Visar arkiv från februari 2018

Ni som läst min blogg ett tag vet att jag på riktigt har de bästa anställda!

I början av Bag-alls historia hade jag lite problem med att hitta personal, men nu har jag kommit på tricket och det är att anställa sådana personer som man känner att man vill vara riktigt bra kompis med. Känslan ska vara att man blir glad när man ses och man gillar att hänga!

Min inställning som chef har alltid varit att man ska bry sig om varandra och till exempel börja dagen med att kolla hur alla mår. Jag var chef på ett företag för många år sedan. Vi började alltid dagen med att snacka med varandra, alla berättade om kvällen innan, om något roligt hade hänt eller något tråkigt, hur barnen mådde etc osv. När jag sedan slutade kom en chef som ville införa att ingen fick prata med någon innan klockan 11 på morgonen. Alltså något så galet har jag typ aldrig hört. Och så klart var personalen jätteledsna. De fick inte längre den där sköna starten på dagen och väldigt många slutade på den arbetsplatsen vart efter. På samma arbetsplats blev jag inkallad till storchefen som beordrade mig att sluta med oskicket att köpa födelsedagspresenter till de anställda. Han kunde inte tänka sig något mer onödigt att lägga pengar på… Jag tycker tvärt om, jag kan inte tänka mig något bättre att lägga pengar på! Vi ägnar mycket tid åt att försöka tänka ut vad var och en av de som jobbar hos oss skulle kunna bli glada för när de fyller år.

En annan viktig grej som gör att det funkar så bra med de som nu jobbar på Bag-all är att vi har samma arbetsmoral. Alla som jobbar här tycker verkligen att det är kul att jobba och ingen är inte rädd för att kavla upp ärmarna och se till att få saker och ting gjort. Jag minns  att jag var så förvånad när Julia precis börjat jobba med mig, för varje gång vi just blivit klara med något slog hon ihop händerna och sa ”jaha, vad ska vi sätta igång med nu då?!” och fortfarande är det ofta Julia som pushar på att vi ska ta tag i saker och sätta igång med olika projekt.

Annelie som är en cool katt jobbar på lugnt och metodiskt och rätt som det är har hon fått hur mycket som helst gjort, utan att man liksom har märkt det.

Här nedan följer ett inlägg om hur en dag på Bag-all Sweden kan se ut, berättad av bästa Annelie (Sverige chef) och Julia (min högra hand – och arm och ben…)

Hej!

We’re back! Den här gången tänkte vi (Annelie och Julia) beskriva hur en typisk Bag-all dag ser ut för oss! Dock är det ganska problematiskt i och med att ingen dag är den andra lik.

Vi har ständigt många olika projekt på gång. Vi förvånas nästan av att våra to-do lists alltid är lika långa fast vi jobbar järnet varje dag! Då vi är ett så pass litet företag fortfarande så inkluderar arbetsuppgifterna allt möjligt, det är högt och lågt. Detta är verkligen jättekul då vi älskar variation och att få vara en del av varje liten detalj av företaget som vi är med och bygger.

Det här möts vi av varje morgon!

När det passar in i planeringen så kan vi ibland starta dagen med ett frukostmöte på ett av alla mysiga caféer i Vasastan. Gast eller Pom och Flora är stora favoriter! Då stämmer vi av dagen, veckan, och månaden och ser till vi har koll på saker och ting, samt lägger nya planer. Efter tillräcklig kaffekonsumtion så går vi till butiken på Roslagsgatan 21 där vi även har vårt kontor. Där är det öppet för kunder 11-18 i veckan, och 12-17 på lördagar!

Frukostmöte på Gast

Det första vi gör när vi kommer in i butiken är att bestämma dagens Spotify spellista! Jobbar Annelie ensam så spelas mest lugna, akustiska ballader, och när Julia kör själv så blir det hip hop eller gubbrock. Dock jobbar vi ju ofta tillsammans och då landar musiken där emellan nånstans.

Eftersom vi vill att ni som handlar ska få era produkter så snabbt som det bara går, börjar vi varje dag med att packa alla online ordar som har kommit in under morgonen och gårdagskvällen. Vi brukar köra ett till pack-race på eftermiddagen så vi även får med ordrar som kommit in under dagen innan vi går och lämnar allt på posten.

Ordrar som väntar på att skickas ut!

Självklart tar vi paketen till posten i en specialmonogrammad Bag-all tote.

Många av online ordrarna har även monogram så broderimaskinerna brukar gå varma på förmiddagen!

Hittills är dagarna ganska lika varandra, men när alla ordrar är packade och mailen är genomgången, det är då olikheterna börjar. Här nånstans brukar även Julia sätta på Nespresso-maskinen medan Annelie som ”försöker dra ner på koffeinet” fyller på sin vattenflaska (dock kan man aldrig hoppa över efter-lunchen-kaffet, det är sen gammalt).

