Visar inlägg från "okategoriserade"

Julen och presenter

Visste ni att det var tack vare julen som jag startade Bag-all?

Julen är min favorittid på året! Mörkt och mysigt med tända ljus vid frukosten. Julstjärnor i alla fönster. Välja julgran och klä den tillsammans med barnen. Baka lussebullar och pepparkakor. Glögg. Julmusik i högtalaren. Ja, ni vet…  mys helt enkelt.

Men här på Bali vajar palmerna och solen gassar. Inte en juldekoration så långt ögat når.  Jul-feelingen är lika med noll!

Jag brukar annars gå ”all in” i jultider och planera presenterna månader i förväg. Vi brukar klä granen enligt devisen, the more the merrier! Granen behöver inte vara vacker, den behöver vara proppfull och barnen får hänga upp alla sina dekorationer. Och under granen ska så klart alla presenterna ligga. Det är här början till Bag-all kommer in

Det är sällan man faktiskt har en exakt tidpunkt för idéer, men jag minns så himla väl när jag bara kände att nä nu räcker det! Det måste finnas ett bättre sätt att slå in presenter än i mängder av papper. Året var 2011. Vi hade just flyttat till New York och bodde i en lägenhet i ett townhouse på Upper East Side. I New York ställer man ut soporna direkt på trottoaren och så hämtas de upp av sopåkarna under natten. Detta gör att man ibland faktiskt ser mängden sopor med egna ögon. Så dagen efter julafton 2011 gick jag ut tidigt och fick se ett berg av sopor utanför vårt hus. Jag tittade neråt gatan och överallt såg det likadant ut. Berg av sopsäckar fulla med papper och emballage. Resterna av julklappsöppnandet. Det var på sätt och vis chockerande för jag förstod ju att det här är bara det jag kan se, det ser likadant ut i nästa kvarter, på hela Manhattan, i hela New York State, i hela USA – och i alla andra länder som firar jul…

Jag hade tidigare letat efter tygpåsar på nätet till ett annat projekt jag funderade att göra, och då av en händelse snubblat över mindre Amerikanska miljöorganisationer som pratade om att man kan slå in presenter i återanvändbara tygpåsar snarare än att använda papper. Jag hade noterat det, men ändå inte riktigt fastnat för  idéen. Men så, juldagsmorgon i New York 2011, slog det mig: Jag måste göra återanvändbara presentpåsar! Det är ohållbart att slå in presenter i papper.

Den här bilden är ifrån en fotografering som vi gjorde i Bag-alls studio i Brooklyn förra året. 

 

Varför då kanske ni undrar?

Jo, att tillverka papper är en otroligt kemisk process.

  1. Till att börja med kräver det att man skövlar skogar.
  2. Sedan ska papper tillverkas med mängder av kemikalier, för att inte tala om färgämnen.
  3. Pappret ska sen förpackas, oftast i plast.
  4. Sen ska rullarna transporteras runt jordklotet och ytterligare förorena planeten.
  5. Presenten slås sen in i paket och för att göra det krävs tejp, som inte är miljövänligt, och snören som också de oftast är gjorda i plast.
  6. Presenten öppnas sedan på 10 sekunder och vad har då pappret blivit? Jo, skräp som måste tas omhand. Dels hämtas upp, sedan brännas på något sätt eftersom majoriteten av allt presentpapper inte kan återvinnas på grund av att pappret är blekt och laminerat.

(En annan helt sjuk grej med presentpappersförsäljningen i USA är att år 2010 uppgick till 80 miljarder kronor, vilket är med än brutto national produkten för Afrikas 9 fattigaste länder. Hur mycket det varit de senaste åren har jag ingen siffra på, men fatta vad o n ö d i g t detta är!)

Så när jag kommit till insikt om att jag måste sluta tänka på saken och istället börja göra någonting bestämde jag mig för att det var återanvändbara presentpåsar jag ville göra. Från den ena idéen växte den andra och jag säljer idag en mängd påsar. Är du nyfiken på hur det gick till finns det beskrivet i min bok Drömfångaren.

 

Jag har alltså  tillverkat presentpåsar sedan början av Bag-all. Den delen av businessen går tyvärr väldigt trögt och hade jag inte börjat tillverka andra sorters tygpåsar, förvisso återanvändbara de med, så hade min verksamhet fått lägga ner för länge sedan. Jag underskattade verkligen hur svårt det är att ändra folks beteende och vanor samt hur svårt det är att sprida idéer och information.

Det är inte alls så att jag gör detta endast för att sälja Bag-alls presentpåsar, tvärt om har jag lagt ut på vår hemsida hur man jättelätt syr påsarna själv, länken hittar du här: sy din egen presentpåse. Även i min bok finns det instruktioner om hur man syr påsarna.

Här är sidorna ur Drömfångaren!

 

Tänk på att presentpåsar blir billigare i längden. Man kan använda dem hundratals gånger. Du behöver aldrig köpa tejp eller leta efter sax igen. Och det tar 10 sekunder att slå in en present. Fint blir det också. Det kan vara bra att tänka på att man ska förvara dem platt mellan användningarna. Ungefär som lakan. Då är de redo att använda direkt nästa gång du behöver dem.

Man kan så klart slå in presenter i massor av andra saker än tygpåsar. Har du tillexempel gamla tidningar, så varför inte använda dem? Jag kan garantera dig att den som får presenten egentligen inte bryr sig det minsta om hur paketet ser ut, utan är helt fokuserad på vad som är inuti.

Hoppas ni har en underbar helg! Och har ni lust så hjälp gärna till att sprida budskapet om hur viktigt det är att sluta använda presentpapper och börja tänka återanvändning!! Nytt för idag är att ni kan dela det här inlägget på Facebook genom att trycka lilla Facebook ikonen nere till vänster i slutet av inlägget!

Det är långt ifrån bara present inslagningen som blir ett miljöproblem under julen. Här nedan lite annan info extra skräp som genereras under den här perioden.

OBS kolla längst ner. Inslagspappret som slängs bort skulle kunna räcka runt JORDEN NIO VARV!!!

xx

 

 

 

 

 

King Ping has left the building

Vår fina lilla Ping finns inte mer.

Här är Ping i New York, på sin favorit plats, en puff som barnen döpte till ”Planet fluff”. Där spenderade Ping större delen av dagarna det senaste året.

För en vecka sedan var Micke tyvärr tvungen att ta det tunga beslutet att låta Ping somna in. Efter ett 20 år långt liv mådde han inte längre bra och som veterinären sa: ”ni kan inte låta honom leva bara för er skull”.  Han hade de senaste året fått mer och mer problem med både fram och bakben, bland andra saker. Det var ofta vi pratade om att han levde så länge för att han var så himla älskad. Varje, varje dag kelade tjejerna med honom, pratade med honom, gosade och lekte. Man kunde riktigt se hur han levde en dag längre varje gång han fick denna kompromisslösa kärlek.

