Visar inlägg från "okategoriserade"

Egen företagare

Efter att jag hade jobbat för andra i många år kände jag att jag verkligen ville göra någonting eget. Dels för att jag ville ha möjlighet att styra över min egen tid och dels för att jag helt enkelt ville tjäna mer pengar. Jag insåg att om jag fortsätter att vara anställd (visserligen på konsultbasis, så lite egenföretagare var jag ändå) skulle jag bara se min lön och någon eventuell bonus.

Jag vet att det anses ofint att prata om pengar och speciellt att prata om att man vill ha mer pengar. Men det har jag aldrig förstått, det är ju ganska självklart att man vill ha så mycket pengar som möjligt eftersom det ger en frihet. Är man anställd är det väldigt svårt att påverka hur mycket pengar man får och då är eget företagande den enda andra möjligheten. Det var så mina tankar gick i flera år innan jag startade Bag-all. Jag förstod alltså att jag var tvungen att komma på någonting som jag skulle kunna sälja om och om igen. Och så skulle det vara miljövänligt och meningsfullt.

Fördelen med egenföretagande är att det kan finnas en stor skål med guld vid regnbågens slut, men det kan så klart hända att det inte gör det. Eget företagande är ett enormt risktagande. Det är väldigt mycket saker man måste riskera på vägen. Det handlar om pengar man måste satsa och oändligt mycket tid. Man måste för det allra mesta också välja bort en hel del saker under resans gång. Det är mycket möjligt att man inte kommer kunna åka på den där semestern, eller kunna köpa den där dyra väskan eller vara med på den där middagen eftersom man måste orka jobba stenhårt dagen efter (ofta sju dagar i veckan).

Att vara egen företagare är ingenting som passar alla. Men jag tycker att entreprenörer är riktiga hjältar. Och framförallt anser jag att hela samhället är beroende av dem. Alla företag, vare sig det är Apple eller Ikea, har en gång startats av en modig entreprenör som vågat satsa och orkat hålla ut. Det som företagaren sedan ger till samhället är jobbtillfällen.

I barnens skola i New York pratade de om vilka det är som är hjältar i samhället. Då raddades det upp: poliser, brandmän, läkare, sjuksköterskor OCH entreprenörer. Det tycker jag är en otroligt viktig inställning och det är väldigt bra att man lär barnen detta från allra första början.

I Sverige har inte entreprenörerna och de egna företagarna en lika framskjuten plats i samhället. Här är det knappast någon som likställer en entreprenör med en modig och viktig person.

Och nu vill jag komma till det viktigaste – entreprenörer har inte heller en framskjuten plats politiskt sett i Sverige. Det vill säga man tar ingen som helst hänsyn till i vilket stadie av företagande man är när det gäller skatter, avgifter och ansvar som man måste ta som småföretagare.

Här kan jag verkligen göra jämförelser direkt med Amerika eftersom jag startade Bag-all där. Den allra viktigaste skillnaden är att det inte kostar mycket att ha personer anställda. Det som en personal kostar småföretagaren (vet inte om detta gäller stora företag i USA också, utan kan bara tala om min erfarenhet) är det som den anställde får i lön. Det vill säga om en av mina anställda har $3000/månaden, så är det så mycket jag betalar. Skatten dras från lönen, vilket brukar vara runt 30%. Så den anställde får $2100/månaden netto och jag arbetsgivaren betalar $3000. Sen måste man betala två olika sorters försäkringar som på några få procent av månadslönen. That’s it!

Detta gör att företag har råd att anställa massor av personal. Du kan gå in i minsta lilla butik eller coffee shop i New York och det jobbar 5-6-7, eller fler, personer där. Fatta hur många arbetstillfällen det ger!

Som jag skrivit om på bloggen har jag haft den otroliga turen (samt jobbat väldigt hårt för) att hitta otroligt bra personal. Man klarar sig faktiskt inte utan bra personer som hjälper en fram.

Här är bild från Bag-alls minikonferens här på landet hos mig i tisdag-onsdag förra veckan med BÄSTA Julia och Annelie som jobbar för Bag-all.

Nu har jag fått sätta mig in i vad personal kostar här i Sverige och jag inser snabbt att vi kommer inte kunna anställa fler personal än vi redan har. Vilket är så synd, eftersom vi verkligen skulle vilja anställa ett par personer till. Istället måste de två anställda som vi har här i Sverige jobba mycket hårdare och vi kommer inte kunna växa lika snabbt som vi hade kunnat göra om det hade varit billigt och enkelt att anställa folk. Vidare hade en eller två personer som behöver jobb fått jobb hos Bag-all.

