Visar arkiv från juli 2017

Varför vi trots allt blir smartare

Det är några av er som ha frågat i kommentarerna hur jag tänker vad det gäller gamla/antika/vintage möbler och inredning. I min bok, Drömfångaren, skriver jag mycket om tänket bakom. I min mening är återanvändning av gamla saker den enda möjligheten för planetens framtid. Det finns inte en chans att slitochsläng-tänket kan funka långsiktigt. Det är enkel matematik: 1 planet + fler och fler människor = råvarubrist

Men det är faktiskt ingenting att hänga läpp över. Nej, tvärt om kommer detta att tvinga oss till ett sundare tänk. Jag tror att nästa generation kommer att skaka på huvudet åt hur vi betedde oss: ”herregud  tänk på mormors tid när de köpte mat i engångsförpackningar, eller åt på papperstallrikar med platsbestick som de SLÄNGDE sedan. Vilka korkskallar.” 

Ungefär som vi idag tänker om att de förr marknadsförde cigaretter som bra för hälsan.

Eller vad sägs om den här annonsen. Fler doktorer röker Camel, ja men då så !

Eller de kanske de här FRÄSCHA cigaretterna…

Det är helt logiskt att använda bebisar i reklamen så att cigaretterna verkar ännu mer ofarliga med tanke på att man…

…rökt sedan BB.

Ja men ni fattar, tiderna ändras. Mänskligheten i stort blir smartare och lär sig mer med tiden. Jag minns faktiskt själv när jag var barn att mamma och pappa brukade röka i bilen med fönstrena uppvevade och jag och min syrra låg (ja LÅG) i bakrutan och vinkade till bilarna bakom. Vaddå passiv rök, vaddå säkerhetsbälten?! Jag är ganska säker på att de fimpade cigaretten och slängde den rakt ut genom bilfönstret. Varför inte? Det gjorde alla på 60 och 70-talet.

Det var först när kampanjen Håll Sverige rent började som insikten om att man skulle ta MED sig skräpet från skogen när man haft picknick dök upp som en allmän idé. Och de gjorde denna kampanj väldigt smart eftersom de drev den hårt i skolorna, vilket fick barnen att bli poliser över sina egna föräldrar. ”Plocka upp det där tuggummipappret mamma! Vem hade du tänkt dig skulle göra det annars?” Följt av en anklagande blick på föräldern.

Så alltså är jag hoppfull över framtiden. Återanvändning, återvinning, nyanvändning (ett ord som jag kommit på som jag skriver om i boken och som jag ska skriva om här på bloggen) och att laga saker kommer att bli det som gäller ju mer idéen om detta sprids i samhället.

Förutom alla miljöfördelar tycker jag att gamla saker oftast är mycket snyggare och coolare än nya saker. Nu när vi har inrett butiken är alla möbler köpa på auktion (bland annat på  www.metropol.se ) och ommålade av oss. Det är så mycket billigare och blir mycket coolare eftersom ingen annan kan ha exakt samma sak. Dessutom har gamla saker ofta mycket bättre kvalitet och är gediget gjorda.

Här kommer Julia med skrivbordet som vi skulle ha vår monogrammaskin på. Vi behöver ett väldigt stadigt bord eftersom maskinen skakar en del. Julia spar på miljön ännu mer genom att rulla bordet några kvarter från Kenth Lindström Modern & Antik AB, på Roslagsgatan 7 (Bag-all butiken ligger på Roslagsgatan 21 så snacka om tur!).

Efter ommålningen ser bordet ut så här. Ursäkta stöket på bilden men det här var för någon vecka sedan. Nu har vi fått mer ordning.

Bordet närmast kameran såg ut såhär innan ommålningen.

Och det ljusgråa bordet till vänster såg ut så här:

Inget av borden har kostat mer än 500kr.

Här ett annat superfint bord jag hittade online.

Hoppas ni haft en härlig helg!

xx

Följ mig gärna på Instagram: @bag_all eller svenska butiken: @bagallsweden eller mig privat @jenniferjansch

Här kan du kolla in min svenska webshop om du är nyfiken: bag-all.se

 

 

 

Skärgårdsdrömmen!

Barnen och Micke är i Norge så igår passade jag på att åka med Pernilla ut i Skärgården, där hon skulle gigga på Linanäs brygga i Ljusterö.