Cappi med Ping.

Margaux med Ping på Planet fluff.

Margaux när hon fyllde år i mars och Ping var så klart med o firade!

Gubbarna tar sig en tupplur.

Celeste med Ping 2007.

 

Celeste med Ping 2017.

Micke och jag köpte Ping bara några månader efter att vi träffades. Jag hade varit kattvakt åt en liten abessinier i New York innan jag träffade Micke och hade blivit helt kär. Så när vi träffades Micke 1997 hade jag redan bestämt mig för att jag ville ha en Abessinier. Micke sa att han inte var någon kattmänniska, men okej då.

Vi köpte Ping av en uppfödare som berättade att han var minst i kullen och utstött av mamman. Men det var den enda kattungen som fanns kvar, så ville vi köpa  honom ändå så varsågoda. Så klart vi ville!

Av någon anledning som jag inte längre minns mötte vi upp uppfödaren på en parkeringsplats när det var mörkt och sent, ungefär som vi gjorde ett drogköp. Jättekonstigt nu när jag tänker tillbaks på det. Hur som helst, kattungen var verkligen liten och rädd. Hans ögon var så stora och sneda och han såg nästan asiatisk ut så vi kom fram till namnet Ping. Micke älskar golf och hand favorit putter just då var av märket Ping så han var ombord med namnet. Tyvärr är alla bilder från den tiden inte digitala utan de ligger i en låda på landet.

Ping var på sätt och vis vårt första barn. När Celeste sedan föddes 2000 var Ping inte jätteförtjust. Jag minns hur Celeste innan hon kunde gå brukade krypa efter honom och försöka få tag på honom för att få gosa, men han smet undan lätt som en plätt. Det var verkligen obesvarad kärlek.

Sen när Margaux föddes 2005 hade Ping accepterat att det tydligen skulle dyka upp små versioner av människor i den här familjen och han började acceptera och älska barnen.

Cappi med Ping i Central Park.

När vi flyttade till New York 2011 var det så klart givet att ta med Ping. Han älskade vår lägenhet i New York, som var i flera våningar och hade en takterass. Han brukade spatsera runt på taken i kvarteret.

På tal om takterassen så var verkligen Ping en katt med åtta liv. En dag i New York kom han in från taket och först trodde jag att det var en annan katt, eftersom katten var helt svart. Sen såg jag att det var Ping. Vi satte honom i badkaret och tvättade av honom och upptäckte att hela han var täckt av sot. På taken i New York finns det små runda skorstenar med en diameter av kanske 10-15 cm. Uppenbarligen måste han ha trillat ner i en av dem och lyckats ta sig upp. Så det var ett liv.

Han har även blivit biten av huggorm två gånger på landet. Han kom in och var helt omtöcknad. Sen svullnade ena frambenet upp till trippla sin storlek. Då såg vi de karaktäristiska två märkena där ormen bitit. Vi brukar säga att Ping försökte skydda oss genom att ha ihjäl huggormar. Så det var liv två och tre.

När han var liten så bodde vi i ett par år i Björkhagen. Vi bodde på tredje våningen i ett nybyggt hus. Han trillade ut genom samma fönster TVÅ gånger från den lägenheten. Första gången märkte vi att han var borta och såg rivmärken på fönsterblecket där han trillat ner. Micke sprang ner och förväntade sig hitta honom död under fönstret (det var dessutom vinter och is under fönstret), men nej Ping var inte där. Micke letade vidare och hittade honom i några buskar. Han hade mirakulöst nog inte brutit någonting, men slagit i hakan som svullnat upp något enormt. Vi kände knappt igenom honom.

Efter den incidenten tänkte vi att skönt att han klarade sig och nu vet han bättre än att gå upp i fönstren. Men nej, inte långt efter det trillade han ut genom samma fönster igen… Så vi fick hålla fönstren stängda efter det. Så det var liv fyra och fem.

Gud vet vad han har hittat på på landet när han varit borta hela nätter. Så säkert är det liv sex och sju som han förbrukat där. Men nu som sagt har han kommit till liv åtta och har lämnat oss.

Här är Micke och Ping häromveckan när vi Facetajmade. Jag på Bali, Micke och Ping på vårt älskade Ekbacken.

Ping var vid det här laget mer eller mindre blind och döv samt hade problem att stödja på något av sina ben. MEN han var så kelig och älskvärd. Vi har inte kunnat förmå oss att ens tänka på att avliva honom. Men tillslut så gick det bara inte längre. Det var uppenbart för Micke att Ping verkligen inte mådde bra. Så han ringde en veterinär som kom hem till oss. Det var verkligen helt fantastiskt fint att hon kom till Ekbacken. Det hade känts fruktansvärt om Micke behövt ta med honom i bilen (han hatade att åka bil) till ett djursjukhus (han var vettskrämd i okända miljöer).

Veterinären var väldigt bra och hade precis rätt saker att säga till Micke som ju var totalt knäckt.

Vi har en fin vikingagrav på vår tomt på landet. Där växer det liljekonvaljer på våren och barnen har byggt kojor där många, många gånger. Där begravde Micke Ping. Det är passande att han får vila med våra förfäder vikingarna. Han hade verkligen ett lejonhjärta vår fina lilla katt.

RIP King Ping! We love you forever.

xx

 

 

 

Frågor och svar om att flytta utomlands

Tusen tack alla läsare för era frågor. Som min vän Julia, som är och hälsar på på Bali, just sa så visar era frågor verkligen att jag har insiktsfulla och smarta läsare. Kunde inte hålla med mer!

Jag delar upp dessa frågor och svarar på dem i omgångar eftersom de allra flesta frågor kräver långa svar.

Här sitter jag och svarar på era frågor… Haha nä jag sitter och väntar på att bli uppringd av Nyhetsmorgon för att svara på frågor om vulkanen på Bali, men det var den nyast bilden jag hade på mig.

Jag börjar med Birgitta Gunnarssons frågor.

Ni har ju bott utomlands ganska länge och jobbat där, jag undrar hur ni tänker kring pensionen? Hur fungerar då allting kring pension när man jobbat utomlands? Sparar man ihop till sin pension precis som man gör vid arbete hemma i Sverige?

Nu kommer nog många tänka att jag är väldigt oansvarig, men jag har inte sparat någonting till pensionen. Anledningen är att jag tänker att det är bättre att sätta dessa pengar ”i arbete” nu. Jag har alltså tagit de pengar vi har och lagt in dem i Bag-all. Det är en ganska vågad strategi jag vet, men det andra alternativet är att sätta in pengarna i pensionsfonder och det verkar ganska riskabelt det med. Så jag valde det alternativet som jag trodde kunde ge bäst avkastning i slutändan. Jag räknar alltså inte med att få någon vidare pension ifrån Svenska staten (fast jag betalat skatt i Sverige 25 år) utan tänker att när pensionen kommer så har jag egna pengar så att vi klarar oss.