En lön på 25 000 kr/månaden i Sverige kostar företaget 33 731 kr/månaden. Man ska även betala lön då personalen är ledig, vilket gör att man måste betala både den ordinarie personalens lön samt lön till en semestervikarie. Så semestermånaden kostar en arbetsposition företaget över 60 000 kr. Ja, ni fattar hur dyrt det är med personal och ni fattar hur många påsar det handlar om att vi måste sälja bara för att kunna betala EN lön. Betänk också att vi även måste betala 25%, dvs 1/4, av varje påse vi säljer i skatt, i form av moms. Den anställde ska också betala skatt från sin lön, runt cirka 7500 kr. Den anställde får alltså 17 500 kr och staten får nästan lika mycket: 16 231 kr. Det här systemet gör att jättemånga småföretagare inte ens har råd att ta ut lön själva. Ja, ni hör – detta är inte klokt!

En annan sak som egna företagare måste ta in i beräkningen innan de kan starta en verksamhet är andra kostnader som staten kräver av dem. Till exempel måste man ha en godkänd kassaapparat vilket kostar minst 10 000 kr. Vi har valt att inte ta emot kontanter, men mannen som just öppnat ett cafe precis bredvid oss måste lägga 10 000 kr för att ens kunna ta emot pengar. I New York får du stoppa pengarna i en skolåda om du så vill. Det finns inga lagar på hur du måste ta emot kontanter. De allra flesta har kassaapparater för att de själva väljer att ha det, men man kan köpa dem begagnade för några hundralappar. Vill man ta emot kontanter i Sverige  trots detta får man inte gå och sätta in dem på banken själv. Nej, man måste betala ett vaktbolag för att komma och hämta pengarna. Dessutom kräver staten enorma mängder pappersarbete vilket kan bli droppen för en företagare som för det allra mesta inte har råd att betala för att ta hjälp med den här tjänsten (eftersom bokföringsfirmorna också måste betala skyhöga sociala- och arbetsgivaravgifter).

Vad jag menar med allt detta är att Svenska staten borde göra det mycket lättare för entreprenörer att starta eget. Inte försvåra och hota med massa böter om allt inte sköts till punkt och pricka rätt från början. Låt entreprenörerna få sätta igång och få luft under vingarna för att kunna nå högre höjder snabbare.

Vore det inte rimligt att man gjorde undantag för småföretagare vad det gäller sociala avgifter till exempel? Ett företag med färre än 5 anställda skulle kunna undantas dessa avgifter. Då skulle garanterat många, många småföretagare få chans och ork att växa snabbare. OCH massor av människor skulle få jobb och slippa ta bidrag som säkerligen kostar samhället mycket mer än vad de får in i sociala avgifter av småföretagare. Man kan skapa en win win situation för samhället OCH för alla som är arbetslösa. Det finns väl ingenting värre än att inte känna sig behövd och ha en uppgift i livet.

Nu kan jag tänka mig att det är många som läser detta som tänker att det inte är schyssta arbetsvillkor i USA och det kan jag verkligen hålla med om. Allt som USA gör vad det gäller företagande är verkligen inte bra. MEN de gör det otroligt lätt och billigt att starta upp saker och ting och att anställa folk vilket också ger världens starkaste ekonomi.

Jag har absolut ingenting emot att betala skatt, både som privatperson och företagare, men jag tycker att det måste finnas andra regler för de som precis startar så att de får chansen att växa. Jag tycker också att det är viktigt att erbjuda arbetstillfällen till så många som möjligt. Jag tror att alla vill göra rätt för sig, känna sig behövda, ha en uppgift och någonstans att gå på dagarna. Jag tror att det är mycket mer värt för hela samhället än att ta pengarna som kommer in i form av arbetsgivaravgifter och socialavgifter och betala ut dem i bidrag till arbetslösa. Den ekvationen går inte ihop för mig.

Förresten bara ordet: arbetsgivaravgifter… Varför ska det vara en avgift för att vara arbetsgivare. Borde det inte vara tvärt om? Arbetsgivarbidrag eller arbetsgivarlättnad eller arbetsgivarstöd? Borde inte staten ställa sig frågan hur kan vi underlätta för de som vill bli arbetsGIVARE?

Jag kan tänka mig att det är många som har andra åsikter än jag i denna fråga och det är helt ok. Det här är bara mina reflektioner och jag tror verkligen att man skulle kunna få bukt med arbetslöshet genom att tänka om smårföretagarnas situation i Sverige.

Hoppas nu att ni har en underbar helg!

xx Jen

Vill du läsa mer om hur jag tänker om företagande så kan man göra det i min bok Drömfångaren

 

Nyanvändning och make over!

Det är några stycken som bland kommentarerna här frågat hur jag tänker när det gäller inredning och gamla möbler. Därför tänkte jag ge några tips som exempel på hur jag tänkt när jag inrett vårt vardagsrum här på landet.

Så här ser det ut idag:

Och så här såg det ut innan.

Hur jag tänker – 1: Nyanvändning! 

Som ni troligen märkt vid det här laget är jag galen i gamla möbler. Jag brukar surfa runt på auktionssajter, inte den dyra sorten, utan de som säljer saker i billigare prisklasser. Jag lägger länkar längst ner i bloggen.