Som tur är har Pernilla också kompisar med hus på fantastiska ställen! Pia och Claes, Pernillas gamla kompisar, har hus på Timmerö som ligger 10 minuters båtfärd från Ljusterö.

Kolla vilket underbart ställe de skapat högt uppe på berget!

De köpte huset för några år sedan och har renoverat och byggt till.

Hur fint och mysigt?!


Värdparet! ❤️


Ett av de sju(!) små stugorna som ligger spridda på tomten. Jag älskar hur de byggt med hänsyn till naturen. Kolla hur de sågat hål i däcket där tallen står.


Utsikten från huset som jag och Pernilla bodde i.


Här är det ordning och reda. Till och med trädgårdsverktygen är snygga.


Höjden av själslig lyx? Pia som jobbar som yogalärare har en yogastudio i ett av husen.


Bastu med utsikt!


Köket är så klart inrett smakfullt det med, med handtag och kran i mässing. Älskar färgen på kaklet!


Mattan är designad av Prins Carl Filip tydligen. Hade ingen aning om att han gjort så fina mattor. Skulle gärna vilja ha denna om någon vet var den finns att få tag på?


Pernilla hade med sig sitt vin Pazzione till Pia o Claes vilket passade bra eftersom jag hade med mig vinpåsar från Bag-all.



I det här sovrummet i huvudbyggnaden kan jag tänka mig att man sover gott.




Frukost på stora träverandan.


Utomhuskran i mässing också!

Min packning med Bag-all påsar och monogram

…och Pernillas…


Nu sitter/ligger vi här i härliga soffan och bloggar från varsin mobil 💞

xx

Följ mig gärna på instagram: @bag_all @bagallsweden (nyheter om butiken i Stockholm) min privata instagram: @jenniferjansch

Ack Värmeland du sköna!

Vi är så lyckligt lottade att vi har vänner som bor på fantastiska platser, som vi ibland åker och hälsar på. För några dagar sen packade vi in ungarna och oss själva i bilden och tog en roadtrip från Sörmland till Värmland. Herregud så vackert sommarsverige är! Destinationen var min kompis Jill Sörensens hus utanför den lilla orten Deje. Hon bor till vardags i Los Angeles, men är född och uppvuxen ifrån Karlstad.

Det här är vad jag kallar ett hus med en Utsikt!

Här är gästhuset som vi bodde i!

Hur magiskt?!

Här är gästhuset inuti. Jill är inredare och designer av kuddar, lakan, tapeter och mattor. Jag ska berätta mer om hennes helt fantastiska brand lite längre ner.

Hon har gjort iordning loftet på gästhuset så tjejerna fick en helt egen våning!

Till vänster huvudbyggnaden. Cappi kommer springande ner för slänten mot mig (och hallonbuskarna).

Här är det solgula köket i huvudbyggnaden.

Det som är så underbart och unikt med Jill är att hon inte är det minsta rädd för färg – tvärt om är färg och geometriska mönster är hennes grej!

Här är Jill!

Barnen har spelhåla i det rosa rummet. Det är verkligen inte alla som har rosa väggar och gult bord till exempel. Jill köper ofta gamla möbler på loppisar och gör om dem med färg.

Här är hennes sovrum med hennes underbara lakan!

Kolla buketten!!

Och en selfie med en annan bukett:)

Vi spenderade dagarna med att spela kubb…

…ätandes god mat…

…och ta nattliga dopp. Jag stod på stranden och tittade på ska erkännas…

Men barnen var inga badkrukor.

Jill designar alltså världens finaste kuddar…

…och tapeter…

… och lakan.

Kolla in hennes märke här: jillsorensenlifestyle.com och hennes blogg: Livelikeyou

xx

 

Kan inte låta bli!

Det finns många bra amerikanska uttryck. Just nu känner jag att det här stämmer bra in på mig: ”It’s like watching a train wreck. You’re uncomfortable, but you just can’t help yourself.” Det beskriver ungefär hur jag känner när jag följer Trump. Jag vill inte för jag blir så irriterad att jag får lust att slå sönder något, samtidigt KAN jag inte låta bli.

Hela tiden tänker jag att NU, det HÄR, måste betyda slutet för Trump som president. Men nej. Det bara pågår. Samtidigt som det är djupt tragiskt så ger hans idiotiska uttalanden material till häcklande på en helt ny nivå i amerikansk TV och på Twitter. Det är alltså detta som jag inte kan slita mig ifrån. Igår låg jag och Micke och kollade klipp på Youtube till halv två på natten. Längst ner ska jag lägga länkar på klipp som jag tycker är hysteriska.