Julia spenderar för tillfället mycket tid på att förberda Bag-alls lansering i Australien (tjohoo)! Hemsidan ska fixas, avtal ska skrivas, varor ska beställas och så vidare.

Annelie har just idag mailat med nya och gamla återförsäljare och ordnat med de beställningar som de lagt. Dessa ordrar måste såklart packas, varorna ska dras av från inventeringen och ordern ska bokföras. Utöver det finns alltid räkningar att betala, kvitton att bokföra och det brukar gå åt nån timme varje dag för att fixa detta. Annelie jobbar även just nu med årsbokslutet, så där läggs stort fokus.

Några sysslor vi gör regelbundet är att fotografera nya varor och mood images, lägga beställningar på varor, ha kontakt med privatkunder och återförsäljare, omorganisera displayen, göra ändringar på hemsidan etc.

Här fotar vi en Wet Beach Stuff som ska till influenser @kristinsundberg

Under dagen så uppdaterar vi även vårt monogramma.se instagramkonto. Du vet väl att du kan komma in med egna kläder, handdukar, örngott, väskor med mera som vi kan brodera på? Kika gärna in på vår monogramma hemsida för mer information och inspiration.

Vi har monogrammat många mini kånken. De blir verkligen såå fint!

Så fort det kommer in kunder i buitken är dom såklart vårt fokus! Då pausar nån av oss det vi gör för tillfället och hjälper dom. Nu runt alla hjärtans dag så bjöd vi på geléhallon och runt jul fanns det alltid pepparkakor i butiken! Vi vill verkligen att alla som kommer in ska känna värme och hitta inspiration hos oss!

Butiken på Roslagsgatan

Den här veckan har vi även fokuserat på att leta ny personal! Vi är på jakt efter ett stjärnskott till butiksbiträde som kan jobba torsdag-söndag varje vecka. Nu vet du bättre hur våra dagar ser ut. Känner du att du vill bli en del av det, så får du gärna maila ditt CV och personliga brev till annelie@bag-all.com.

XO
Jullelie

Först hände ingenting, sen ingenting, sen ingenting – men SEN så kom allting på en gång. Det märkliga är att jag beställt våra möbler från helt olika ställen, de ligger inte ens i samma städer här på Bali, så de kan omöjligt ha koordinerat sig, men plötsligt i måndags så var alla möbler klara!! Under veckan har den ena grejen efter den andra levereras till huset.

Tänkte först visa lite bilder på hur tomt huset är och hur vi har bott under senaste månaden.

Här mitt sovrum med en temporär rotting konstruktion för att hålla myggnätet uppe.

Cappis rum med madrass på golvet…

…och ingenstans att förvara varken saker eller kläder på ett bra sätt.

Celestes rum. Roligare har man ju sett…

En klädställning är förvisso bättre än ingen klädställning, men ändå, det mesta i klädväg i en väska på golvet.

Så i måndags kom först våra sänggavlar som jag specialbeställt.

Jag hade tagit med mig en bild från internet på en säng som jag gillade och gjort vissa justeringar i designen för att få den som jag vill ha den. Det var så klart lite nervöst eftersom man aldrig riktigt kan veta vad man får. Men jag är jättenöjd och tror att den kommer bli superfin i vårt rum!

Och idag kom den här! En rotting daybed som jag har beställt till vår terass. Jag är verkligen helt galen i den här typen av ”over the top” rotting design.

Sen kom Cappis skrivbord som jag också specialbeställt och designat med inspiration av 60-talsmöbler. Förresten här ser ni hur stor Ming blivit!!

När man matchar sitt golv med sin katt…

En byrå till Cappi!

Sängbord i rotting. Som jag älskar rotting!!

Lampor i mässing som jag också specialbeställt och gjort bitvis egen design på.

Här är ett gäng korgar som jag också designat till skåpen som tjejerna ska ha i sina rum. De har glasdörrar så jag tänkte att de ska ha korgar i olika färger för att kunna hålla ordning.

På väg hem!

I skåpet! Jag funderar på om jag kanske ska börja sälja lite inredningssaker som jag designar här så låt mig få veta i kommentarerna om ni är intresserade!

Nu återstår bara frågan hur vi ska få upp skiten till sovrummen?! 😝

xx

Kolla in min hemsida www.bag-all.com och www.bag-all.se eller instagram @bag_all @jenniferjansch

Eftersom jag snart kommer börja gnälla vill jag ändå börja det här inlägget med att påpeka att jag är otroligt tacksam för att ha möjligheten att bo på Bali! Det är en fantastisk chans för barnen att få lära sig en annan kultur och uppleva Asien på nära håll och för mig att jobba i den tidszonen där min tillverkning sker. OCH att få njuta av underbart varmt väder året runt. OCH få uppleva balinesernas fantastiska kultur och vänlighet! Varje dag tänker jag på hur bra vi har det och hur tacksam jag är över allting. Det gjorde jag förvisso när vi bodde i New York också, och när vi bodde i Sverige.