Schäslongen som ni ser i förgrunden är mitt senaste fynd. Jag hittade den på auktionshuset Metropol där den såldes som en säng. Men jag såg direkt att den säkert skulle kunna användas som schäslong/daybed. Jag älskar nämligen att halvsitta/ligga när jag jobbar. Just nu i skrivandets stund sitter jag i denna schäslong fullt med kuddar (Afroart) uppbullade bakom mig och en zebrakudde (Svenskttenn) under datorn.

Här kom Micke hem med soffasängen förra veckan hihi.

Det kan vara bra att sätta på sig ”vad-kan-denna-användas-mer-som-ögonen” när man tittar på gamla möbler. En skänk kan bli en köksbänk kanske eller en gammal byrå kan bli ett handfatsställ. Jag kallar detta för ”nyanvändning”, på engelska kallas det för ”repurpose”. Detta tänk är så klart bra för miljön och plånboken.

Bilda av Jenny Brandt. Det här skåpet köpte vi på butiken Raja för 15 år sedan. Vi gjorde om det till badrumsskåp redan när vi köpte det.

Tänk 2: Ge dina gamla möbler en makeover.

Den blå/vita soffan är den första möbel jag och Micke köpte tillsammans när vi träffades för 20 år sedan. Då var den i brun plysch. Sen lät jag klä om den i rosa, vilket den var under många, många år.

Här en bild av duktiga fotografen Linda Alfvegren (för thewayweplay.se), som ni ser var soffan rosa här, golvet var omålade och väggarna randiga. Tavlan och speglarna är kvar.

Eftersom möss byggt bo i soffan under en vinter fick vi låta klä om den igen och nu är den alltså blå/vit. Det är inte jättebilligt att låta klä om möbler, men det ger dem en lång livstid och det känns som man fått en helt ny möbel när den får ett annat tyg.

Vardagsrumsbordet är också en omklädd möbel som jag haft i snart 30 år. Micke klädde nyligen om bordet med en häftpistol. Tyget kommer ifrån Afroart.

Kuddarna i soffan är också från Afroart, som är en av mina absoluta favoritbutiker! Deras otroligt vackra varor tillverkas av folk i fattiga regioner. Afroart är ett svenskt företag som gör så otroligt mycket bra saker för många människor världen över. Vilket leder till:

Tänk 3: Handla med samvete. Om det finns någon som helst möjlighet så försöker jag handla från företag som jag vet har ett schysst miljötänk och/eller socialt tänk.

Lampan över bordet är faktiskt ny och kommer ifrån Ellos. Jag valde glödlampor i lite olika storlekar och form till den.

Tänk 4: Den som spar hon har.

Jag har möbler och grejer kvar sedan jag var i tidigare 20-årsåldern. Exempel på det är hajtanden som står till vänster. Den köpte jag i en loppisaffär i New York i slutet av 80-talet.  Speglarna har jag också haft i över 20 år.

Så kasta inte dina gamla saker om du tröttnar på dem. Ställ undan dem ett tag och sen kommer du bli glad att se dem efter några år.

Här är sajter som jag brukar surfa efter fina/unika saker:

metropol.se auctionet.com (som är en sajt där flera  mindreauktions gått ihop)  tradera.se blocket.se bukowskismarket.com

Om ni känner till flera sajter så dela dem gärna i kommentarerna.

Ska skriva mer om bra ställen att hitta vintage möbler i mitt nästa inlägg som handler om min och Mickes loppistur till Vadstena häromdagen.

Jag har skrivit en del om nyanvändning och mitt tänk i min bok Drömfångaren.

xx

Vill ni följa mig på instagram: @bag_all och svenska butiken: @bagallsweden eller mer privata bilder: @jenniferjansch

Bag-alls svenska hemsida  hittar du här: bag-all.se

Roslagsgatan 21

När jag, Julia och Annelie, som jobbar för Bag-all, började prata om att öppna en affär i Stockholm för ett år sedan hade vi egentligen ingen aning om hur det skulle gå till. Att starta en affärsverksamhet i Sverige är verkligen väldigt annorlunda från hur man gör i USA. (Jag ska snart skriva ett inlägg om saker som faktiskt är mycket bättre och enklare när man startar business i USA i förhållande till att göra det här i Sverige.)

Högst upp på vår lista var så klart att hitta en lokal.  Annelie och jag var i New York och Julia i Sverige, så det blev duktiga Julia som fick ro båten här i Sverige.

Här är Julia på stranden i Hamptons där vi hade Bag-all konferens förra året.

När jag öppnade Bag-all butiken i New York för 3.5 år sedan hade jag först tänkt att lokalen skulle vara kontor, lager och showroom i första hand. Och, tänkte jag, i bästa fall skulle vi sälja lite så att en del av hyran kunde täckas. Jag kunde inte i min vildaste fantasi tänka mig att det skulle komma tillräckligt mycket folk så att det skulle löna sig att ha en egen butik bara för mina tygpåsar. I början var det verkligen trögt ska erkännas. Vissa dagar sålde vi ingenting alls och jag var rejält nervös.

