Visar arkiv från januari 2018

Av någon anledning har jag alltid älskat rotting. Kanske för att min mormor, som var så stylish, hade rottingmöbler som jag såg när jag var liten.

Hur som helst kan jag konstatera att jag hamnat i rottinghimlen här på Bali.

Igår när vi utforskade våra nya kvarter hamnade vi på restaurangen Ohlala som är en fullkomlig explosion av rotting/gräslampor.

Just den här typen av lampor har vi sett på många platser när vi åkt runt för att hitta möbler till huset.

Dom är verkligen inte dyra så bor man här kan man kosta på sig att ha många i taket haha.

Vi har passat på att beställa lite rottingmöbler också.

Jag beställde två stolar som ska stå på varsin ända av matbordet och två stycken blomsterhållare.

Micke provsitter.

Här är sängen som jag ritat till Margauxs rum. Hur fin?! Jag blev så nöjd!

Och gissa om Margaux var nöjd?! Hon fixade genast till sängen med kuddar. Snart kommer ett myggnät också och ljusslingor. Visar fler bilder när det är klart.

Man behöver korgar att stoppa alla sina saker i också.

Det är ingen brist på den varan om man så säger.

I mitten står alla saker vi köpte. Man kan se ett ganska tydligt tema på vad vi gillar.

Det finna också löjligt fina och billiga rottingspeglar!

Ett annat naturmaterial som det finns mycket av här och som jag tycker är superfint är snäckor.

Den här lampan köpte vi också till Margauxs rum.

Och en par sådana här till mitt o Mickes sovrum. Det är svårt att se hur fina de är, men vi bodde i ett Airbnb hus som hade sådana här.

Men så klart blir inte allting som man tänker, ett bord som vi beställt blev helt fel. Och vi väntar fortfarande på en hel del möbler. Det är bara att hålla tummarna att de blir bra. Hur mycket man än försöker förklara är det lätt att det blir helt fel. Är det någonting jag har lärt mig efter alla år som jag jobbar med produktion är det att det blir fel ungefär lika ofta som det blir rätt. Jag har lärt mig att inse att det är oundvikligt och att ta med det i beräkningen när man beställer. Då är det ju skönt att det är ganska billigt.

Fortsättar att visa möblerna vartefter de dyker upp!

Ha en underbar helg!

xx

Som jag skrivit tidigare så ska vi flytta här på Bali. Vi har hittills bott mitt på ön i Ubud, men ska i den här veckan flytta ner mot kusten på västra sidan ön.

Huset som vi ska flytta till är i traditionell kolonial stil med balinesiska och nordafrikanska influenser.

Här är entrén i typisk balinesisk stil. Kolla den fantastiska växtligheten innanför porten!

Här är gången fram till farstukvisten, som egentligen är en liten bro som går över en damm med fiskar i.

Micke är glad att äntligen ha tillträde till huset!

 

På bottenvåningen finns ett kök. Inte exakt i min stil eftersom jag gillar ljusare stil både på skåp och golv. Men jag kan ändå uppskatta den här traditionella stilen och kommer att ljusa upp det hela med ett bord i mitten och lampor. Kommer visa vad som händer vartefter här på bloggen.

Det finns även vardagsrum på bottenvåningen (köket ser man uppe till höger och ingången rakt fram).

Vardagsrummet från andra hållet. Älskar de snidade fönstren!

På bottenvåningen finns ett rum till som egentligen skulle varit matsal, men eftersom tjejerna gärna vill ha egna rum får Margaux det rummet så länge. Det innebär att matbordet får stå utomhus så länge. Matbordet och övriga möbler har vi beställt från lokala hantverkare och i nästa inlägg ska jag visa vad vi beställt hittills.

Spiraltrappan till övervåningen. Jag kan inte ens börja förklara hur mycket jag älskar den här trappan. Tycker den känns så mycket Hogwarts!

Det är på andra våningen som man verkligen kan se de nordafrikanska influenserna. Till vänster är mitt och Mickes rum och rakt fram är Cappis rum.

Här är trappan upp till tredjevåningen som består av ett ganska litet rum med en enorm terass. Det är där Celeste, lyllosen, ska bo.