På tal om svenska pensioner vet jag flera exempel på personer som jobbat och pensionssparat i hela sitt liv och ändå inte har råd att bo kvar i sina hem eller unna sig någonting utöver existens minimum. Det är verkligen tragiskt att man kan jobba, betala skatt och göra saker och ting ”rätt” under ett helt liv och sen ändå inte ha en dräglig pension. I min mening är pensions systemet i Sverige trasigt och jag lider verkligen med alla de som gått i pension de senaste åren och alla de som ska pensionera sig snart.

Eftersom ni har eget företag måste ni ju betala in skatt, men hur fungerar det på Bali nu t.ex? Måste ni ha arbetstillstånd där?

Jag och min familj blev tvångsutskrivna ur Sverige för 5- 6 år sedan. Vi fick bara ett brev på posten, till vår adress i New York, med ett meddelande från Skatteverket att ”det verkar som ni inte bor i Sverige längre och ni är här med utskrivna ur Sverige”. Att tvångsutskriva personer ur Sverige är en jättedum strategi av Skatteverket i min mening. Det skulle vara mycket smartare att föra en dialog med personerna de tänker att de ska skriva ut. Jag hade nämligen en svensk del av Bag-all vid den tidpunkten och betalade skatt i Sverige. När jag blev tvångsutskriven la jag ner den svenska delen och satsade 100% på den amerikanska delen av Bag-all. Nu har vi öppnat i Sverige igen, men Bag-all Sweden AB är ägt av Bag-all Inc och är därför ett amerikansk ägt företag. Bag-all Sweden betalar så klart moms och skatt i Sverige, men istället för att Bag-all Sweden skulle ägt Bag-all Inc är det nu tvärt om. Jag har diskuterat detta med många utlandssvenskar och de berättar liknande historier. Det handlar säkert om hundratals miljoner i förlorade skatteintäkter tack vare att Skatteverket inte för en dialog med personer de skriver ut.

För att svara på din fråga så har jag Green card i Amerika, vilket är arbetstillstånd. Jag äger ett amerikanskt aktiebolag och skattar i Amerika. Jag har inte arbetstillstånd i Indonesien och får inte arbeta här. Men jag får ”övervaka” min business härifrån, vilket är precis det jag gör.

Tänker ni fortfarande bo utomlands när ni är pensionärer eller flyttar ni hem till Sverige då?

Svårt att veta var vi kommer att bo. Jag gissar att det kommer handla väldigt mycket om var barnen bor. Jag kommer nog vilja vara när dem mer än någonting annat.

Bilder från stranden igår. Det finns fördelar och nackdelar med allt. Fördelar med flytten till Bali: man kan surfa i december, nackdelar: det är en puttrande vulkan på ön och det hänger som ett ständigt orosmoln över mitt huvud.

Fördelar: läsa bok på stranden, nackdelar: någon konstig tropisk sjukdom med ont i kroppen och huvudet i 1,5 dygn…

Marie frågar:

När man lämnar sverige för flytta till annat land, vad bör man tänka på, vara förberedd på mm?

Det är så himla mycket man ska tänka på att det kan man skriva en hel bok om. Men kortfattat måste man förstå att flytta är något som tar massor av tid att planera och sedan tar det massor av energi att genomföra.

Det viktigaste är förstås att reka först, det vill säga att man åker dit man är intresserad av att flytta och så att säga ”prov bor”. Vi har bott på Bali i två omgångar innan vi bestämde oss för att flytta hit. En månad varje gång. Det gav oss en idé om hur det skulle kunna vara. MEN med det sagt är det ändå ganska många saker som blir en överraskning eller kanske inte det man tänkt sig. I vårt fall är det främst att vi upptäckt att vi vill bo i ett annat område än det vi trodde först. Vi kommer att flytta efter nyår för att bo närmare havet (och längre ifrån vulkanen).

En annan viktig del är att ”ha sina papper iordning”, dvs se till att man har rätt sorts visum till landet i fråga. Det kan kräva rätt mycket arbete att ta reda på. Det är ofta en djungel av olika visum och själva visumprocesserna är jobbiga och dyra i sig.

Man måste så klart också ha en idé om hur man ska försörja sig. En viktig del när jag startade Bag-all var ju att jag skulle kunna jobba varsomhelst ifrån och nu är det en verklighet. Det kanske tar en flera år att förbereda sitt liv så att man kan jobba från den platsen man vill flytta till.

Så tänk på att allt tar tid, men i slutändan tycker jag verkligen att det är värt det eftersom man får ett annat perspektiv på tillvaron när man flyttar på sig.

Frågor från Anneli:

Jag skulle gärna vilja veta hur du först kom i kontakt med dina barns nuvarande skola?

När vi var på Bali förra julen åkte vi på en tour av Green school. Det är en ganska vanlig turistdestination här på Bali i och med att skolan är så olik alla andra skolor runt om i världen. Barnen blev verkligen helt fascinerade och kände starkt att de gärna vill gå i den här skolan.

Vad har Micke för sysselsättning nu på Bali?

Micke jobbar med appar för folk som har ont i ryggen. Addwell heter appen och den tycker jag verkligen alla ska ladda ner. Den är helt suverän och visar korta filmer på vilka rörelser man ska göra beroende på var man har ont. Samt rörelser man ska göra förebyggande. www.addwell.com heter hemsidan som du kan kolla in.

Hur länge får ni stanna i Indonesien?

Just nu tänker vi oss två skolår så att Celeste kan gå ut High school.

När jag var där var det bara tre månader i taget men det kanske har ändrats?

Barnen har visum som gör att de kan stanna här ett år i taget. Dessvärre måste föräldrarna åka ut var 60e dag. Det är ett multi-entry visa man får som vuxen vilket gör att vi måste åka ut 6 gånger om året. Inte idealiskt…

Umgås ni med några andra svenskar? Nya vänner?

Vi har inte lärt känna så många nya personer här ännu. Vi har vänner sedan tidigare som bor här och har träffat lite svenskar som bor här också.

Anneli jag kommer att svara på resten av dina frågor om Bag-all i ett annat inlägg.

Fortsätt hemskt gärna att ställa frågor!!

Meddelande om Bag-all: Butiken på Roslagsgatan 21 i Stockholm kommer ha söndagsöppet alla söndagar fram till jul, kl 12-16. Välkomna!

Följ mig på instagram: @jenniferjansch @bag_all @bagallsweden

 

Vulkandrama!

