detta fantastiska projekt:

Besöksadress (butik och lager): Stormgatan 8, Örsholmens industriområde, Karlstad

Öppettider: Butiken är öppen fredagar 12-18 och lördagar 10-16. Påskhelgen har vi öppet skärtorsdag 10-16. Långfredag och påskafton stängt.

Betalning: Du kan betala med kort, cash och swish.

Ta bussen: Stadsbuss nr 11 stannar på Stormgatan

Postadress: Återbruket, c/o Greenhouse, 1:a Villagatan 5, 653 41 Karlstad

Verksamhetsledare: Peter Sörensen, 0730-205282, peter@aterbruketkarlstad.se

xx

Jen

Och så till en helt annan sak: Det är några läsare som är sura för att jag tagit bort deras kommentarer här på min blogg. Men skriver man sura och ogina kommentarer om mina vänner, i det här fallet Pernilla och Bianca, får man räkna med att jag tar bort det. Jag vill inte läsa massa strunt, och jag vill inte att andra ska läsa massa strunt, som folk som helt tydligt är oinsatta i deras liv skriver.

Ta tillfället i akt!

Som jag skrev i mitt tidigare inlägg så är att vara egen företagare mer en livsstil än ett jobb. För att få det hela att funka så måste man  hela tiden ha sin verksamhet i bakhuvudet och ta varje tillfälle att förmedla sitt budskap eller sin produkt. Något som jag gjort under åren är att jag har fotograferat Bag-all produkterna kontinuerligt. Åker vi någonstans, ja då följer påsarna och väskorna med.

Här sitter Celeste på båten ut till Kismet som ligger på Fireisland utanför New York. Dip Dye väskan är med och då är det ett gyllene tillfälle att fotografera. Sen åker bilderna direkt upp på Instagram och ibland lägger jag även upp dem på vår website. Jag gillar själv att se produkter/saker i ett sammanhang och har märkt att andra också gör det. Vi kallar dessa bilder för ”mood images”. De blir ett bra komplement till vanliga produktbilder och gör ens märke/brand levande. Jag har skrivit en hel del om detta i min bok, Drömfångaren, för er som är intresserade. Nu för tiden är bilder är så otroligt viktiga för att säljer produkter. Och det är väldigt viktigt att man sätter sig in i hur social media kanalerna fungerar och bestämmer sig för hur man ska porträttera sina produkter om man ska lyckas med en verksamhet.

Den här bilden tog vi på midsommarafton i New York. Vi hade bundit en fin krans så självklart passade vi på att fotografera en Smyckes väska. Som tur är kan man ju idag ta så otroligt bra bilder med telefonen så det är verkligen inget större omak att ta dessa bilder. Det största jobbet är egentligen att välja ut bästa bilderna efteråt och lägga på lämpligt filter.

Vi har som sagt gjort detta till en livsstil att ta med Bag-all produkterna vart vi än går.

I New York är det ganska lätt att fotografera ”mood images” eftersom nästan varenda gata blir snygg på bild. Ofta promenerade vi från lägenheten till Bag-all  butiken i Nolita och passade på att ta bilder på en tote.

Här är Margaux på åkern utanför vårt hus i Sörmland för någon vecka sedan.

Häromdagen åkte vi till Verbier. Eftersom min familj bor lite utspritt i Sverige och världen ville min mamma samla alla syskon, deras respektive och barnbarn. Det var sannerligen inte lätt att hitta datum som passade alla, men så fick vi till det nu några dagar nu i början av september.

Jag har aldrig varit i Alperna på sommaren och skulle troligen inte ha valt att resa hit om inte mamma fixat detta. Men nu är jag helt såld på semester i bergen. Det är verkligen huuur fint som helst och så får man träning när man vandrar i bergen. Älskar att kombinera semester med aktivitet.

Så här ser Verbier ut på sommaren. Blommor överallt och gröna gräsmattor.

Margaux gungar uppe på berget.

Mamma och hennes man Robert vandrandes i bergen. Utsikten är verkligen svindlande!

Det är definitivt inte varje dag som vi tar en bild på hela familjen tillsammans, men här är vi! Den korta personen till vänster är jag. Tänk att min 12-åring vuxit om mig!!

Min söta mamma och Celeste sjunger låtar från Sound of Music. Man blir inspirerad att brista ut i Edelweiss här i Verbier kan jag tala om.

Och så klart… fotograferade jag de nyaste påsarna!! Jag har gjort en ny sorts ryggsäck med barnmotiv på. Kommer snart finnas att köpa. Följ mig på Instagram @bag_all eller skriv upp dig på vår mailinglista för att få reda på när den finns tillgänglig.

Det kommer även komma ryggsäckar med alfabetet på!

Micke med Robot ryggan!

En svart ryggsäck är också på G!

Roboten ute på promenad i trollskogen.

Nu sätter vi oss snart i bilen och åker till Italien. Vi får se vad vi kommer fotografera där haha!

xx

Du kan även följa mig på mitt privata Instagram: @jenniferjansch

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Instagram