Här är vårt sovrum med det underbaraste av tak!

Sovrummet åt andra hållet.

Jag kan känna redan nu att det här är ett hus som vi kommer stortrivas i! Men det är en hel del arbete kvar. Huset är helt tomt och vi äger inte så mycket som en gaffel att ta med oss. Så allt, allt, allt behöver köpas. Lyckligtvis är möbler väldigt billigt här och det finns otroligt skickliga hantverkare överallt! Jag har redan satt igång med att designa möbler till huset och vissa av dem är klara inom de närmaste dagarna. Så håll ögonen på bloggen här om ni är nyfikna!

xx

 

 

 

 

 

 

Jag känner mig otroligt lyckligt lottad att kunna bo på Bali. De senaste dagarna har jag fått bilder från mina vänner i Stockholm som visar att det snöar på tvären. Och samma busväder verkar det vara i New York. Här på Bali är det visserligen regnperiod, vilket innebär att det vräker ner (och då menar jag VRÄKER ner) några timmar om dagen, men mellan skurarna är det ändå varmt och så är det grönt överallt. Så jag ska absolut inte klaga. Dock ska jag erkänna att jag trots det ofta längtar efter både Sverige och New York. Speciellt när jag ser bilder från båda dessa ställen som jag älskar.

Idag tänkte jag berätta lite om ett område i New York som jag blev bekant med de sista två åren som vi bodde där: Bedford-Stuyvesant, eller Bedsty som det allmänt kallas. Jag kom först i kontakt med området när jag köpte en hylla till butiken på Mott Street av en kille som hade en studio i ett riktigt konstigt hus i Brooklyn. Micke och jag hade hyrt en lastbil för att köra dit och hämta hyllan. Från ena kvarteret till det andra ändrade området karaktär från Williamsburg hipster till att plötsligt känna det som att vi befann oss i Israel. Överallt på gatorna var det Ortodoxa/hasidic judar.

Har lånat en bild från nätet för att beskriva hur de ser ut. Alla kvinnor måste bära peruk efter de gift sig, samt ha tjocka nylonstrumpor (året om, även när det är 30+ grader ute) samt ha kjolar som går ner på halva vaden. Småkillarna har rakat huvud och skruvade polisonger och männen bär alltid hatt samt kläder som ser väldigt gammeldags ut, men som jag tycker är ganska coola.

Micke och jag hade ingen bra koll på att det var ett hasidic judiskt område som vi skulle åka till så vi blev minst sagt förvånade. Men det är ju det som är så otroligt coolt med New York, just att det finns den här enorma blandningen av folk på så liten yta. (Synd bara att amerikanernas korkade president inte kan förstå att det är det här som är storheten i den amerikanska kulturen och att det är mångfalden som gjort att landet så framgångsrikt.)

Hursomhelst kom vi fram till huset där hyllan skulle finnas.

Det är alltså det stora huset med vad som ser ut som raketer på taket. Huset var mer eller mindre fallfärdigt, skitigt och dant….

…med gamla konstiga trasig apparater…

…men med fantastiska fönster!! Om det är något jag är besatt av så är det stora spröjsade fönster. Vi spenderade kanske en kvart i huset och åkte sedan därifrån.

Spola framåt ett par år och vi behöver hitta en lagerlokal och kontor till Bag-all. Jag hade helt glömt bort det knasiga huset i Brooklyn vid det här laget. Tillsammans med en mäklare letade jag efter en lokal, men ingen lokal stämde med min inre bild av den typ av lokal jag vill ha. Jag hade hela tiden den där konstiga känslan av att jag letade efter något speciellt men inte kunde ”komma ihåg” vad det var. Tills en dag då poletten trillade ner: Ja just det – det där märkliga huset i Brooklyn. Det är det jag sett för mitt inre öga. Som tur var hade jag sparat killen med hyllans e-mail och fick namnet på mäklaren av honom.

Några veckor senare klev jag in i vår nya 250 kvm stora lokal.

Så här glada var vi!!

Det var lite tomt i början om man så säger…

Men så sakteliga började vi flytta in…

 

Ett skrivbord på plats!