Det är Trumps, och för all del hans familjs, helt ofattbart korkade utspel som dagligen sänker ribban till nya botten nivåer. Exempel på detta är Trumps kommentar till den Franske presidenten Macrons fru Brigitte häromdagen. Låt mig åter göra en liknelse. Angela Merkel träffar Teresa May och hennes make Philip May. Angela säger till Philip:

”Du är så vältränad…vacker!”  (Det här är alltså Trumps exakta ord till den Franske presidentens fru!)

KAN ni bara föreställa er detta scenario?!??

Nej, självfallet inte för en kvinna skulle aldrig komma på tanken att säga någonting sådant. Men Trump KAN för sitt liv inte se en kvinna som någonting annat än ett objekt som endast kan värderas utifrån hur hon ser ut.

Men så klart står media redo att driva med presidenten. Nu har även företag förstått att det här med Trumps uttalanden är bästa sättet att få ett klipp viralt. Här nedan ett exempel som Reebok twittrat med anledning av kommentaren till Brigitte Macron.

Haha, kommentaren är bara lämplig när du efter årtionden hittar en av dina gammal action figurer i dina föräldrars källare! Precis!!

Här några genialiska amerikanska talk show hosts. Varning man KAN fastna i detta! Haha

Stephen Colbert

Trevor Noah

Och den som jag gillar allra bäst: Rachel Maddow som är expert på att förklara den komplicerade amerikanska politiken så att man fattar.

Vi är just nu och hälsar på min kompis Jill i Värmland. Bloggar mer om det imorgon.

Ha en härlig kväll!

xx

Livet på landet del 2

Det finns vissa saker man bara kan göra på landet…

…som att äta picknick med åkrar runtomkring. Vilket vi gjorde igår kväll.

Vi packade skrindan full med mat. (Bra tips på picknick mat är att göra egna tunnbrödsrullar – vi stekte köttbullar, lagade potatismos, rödbetssallad. Lätt och kul för barnen att plocka ihop sina egen tunnbrödsrullar när vi var på plats.)

Här drar lilla Paloma skrindan.

Och på tal om skrindan…

…är det bara på landet man kan gå och köpa ägg med en skrinda…

…eller handla iförd simpuffar…

…eller i nattlinne…

…eller sitta på biltaket den sista biten till huset…

…bjuda kompisarna på middag i träkojan…

…göra hemmaspa av leran efter regnet…

…plocka bukett med blommor från trädgården…

…göra sig lika fin som mamma…

…plocka enorma rabarber…

Åh vad vi älskar landet!

Ha en härlig helg var ni än är!

xx

Följ mig gärna på Instagram: @bag_all och @bagallsweden (för svenska Bag-all) mer privata bilder på @jenniferjansch

 

 

Jag älskar det här!

För många år sedan tipsade min syster Stephanie mig om en organisation som heter Kiva och nu vill jag gärna berätta om den här. Det är nämligen en helt fantastisk organisation som stödjer små entreprenörer runt om i världen genom att ge mikrolån. Man kan låna ut så lite som $25 (220 kr cirka) åt gången och sen betalar entreprenörerna tillbaks pengarna i olika takt. När man fått tillbaks pengarna kan man låna ut dem igen till en ny entreprenör, eller så klart ta ut dem om man vill det.

Alla i min familj har varsitt konto och Bag-all har också ett konto. Här nedan ser du som exempel min yngsta dotter Caprice konto.

Jag startade detta konto till henne innan hon fyllt ett år. Eftersom barn som är så små inte förstår att de fyller år eller att de får presenter bad jag vänner och familj att skänka en slant till hennes Kiva konto istället för att ge doppresenter och födelsedagspresenter och julklappar. Under åren har vi satt in lite pengar, men vad som gör att det nu snart är $2000 som hon lånat ut är att entreprenörerna betalat tillbaks lånen och hon har kunnat låna ut pengarna på nytt.

Som ni ser här ovan har hon nu gjort 76 lån till 33 länder. Hon har ett eget team: Team Caprice och hon har också lånat till mitt Team Bag-all.