Var annars än Bali kan man se så här vackra ställen?

MEN…. det finns vissa saker som helt klart är – ska vi säga – annorlunda med att bo i den här delen av världen…

Jag har så sakteliga börjat förstå att jag har en helt annan tidsuppfattning än Indoneserna. Som jag berättat här på bloggen har jag beställt ett gäng möbler till nya huset. Huset var ju helt tomt när vi flyttade in för snart en månad sedan och det är det, mer eller mindre, fortfarande… Inga möbler har dykt upp.

När jag beställde sängar, bord, stolar, lampor för en månad sedan blev jag lovad att de skulle komma inom en vecka eller max två. Vad jag inte tog med i beräkningen var att det var en till två BALIVECKOR de snackade om. Bali-tid är nämligen inte som vår tid, där en vecka är en vecka. En vecka här betyder allt från tre till sex – eller fler veckor. Intressant också att de inte känner någon som helst anledning att meddela att saker och ting är försenat.

Det gör att huset är omöblerat. Vi har inget matbord och inga sängar, förutom Margaux som fick sin säng på direkten. Vi har ätit alla våra måltider i våra trädgårdsmöbler, som kom direkt eftersom vi köpte utställningsexemplaren.

Här är vårt matbord, min arbetsplats, barnens läxplats etc osv eftersom det är husets ända sittplats.

En annan sak som är annorlunda här på Bali är att saker och ting går sönder i en rasande fart. Jag vet inte om man kan förklara allting med att vädret är otroligt varmt och fuktigt. Det har varit den blötaste regnperioden i manna minne. Ingen balines som jag har pratat med kan komma ihåg att det någonsin regnat så mycket tidigare. Kanske är det orsaken till att alla textilier möglar. Har man inte på luftkonditioneringen så möglar ens kläder inom loppet av några dagar. Förutom kläder så möglar kuddar och handdukar. Och som ni kan förstå – mina påsar. Jag har minst en av varje Bag-all vara hemma i huset, eftersom jag jobbar hemifrån.

På en tidigare blogg jag hade när jag bodde i New York gjorde jag ett inlägg om hur konstigt det var att så fort Micke reste bort pajade allt i huset. Till exempel regnade det bokstavligen in genom taket i både sovrum och vardagsrum i vår lägenhet på Upper West side, toaletten svämmade alltid över så fort han klivit på flyget, barnen fick hårlöss, skorstenen började läcka så att hela väggen fick tas ner, det blev snöstorm och fans moster. You name it – det som kunde gå fel gjorde det så fort jag var ensam med tjejerna. Nu har vi flyttat till Bali tänkte jag att nu är det nog slut med det. Men icke. Micke åkte till Sverige för cirka tio dagar sedan. Vad har hänt i huset sedan dess kanske ni undrar?

Här följer en liten lista:

Poolen läcker! Vattnen nivån har sjunkit dag för dag – trots skyfall som borde få poolen att svämma över istället för att tömmas… Som väl är har ägarna till huset kunnat lokalisera problemet och fixa ett rör som en rot från en palm vuxit rakt igenom.

Vattnet täckte gott och väl översta trappsteget från början.

Gästtoaletten som, ganska märkligt nog, ligger i köket lossnade från golvet och toavatten svämmade över hela köksgolvet. Mys! Också fixat nu.

Elen i huset har pajat. Förvisso händer det ibland här på Bali att hela byar blir utan el i några timmar så det är ingenting konstigt med det, men i vårt hus slår elen av var tionde minut och då fungerar inte luftkonditioneringen och då blir allting som sagt snabbt mögligt, för att inte tala om att det är svårt att sova i värmen…

Det har varit översvämning i trädgården från toalett tanken som är nergrävd under gräsmattan…

Det regnar in genom taket rakt ner i spiraltrappan som får upp till första våningen.

Stopp i alla avlopp i handfat, badkar och duschar.

Alla kranar i huset droppar förövrigt. MEN vi har förstått att om man inte stänger kranarna helt så droppar de inte. Man får vara lite kreativ för att lösa saker och ting här.

Inga lås fungerar. Det här har troligen med luftfuktigheten att göra…

Det börjar verkligen bli ganska pinsamt att messa ägarna med ett nytt problem varje dag. Ägarna bodde själva i huset innan vi flyttade in och enligt dem hände ingenting av det här under de nio år som de bodde i huset. Det verkar vara jag som är en olyckskorp när det kommer till hus haha.