En fin marmorskiva inköpt till ett metallbord som Julia hittat hos några som skulle flytta ut ur huset. Det är nämligen ofta så det går till i det här huset – folk flyttar och ställer ut saker i korridorerna eller säljer dem för en billig peng.

Fönster, fönster, fönster…. Man ser faktiskt Empire State Building i fjärran!

Sen började vi flytta in varor.

Och printing utrustning.

Craig, som vi hittade på Craigs list (motsvarande Blocket) lär Micke att printa.

Så här ser en Bag-all screen ut.

Nöjd make!

Vi har också använt Brooklyn kontoret till att fotografera i…

…till exempel fotografera julpåsar i oktober!

Eller vanliga mood images!

Tjejerna har spenderat en hel del tid i Brooklyn och hittat på massor av skoj i korridorerna!

Vi har haft möten med kunder! Den här trion är från Plazastyle i Japan som vi sålt till i många år och som har hjälpt till att sätta Bag-all på kartan i Japan. Är otroligt tacksam för detta duktiga gäng! Från vänster Naoko, Maki och Kayako.

Gjort specialbeställningar till kunder. Så som denna där vi skulle byta från svart- till guldband på flera hundra påsar. Då satte jag min snälla mamma, som råkade vara på besök, i arbete.

Här packas stora ordrar av Malin och Kim. Duktiga Malin till vänster är chef för Bag-all US.

Här sitter jag och packar ordrar som ska ut i sjuttioelva olika lådor…

Lådorna hittar vi här nere på lastkajen där alla andra som jobbar i huset ställer ut sin återvinning. Vi köper aldrig lådor utan återvinner dem enligt Bag-all principen: Please reuse, waste reduce!

Bingo!

Här står husets ägare, David, och snackar i telefon.

Lasthissen som man får stänga genom att dra upp och ner de svintunga grindarna. Sen kör man den själv med en spak på väggen. Det gäller verkligen att försöka stoppa den i rätt nivå med golvet på det plan du vill gå av på. Detta är en konst vill jag lova.

Saknar att gå till jobbet här varje dag! Synd att man inte kan klona sig och vara på flera ställen samtidigt.

Som väl är vet jag att kontoret är i goda händer och sköts av bästa personalen!

xx

 

 

 

 

 

 

 

För några veckor sedan bad jag er läsare ställa frågor om saker ni undrar vad det gäller mig, mitt företag, att bo på Bali eller vad som helst. Jag har redan svarat på era frågor i två tidigare inlägg och idag följer några till. Fortsätt hemskt gärna att ställa frågor eftersom det är väldigt hjälpsamt för mig att veta vad ni vill läsa om!

Cecilia Engdahl:

• Hur man går tillväga för att starta eget företag.
• Fler bilder på ert hus. Är nyfiken på hur man löst det där med att ni inte har väggar i vardagsrum / kök….etc…tycker det låter lite läskigt, med tanke på ormar och dylikt.

Hej Cecilia,

Jag tänker svara på din andra fråga idag. Den första är så stor att jag måste skriva ett eget inlägg om det. Men om du är nyfiken på hur jag gjorde så har jag skrivit om det i min bok Drömfångaren.

Här kommer lite fler bilder på huset. Jag har publicerat några av dem tidigare här på bloggen, men nu efter att ha bott här i snart fyra månader så kan jag nu också berätta mer om hur det är att bo i detta öppna och vilka djur som har dykt upp…

Huset som vi bor i här är som sagt helt öppet. Många balinesiska hus är öppna, men de har i allmänhet en mur runt sig. Det här huset har inte det, utan är helt öppet mot risfälten runtomkring.

Det är verkligen otroligt fint att bo så nära naturen. MEN det har absolut sina nackdelar också.

På senaste tiden har ett antal hundarna som bor i grannskapet har börjat komma in på nätterna och sova i soffan. På Bali finns det massor av gatuhundar. De bor i de olika byarna, men har inte någon ägare. De är dock inte helt vilda eftersom de är väldigt vana vid människor, men det betyder ändå inta att man vill ha dem i sitt hus. Hundarna här har garanterat löss och det finns hundar med rabies.