Jag måste börja det här inlägget med ett stort TACK!! Shit vad gulliga ni är alla människor som hört av sig till mig sedan det började skrivas i Svenska tidningar om vulkanutbrottet som pågår här på Bali. Tänk att så många människor bryr sig om oss. Jag blir faktiskt rörd!

Men samtidigt ska jag erkänna att jag blev lite förvånad över alla starka reaktioner från Sverige just idag eftersom vulkanutbrottet här började förra tisdagen!

Cappi kikar ut genom dörren till barnkammaren i huset som vi hyrt temporärt.

Alla kanske inte vet att Mount Agung, som vulkanen heter, har ju spökat sedan september i år. Vi ställde till och med in resan till Bali en vecka eftersom det verkade som att ett vulkanutbrott skulle ske vilken sekund som helst då.

Här ser ni en graf över vulkanen hur det såg ut då, i september, och hur det ser ut nu. Vulkanen var alltså på varningsnivå 4 av 4 då, sen sänktes den till nivå 3 för ett par veckor sedan. Och så i tisdags fick den alltså sitt första utbrott. MEN varningsnivån gick inte upp tills 4 igen förrän igår. Trots att vulkanen de facto fått utbrott. Det har alltså varit utbrott av aska som skjutit flera kilometer upp i luften. Än så länge har den inte börjat spruta lava.

Jag har läst på massor om vulkaner sedan i september och har lärt mig att de kan ha alla möjliga sorters utbrott. Det kan vara aska, eller stenar, eller lava som flyter ner över kanterna, eller lava som sprutar rakt upp, eller lerfloder eller väldigt farliga askmoln.

Så här gick det till när Mount Agung sist fick ett utbrott 1963. Den började med att invånarna hörde en stor smäll och rök började sen komma ur vulkanen. 6 dagar senare började lava flyta ut. Om vulkanen skulle bete sig på samma sätt nu så innebär det att den snart kommer flyta lava över kanterna.

Efter en knapp månad så exploderade vulkanen på nytt och massor med bergsdelar flög upp 8-10 km rakt upp i luften. Det här orskade så kallade pyroclastic flows, en snabbtflytande blandning av gas och vulkanisk substans, vilket dödade 1100-1500 människor. Ytterligare 200 dog även av lahars, en slags lermassa som rör sig framåt otroligt snabbt.
2 månader senare fick vulkanen ytterligare ett urbrott som dödade 200 personer till. 
Vulkanen hade sedan små utbrott i ett år framöver. 

I morse när jag vaknade i huset i Ubud kände jag bara att nej jag måste ta barnen (och Julia som är här på besök, läs längre ner) och flytta oss så långt bort från vulkanen som jag bara kan. Inte för att det märkts något av vulkanutbrottet i Ubud ännu, utan bara för att det är bättre att försöka vara så safe man kan. Typiskt nog händer detta när Micke är i Sverige (som jag skrivit om tidigare på bloggen händer alltid allting när han är bortrest, om det så är toaletter som svämmar över eller tak som börjar läcka in… you name it, det händer när han är bortrest).

Så jag bokade ett Airbnb hus i Canggu på Balis västkust. Ubud ligger 3.5 mil från Mount Agung och Canggu ligger 5 mil från vulkanen.

Jag hade världens tur och hittade ett superfint hus. Huset är helt nytt och vi är faktiskt de första gästerna!

Celeste för läxor i soffan.

Här är Julia. Gissa om jag är glad att hon är här?! Hade jag varit helt solo med tjejerna hade det här känts väldigt mycket värre.

Julia har jobbat med mig och Bag-all sedan vår allra första mässa i New York. Hon har sedan dess varit min högra hand och vi har, förutom att vi spenderat mycket tid tillsammans i New York, rest till Kina och Japan och Paris (det lönar sig att jobba på Bag-all!!) – och nu Bali.

Julia reser så klart in style!!

Dörren till Julias rum!

Hur fint är inte det här köket?!!

Barnen packar upp. Jag tvingade dem att göra det direkt för jag orkar verkligen inte leva i kappsäck!

Två sängar upptill och en under i barnkammaren.

Utsikten!
Igen – tack för all omtanke vänner! Är så tacksam för att ni bryr er!!

xx

 

 

 

 

 

Frågor till Jennifer

Att blogga är både kul och ganska jobbigt. Det som är kul är den underbara feedbacken som jag får bland kommentarerna och det är en fantastisk möjlighet att prata om saker som jag tycker är viktigt. Bloggen är  ett fönster till omvärlden för mig.

Det som är jobbigt är att det tar mycket tid, något som jag inte har så mycket av med tre barn och ett företag som växer för varje dag. Folk som jag pratar med om bloggen säger, men varför gör du inte kortare inlägg med färre bilder så att det inte tar så mycket tid? Men jag har märkt att jag helt enkelt inte kan det. När jag sätter igång något, så som att skriva ett inlägg, kan jag inte sluta förrän jag är helt nöjd med både bilder och text.

Och en annan sak som kan vara jobbig med bloggen är att komma på ämnen att skriva om. Så nu, kära läsare, ber jag er om hjälp! Föreslå ämnen jag kan skriva om och ställ frågor i kommentarerna. Vad vill ni läsa om? Jag är ju ganska duktig på business till exempel, är det något ni vill veta om det? Jag startade mitt företag i mitt vardagsrum med väldigt lite pengar och idag säljer vi i 26 länder och på alla kontinenter (utom Antarktis). Ja, vi säljer till och med i Afrika, vilket jag är superglad för!

Häromdagen fick jag tre frågor av Charlotte Raboff som har superfina sajten hoteladdict.se om mina erfarenheter av hotell och Airbnb. Se nedan om ni är nyfikna på min värsta hotellerfarenhet!

3 FRÅGOR TILL JENNIFER JANSCH

Pool
© Image Courtesy AirBnb

Jennifer Jansch

Jennifer Jansch är entreprenören som startade Bag-all för några år och arbetar med konceptet att återanvända. Bag-all säljer super pratiska tygpåsar som du kan använda för att packa ner allt möjligt. Påsarna kommer med fina illustrationer och idag finns det över 100 olika tryck –  www.bag-all.com
Jennifer har också skrivit en bok – Drömfångaren, som handlar om hennes inspirerande resa med sitt företag Bag-all som hon startade med två tomma händer från sitt vardagsrum i New York. Hon flyttade tillsammans med man och tre döttrar till Bali, Indonesien, i september.