När barnen har fått tillbaks pengar till sitt konto brukar vi sätta oss tillsammans och titta på vilka de vill låna till nästa gång. Här nedan några som Caprice lånade till sist.

Det är intressant att se hur tjejerna resonerar när de lånar ut. Det vill helst låna till kvinnor har jag märkt.

Den här organisationen är så genialisk på många sätt, men främst genom att den hjälper folk att hjälpa sig själva. Jag tror att människor känner sig mycket ”värdigare” om de får låna pengar och göra någonting av dem och sen betala tillbaks, snarare än om de får donationer.

Man kan även följa hur det går för dessa entreprenörer vilket är kul. Också är det ett känt faktum att genom att hjälpa kvinnor hjälper man hela byar då barnen får gå i skolan, får bättre mat och så vidare.

Det har vid något enstaka tillfälle hänt att en låntagare inte klarar av att betala tillbaks. Faktum är att jag just kollade och Caprice har bara förlorat $22.34 under alla dessa år. Det är först när någon inte betalar tillbaks som pengarna verkligen blir en donation.

På hemsidan kan man kolla på sidan hur det går med återbetalningen:

Det är också himla bra för barnen att titta på bilder på hur människor på andra platser bor och hur de har det.

Om man känner sig frustrerad över hur situationen i världen ser ut kan man i alla fall känna att man gör någonting genom att hjälpa människor som är i stort behov.

Får du lust att låna ut genom den här organisationen så får du hemskt gärna joina Team Bag-all så kan vi låna tillsammans. Vore verkligen jättekul!

xx

 

 

 

 

Allt är mitt fel!

Häromdagen postade jag den här bilden på Instagram:

Några av kommentarerna på bilden var ”det där hade jag aldrig klarat av” eller ”och det är precis där och då som jag skulle vrålat som Emils pappa” haha

Visst, det är barnen som stökat till, men det bara att inse: det är jag som är orsaken. Får göra som de gör på AA: ”Hej jag heter Jennifer och jag är sjukligt stökig av mig”.

I hela mitt liv har jag haft otroligt svårt att koncentrera mig på städning. Jag börjar i ett hörn, sen blir jag distraherad av någonting jag hittar, eller så kommer ett mess, eller så dyker det upp något annat som jag istället sätter igång med. Jag inser att det beror på att jag tycker att städning är så fruktansvärt tråkigt och att jag därför hellre lägger tiden på andra saker.

Jag är inte heller nämnvärt störd av stök. Till exempel har jag inga problem att se barnens rum i tillståndet ovan. Det enda jag har emot när det är så där stökigt är att jag märker att de själva inte vill leka där inne. Därför säger jag till dem att städa med jämna mellanrum. Vad gör tjejerna då? Jo, de städar i två minuter sen blir de distraherade och börjar leka istället. Låter det bekant?

Alla tre tjejerna har ärvt den här lite dåliga egenskapen av mig. Och det är otroligt svårt att säga till barnen att de ska hålla sina rum städade när jag själv har mina prylar överallt. Min stackars man Micke är den som är mest städig i familjen, men det är så klart svårt att vara en mot fyra stökisar.

För att få ordning här på torpet i sommar har vi bestämt oss för att ge barnen som betalt sommarjobb att städa och rensa ut vissa områden i huset.

Häromdagen tog Celeste och hennes kompis Anna Rebecka tag i skafferiet. Det var som att göra en arkeologisk utgrävning. Längst fram stod saker från förra sommaren. Men ju längre bak de kom ju äldre blev sakerna. De hittade något med utgångsdatum från 2003 allra längst in. 😱

Kolla vad fint det blev!!

Allt detta rensande har varit bra av flera anledningar, det blev inte bara blivit fint utan de hittade massor av saker att sälja på Bakluckeloppisen här i Gnesta igår.

Världens absolut bästa uppfinning! Ni vet uttrycket: One mans trash is another mans treasure. Återanvändning på bästa sätt! Man får betalt för de gamla prylarna. Vem vet, köparna kanske kan sälja sakerna i sin tur sen.

Det är verkligen inte bara skit på bakluckeloppisar kan jag tala om!

Tjejerna får hjälp av pappa att sätta upp bordet.

De jobbade hårt på att göra en fin display på bordet. Kanske har de lärt sig ett och annat från butiken i New York!

Tre nöjda tjejer.

So far so good.