Exempelvis igår när vi kom hem på kvällen låg det en stor vit hund i soffan och en annan traskade runt i vardagsrummet. Vi schasade bort dem, men de hade lämnat två kisspölar som tack på golvet. Det finns inget sätt att hindra hundarna från att komma in eftersom det inte finns några dörrar att stänga. Så det här tycker vi verkligen har blivit ett problem.

Kan hundar  komma in så kan så klart alla möjliga andra djur komma in. Häromdagen dök den här upp:

Margaux filmade hen traskandes runt utanför dörren till hennes sovrum. Själv hade jag nog fått hjärtattack om jag sett den där reptilen så nära, men inte Cappi och Margaux som var i rummet då, de var hel coola och mest fascinerade av sällskapet.

Vi har en fiskdamm under trappan där hundratals grodor har kläckts den senaste månaden. Väldigt gulligt att följa faktiskt. Först satt herr och fru groda på varsin sida dammen i några veckor.

Sen började vi se hundratals små grodyngel. Så småningom fick de små små ben och tappade svansen. Till sist kröp de upp längst sidorna på dammen och skuttade iväg. Tjejerna följde detta med stort intresse varje dag.

I dom här palmerna bor det en ekorre som kastar sig från blad till blad och kutar upp och ner för stammarna. Så himla kul att kolla på!

På framsidan av huset ligger en annan damm. Den var full med guldfiskar när vi kom, men vi märkte att vecka för vecka försvann de. Till slut var det bara två fiskar kvar. Vi fattade ingenting förrän vi en dag såg en fågel stå på kanten och lura på fiskarna. Stackars försvarslösa fiskarna har blivit fågelmat en efter en…

Det var bredvid den här dammen som Micke såg en två meter lång orm. Som väl är har jag inte sett den heller. Däremot såg jag i duschen en spindel som i omkrets, med benen räknat, var lika stor som min hand.

Det här är också en bild tagen i badrummet. Det var Cappi som stod och duschade när den här ödlan trillade ner från taket. Cappi blinkade knappt. Åter igen – tur att det inte var jag.

Det finns många fina djur som kommer in i huset också så som fantastiskt vackra fjärilar. Tyvärr händer det att de inte hittar ut och faller döda ner till marken. Då kan vi verkligen se hur otroligt vackra de är.

Vi har hyfsat stor syrsor….

Och insekter.

 

Så som ni hör är det verkligen en stor omställning för en svensk att bo mitt i all den här naturen. Jag gillar visserligen natur och tycker att det allra mesta är väldigt fascinerande, men en del är bara ”too much”.

En annan sak som jag märkt vad det gäller att bo i ett hus som redan är inrett, är att jag har mycket större behov av att ha min egen stil runt omkring mig än jag trodde. Jag tänkte från början att det ska bli härligt att bo i den här spa-liknande miljön med hotellmöblemang. Men där hade jag fel. Jättesnabbt kände jag ett behov av att köpa kuddar och filtar och saker för att boa in mig/oss. Jag märkte också att Margaux är precis likadan som jag och har stort behov av att ha egna saker runt omkring sig.

Här är barnens rum som det såg ut i början.

 

Här är det nu, efter att jag och Margaux har gått loss. Filtarna och kuddarna köpte jag på Anthropologie i USA.

Man ser att Cappi också har behov av att uttrycka sig genom att hänga upp teckningar runt sängen.

Här är en spegel som jag låtit beställa till tjejerna. Celeste har en likadan. De ville verkligen ha helfigurs speglar i sina rum. Varje tonårstjejs dröm.

xx

Åsa: Hur kom det sig att ni bosatte er i Ubud? Var det att skolan var där? Har ni snorklat på norra sidan? Helt fantastiskt. Kompisar som dyker som var med som även dyker höll med om att snorklingen var fantastiskt.

Hej Åsa,

Vi bosatte oss i Ubud eftersom vi tänkte att det är den större stad som ligger närmast Greenschool. Vi hade även bott i Ubud i en månad för några år sedan och visste att vi gillar det här. MEN nu ska vi flytta. Vi har märkt att vi åker till kusten varje helg i princip och hyr boende på Airbnb. Så nu har vi bestämt oss för att ta en villa i Umalas som ligger mitt emellan Canggu och Seminyak på västkusten av Bali.