Kolla vad lite saker vi hade! Någonstans måste man börja!

Men så sakta, sakta hittade folk till butiken och efter ett par år fick vi varken plats med kontor eller lager i lokalen på Mott Street. Och idag, lyckligtvis, går det väldigt bra för butiken i New York. Vi finns med i olika länders guideböcker har vi fått höra och folk berättar om oss för sina vänner som hittar dit. Det är verkligen som ringar på vattnet.

Hur som helst, vi visste inte riktigt var vi skulle öppna den svenska Bag-all butiken. En sak var säker, vi skulle inte ha råd att vara någonstans i centrum. Det kostar väldigt mycket pengar att ta över affärslokalers kontrakt på centrala adresser började vi förstå. Så Julia titta på andra områden. Sibirien, som området där vår nya lokal ligger, visade sig vara supercharmigt och mycket mer prisvärt. Genom en mäklare hittade vi en lokal på Roslagsgatan 21 som varit jättefin antikaffär. Precis en sån där som jag älskar full av gamla fina möbler som väntar på nya hem.

Lokalen var verkligen perfekt på alla sätt. Lagom stor, med en källare som vi kan använda som lager. Ett trevligt kök man kan sitta och dricka kaffe i (vilket vi typ aldrig har tid med ;), fina spröjsade fönster som jag älskar och originaldetaljer.

Det första vi gjorde var att fixa golvet. Jag ville verkligen fixa samma känsla i den här lokalen som i butiken i New York. Tänkte att folk som kommer hit ska känna sig lite som de är på en minitur till New York.

 

Min supersnälla make Micke hjälpte till att lägga golvet! Något han aldrig gjort förut, men som han gjorde med den äran. Det blev så SÅÅÅ fint.

Julia målade väggar och tak!! Värsta proffset!

Väskor och påsar har satts upp på väggarna.

Och det har möblerats med auktions- och loppisfynd som jag berättat om tidigare här på bloggen.

Vi är fortfarande inte klara. Imorgon ska vi sätta upp lister med klämmor så folk kan plocka ner sina egna påsar. Lister ska upp längst golven och ännu mer möbler ska införskaffas. Men snart så… Någon gång i slutet av augusti kommer vi ha en liten invigning. Jag kommer meddela datum här på bloggen och ni är alla välkomna!

Som jag berättade tidigare här på bloggen åkte vi häromdagen ner till Åtvidaberg på släktträff. Min mammas sida av familjen kommer därifrån. Herrejösses vad fint det är i Åtvidaberg. Tydligen ligger det flera hundra sjöar i området.

Här är huset där min mormor föddes och växte upp. Min mammas kusin bor fortfarande i huset. Det är så himla kul att det finns kvar i familjen!

Här sitter min mormor på balkongräcket, bredvid pelargonen, tillsammans med sin mamma och pappa år 1917. Vi trodde knappt våra ögon när vi såg att kortet var daterat 1917!

Alltså exakt 100 år senare står vi på samma balkong. Min mamma i mitten med fina klänningen med hästar. Celeste längst till höger, min syster Stephanie lite bakom, sen jag, Cappi med mössa med öron, Viggo min systerson bakom. Bredvid honom står hans pappa Mats, i vitt min mammas kusin Lars. Skäggige mannen är min lillebror Rustan, bredvid honom står min mammas kusin Agneta, min morbror Micki, sen Lars sambo Barbara och längst till vänster står min syssling Eva.

Här är Rosenrummet där jag sov när jag var liten. Min syster påpekade att hon börjar förstå var jag fått min estetik ifrån… Mitt lantställe är olika mönstrade tapeter i varje rum!

Vi blev så förtjusta i det vackra slottet Adelsnäs!

Orangeriet i parken!

Staty i slottsparken.

Cappi matchade korna som går fritt på ägorna.

Vad sägs om den är solnedgången som kvällen i Åtvidaberg bjöd på? Helt idylliskt!

xx

Följ mig gärna på Instagram @bag_all och den svenska butiken på @bagallsweden eller mer privata bilder på @jenniferjansch

Här kan du kolla vår hemsida: bag-all.se och här kan du ladda ner min bok i pfd format: Drömfångaren eller köpa den här: Drömfångaren

 

 

With a little (lot) of help from my friends…

Som ni kanske kommer ihåg så startade jag Bag-all efter vi flyttat till New York. Anledningen var att jag ville ha en egen business – och jag ville jobba med något som var bra för miljön. Min idé var att producera och sälja återanvändbara presentpåsar. Tanken är alltså att istället för att slå in presenter i papper, som genast blir skräp, stoppar man in presenten i en tygpåse. Sen använder man påsen om och om igen. De håller i åratal och för otaliga användningar om man förvarar dem platt mellan användningarna.