Nämn ett favorithotell eller AirBnb boende
Eftersom vi bor i Ubud, som ligger mitt på Bali, åker vi ner till kusten nästan varje helg. Där är det främst två städer vi brukar åka till Canggu och Seminyak. Jag brukar boka olika Airbnb varje gång eftersom jag tycker att det är kul att kolla in hur husen är inredda och arkitekturen. Jag brukar alltid boka hus som jag tycker ser ut att ha fin inredning, då brukar nämligen resten av huset också vara fint. Folk som bryr sig om inredningen bryr sig i allmänhet om att hålla huset i övrigt i fint skick..

Vad är det första du gör i ett hotellrum eller i ditt AirBnb boende?
När vi bor på Airbnb springer jag runt och kollar alla sovrummen och bor vi på hotell öppnar jag dörren till badrummet först och sen testar jag sängen.

Har du haft någon riktig dålig hotellupplevelse?
Jag har bott väldigt mycket på hotell så jag har lärt mig att man direkt ska klaga om man får ett dåligt rum. 9.5 gånger av 10 så flyttar de en till ett annat rum.
Det värsta jag varit med om på ett hotell var i Indien, i Varanasi, där en mus sprang tvärs över mig mitt i natten. På morgonen såg jag även att musen gnagt ett hål i en av mina collegetröjor. Har tröjan kvar, haha.

Jennifer Jansch
Jag i soffan i ett Aribnb hus i Canggu, Bali

Airbnb Bali

Bilderna här är från ett Airbnb hus i Canggu som jag ännu inte bott på, men som vi bokat i december. Gissa om jag är laddad?! Jag ÄLSKAR stajlen!
© Image Courtesy AirBnb
Airbnb Bali
© Image Courtesy AirBnb
Airbnb Bali
© Image Courtesy AirBnb
Sofa Bali
© Image Courtesy AirBnb

xx

Saker att göra med vänner

Vi har haft lite besök här på Bali den senaste tiden. Jag tänkte när vi flyttade hit att det säkert inte kommer bli så mycket av den varan som det är i New York, dit folk kommer titt som tätt. Men de senaste veckorna har min kusin med familj varit här och min kompis Isabelle med familj och idag kommer en till favorit: Julia som jobbar med mig på Bag-all. Har skrivit om henne tidigare här på bloggen.

Det roliga med att få gäster, förutom att hänga med folk man tycker om, är att man får tummen ur att gör massa saker som man kanske annars hade skjutit upp eller inte kommit på att göra. Många som kommer hit är så himla pålästa och tipsar mig om massa saker jag inte hade en aning om! Så här följer några tips på saker man kan göra om man kommer på semester till Bali! Ni får ursäkta upprepningar från tidigare inlägg. Tänkte att det var bra att samla de tips jag samlat på mig i ett och samma inlägg.

Tjejerna med sin syssling Matilda (mitt kusinbarn) och hennes bonus syster.

En sak som jag brukar visa folk som kommer hit till Ubud är Champuan ridge walk.

Det är en 3 kilometer lång promenad på en bergskam som går från Ubud. Det är fantastisk grönska på båda sidor och utsikt över dalar och berg. I slutet av promenaden ligger en jättehärlig restaurang som heter Karsa Cafe.

Micke och jag på ridgen!

Tjejerna gillar att ta ett eget bås på Karsa och mata fiskarna som simmar runt! Kan speciellt rekommendera att beställa Chicken satay (med jordnötssås ) här och supergoda färskpressade joser!

I början av promenaden känner man sig bokstavligen som man är med i Temple run (alla er som spelat det på telefonen någon gång ser vad jag menar).

Det kryllar av tempel över hela Bali, men speciellt i Ubud området. Här är ett som ligger mitt i stan och har fantastiska lotusblommor.

Hur cool är inte den här blomman? Ser precis ut som en blomma ett barn skulle rita tycker jag.

En annan sak vi gjorde med min kusin Johanna var att åka till ett vattenfall. Många vattenfall här på Bali är lite av ”turistfällor” och det är ofta ganska exploaterat runt omkring. Men jag tycker ändå att det är värt att åka till något av Balis fina vattenfall eftersom det är en mäktigt upplevelse – och ger väldigt bra photo ops!

Waterfalling in love…

Ett tips vad det gäller alla tursitgrejer på Bali är att komma tidigt eller sent. Turistbussarna brukar inte komma innan klockan 10 och då kan man få hela stället för sig själv innan dess.

Tegenungan heter det här vattenfallet.

Vattenfallet rinner av i en flod där balineserna bygger rösen. Där var vi helt ensamma och vi tyckte det var den absolut vackraste delen av vattenfallet.

Cappi fick feeling och byggde egna rösen borta vid vattenfallet!!

Förra julen när vi var på Bali så besökte vi ett annat vattenfall som är lite mindre turistigt. Kamp Lanto heter vattenfallet. 

OBS tänk på att det varierar hur mycket vatten det är i vattenfallen beroende på vilken årstid det är och om det är regnperiod eller inte.

Sen kom den här finingen, Isabelle McAllister, och hennes man Erik och barnen Della och Beppe och hälsade på!

Ni känner kanske igen Isabelle från diverse TV-program. Isabelle är en otroligt inspirerande och bra person. Ni kan läsa hennes blogg här: Dosfamily (du kan söka på mitt namn på bloggen, både Jenny, som delar bloggen med Isabelle och Isabelle har skrivit om mig några gånger).

Om ni inte vet vem Isabelle är så råder jag er verkligen att kolla upp henne på isabelle.se för hon är en sann inspiratör med massor av coola idéer! Hon är för övrigt också en hejare på att hålla föredrag!

 

Tillsammans åkte vi till beachklubben Finns i Canggu. Vi skulle normalt sett skulle nog ingen av oss åka till en beachklubb, men eftersom vi tänkte att kidsen kunde tycka att det var kul så åkte vi dit.

Beach klubben går mest ut på att folk ska kunna dricka och äta dagen lång. Borta till höger på bilden ser ni baren. Folk simmar sen runt med drinkar och öl i händerna. Man blir lite misstänksam mot vattenkvaliteten i poolen!

Men barnen tyckte det var kul och Cappi var i poolen i tre timmar!

Celeste och jag passade på att ta lite bilder till hennes instagramkonto @swedish.bali.girl. Det här är övervåningen på Finns. Vi sa just det att om tjejerna inte hade gått i Green School skulle vi säkert vara jätteimponerad av bambubyggnaden.

En annan sak Isabelle och hennes familj gjorde var att gå en tour på Green School. Det var med en tour på Green school som  hela vårt Bali-äventyr började. Tjejerna blev så fångade av skolan och kände med hela sitt väsen att här ville de gå och bli en del av den här skolan.