Huset vi har hyrt är omöblerat så nu kommer jag kunna ge mig in i en orgie av möbelshoppande. Det är otroligt billigt här på Bali och vad som är ännu bättre är att man kan designa och tillverka nästan vad som helst. Min avsikt är att designa möbler till huset. Så fortsätt följa bloggen så kommer du kunna följa utvecklingen.

Vi har inte snorklat på norra sidan. Faktum är att vi inte snorklat alls. Just nu är det regnsäsong så det får nog vänta några veckor till.

xx

Följ mig gärna på instagram @jenniferjansch @bag_all @bagallsweden

Websidor www.bag-all.com och www.bag-all.se

 

 

Har man företag som jag vet man att vid nyår är det dags att göra bokslut. Man tittar tillbaks på året som gått och man blickar framåt mot det nya året. Jag är inte mycket för nyårslöften, men att göra något slags bokslut för sig själv tycker jag är en bra idé. Det är så lätt at bara låta dagarna tuffa på utan att reflektera över det stora hela: hur går mitt liv? Hur gick förra året? Har jag gjort de saker jag föresatt mig? Och, viktigast av allt: vad önskar jag mig inför det nya året?

Egentligen när man tänker på saken, varför skulle jag personligen vara mindre viktig än mitt företag? Varför skulle jag inte ge mig själv den tiden som jag lägger ner på att tänka på hur vi ska utveckla Bag-all? Hur ska jag utveckla mig och vad önskar jag mig?

De som har läst min bok, Drömfångaren, vet att jag tycker att det absolut bästa sättet att få saker att hända är att först skriva ner dem. Jag har en bok som jag har haft sedan innan jag startade Bag-all där jag skriver ner saker och ting jag önskar mig och vill ska hända. Det är allt från stor till smått. Det här gör jag lite när som under året när jag kommer att tänka på det. Men runt nyår är en bra tid att påminna sig själv om att det kanske är dags igen.

Min bok där jag skriver ner saker har nästan gått från önskelista till ”beställnings-lista”. När jag tittar tillbaks i boken har nämligen nästan allt hänt, i alla fall 75-80% av det jag önskat mig i boken har blivit verklighet.

Jag har skrivit så smått vansinniga saker i boken som att ”Vi vinner Greencard lottery”, (det är alltså ett lotteri där man kan vinna arbets- och uppehållstillstånd i USA). När jag skrev det tänkte jag att det här är så orimligt, eftersom de jag känner och känner till som vunnit har varit högutbildade singlar. Aldrig någonsin har jag hört om att någon med man och tre barn vinner, vilket betyder att det är fem Green cards som ska delas ut istället för ett. Men jag tänkte skitsamma, jag skriver det i boken eftersom det är det jag vill. Och så vad hände? Jo, jag vann Green card senare det året och hela familjen inklusive jag fick arbets- och uppehållstillstånd i USA.

Jag har skrivit ner nästan allt som har hänt med Bag-all i boken, så som ”Jag hittar fantastisk personal” och ”Jag hittar en jättebra butikslokal i Nolita”, ”vi öppnar Bag-all butik i Stockholm”, bland annat.

Jag började med den här boken efter att ha tittat på Oprah Winfreys Super Soul Sunday, läst hennes böcker och många av de böcker hon rekommenderat. Det jag först fastnade för var hennes budskap om tacksamhet, gratefulness. Genom att fokusera på vad man är tacksam för snarare än vad man tycker att man har brist på blir man automatiskt en magnet som drar till sig mer positiva saker. Man ska komma ihåg att det här inte är någonting som händer över en natt. Men om man börjar skriva ner, eller prata om, vad man är tacksam för under en längre period börjar man märka en skillnad i sitt eget liv.