För att pigga upp oss lite passade jag och tjejerna på att åka upp till ett resort, Padma, som ligger norr om Ubud. Här firade vi igår Kinesiska Nyår och sov som prinsessor i makalöst sköna sängar i rum med fungerande luftkonditionering. Jag ska skriva mer om vår vistelse här i nästa inlägg och tipsa om lite andra ställen där vi var när min mamma var här på besök.

Hoppas ni har en underbar, problemfri helg!!

xx

Följ mig gärna på Instagram: @jenniferjansch @bag_all @bagallsweden och kolla in våra hemsidor: bag-all.se och bag-all.com

Det är en del läsare som efterfrågat mer information om- och från mina barn som går på Greenschool. Därför har jag bett min äldsta dotter Celeste göra ett inlägg. Här kommer det!

Hejsan!

Celeste heter jag och är Jennifer’s sjuttonåriga dotter.

Häj häj!

Just nu sitter jag i soffan i vårt nya hus och tänkte skriva lite grann om min skola och om ett sjukt spännande projekt som jag ska göra i skolan.

Som ni kanske vet så började jag i Green School för ungefär 5 månader sen. Det har verkligen varit de bästa månaderna som jag har haft någonsin i skolan! Kort sagt tycker jag att det är ett magiskt ställe. Skolan ligger mitt i djungeln precis bredvid en flod. Runt campus så växer det tropiska blommor och palmer och bananträd. Vi har kossor, ankor, gäss, kycklingar, hundar, och katter som springer runt lite överallt. Stämningen är väldigt harmonisk och avslappnad. Det gör att jag verkligen längtar till att gå till skolan varje dag.

Jag älskar även det tropiska klimatet! Det är extremt nice fram tills att det är regnperiod, då det händer att vi råka ut för översvämningar lite då och då.

Så här kan det se ut!

En flod rinner igenom skolan 

Hur det ser ut annars för referens

Här är floden som ligger precis vid skolan!

Som man kanske lista ut från namnet så är Green School väldigt fokuserad på att vara just ”green”. Våra lektioner är generellt fokuserade på natur och hela skolan är uppbygd på att allt vi gör ska vara bra för naturen och ”sustainable” (hållbart, ni får ursäkta lite engelska ord här och där. Jag har gått i engelskspråkiga skolor sedan jag var 10 år gammal.). Till exempel har vi inte vanliga tallrikar, utan vi använder bananlöv som ligger i vävda rotting korgar. Skolbussen går inte på bensin, utan på återanvänd matlagningsolja. Vi har också inga vattentoaletter, utan stentunnor som töms och innehållet görs till kompost. Det luktar iiiiinte så gott kan jag ju säga, men det är bra för naturen är det i alla fall!

Så här kan en lunch se ut på Green School! Ris, tempeh, haricot vert och taro mix, och en snake fruit 

Lite bilder jag tog ifrån Heart of School, huvudbyggnaden i skolan

Om ni någonsin åker till Bali så tycker jag verkligen att ni ska komma och kolla på skolan. De har tours varje dag där de visar runt i hela skolan.

Kolla in deras webbsida här: www.greenschool.org

I alla fall,

Nu ska jag berätta om vad jag ska göra om mindre än en vecka!: Jo, jag och 10 andra klasskompisar ska åka till en semi-öde ö som heter Gili Gede och ligger mellan Bali och Lombok. Vi ska leva där i 5 dagar utan någon elektricitet och rinnande vatten och utan att handla mat i affär. Fatta vad coolt! I vilken annan skola i världen har man möjligheten att göra en sådan här grej?

Poängen med projektet är att försöka modellera en ”off-grid society”. Det vill säga, ett samhälle som till exempel inte konsumerar något som man köpt i en affär eller som använder el som har kommit till på ett miljö ovänligt sett. Målet är att leva utan påverka jorden på ett negativt sätt.

Vi har spenderat de senaste 5 veckorna med att lära oss saker som att bygga hyddor av bambu, hur man fiskar, hur man konserverar grönsaker så att det håller länge, och hur man gör organiskt shampoo, balsam, myggsprej och tvål. Allt det här ska vi använda oss av på ön.

Vi har även börjat filma en kort dokumentär film om vårt projekt som ska vara typ 5-8 minuter lång. Den hoppas vi blir klar med någon gång nästa månad. Jag tänker att jag skulle kunna lägga ut den här om ni är intresserade!

Kort sagt har vi haft massor för oss under den senaste månaden, men nu närmar sig resan snabbt. Redan nästa måndag bär det av!

Jag är sååå excited men också rätt nervös med tanke på att det är regn säsong just nu. 😬 Om vi har otur så kommer vi och allt vi har med oss vara blött hela veckan lång.

Mer om hur resan var kanske kommer i ett senare blogginlägg!