Här min man Micke med en presentbricka med presentpåsar! (Bara så att ni vet så finns det en beskrivning hur man syr presentpåsarna själv i min bok – om man vill ladda ner den som pdf för 150kr finns den här AP förlaget Man kan alltså lätt sy påsarna av tyg man har hemma, gamla lakan, eller en gammal klänning eller kökshanddukar.)

Jag fattade redan från början att den här idéen var väldigt ”smal”. Det vill säga, jag tänkte att det här troligtvis inte är för alla. Det är: 1 – svårt att få folk att ändra ett beteendemönster, 2 – en presentpåse kräver en utförligare förklaring. Det räcker inte att bara se påsen för att förstå vad den är till för, till skillnad från en påse med ett tryck av ett par skor på.

Även fast jag älskade idéen om presentpåsarna och verkligen ville förverkliga den var jag väldigt osäker på hur det skulle gå. Tänk dig själv att du har en idé om att du vill göra, låt oss säga, doftljus, då vet du att det i alla fall finns folk som köper och använder doftljus. Du kan tänka på din egen bekantskapskrets – hur många av dem använder doftljus? Du kan se en målgrupp framför dig. Men vad det gällde min idé visste jag att ingen, och då menar jag ingen, jag kände vare sig använde- eller visste om att det fanns återanvändbara presentpåsar. Detta var klart oroväckande.

MEN det fanns en sak som gjorde att jag kände att det kanske ändå skulle kunna funka och det var det faktum att jag bodde i New York. I New York finns det nämligen precis allting. För några veckor sedan när jag gick runt på Lower East Side kom jag till en affär på Bowery som enbart säljer blyertspennor! Så fascinerande att man kan komma på att starta en boutique med alla sorters blyertspennor. Och från vad jag kunde se såg det ut som den legat där länge.

Eftersom jag kände mig så osäker på om idéen skulle flyga började jag även med en liten kollektion förvaringspåsar med tryck av skor (se bilden oven, ballerina skorna var ett av de sex print som jag började med), tvättpåse med Wash me! Please, hårtork etc Men vid den tidpunkten trodde jag fortfarande att det skulle vara presentpåsarna som skulle vara vår huvudsakliga produkt.

Förutom att New York är en speciell plats där allting ”ryms” tänkte jag också att när jag har New York som utgångspunkt har jag tillgång till hela den Amerikanska marknaden som är 320 miljoner människor. Jag har ofta tänkt på att jag inte hade vågat satsa på min idé i Sverige eftersom ”marknaden” bara är 9 miljoner människor. Så jag tog mod till mig och startade Bag-all hemifrån vardagsrummet i New York. Som väl är tog det hela fart, men det var tack vare packpåsarna och inte presentpåsarna. Hade jag satsat på enbart presentpåsar hade jag fått lägga ner efter några månader.

Hur som helst, NU, har vi ju öppnat Bag-all här i Stockholm (på Roslagsgatan 21) och vi har fått en riktig rivstart! Det har gått mycket bättre än jag förväntat mig – verkligen! Så kanske skulle jag inte ha varit så rädd för att öppna i Stockholm från början. Men jag inser ju också att denna rivstart har jag till stor del mina snälla och hjälpsamma vänner att tacka för. Så som den här underbara personen:

…som dyker upp med en blomma som är större än hon själv! Pernilla har under alla år stöttat min business genom att skriva om Bag-all på sin blogg och prata om idéen med återanvändningsbara presentpåsar i sin podd till exempel. Det är verkligen HELT ovärderligt att få det stödet eftersom alla NI också har fått reda på att vi finns och vad vi håller på med!

Kolla här vilken otroligt fin blogg Bianca gjort om nya Bag-all butiken i Stockholm.

Jag blir faktiskt alldeles rörd över hur mycket tid och energi hon lagt ner på detta! Ni känner säkert till Biancas sida redan: biancaingrosso.se

Det är svårt att förklara hur tacksam jag är för allt stöd. Det är sannerligen inte det lättaste att dra igång en business och få den att växa. Man jobbar definitivt sju dagar i veckan och alla möjliga konstiga timmar. MEN det är så värt det! Dels för att det är kul att se hur något som bara existerat i ens eget huvud tar form i verkligheten och dels, och kanske allra mest, för all kärlek och pepp jag känner från andra.

KOLLA till exempel kommentarer som denna!

Det är verkligen inte för att skryta utan bara för att visa hur bjussiga och gulliga människor är!! Förr hade jag dåligt självförtroende när det gällde mitt skrivande. Men nu känner jag att jag kan släppa allt det där – tack vare den fina feedbacken jag har fått här på bloggen.

Snart ska vi sätta oss i bilen och åka på släktträff i Åtvidaberg där min mormor kommer ifrån.