Samma sak är det alltså när det gäller att skriva ner det man önskar sig eller visioner för sitt eget liv. När man gör det ska man absolut inte begränsa sig själv och tänka, men det här är orealistiskt eller hur ska det här gå till. Man behöver inte oroa sig för hur det ska gå till. Hade jag begränsat mig när jag skrev ner saker i min bok hade hälften av det som står där inte stått där.

Det är också bra om man skriver ner det man vill ha som att det är ett faktum redan, det vill säga att man formulerar sig: Jag hittar fantastisk personal, istället för: Jag önskar mig fantastisk personal.

Som sagt har 20-25% av det som står i boken inte hänt. Men när jag går tillbaks och tittar på vad jag önskat mig som inte inträffat känner jag att just det behövde jag faktiskt inte ändå.

Så om du inte redan gjort det, sätt dig ner och fundera på hur du vill att din framtid ska se ut och skriv din beställnings-lista!

Här följer lite bilder från våra sista dagar i Australien.

I Manly hyrde vi en lägenhet som påminde jättemycket om en gamla New York-lägenhet.

Till tjejernas förtjusning fick man rita på bordet och så hittade de gitarrer.

Surfbrädor som del av inredningen!

Jag ska erkänna att jag blev förvånad över de gamla fina lägenheterna med så mycket karaktär. Jag hade förväntat mig att det mesta skulle vara nybyggt.

Här är min kompis Jenny Bests superfina lägenhet med utsikt över hamnen. Som ni kanske kan se jobbar Jenny med inredning och driver en jättefin inrednings butik, Zouk living, lite utanför Sydney i området Mosman.

Jenny med en av sina vovvar, Marshal. Jenny bodde tidigare i Los Angeles och vi var hundvakt åt Jennys hundar några gånger.

Tjejerna är alldeles tokiga i dessa hundar och trots att det gått tre år sedan vi sågs förra gången så kände hundarna igen oss.

De sista tre dagarna av vår resa spenderade vi inne i Sydney. Tyvärr blev jag sjuk en av dagarna och hann inte se så mycket som jag tänkt mig, men vi hann med Operahuset, den botaniska trädgården och en del shopping!

 

Ett magnifikt träd i den botaniska trädgården som ligger precis bredvid…

…Operahuset! Visste ni att kaklet på taket är från Höganäs!!

Otroligt cool arkitektur både utvändigt…

…och invändigt! Här skulle jag gärna ha ätit middag.

Nu är vi tillbaks på Bali och har ett par dagar innan barnen börjar skolan. Ger oss perfekt med tid att fundera på hur vi vill ha nästa år och lägga in våra beställningar!

xx

Följ mig gärna på Instagram: @jenniferjansch eller @bagallsweden @bagall

Websida: www.bag-all.se och www.bag-all.com

Nu har vår Nya Zeelands resa kommit till sitt slut och man kan sammanfatta allting med en bild:

Vår lilla husbil var verkligen guldbägaren i slutet av regnbågen!

Man lär sig mycket när man bor så trångt och bokstavligen på varandra i nästan två veckor. Det är intressant att se hur man får det att fungera med fem personer på cirka 10 kvadratmeter. Det som var absolut jobbigast i min mening var att hålla ordning. Det blev stökigt på nolltid. Gudarna ska veta att jag inte är någon pedant, men i en husbil måste man lära sig att genast stoppa undan saker. Trots att vi försökte leva efter den principen var det hela tiden stökigt och rörigt.  En sak som dock var superbra och hjälpte till att hålla husbilen från det totala kaoset var att vi packade våra kläder i varsin tvättsäck.

Cappi hade sina saker i Dirt bag, Margaux hade sina i Phonetic Laundry och jag hade mina kläder i Wash me! Please. Dessa råkar vara från Bag-all, men man kan så klart packa i viken större påse som helst. Det hjälpte oss att hålla isär våra saker och man visste direkt var man skulle leta efter sina egna kläder. Hade vi inte packat så här hade kaoset varit totalt!

Jag hade också packat mina kläder i ”packing cubes” inne i tvättpåsen för att hålla ännu bättre ordning.