Anyways, här kommer lite bilder ifrån vår helg:

Vacker solnedgång ifrån min balkong

I lördags var vi nere på stranden Echo beach. Det är den absolut bästa stranden i min mening för den är inte så jätte turistig + det ligger jättemånga mysiga restauranger där, som till exempel La Brisa.

Solnedgång på La Brisa 

På Echo beach passade jag på att ta lite bilder till Instagram… 

… och mamma passade på att ta produkt bilder för Bag-all 

Hörrni, följ mig på instagram om ni vill se fler härliga bilder ifrån Bali! @celestejansch

Hoppas att ni har en härlig vecka!

Tack och hej för denna gång!

Hej alla Jennifers läsare/vänner! Det här är Mamma, som skriver. Jennifers mamma Gunilla alltså. Jag är här på Bali och hälsar på. Det är ju lite tufft och lite långt att ha barn och barnbarn så långt borta, så man får liksom ta sats och planera sin tid även om det handlar om ett enda besök. Nu har jag lyckats med det och sitter bekvämt i en av Jennifers vackra rottingstolar i trädgården till det likaså vackra huset. Det vet ni redan så mycket om, så jag tänkte i stället berätta lite om varför jag har ett pyssel med att få ihop tiden i Sverige, för att komma hit och njuta av sällskapet och omgivningen. Egentligen borde jag ju vara här jätteofta och jättelänge…

Men det går inte, för hemma jobbar jag med att rädda Vättern. Vadå? tänker ni nog. Varför behöver Vättern räddas? Den ser väl alldeles underbar ut, en av våra allra vackraste sjöar, som glittrar så fint när man åker förbi på E4:an! Och med alla de fina platserna runt omkring, jag säger bara Vadstena, Gränna… underbara Visingsö…alla badstränder…

Jo, Vättern är vacker. På ytan. Men under ytan ser den dessvärre anskrämlig ut.

Riktigt hemsk faktiskt.

Men usch! Är inte Vättern en av våra viktigaste dricksvattentäkter? tänker ni nu. Det vill säga, hundratusentals människor dricker ju dagligen Vätternvattnet.

Jo, så är det. Och det vattnet har förstås gått igenom reningsverk och är kontrollerat och allt som krävs för att kallas dricksvatten.

Men, här kommer det konstiga: vi ”själva ”gör vårt bästa för att förstöra vattnet. Några exempel: militären använder Vättern som skjut- och flygövningsområde. Konstigt ställe att träna sig på kan man tycka, eftersom ammunitionen blir liggande kvar i tusentals ton på botten och – ja ni kan tänka er själva hur det fungerar när den rostar sönder…

Sen får utländska gruvbolag tillstånd att utvinna mineraler vid Vätterns rand, med de konsekvenser och utsläpp som det får, pappersbruk likaså…och själva reningsverken har inte heller helt ”rent mjöl i påsen” eftersom det de använder för att rena vattnet…ja, ni förstår nog själva.

Helt tokigt faktiskt. Så vi är några stycken som håller på att göra en film om hur det egentligen står till med Vättern och den ska bli klar i sommar och förhoppningsvis visas på TV, så därför har vi jättemycket att stå i till dess. Bland annat har vi köpt en jättelik robot som ska knalla omkring på botten och filma hur det egentligen ser ut. Det blir spännande värre när den börjar leverera…

Ja, det kanske finns en och annan läsare av Jennifers blogg som faktiskt bor vid Vättern? Då har du nog sett människor i gula västar som försöker få dig att signa en namnlista för att protestera mot nedsmutsningen av vattnet och som vill berätta för dig om Vättern. Kanske dom har bjudit dig på ett glas vatten också och du har studsat till när du tittar i glaset och får syn på en gammal rostig patron i botten? För att göra det väldigt tydligt att Vätternvatten innehåller ett och annat som inte borde finnas där. Då har du nog träffat på mina vänner från föreningen ARV, Aktion Rädda Vättern, som har kämpat i många år för att Rädda Vättern.

Dom är toppen allihop, ger aldrig upp och är världsmästare på att ge ansvariga politiker, militärer med flera en rejäl match för att, just precis, rädda vårt dricksvatten.

Ja, nu vet ni varför jag inte har tid att vara mera här på Bali och njuta med Jennifer och barnen. Men just nu gör jag ju faktiskt det och nu ska Jennifer och jag gå och äta en av dom fantastiska frukostar som dom är världsbäst på här. Bara frukter och grönt. Hur nyttigt och gott som helst!

Hej då!

Gunilla

xx

Som ni förstår är jag så himla glad att ha min mamma här! Det värsta med att bo så långt bort ifrån Sverige är att jag inte kan se min familj så ofta som jag vill. Men å andra sidan så är det så härligt när de kommer på besök för då bor vi tillsammans, vilket vi inte skulle ha gjort om vi varit i Sverige. Så när vi väl ses umgås vi dygnet runt. Så slår man ut antalet timmar kanske det blir lika mycket tid ändå.