Jag kan verkligen rekommendera detta för alla som kommer till Bali, även om man inte har barn i skolåldern. Det är så himla intressant hur skolan fungerar och inte minst kul att se alla fantastiska bambubyggnader. Man måste boka plats på  touren: Tour Green School

Vi tipsade Isabelle med familj om att åka på River rafting, forsränning. Vi kunde tyvärr inte följa med den här gången, men gjorde det när vi var här förra julen. Det var faktiskt en av höjdpunkterna på vår resa sist. Förvisso är också det en turistattraktion men naturupplevelsen är helt fantastisk!

 

Jag tog själv inga bilder eftersom man inte gärna har med sig mobilen i gummibåten så bilderna är tagna från nätet. Men här ovan ser ni hur otroligt lummigt det är.

Bitvis på sidan om floden finns det statyer utkarvade i lavastenen. Hela grejen är verkligen minnesvärd!

En sak som man INTE behöver göra på Bali är att åka till Bali Swing.

Bali Swing är ett ställe utanför Ubud som har fyra stycken gungor. Det kostar $40 per person att gå in. Då är en matbuffe inkluderad och den måste man betala för även om man inte äter. Ingenting av det här är värt pengarna tyckte vi.

 

Tjejerna spändes fast i sele innan de puttades ut på stora gungan. Själva gungandet tyckte de i och för sig var kul.

Man kan även ta bild i detta stora fågelbo.

De som kommit på detta koncept har verkligen fattat att folks semestrar nuförtiden går ut på att posta så coola bilder som möjligt på Instagram och FB. Hela Bali Swing är uppbyggt på photo ops. Men om du inte vill betala ett överpris för att få bilder så ska du undvika detta ställe.

Slut på Bali tipsen för den här gången!

xx

Kolla gärna in min hemsida: www.bag-all.se eller www.bag-all.com eller följ på instagram: @jenniferjansch, @bag_all eller @bagallsweden eller @monogramma.se

 

Man får vara nöjd!

De som läst min bok Drömfångaren vet att jag älskar ordspråk! De har ju förstås blivit ordspråk eftersom de förmedlar någonting viktigt och tänkvärt.

Innan jag startade Bag-all kände jag mig ganska lost eftersom vi hade sålt vår lägenhet och större delen av vårt bohag och flyttat till New York utan att direkt ha en superplan på vad vi skulle livnära oss på. Under den perioden började jag samla på mig ordspråk som på något sätt kunde få mig att känna mig lite bättre/lugnare. Större delen av dessa ordspråk som verkligen gav mig inspiration och styrka finns med i min bok.

Men med det finns ett ordspråk/talesätt som jag verkligen avskyr och det är: Självskryt luktar illa.

Kan man tänka sig ett mer idiotiskt uttryck?! Varför i hela fridens får man inte vara nöjd med, och dela med sig av, vad man eventuellt presterat?!

Kvinnor är generellt dåliga på att berömma sig själva både introvert och extrovert. Det vill säga att vi många gånger är dåliga på att tala om för oss själva hur bra vi är. Detta är superviktigt! Man ska verkligen se till att ha en inre dialog som är snäll och kärleksfull. Det är vetenskapligt bevisat att hjärnan inte kan skilja på inre och yttre beröm, det vill säga om det är DU som säger det till dig själv eller om det är någon annan som ger dig berömmet.

Vi är kanske ännu sämre på att extrovert berömma oss själva, det vill säga förmedla till alla andra hur bra vi är! Det är kanske mer en kulturell fråga än något könsbundet. I Sverige har det funnits en tradition av att ”du ska inte tro att du är något” och ”vem tror du att du är?”. Denna boja tycker jag att det är dags att slänga åt sidan pronto.

Hur ska folk veta alla miljoners grejer som du gör och är duktig på om du inte talar om det själv? Nu menar jag givetvis inte att man i tid och otid ska snacka om sig själv och allt man är bra på. Men ibland är det verkligen läge att göra det!

Jag har varit på arbetsplatser där jag varit tvungen att basunera ut vad JAG hade gjort. Om jag inte påpekade det själv fick jag ingen cred för det eller ännu värre, någon annan fick cred för det. Nu när jag själv är chef ser jag till att både ge mina anställda cred för vad de gör och även beröm. Men har man chefer som inte gör det MÅSTE man se till att själv tala om vad man har gjort så att man även har möjlighet att göra karriär. Det här tror jag att män i allmänhet är bättre på.

På Bag-all har alla som jobbar för vana och som uppgift att i slutet av varje dag skriva ett mail där de punktar upp vad de har gjort under dagen. Det här är bra på så många plan:

  • Det blir som en dagbok som man kan gå tillbaks i och se när olika saker hände.
  • Alla vet vad de andra gör och på så sätt blir det inget dubbeljobb.
  • Viktigast av allt tycker jag att det är att de anställda själva ser hur himla mycket de hinner med och kan känna sig nöjda med sig själva.
  • OCH jag kan ge dem beröm på en daglig basis eftersom jag ser hur himla hårt de jobbar!

Så med det sagt vill jag dela med mig av en fin artikel om mig i Nordeas tidning SHARE. Den handlar om det jag brinner för – återanvändning och vikten av att vi alla börjar ändra vårt slit-och-släng-beteende. Ett led i det är att använda återanvändbara presentpåsar istället för inslagspapper. Verkligen något att tänka på så här när det börjar dra ihop sig mot jul!

Du kan läsa artikeln HÄR.

 

 

Ha en härlig helg!

Själva  har vi hyrt ett hus på Airbnb nära stranden i Seminyak! Bilder kan du se på Instagram @jenniferjansch eller @swedish.bali.girl

xx

En helt vanlig dag

Jag har inte bloggat på ett tag som ni kanske märkt. Det beror på att vi har haft lite olika gäster som kommit och hälsat på. Det är alltid roligt med gäster, men vad som är speciellt roligt när man bor som vi gör är att vi kommer iväg på olika saker som vi inte skulle göra annars. Eller som vi skulle ha skjutit upp. Nästa blogpost ska jag berätta om några saker som vi gjort tillsammans med våra gäster den senaste veckan.

Men det jag ville komma till var att båda gästerna direkt ställde exakt samma fråga: Hur ser en vanlig dag ut för er här på Bali? Vad gör ni?

Så då tänkte jag att det kanske ni också är intresserade av?!

Om sanningen ska fram är vardagen inte speciellt mer upphetsande här än någon annanstans eftersom större delen av dagen går åt till jobb.

För att ta det från början:

Jag vaknar tidigt vid 6-6.30. Det är då det blir ljust här och det är svårt att sova när det ljusnar tycker jag. Gardinerna i vårt sovrum är dessutom vita. Men jag gillar att gå upp tidigt så det gör mig ingenting alls.

Först kollar jag mobilen. Butiken i Stockholm och den i New York är öppna när jag går och lägger mig, så det är först på morgonen jag ser hur försäljningen varit dagen innan. Skummar igenom mailen medans jag ligger i sängen och kollar Instagram. Sen går jag ner till köket/vardagsrummet. Celeste brukar redan vara uppe, men jag måste väcka småtjejerna. Det är bland det mysigaste som finns att gå in till dem och lägga sig i deras säng och pussa på sömniga små ansikten!