Ha en underbar helg vänner!!

xx

Följ mig gärna på Instagram: @bag_all eller svenska Bag-all: @bagallsweden eller mer privata bilder: @jenniferjansch

Min bok som handlar om allt det jag skriver ovan kan beställas här: Drömfångaren  eller laddas ner här: AP förlaget 

 

 

 

 

Varför vi trots allt blir smartare

Det är några av er som ha frågat i kommentarerna hur jag tänker vad det gäller gamla/antika/vintage möbler och inredning. I min bok, Drömfångaren, skriver jag mycket om tänket bakom. I min mening är återanvändning av gamla saker den enda möjligheten för planetens framtid. Det finns inte en chans att slitochsläng-tänket kan funka långsiktigt. Det är enkel matematik: 1 planet + fler och fler människor = råvarubrist

Men det är faktiskt ingenting att hänga läpp över. Nej, tvärt om kommer detta att tvinga oss till ett sundare tänk. Jag tror att nästa generation kommer att skaka på huvudet åt hur vi betedde oss: ”herregud  tänk på mormors tid när de köpte mat i engångsförpackningar, eller åt på papperstallrikar med platsbestick som de SLÄNGDE sedan. Vilka korkskallar.” 

Ungefär som vi idag tänker om att de förr marknadsförde cigaretter som bra för hälsan.

Eller vad sägs om den här annonsen. Fler doktorer röker Camel, ja men då så !

Eller de kanske de här FRÄSCHA cigaretterna…

Det är helt logiskt att använda bebisar i reklamen så att cigaretterna verkar ännu mer ofarliga med tanke på att man…

…rökt sedan BB.

Ja men ni fattar, tiderna ändras. Mänskligheten i stort blir smartare och lär sig mer med tiden. Jag minns faktiskt själv när jag var barn att mamma och pappa brukade röka i bilen med fönstrena uppvevade och jag och min syrra låg (ja LÅG) i bakrutan och vinkade till bilarna bakom. Vaddå passiv rök, vaddå säkerhetsbälten?! Jag är ganska säker på att de fimpade cigaretten och slängde den rakt ut genom bilfönstret. Varför inte? Det gjorde alla på 60 och 70-talet.

Det var först när kampanjen Håll Sverige rent började som insikten om att man skulle ta MED sig skräpet från skogen när man haft picknick dök upp som en allmän idé. Och de gjorde denna kampanj väldigt smart eftersom de drev den hårt i skolorna, vilket fick barnen att bli poliser över sina egna föräldrar. ”Plocka upp det där tuggummipappret mamma! Vem hade du tänkt dig skulle göra det annars?” Följt av en anklagande blick på föräldern.

Så alltså är jag hoppfull över framtiden. Återanvändning, återvinning, nyanvändning (ett ord som jag kommit på som jag skriver om i boken och som jag ska skriva om här på bloggen) och att laga saker kommer att bli det som gäller ju mer idéen om detta sprids i samhället.

Förutom alla miljöfördelar tycker jag att gamla saker oftast är mycket snyggare och coolare än nya saker. Nu när vi har inrett butiken är alla möbler köpa på auktion (bland annat på  www.metropol.se ) och ommålade av oss. Det är så mycket billigare och blir mycket coolare eftersom ingen annan kan ha exakt samma sak. Dessutom har gamla saker ofta mycket bättre kvalitet och är gediget gjorda.

Här kommer Julia med skrivbordet som vi skulle ha vår monogrammaskin på. Vi behöver ett väldigt stadigt bord eftersom maskinen skakar en del. Julia spar på miljön ännu mer genom att rulla bordet några kvarter från Kenth Lindström Modern & Antik AB, på Roslagsgatan 7 (Bag-all butiken ligger på Roslagsgatan 21 så snacka om tur!).

Efter ommålningen ser bordet ut så här. Ursäkta stöket på bilden men det här var för någon vecka sedan. Nu har vi fått mer ordning.

Bordet närmast kameran såg ut såhär innan ommålningen.

Och det ljusgråa bordet till vänster såg ut så här:

Inget av borden har kostat mer än 500kr.

Här ett annat superfint bord jag hittade online.

Hoppas ni haft en härlig helg!

xx

Följ mig gärna på Instagram: @bag_all eller svenska butiken: @bagallsweden eller mig privat @jenniferjansch

Här kan du kolla in min svenska webshop om du är nyfiken: bag-all.se

 

 

 

Skärgårdsdrömmen!

Barnen och Micke är i Norge så igår passade jag på att åka med Pernilla ut i Skärgården, där hon skulle gigga på Linanäs brygga i Ljusterö.

Som tur är har Pernilla också kompisar med hus på fantastiska ställen! Pia och Claes, Pernillas gamla kompisar, har hus på Timmerö som ligger 10 minuters båtfärd från Ljusterö.

Kolla vilket underbart ställe de skapat högt uppe på berget!

De köpte huset för några år sedan och har renoverat och byggt till.

Hur fint och mysigt?!