Vill ni engagera er i Aktion Rädda Vättern så bli medlem i föreningen, det är jag! Klicka här för Medlemskap och stöd.

xx

Jag är så glad att ni ställt frågor till mig i tidigare inlägg, för ibland är det svårt att komma på vad jag ska skriva om OCH så är det svårt att veta vad folk tycker är roligt att läsa om. Så ni får verkligen hemskt gärna fortsätta ställa frågor i kommentarsfältet så svarar jag vart efter.

Jaquline:

Det är väldigt dyrt att starta eget. Du har skrivit att du startat utan finansiering. Hur gör man det?

Hej Jaquline, det är en väldigt bra fråga. Att hålla låga kostnader är den allra viktigaste saken när man startat eget, förutom själva affärsidéen. Håller man inte i stålarna kan kostnaderna gallopera iväg och allt går åt pipan. Jag hade verkligen väldigt lite pengar att starta med. Här nedan följer några tankar om det jag lärt mig och några tips.

1, För det första måste man vara beredd att lära sig att göra massor av saker själv. När jag startade Bag-all kunde jag till exempel inte ett jota om webshoppar. Hade inte en susning om hur man skulle göra för att starta en och än mindre hur man designar saker och ting online. Hade du frågat mig för sex år sedan hade jag sagt att jag aldrig skulle kunna lära mig hur man gör någonting sådant, det hade känts helt oöverstigligt. Men fråga mig nu och jag kan tala om att jag vet exakt hur man gör en hemsida och har gjort stora delar av hemsidan själv, tillsammans med Julia som jobbar med mig. Julia har till och med lärt sig koda lite av bara farten. Jag kan inte koda, men jag kan sätta upp en webbshop utan problem. Min poäng är att man är så illa tvungen att lära sig att göra saker själv. Det är oftast helt enkelt för dyrt att ta in hjälp.

Här ett screenshot på Bag-alls hemsida. Vi sköter den helt själva och uppdaterar allting utan att ta in hjälp utifrån. Vi måste ha sparat hundratusentals kronor på att lära oss hur man gör.

Hur lär man sig den här typen av saker undrar ni säker då, det kostar ju att utbilda sig? Man får lära sig genom att söka information på nätet. Det finns nästan alltid videos på youtube som visar hur man gör i princip allt man kan tänka sig. Som exempel när jag skrev min bok, Drömfångaren, var jag tvungen att lära mig ritprogrammet Indesign så att jag kunde visa ADn Annaminh Braun vad jag menade och hur jag ville ha olika saker. När jag inte fattade hur jag skulle göra vissa moment fanns det alltid en video på Youtube som jag kunde kolla på.

En annan sak som jag fått lära mig, som jag aldrig någonsin trott att jag skulle behöva lära mig någonting om, är monogrammaskiner. Julia och jag hade ställt ut Bag-all påsarna på ett par mässor i Amerika. Vid några tillfällen hade det kommit personer till vårt bås som frågade oss om det inte skulle gå att monogramma på påsarna? Jo, tänkte jag, varför inte? Jag visste att monogram är jättestort i Amerika, så det skulle nog kunna vara en bra grej. Men hur??!!! Hade inte den blekaste.

Men min vana trogen började jag googla och kolla på filmer på Youtube. Jag letade också efter ställen i New York som höll på med monogramning för att kunna gå och titta på hur det gick till. Det kändes som en veritabel djungel. Var skulle jag börja? Stora ”riktiga” maskiner var för dyra. Jag hade inte så mycket pengar och jag visste inte heller hur det skulle gå. Folk kanske inte skulle vara intresserade alls. Så jag beslutade mig för att börja men den enklaste hemmamaskinen för monogram. Jag började experimentera med maskinen hemma. Det var ”hoopar” inblandade som påsen skulle spännas upp på. Det var undertrådar som krånglade, nålar som gick av, påsar som syddes ihop… Kort sagt, allt som kunde gå fel gjorde det. MEN tillslut lärde jag mig monogramma. Kunderna gillade det och tillslut hade jag råd att köpa en stor maskin med fyra nålar. Nu har vi tre ännu större maskiner med 6 nålar.

Så ska du starta eget billigt så var förberedd på att lära dig ALLT.

2, Tänk på vad du redan kan och använd dig av det. När jag startade Bag-all kunde jag i princip bara en enda sak av alla de grejer som jag ”egentligen” behövde kunna och det var att styla bilder. Efter att ha jobbat i stylist i så många år som jag hade visste jag hur det går till att ta bilder och genom åren hade jag lärt mig att hitta de bästa vinklarna. Förutom det visste jag att jag även måste A. ha bra idéer till mina bilder och B. måste ta tillfället i akt och fotografera mina produkter så fort tillfälle gavs. Det är en vana som jag fortfarande håller på med. Ska vi åka och göra någonting, ja då tar jag med mig några produkter och passar på att ta bilder.