Vid 6.30 kommer Kadek som jobbar här och hjälper till med frukosten = väldigt lyxigt!

Mellan 7.15-7.30 springer tjejerna runt och letar efter olika saker; strumpor, passerkort t skolan, läxor, gympaskor etc osv 7.30 kommer bilpoolen som barnen åker med till skolan och hämtar dem.

När de lämnat sätter jag mig bums i sängen och börjar arbeta. Anledningen att jag sitter i sängen är för att jag tycker att det är för varmt att sitta ute. Sovrummet har en luftkonditionering.

Så här är Bag-alls HQ för mig.

Det jag gör mest är att designa nya varor och kolla samples (så som pack kuberna som ni ser på sängen) och maila med fabriker samt mina anställda.

En annan sak vi gör här är att fotografera nya varor. Som väl är är ljuset i sovrummet ganska bra. Det är inte en idealisk studio, men funkar.

Vi sätter upp varorna på en strykbräda och så får Micke hjälpa till att hålla upp dem medans jag plåtar med min telefon. Jo, alla Bag-alls produktbilder är plåtade med telefonen. Micke måste ha på sig någonting ljust om ni undrar varför han har handduk på sig, eftersom när man sen frilägger bilderna får inte påsen smälta ihop med bakgrunden för då blir det svårt.

www.bag-all.se

Micke tycker att det här är kul – jag lovar hahaa

Här får ni också en sneaky peak på våra nya varor. Två stycken nya garment bags och en ny barnrygga med en Robot på!

Och så här blir resultatet sedan.

Den här tvättpåsen, som vi kallar New Yorker eftersom många i New York måste bära iväg sin tvätt till en tvättomat, finns redan i svenska butiken.

Visst kan man inte riktigt tro att detta är fotograferat på en strykbräda i ett sovrum på Bali?

Jag skriver en del om hur man kan tänka när man fotograferar produktbilder i min bok Drömfångaren.

På något mystiskt sätt rusar dagen på. Vi brukar nästan alltid laga omelett till lunch, som jag äter medans jag jobbar.

Ibland, om vi känner att vi jobbat på bra i början av veckan kan vi åka runt lite runt Ubud och kolla on vi hittar fina affärer. Vi är speciellt intresserade av möbler. Och det är då mer eller mindre själv tortyr att kolla på alla underbara saker som vi inte kan köpa eftersom vi inte har ett eget hus.

Som den här soffan! Är tokig i rotting och blir galen på tanken att jag inte har någonstans att ställa den. 

Vi har skaffat oss moppar för att ta oss runt smidigt här i Ubud. Till och med jag har börjat köra moppe. Det trodde jag faktiskt aldrig att jag skulle ge mig på. Men det är faktiskt det transportmedel som funkar bäst och som balineserna själva kör.

Två dagar i veckan kommer tjejerna hem vid 16-tiden och då brukar vi försöka hitta på någonting. Antingen gå och göra manikyr, som är väldigt billigt här, eller gå på yoga på favoritstället Yogabarn. De andra dagarna har de volleyboll och då är de hemma först kl 17 och vill då mest slappa hemma och göra läxor.

Sen är det dags för middag. Vi lagar middag nästan varje dag. Många som bor här beställer in eftersom det är så billigt att göra det. Men de gånger vi gjort det har det tagit två timmar för maten att komma och det är inte direkt praktiskt.

Alla tjejerna i familjen lägger sig tidigt. Jag älskar att lägga mig i sängen runt 21 och titta på någonting på Youtube eller Netflix (som dessvärre inte funkar i Ubud). För det mesta somnar jag vid 23. Micke är en nattuggla som gör gudvetvad hela kvällarna. Men han brukar lägga sig vid 1-tiden.

Sen börjar tillting om nästa dag…

xx

 

 

 

 

 

 

Alla helgon och bad ass gudar

Det är verkligen intressant att se hur religioner runt om i världen tangerar varandra. Kristna har just firat Alla helgon och Halloween till minne av de döda och här på Bali har man firat, och firar fortfarande, Galungan.

Som vi har fått det förklarat för oss pågår Galungan i 11 dagar och det firas var sjunde månad (balineserna har en annan kalender som är baserad på 201 dagar, vilket inte är konstigt med tanke på att vädret är det samma året runt, så det spelar liksom ingen roll om det är vår, vinter, sommar eller höst). Under Galungan firar man lite olika saker. En av dagarna reser alla hem till sin hemby för att ta emot sina döda släktingarna som återvänder till jorden. Vi har förstått att de behöver klä sig i gult och äta gula saker och smycka ut sina tempel i gult denna dag så att själarna ska hitta hem. Jag tycker att det är så fint, för om man har den tron att de döda återvänder två gånger om året är det ju inte hela världen att någon dör. Man ses ju ändå under Galungan.

Under Galungan sätter balineserna ut ”penjor” utanför sing hem. Det är bambustänger som är underbart dekorerade och har en ”offering” längst ner. 

Det är så otroligt vackert att åka genom byarna nu när de har dessa utsmyckningar. Lite motsvarande våra julbelysningar kan jag tänka mig eftersom vissa familjer verkar gå ”all in”.

I samband med Galungan är det också fullmåne. Eftersom barnens skola i mångt och mycket är en hippieskola firas fullmånen ibland med en ceremoni. Den här månaden var det Cappis klass som skulle fira fullmånen och till det behövde de ha på sig de traditionella balinesiska ceremonikläderna. Jag ska erkänna att jag var väldigt glad att se Cappi i kjol eftersom hon nästan aldrig har på sig klänning eller kjol.

Här är Kadek. Kadek jobbar i vårt hus och följde så att säga med huset när vi hyrde det. Alla hus på Bali har någon eller några som sköter om det. Kompisar till oss köpte nyligen ett hus här och fick med 8!! stycken personal på köpet. De ville helst inte ha så många jobbandes i huset eftersom det ändå är rätt många att hålla reda på och förhålla sig till. Men, de kunde inte avskeda någon eftersom det då skulle betyda att en från den lokala byn skulle bli arbetslös. Så, ja, nu har de 8 personal hemma hos sig. De vet inte så noga vad alla gör, men rent och fint är det!

Hur som helst, det jag ville berätta om Kadek är att hon absolut ville att vi skulle följa med henne till det lokala templet. Hennes engelska är inte så bra och min indonesiska obefintlig. Men jag förstod att hon tyckte detta var väldigt viktigt för oss. Jag kan tänka mig att hon vill att vi ska gå för vår skull, så att vi ska bli välsignade.