Men vad SKÅDAR mitt norra öga?

Micke med händerna fulla av NYA saker!! Vi som skulle bli AV med prylar. Här köper han en Skeppshulstekpannat i gjutjärn 250 spänn, en spade (att använda till pizzabakning i vår nyfunna brödugn)…

…en vas för 60 kr…

…en vet inte vad kanske askkopp – sååå fin…

Men vem är jag att säga något?! Jag hittade ett gäng saker jag med.

Man är ju ingen riktig bag-lady om man inte köper en tygpåse vid alla givna tillfällen! Eller vad sägs om den här UNDERBARA tvättpåsen?

Och detta fina zink kar fyndade jag för 400 kr:

Perfekt att ha familjens badkläder i!

Och denna bonad, 40 kr, (som jag till mitt försvar har en plats för här i huset – får visa senare).

Av någon underlig anledning kände jag att denna bonad talade just till mig:

Tjejerna drog in runt 500kr som de delade på – och Micke och jag spenderade dubbelt så mycket! haha

Vi tog igen oss med en härlig middag utomhus efter.

Sen från det ena till det andra är jag med i Svensk Damtidning denna vecka om ni vill kika i den!

xx

 

 

 

 

 

Livet på landet

Idag försökte jag blogga om någonting vettigt, men jag var för okoncentrerad så istället lägger jag upp lite bilder från det amerikanska webbmagasinet Lonny där vi var med 2013. Allt ser fortfarande likadant ut (fast stökigare;))

Bilderna är tagna av den helt fantastiska fotografen Jenny Brandt som ni kan hitta här: Dosfamily och Jennyochjens

 

 

Som ni ser har vi det bra här på landet!

Idag ska vi till en bakluckeloppis här i Gnesta och sälja grejer. Tjejerna har dammsugit huset efter saker som vi kan göra oss av med. När vi flyttade från lägenheten i New York tänkte jag flera gånger varför har vi inte gjort detta tidigare, det vill säga rensat ut alla onödiga prylar?! Så nu är det precis det vi gör. Tjejerna är laddade inför detta. Återkommer med en rapport om hur det gått.

xx

Våndan att skriva en bok!

Som några av er kanske vet var jag modechef på tidningen Mama och kreativ chef för Family Living innan jag flyttade till New York.

Kolla vad liten Bianca var! Hur gulliga!?! Ett av de många omslag jag gjorde för mama under åren.

Varje år gjorde vi 12 eller 13 nummer av tidningen (först mama, sen Family Living). Varje nummer skulle fyllas med innehåll och det var inget större problem. Det finns ju så himla mycket man kan skriva om när det gäller mammarollen. Jag hade själv fått mitt första barn Celeste när vi drog igång tidningen och sen fick jag två barn till. När man har småbarn är man som bekant besatt av att få tips och råd om det mesta, så för oss på redaktionen som själva hade småbarn fanns det oändliga källor att ösa ur.

Spola fram 10 år.

Möte i New York, september 2015,  med en Japanska Bag-all kund som undrar om de kan göra en pop up store med Bag-all i sina affärer i Tokyo i april 2016. Naoko, som inköparen heter, frågar mig om jag har någonting skrivet om Bag-all och om hur allting startade och varför? Hon tyckte det vore bra att ha någon slags bok att visa och sälja till kunderna.

Plötsligt hör jag mig själv säga att: Ja men det är inga problem. Jag kan skriva en bok!

Varför flög detta ur mig har jag undrat flera gånger efteråt? Men troligen var det på grund av det jag skrev först. Jag hade ju jobbat med tidningar och gjort ett ex i månaden i flera år. Förvisso var vi en hel redaktion som samarbetade då och nu var det me, myself and I, men ändå tänkte jag – hur svårt kan det vara?

Bild från boken Drömfångaren.

Dessutom hade jag faktiskt tänkt på att skriva en bok av några olika anledningar:

  • När jag själv för några år sedan visste att jag ville starta eget och bli entreprenör, men inte hade en susning om vad jag skulle sälja, så försökte jag hitta böcker för att ge mig tips. Men det fanns inga böcker för någon som jag, det vill säga en som hade viljan men ingen konkret idé.
  • Jag önskade mig dessutom en bok med inte bara affärstips och råd utan även inspiration.
  • Jag ville också bättre förklara vikten av ”reuse”, återanvändning, eftersom folk inte riktigt ännu förstått idéen med de återanvändbara presentpåsarna som var min originalidé för Bag-all.
  • Dessutom har jag samlat på ordspråk i många år som jag tänkte att folk kunde ha glädje av på ett och samma ställe.