För ett par helger sedan åkte jag och Micke till Uluwatu som är den södra delen av Bali. Jag hade bokat ett jättehärligt rum på Airbnb för att fira Mickes födelsedag.

Jag hade sett på bilderna att det var väldigt fint ljus i rummet. Så jag packade så klart med mig diverse påsar. Jag reser förvisso alltid med dem ändå, men jag tog med mig ett gäng extra.

b

Perfekta stället att ta en ”mood” bild!

Kamerapåsen var med så why not?

Micke var där så hans arm fick agera modell.

Och på tal om det har jag använt familjen som modeller eftersom jag inte haft pengar att betala riktiga modeller.

Här är Celeste på sin första Bag-all bild, 12 år gammal.

Och från i somras 5 år senare.

Celeste här på Bali med nya favoriten Beach Pouch, med laminerat foder för blöta saker.

Cappi med en väska som inte kommit in ännu. Men det här är en hopvikbar väska som man kan ta med sig i sin handväska.

Som sagt tänk på vad du redan kan och vad du redan har som du kan använda. Jag jobbade hemifrån de första åren. Jag hade alltså inga utgifter alls för lager eller kontor. Tvärt om kunde jag dra av en del av hyran vilket hjälpte till med privatekonomin.

Så svaret på Jaqulines fråga är att man verkligen måste försöka tänka smart och hela tiden fundera på om man kan göra saker på billigare sätt. Det är den enda nyckeln till att starta med små medel som jag känner till.

Nu när Bag-all fått fart och tjänar pengar försöker vi ändå att tänka smart och göra det allra mesta ”in house”. Det är fortfarande jag som fotograferar det allra mesta. Tjejerna som jobbar på Bag-all har också blivit duktiga på att fotografera produkterna. Genom att fortsatt ha det tänket kan vi växa organiskt utan att ta in kapital och på så sätt kan vi också vara väldigt fria i det vi bestämmer oss för att göra!

Som sagt fortsätt skicka frågor!

xx

Det finns en tjej i Katrineholm som heter Sofia Vusir Jansson. Hon bor med man och fyra barn i ett stort gammalt hus. Sofia är en otroligt begåvad fotograf, stylist och creative director.

Här ovan ser du några bilder från hennes instagram som verkligen är värt att följa: @sofiaatmokkasin Sofia är så cool på många sätt. Dels så har hon fantastisk fantasi och estetisk blick. Hon kan skapa drömlika scener i sina bilder. Dessutom är hon en entreprenör och har drivit en webbshop länge Mokkasin. Och som inte allt detta vore nog är hon också väldigt trevlig och ödmjuk.

Egentligen känner jag inte Sofia så väl. Vi har kommit i kontakt med varandra genom att hon var en av de första som köpte in mina Bag-all påsar.

Här är en bild som Sofia tagit på Bag-alls presentpåsar!

Eftersom hon tagit så fina bilder på påsarna så sa jag till henne att hon och hennes barn gärna fick komma förbi Bag-all butiken i Stockholm (precis när vi öppnade, som ni kommer se på bilderna nedan var butiken inte riktigt klar ännu). Sen kom hon och familjen och hälsade på oss på vårt landställe som ligger mitt emellan Stockholm och Katrineholm. Vi hade aldrig träffats tidigare, men det kändes som vi känt varandra länge.

För någon månad sen blev jag otroligt överraskad och verkligen glad av ett otroligt fint blogginlägg som Sofia skrivit om mig på sin blogg på Femina. Här nedan kommer hela inlägget!

***

DRÖMFÅNGAREN JENNIFER

När jag visade Viggo, Caprice i huset på Bali, så dog han en smula. Alltså!! Vilket ställe!! Alltså!! Packa väskorna. Vi drar, Nu. Varför kan inte bo sådär? Varför kan vi inte bo på Bali??

Ehh, ja varför inte. För att din mamma inte är lika stencool och modig som Jennifer Jansch. Jag har skrivit om Jennifer och hennes Bag-all så många gånger här på bloggen. För att affärsidén är briljant, produkterna sagolika och för att hon helt enkelt är en förebild i väldigt mycket. Läs hennes bok, efter det kommer du tänka att världen är din.

Och Bali tänker du. Jag trodde de bodde i New York. Eller var det möjligen på Ekbacken?  Allihopa är sant på sitt vis men nu har familjen alltså flyttat till Bali och The Way We Play har visat ett gäng bilder från något så coolt att ögonen ramlar ur. Jennifer visar ännu mer bilder på huset på sin blogg.