Jag måste erkänna att jag inte var superpepp på att gå till templet. Jag har svårt för religioner och har gått ur svenska kyrkan. Inte för att jag har något emot svenska kyrkan, utan för att jag känner att jag inte med gott samvete kan tillhöra en religion som jag inte tror på. Det vettigaste citatet jag någonsin hört om detta är Abraham Lincolns:

”When I do good, I feel good. When I do bad, I feel bad. And that’s my religion.”

That is my religion too. Det är ungefär vad jag kan gå med på.

Celeste och Margaux fick låna fina kläder av Kadek.

Margaux är verkligen inte heller dem som sätter på sig kjol eller klänning så det var roligt att se henne i detta.

Micke och jag fick ge oss ut på stan för att hitta ceremonikläder till oss. Det visade sig sen att Micke var helt fel. Dels hade han svart tröja, vilket man absolut inte ska ha eftersom det bara är en färg som används vid kremeringar, och dels hade han ett ”tjejskärp”, haha. Men min outfit var helt godkänd. Vit spetstopp är inte riktigt min grej, men jag kände att jag smälte in väldigt bra med de övriga damerna i templet.

 

 

På väg till templet som ligger bakom risfälten på vår lilla bygata.

Jag blev verkligen överraskad hur fint och trevligt det var i templet. Dels hade de dekorerat otroligt fint. Balineser har verkligen svart bälte i dekorationer. Och dels är de väldigt chill med att prata under ceremonin. Delar av ceremonin kändes faktiskt som att vara på ett trevligt cocktail party där folk chit chattar med varandra. En sak som jag tänkte på är att gamla människor har en framskjuten roll i ceremonierna. Det är så härligt att se att alla har en uppgift och ett sammanhang i den här kulturen.

Som sagt, svart bälte i dekorationer. Tänk så mycket tid, kärlek och omtanke de lägger ner på att tillverka alla dessa saker. För att inte tala om kreativiteten de har. Hur kommer man på allt detta fina? 

På ett altarbord stod mängder av korgar. Varje korg innehåller ”offerings” till gudarna.

Här är Kadeks korg. Som ni ser innehåller den kakor, sylt, kontanter och massa andra grejer. Vi har skojat lite om det där eftersom vi sett offerings med riktigt mycket godis och till och med cigaretter och sagt att deras gudar måste vara ganska ”bad ass” som vill ha carbs, cigg och cash.

That’s all for now folks!

xx

PS Abraham Lincoln citatet har jag med i min bok Drömfångaren. Just nu har vi extraerbjudande på den så beställ den gärna! Bra julklapp till alla som drömmer om att starta eget från scratch!

 

 

Gullchock!

När jag och min man Micke träffades för 20 år sedan var en av de första saker vi gjorde att köpa katt. Jag bodde vid den tiden i New York och hade varit kattvakt åt en abessinier som var så fruktansvärt gullig. Därför var jag helt inställd på att köpa en abessinier, den röda sorten som kallas för sorrel. Vi hittade en uppfödare som hade en kattunge kvar. Han var minst i kullen och utstött av de andra. Tydligen var har inte tillräckligt fin för att ställa ut heller, men vad gjorde det?! Vi älskade honom. När vi fick honom var han alldeles utmärglad med utstående sneda ögon. Jag döpte honom till Ping eftersom han såg så asiatisk ut. Micke var helt ombord med namnet eftersom hans favorit golfklubba var av märket Ping också haha.

Det här är Ping idag. Här har tjejerna fixat lite fint åt honom i soffan på landet.

I december fyller Ping 20 år! Han har bott med oss i New York de senaste 6 åren och alltså flugit över Atlanten 12!! gånger. Det är inte klokt när man tänker på det; att man kan köpa en katt när man är 30 år gammal och sen ha honom kvar när man fyller 50 år.

Tjejerna är tokiga i honom och de vet inget annat liv än ett tillsammans med en katt, eftersom han alltid funnits där. Men så när vi flyttade till Bali insåg vi att han är för gammal att ta med. Omställningen är för stor och resan för lång.

Vi hade tänkt att vi får leva utan husdjur på Bali eftersom vi inte vet hur länge vi ska stanna här, och som sagt katter kan leva länge, länge.

Men så förr förra helgen var Celeste och en kompis till henne på fest. Mitt i natten när de åkte hem såg chauffören två små kattungar mitt i vägen. För att inte köra över dem fick de stanna. Tjejerna letade länge och väl efter en kattmamma, men ingenstans kunde de hitta henne. Den balinesiska chauffören sa att han trodde att någon satt ut dem på vägen för att de hoppats att någon ska hitta dem och ta hand om dem. Det är tydligen så folk gör här. Efter att de väntat länge och väl utan att någon mamma kommit så bestämde de sig för att ta dem med sig.

De var pluttesmå och rädda och skakandes. Dagen efter började Celeste kampanj övertalning att få behålla en av katterna. Den andra ska hennes kompis ha. Jag ska erkänna att jag inte var svårövertalad…

…men Micke var lite mer reserverad. I typ en kvart! För vem kan motstå detta??!!

Här är Ming!

Kolla hennes leende!!

Margaux kom på namnet Ming som passar hennes så bra. Dels för att hon är elegant och smäcker som vackraste Ming vasen och dels för att det påminner om namnet Ping och hon påminner på pricken om Ping i färgen.

Dagen efter tog tjejerna dem till Villa Kitty som är ett adoptions center för katter. Där kollade en veterinär så att de är friska, avlusade dem och gav dem maskmedel. Som väl är var båda helt friska. Den som vi trodde var en kille visade sig vara en tjej och den som vi trodde var en tjej visade sig vara en kille…

Och det här är Mr Darcey som ska bo hos Celestes kompis. Men vi bestämde att de skulle bo hos oss tillsammans i ett par veckor tills de blivit lite större. Vi vet inte hur gamla de var när tjejerna hittade dem men vi tror mellan 8-10 veckor. Eller om det finns någon kattconnoisseur  bland läsarna som från dessa bilder kan tala om hur gamla de kan vara?

Kolla hjärtformen när de sover!!!

När man vaknar måste man stretcha!

Gissa om vi är tooookiga i dessa gullisar?!

Celeste har startat ett nytt Instagramkonto @swedish.bali.girl där kittisarna är med!

 

Ming hjälper Margaux med läxorna! Så himla bra!

 

Och selfies måste man faktiskt ta!

Sen när man farit runt ett tag blir man så himla trött och måste sova igen!

Mjau for now!

xx

Följ mig gärna på @bag_all eller @bagallsweden eller @jenniferjansch eller Celeste på @swedish.bali.girl

Mina hemsidor: www.bag-all.com eller www.bag-all.se

 

 

Instagram