Hur som helst, jag hade alltså plötsligt lovat mina japanska kunder att det skulle finnas en bok i april 2016, så jag satte igång.

Jag kan utan att överdriva tala om att det var det värsta projekt jag tagit mig an någonsin. Respekt till alla författare, för det är sannerligen inte lätt att skriva en bok! Jag la ner hundratals timmar och sen några hundra timmar till. Galen kraftansträngning.

Till slut var i alla fall boken, Dreamcatcher,  klar och kom från tryckeriet. Lycka!! MEN den var kortlivad, för snabbt upptäckte vi 11 stycken korrfel i boken varav två var i baksidestexten. Varav det ena var att ”business” var felstavat! Hur pinsamt?! En bok som handlar om business och så är själva ordet felstavat! Ridå!

Oavsett det var vi tvungna att sälja boken (men till reducerat pris) och jag började få mail från folk. Som detta som en väninna till min mamma skickade till henne:
> Godmorgon Gunilla,
> Sedan två timmar ligger jag i min säng, trollbunden av din dotters bok. SÅÅÅÅÅ inspirerande! Flera av hennes filosofier tillämpar vi redan (typ : self-praise)
> Jag bara älskar hennes tänk och känner att denna bok måste jag sprida.
> Hur köper man den? Jag skulle först o främst vilja ge den till vår dotter i födelsedagspresent. Hon fyller den 12 september och skulle störtgilla den! Hur kan jag få tag i den innan dess? (Jag ger ogärna bort mitt egna exemplar, men i värsta fall får jag göra det!)
> Stor kram och än en gång tack för denna fina gåva
> Susi

Gissa om jag blev glad för hennes mail och andra mail jag har fått!! När man verkligen lagt ner sin själ i någonting så är man väldigt sårbar och orolig för hur det man skrivit ska tas emot (därför jag är så himla glad för alla era fina kommentarer här på bloggen också).

Nu är boken omarbetad en gång till (några hundra timmar till) och översatt till svenska, Drömfångaren.

Omslagsfoto av Linda Alfvegren.

Anledningen att jag skriver så långt om boken här på bloggen är för att jag märker att många av er i kommentarerna är nyfikna på saker som står i boken. Vill man läsa den och inte köpa den finns den på bibliotek. Så här skrev Bibliotekstjänst om min bok Drömfångaren:

Vill man köpa den kan man göra det på världens bästa förlag: APförlaget Där kan boken både köpas eller laddas ner som pdf.

Man vet nämligen att man har världens bästa förläggare, Anders, när han personligen går och levererar boken utanför en kunds dörr.

Dessutom kan boken självklart köpas i vår webbshop: Bag-all

Eller Adlibris eller Bokus

Om man vill läsa den på engelska (nu omgjord utan korrfel och utgiven av förlaget Skyhorse Publishing) finns den på Amazon och Barnes and Noble t ex

Om ni har läst den och har lust att ge ett omdöme på någon av dessa sajter skulle jag så klart bli superglad!

Och om ni har läst den får ni gärna maila med feedback eller skriva här i kommentarerna!

Ha nu en underbar helg vänner. Själva ska vi njuta på landet oavsett väder.

Här en bild som jag tog på Margaux när hon gungade i eken igår kväll i solnedgången.

Följ mig gärna på Instagram: @bag_all och mer privata bilder på @jenniferjansch

xx

 

 

 

 

Måttet på framgång?

Jag har blivit intervjuad rätt många gånger i mitt liv vid det här laget. Förut kunde det exempelvis vara i min egenskap av modechef på tidningen mama eller för att vårt hem var med i någon inredningstidning. På senare år har det så klart varit med anledning av mitt företag Bag-all.

Hur svettig var jag när den här bilden togs? haha

Det är verkligen kul att få vara med och otroligt viktigt för företaget att informationen om att vi existerar sprids. Om jag dessutom får tillfälle att prata om återvinning och ”nyanvändning” är det en extra bonus!