Dessa packing cubes är en helt ny vara för Bag-all som kommer i januari! Världens bästa grej i min mening. Man kan använda dem hemma i garderoben också så klart! Jag passar alltid på att testa Bag-alls nya varor när jag reser för att försäkra mig om att de håller och funkar så som tänkt. Dessutom passar jag då på att fotografera dem. Jobbet har verkligen blivit en livsstil.

Här följer en snabb recap av vad vi gjorde under våra sista dagar på NZ:

…vi gjorde en fantastisk ridtur uppe i bergen vid Franz Joseph…

Man känner sig verkligen som en del av naturen när man upplever den från hästryggen. Jag har aldrig varit en ”hästtjej” men jag förstår att det är lätt att fastna för det här med ridning!

…längre norr ut på västkusten i Punakaiki kollade vi in Pancake rocks (kolla bilden så förstår du varför de heter Pancake rocks, forskarna har ingen bra förklaring till hur dessa formationer skett)…

…promma i naturområdet Foulwind (där man också kan kolla på tjocka sälar som ligger och solar sig på klipporna) och se med egna ögon att allting annat verkligen ligger åt andra hållet när man är på NZ…

…binge kolla på Sagan om Ringen och bli inspirerad att fäktas på stranden…

…och bygga koja på Carters Beach…

…fotografera reflektioner i vattnet…

…göra fotografering med nya Bag-all produkter (den här hopvikbara shoppingväskan kommer in under våren)…

…bada i hot springs vid Taupo sjön (vattnet i vattenfallen är 40!! grader varmt)…

…ta lite instagrambilder till Celeste (det var så varmt vatten att Celeste nästan inte kunde stå där haha) …

…kolla Huka Falls…

…sen köra till Hamilton där snälle Hugh skjutsade oss till flygplatsen för att ta flyget till Sydney! Vi tycker alla att det är så fantastiskt att få komma till Australien eftersom ingen av oss varit här tidigare. Vi ha också goda vänner som flyttat hit som vi verkligen längtar efter att träffa!

Vi tog tåget från flygplatsen till färjeterminalen i Sydney, där vi tog båten till Manly beach. Färjeterminalen ligger precis bredvid det berömda Operahuset.

Manly ligger en halvtimme bort med färjan och är en otroligt härlig stad med en stor sandstrand.

Hur underbart är det inte att bo så här?!

Jenny och Johan Grimsgård flyttade till Australien för snart tre år sedan. Båda två hade jättebra karriärer hemma i Sverige, Johan som byggare och Jenny som fotograf. Jenny har fotograferat jättemånga fina kokböcker, bland annat ett par av Pernillas kokböcker. Kolla hennes superfina hemsida här www.jennygrimsgard.se

Trots att det gick väldigt bra för dem i Sverige beslutade de sig för att lämna tryggheten i Sverige och flytta till Australien med sina två barn. De har alltså gjort lite samma resa som vi har gjort. Nu har de etablerat sig här i Manly och kommer nog att stanna ett bra tag. Nu när vi har varit här några dagar är det inte svårt att förstå varför.

Tjejerna i en ”pool” vid havet. Kolla färgen på vattnet!

Livsstilen här är verkligen sportig. Folk är ute och simmar, surfar, spelar boll, går på lina, paddlar, snorklar. You name it… är det en utomhusaktivitet så är Australiensarna ”on it”. Överallt finns det fina naturpromenader och stränder.

Förutom det är det fantastisk mat och restaurangkoncept.

Hur fint är inte det här? Restaurangen heter Boathouse.

Nyårsafton firade vi på Manly beach.

Det var så himla härligt att se hur folk gick man ur huse och att gammal så väl som ung samlades på stranden. Verkligen en folkfest där alla kunde känna sig välkomna!

Klockan 21 startade ett praktfullt fyrverkeri. Jag tycker att det är så himla smart att göra fyrverkerierna redan vid klockan nio eftersom även barnen kan vara med då. Sedan vi 12-slaget kunde man se de stora fyrverkerierna inne i Sydney.

Det känns verkligen som att 2018 inte kunde fått en bättre start!

Gott Nytt 2018 till er alla!! Och stort tack för att ni följt mig på bloggen i år. Det har varit fantastiskt att ha en konversation med er läsare och att få dela med mig av vår resa.

xx