Värdparet! ❤️


Ett av de sju(!) små stugorna som ligger spridda på tomten. Jag älskar hur de byggt med hänsyn till naturen. Kolla hur de sågat hål i däcket där tallen står.


Utsikten från huset som jag och Pernilla bodde i.


Här är det ordning och reda. Till och med trädgårdsverktygen är snygga.


Höjden av själslig lyx? Pia som jobbar som yogalärare har en yogastudio i ett av husen.


Bastu med utsikt!


Köket är så klart inrett smakfullt det med, med handtag och kran i mässing. Älskar färgen på kaklet!


Mattan är designad av Prins Carl Filip tydligen. Hade ingen aning om att han gjort så fina mattor. Skulle gärna vilja ha denna om någon vet var den finns att få tag på?


Pernilla hade med sig sitt vin Pazzione till Pia o Claes vilket passade bra eftersom jag hade med mig vinpåsar från Bag-all.



I det här sovrummet i huvudbyggnaden kan jag tänka mig att man sover gott.




Frukost på stora träverandan.


Utomhuskran i mässing också!

Min packning med Bag-all påsar och monogram

…och Pernillas…


Nu sitter/ligger vi här i härliga soffan och bloggar från varsin mobil 💞

xx

Följ mig gärna på instagram: @bag_all @bagallsweden (nyheter om butiken i Stockholm) min privata instagram: @jenniferjansch

Ack Värmeland du sköna!

Vi är så lyckligt lottade att vi har vänner som bor på fantastiska platser, som vi ibland åker och hälsar på. För några dagar sen packade vi in ungarna och oss själva i bilden och tog en roadtrip från Sörmland till Värmland. Herregud så vackert sommarsverige är! Destinationen var min kompis Jill Sörensens hus utanför den lilla orten Deje. Hon bor till vardags i Los Angeles, men är född och uppvuxen ifrån Karlstad.

Det här är vad jag kallar ett hus med en Utsikt!

Här är gästhuset som vi bodde i!

Hur magiskt?!

Här är gästhuset inuti. Jill är inredare och designer av kuddar, lakan, tapeter och mattor. Jag ska berätta mer om hennes helt fantastiska brand lite längre ner.

Hon har gjort iordning loftet på gästhuset så tjejerna fick en helt egen våning!

Till vänster huvudbyggnaden. Cappi kommer springande ner för slänten mot mig (och hallonbuskarna).

Här är det solgula köket i huvudbyggnaden.

Det som är så underbart och unikt med Jill är att hon inte är det minsta rädd för färg – tvärt om är färg och geometriska mönster är hennes grej!

Här är Jill!

Barnen har spelhåla i det rosa rummet. Det är verkligen inte alla som har rosa väggar och gult bord till exempel. Jill köper ofta gamla möbler på loppisar och gör om dem med färg.

Här är hennes sovrum med hennes underbara lakan!

Kolla buketten!!

Och en selfie med en annan bukett:)

Vi spenderade dagarna med att spela kubb…

…ätandes god mat…

…och ta nattliga dopp. Jag stod på stranden och tittade på ska erkännas…

Men barnen var inga badkrukor.

Jill designar alltså världens finaste kuddar…

…och tapeter…

… och lakan.

Kolla in hennes märke här: jillsorensenlifestyle.com och hennes blogg: Livelikeyou

xx

 

Kan inte låta bli!

Det finns många bra amerikanska uttryck. Just nu känner jag att det här stämmer bra in på mig: ”It’s like watching a train wreck. You’re uncomfortable, but you just can’t help yourself.” Det beskriver ungefär hur jag känner när jag följer Trump. Jag vill inte för jag blir så irriterad att jag får lust att slå sönder något, samtidigt KAN jag inte låta bli.

Hela tiden tänker jag att NU, det HÄR, måste betyda slutet för Trump som president. Men nej. Det bara pågår. Samtidigt som det är djupt tragiskt så ger hans idiotiska uttalanden material till häcklande på en helt ny nivå i amerikansk TV och på Twitter. Det är alltså detta som jag inte kan slita mig ifrån. Igår låg jag och Micke och kollade klipp på Youtube till halv två på natten. Längst ner ska jag lägga länkar på klipp som jag tycker är hysteriska.

Det är Trumps, och för all del hans familjs, helt ofattbart korkade utspel som dagligen sänker ribban till nya botten nivåer. Exempel på detta är Trumps kommentar till den Franske presidenten Macrons fru Brigitte häromdagen. Låt mig åter göra en liknelse. Angela Merkel träffar Teresa May och hennes make Philip May. Angela säger till Philip:

”Du är så vältränad…vacker!”  (Det här är alltså Trumps exakta ord till den Franske presidentens fru!)

KAN ni bara föreställa er detta scenario?!??

Nej, självfallet inte för en kvinna skulle aldrig komma på tanken att säga någonting sådant. Men Trump KAN för sitt liv inte se en kvinna som någonting annat än ett objekt som endast kan värderas utifrån hur hon ser ut.