Ja och nu är det ju inte så att familjen lider brist på vackra hus. Här är där de bor och kika runt på Jennifers blogg så kommer du hitta massor med bilder om äventyret, om skolan som var anledningen till att familjen flyttade (kolla här också, Isabelle har varit där), alla dessa supergenerösa svar på läsarefrågor (vet ingen som är så generös som att dela med sig som just Jennifer), var man hyra huset som visas i första bilderna. Jennifers blogg är precis så pepp som man upplever henne. Att kika in på deras liv är ju som att leva äventyret själv. Tack för internet liksom. Då kan ju låtsats lite, att man var sådär modig.

I somras bodde familjen dock på sitt sommarställe i Sörmland.De hade lämnat sitt New York och planerade för fullt flytten till Bali. Vi var där på en fika, i en minst sagt härlig värld.

Att komma hem till någon man aldrig träffat men landa mjukt i köket är ju bara fint. Jag älskar de här oplanerade mötena. Även åt andra hållet så att säga, när det dyker upp någon härhemma när man minst anar. Barnen spelade Uno.

Och jag kände ju redan första minuterna att här ville man ju hänga länge, jättelänge. Men nu var vi ju liksom bara på genomresa.

Så himla härlig familj och då träffade vi ända bara hälften. Här är Celeste och Cappi.

Ingen ängslighet råder här.

Jag hade egentligen inte tänkt att ta några bilder men jag kunde verkligen inte låta bli.  Och övervåningen, den var som en saga med tusen klänningar och sovkojor. Jag grämde mig lite när vi kom hem att jag inte fotograferat mera. Fast då hade jag inte fått alla fina samtal. Inte så svårt att välja då.

Hela Ekbacken är sagolikt och allt man drömmer om när det kommer till sommar. Här finns ett helt reportage om huset, se och dröm.

Jag blev så pepp av det här mötet. Jag tror att vi alla blev det.

Att få modighet serverad såhär direkt gör att man liksom fattar hur det hänger ihop. Själva livet liksom. Att man många gånger kan skapa sig möjligheter och att man kan uppleva det man drömmer om. Det allra mesta hänger på att våga. Att saker sedan kan ta lite omvägar, att det inte alltid är spikrakt och glasklart, det hör liksom till.

Sedan ska man inte tro att något är enkelt och en piece of cake. Det kan nog alla med egen business skriva under på. Men ändå så värt det i slutändan. Jag kan verkligen varmt rekommendera Jennifers bok om hennes resa med Bag-all. Så mycket pepp och så många goda råd. Och så väldigt personlig. Finns både på engelska och svenska. Hittas här.

En annan dag hade vi besökt Bag-all´s butik i Stockholm, på Roslagsgatan 21. Vi sålde ju påsarna på Mokkasin när det var alldeles nytt, skrev om det här med rubriken Please reuse – waste reduce. Idé är fortfarande detsamma men Bag-all har vuxit till något superstort med butiker i flera länder och sedan i somras även i Stockholm.

Så många påsar nu!

Och där kom jag ju ihåg vad Nomi önskade sig i julklapp.

Här var butiken alldeles ny. Nu håller den öppet mån-fre 11-18 och lördagar 11-5. Gångavstånd från Odenplan om du inte hittar i Stockholm.

Och det HÄR älskar jag! Man kan sätta monogram på alla produkter! Och som om det inte vore nog kan man också lämna in vad man vill till butiken för ett personligt monogram. Kläder, handdukar, kuddar, jackor eller precis vad som helst. Coolt!!

Det var ju en självklarhet vad Nomi skulle monogramma!

Visst vill man äga en sådan här maskin! Goals.

Där satt den.

Sortimentet har vuxit enormt och det känns som det finns liksom inget stopp vad som kommer härnäst. Kolla bara dessa svarta ryggor med guld monogram! För att inte tala om de nya påsarnaför bebisar.

Många produkter är så smarta. Som den här för örhängen och småfix. Mina tjejer har den.

Förutom monogram kan man göra personligt med pompoms, band och pins. 

Vissa saker är bara gulliga.

Den här väskan används i tid och otid. Till stallet, skolan och på aktiviteter. Liv har en helt enkel fast med dragkedja, som är på sale nu såg jag. Hon har sitt namn monogrammat och har den proppad med pins. Själv äger jag denna med mitt namn. Då jag aldrig packar lätt, ni vet kamera, dator och allt som väger , kan jag intyga att den håller för väldigt mycket. Inte bara snygg alltså.

En liten länklista då.

• Bag All 
• Instagram @bagallsweden
• Instagram @jenniferjansch
• Bloggen Jennifers resa – senaste inlägget Starta eget tips!

Och vad är det här för modernt!! En insta shop, är jag helt vilse eller är det alldeles nytt?! Så coolt!

GRL POWER i ett nötskal. Hela alltet.

***

Tack för dina otroligt fina ord Sofia! Det gör mig verkligen så glad och pepp att få en sån love bombing!!

xx