Men det är en sak som gör mig rätt irriterad när jag blir intervjuad och det är att journalisten till varje pris vill ha reda på hur mycket pengar Bag-all drar in varje år. Jag förstår så klart att det är journalistens uppgift att fråga, så jag blir verkligen inte sur på hen. Och jag förstår även anledningen varför de frågar, eftersom siffror säger en del om storleken på ett företag. MEN i min mening kan man absolut inte avgöra hur BRA det går för företaget genom varken omsättning eller vinst. Det är så himla mycket snack om – och fokus på – pengarna. Helst ska man dubbla omsättningen varje år för att vara en intressant aktör i finansvärlden.

Varför är det ingen som frågar: Hur många arbetstillfällen skapar du? Hur många kan försörja sina barn tack vare din business? Det är väl måttet på framgång?

Jag minns så väl första gången jag slogs av detta. Jag jobbade som sommarvikare på Aftonbladet som, om jag inte minns fel, ganska nyligen hade köpts upp av norska Schibsteds, ett norskt börsnoterat bolag. Schibsteds gick det året ”endast” några miljoner i vinst och aktien stört dök på börsen. Jag fattade ingenting, det var ju vinst! Men nej, vinsten var inte bra nog för marknaden. Innan dess hade jag aldrig ägnat detta en tanke. Men eftersom jag den sommaren satt på redaktionen och såg hur många som avlönades av Schibsted tänkte jag att detta är helknäppt.

Nu har detta fenomen dykt upp i mitt liv igen genom att frågan återkommer gång på gång när det gäller Bag-all: vad är omsättningen? Vad är vinsten? Hur mycket har den ökat sedan förra året?

Jag har bestämt mig för att aldrig svara på den här frågan eftersom jag tycker att den är fel i grunden. Jag är så himla stolt att jag nu har fem heltidsanställda och ett gäng halvtidare. Ingenting gör mig gladare än när personalen köper sig en ny snygg klänning, eller åker på en välförtjänt semester. Då vet jag att Bag-all, dvs det som en gång bara var en idé i mitt huvud, idag kan ge både saker, boende, mat och resor till andra.

Förutom de som är anställda i USA och Sverige så är det ett helt gäng i Kina och i Indien som får arbetstillfällen. På den som är min huvudsakliga fabrik i Kina är det numera ett 50-tal anställda. Jag åker dit en gång om året för att stämma av produktionen. När jag började jobba med dem var det ca 15 stycken. Tack vare att det går så bra för Bag-all har de fått köpa en fabrik till. Förutom de som jobbar i fabriken som gör påsarna är det bönderna som odlar bomullen till påsarna, personerna på fabrikerna som gör tyget. På firman som trycker på våra påsar jobbar det också ett 10-tal personer. I Indien jobbar vi med två fabriker.

Jag har startat Bag-all helt utan finansiering*. Vi bygger företaget påse för påse. Det är väldigt ”old school” numera när turbo expansion är normen och det som hyllas. Men jag gör saker på mitt sätt och struntar i hur businesspersoner tycker att man ska göra.

Det fina med att köra utan finansiering är att jag inte behöver förklara mig för någon. Om jag till exempel vill köpa in saker för väldigt mycket dyrare än de egentligen skulle behöva vara så gör jag det. Låt mig ge ett exempel:

Jag köper våra pompoms från en Thailändsk bergsby. Det är Mienstammen som bor där. De har pompoms på sina dräkter och är därför duktiga på att göra dem.

Tack vare pengarna de tjänar på sina pompoms kan de skicka sina barn till skolan i byn. De pompomsen kostar mig mycket mer att köpa in och vi tjänar följaktligen inte så mycket på dem i pengar sett. MEN jag bryr mig inte ett smack om det eftersom bara vetskapen att dessa barn kan gå i skolan är tillräcklig vinst för mig.

Den stora anledningen nu att jag håller ett öga på pengarna och ser till att alltid försöka göra en ”bra affär” är att jag har ansvaret för alla dessa personer. Vi måste som alla andra hålla i kostnader och jobba smart.

Jag tycker verkligen att det finns anledning att omvärdera hur man värderar företag nuförtiden. Finansvärlden borde verkligen sluta stirra sig blinda på siffrorna och kolla på hur företagen kan hjälpa många människor – och inte bara de på hemmaplan utan människor i andra delar av världen också.

xx

*Läs om detta i min bok: Drömfångaren kan även laddas ner i pdf-format AP förlaget 

  • 1
  • 2

Instagram