Men så klart står media redo att driva med presidenten. Nu har även företag förstått att det här med Trumps uttalanden är bästa sättet att få ett klipp viralt. Här nedan ett exempel som Reebok twittrat med anledning av kommentaren till Brigitte Macron.

Haha, kommentaren är bara lämplig när du efter årtionden hittar en av dina gammal action figurer i dina föräldrars källare! Precis!!

Här några genialiska amerikanska talk show hosts. Varning man KAN fastna i detta! Haha

Stephen Colbert

Trevor Noah

Och den som jag gillar allra bäst: Rachel Maddow som är expert på att förklara den komplicerade amerikanska politiken så att man fattar.

Vi är just nu och hälsar på min kompis Jill i Värmland. Bloggar mer om det imorgon.

Ha en härlig kväll!

xx

Livet på landet del 2

Det finns vissa saker man bara kan göra på landet…

…som att äta picknick med åkrar runtomkring. Vilket vi gjorde igår kväll.

Vi packade skrindan full med mat. (Bra tips på picknick mat är att göra egna tunnbrödsrullar – vi stekte köttbullar, lagade potatismos, rödbetssallad. Lätt och kul för barnen att plocka ihop sina egen tunnbrödsrullar när vi var på plats.)

Här drar lilla Paloma skrindan.

Och på tal om skrindan…

…är det bara på landet man kan gå och köpa ägg med en skrinda…

…eller handla iförd simpuffar…

…eller i nattlinne…

…eller sitta på biltaket den sista biten till huset…

…bjuda kompisarna på middag i träkojan…

…göra hemmaspa av leran efter regnet…

…plocka bukett med blommor från trädgården…

…göra sig lika fin som mamma…

…plocka enorma rabarber…

Åh vad vi älskar landet!

Ha en härlig helg var ni än är!

xx

Följ mig gärna på Instagram: @bag_all och @bagallsweden (för svenska Bag-all) mer privata bilder på @jenniferjansch

 

 

Jag älskar det här!

För många år sedan tipsade min syster Stephanie mig om en organisation som heter Kiva och nu vill jag gärna berätta om den här. Det är nämligen en helt fantastisk organisation som stödjer små entreprenörer runt om i världen genom att ge mikrolån. Man kan låna ut så lite som $25 (220 kr cirka) åt gången och sen betalar entreprenörerna tillbaks pengarna i olika takt. När man fått tillbaks pengarna kan man låna ut dem igen till en ny entreprenör, eller så klart ta ut dem om man vill det.

Alla i min familj har varsitt konto och Bag-all har också ett konto. Här nedan ser du som exempel min yngsta dotter Caprice konto.

Jag startade detta konto till henne innan hon fyllt ett år. Eftersom barn som är så små inte förstår att de fyller år eller att de får presenter bad jag vänner och familj att skänka en slant till hennes Kiva konto istället för att ge doppresenter och födelsedagspresenter och julklappar. Under åren har vi satt in lite pengar, men vad som gör att det nu snart är $2000 som hon lånat ut är att entreprenörerna betalat tillbaks lånen och hon har kunnat låna ut pengarna på nytt.

Som ni ser här ovan har hon nu gjort 76 lån till 33 länder. Hon har ett eget team: Team Caprice och hon har också lånat till mitt Team Bag-all.

När barnen har fått tillbaks pengar till sitt konto brukar vi sätta oss tillsammans och titta på vilka de vill låna till nästa gång. Här nedan några som Caprice lånade till sist.

Det är intressant att se hur tjejerna resonerar när de lånar ut. Det vill helst låna till kvinnor har jag märkt.

Den här organisationen är så genialisk på många sätt, men främst genom att den hjälper folk att hjälpa sig själva. Jag tror att människor känner sig mycket ”värdigare” om de får låna pengar och göra någonting av dem och sen betala tillbaks, snarare än om de får donationer.

Man kan även följa hur det går för dessa entreprenörer vilket är kul. Också är det ett känt faktum att genom att hjälpa kvinnor hjälper man hela byar då barnen får gå i skolan, får bättre mat och så vidare.

Det har vid något enstaka tillfälle hänt att en låntagare inte klarar av att betala tillbaks. Faktum är att jag just kollade och Caprice har bara förlorat $22.34 under alla dessa år. Det är först när någon inte betalar tillbaks som pengarna verkligen blir en donation.

På hemsidan kan man kolla på sidan hur det går med återbetalningen:

Det är också himla bra för barnen att titta på bilder på hur människor på andra platser bor och hur de har det.

Om man känner sig frustrerad över hur situationen i världen ser ut kan man i alla fall känna att man gör någonting genom att hjälpa människor som är i stort behov.

Får du lust att låna ut genom den här organisationen så får du hemskt gärna joina Team Bag-all så kan vi låna tillsammans. Vore verkligen jättekul!

xx

 

 

 

 

Instagram