Det har varit 35 grader värmt här i New York i några dagar, då är det himla tur att vi har vänner som har pool som vi kan hälsa på (vi hälsar så klart på dem året om, oavsett poolen:). Stan fullkomligt kokar och luften står still. Men uppe hos Annaminh och James, som våra vänner heter, så är det rena paradiset. De bor en dryg timme nordväst från New York, utanför en stad som heter Newburgh.

För något år sedan köpte de ett riktigt ”Mad men” hus, 60-tals original. Det är verkligen ett av de coolaste hus jag varit i i hela mitt liv. James, som jobbar med att inreda affärer, och Annaminh som är svenska och art director (annaminh.com), har inrett huset så himla häftigt. De har verkligen sen egen unika stil som jag tänkte att ni här på bloggen säkert gärna vill kika på också.

Vardagsrummet, med en blandning av 60- och 70-tals möbler samt asiatiska influenser. Jag tycker att deras hus är så himla härligt för att det är ANNORLUNDA. Det är annat så mycket ”sameness”, som man kallar det här, överallt. Det vill säga att allt man ser är så likt något annat man redan sett. Visst är det sällan man ser något och tänker att – det där var nytt och unikt?

Älskar den här väggen med afrikanska masker. I bakgrunden ser man köket som är original också. Skåpluckorna är på omlackering, därav öppna hyllorna.

Annaminh och James hyr ut sitt hus på sommaren och andra tider på året också. Om ni är intresserades så kika här: Airbnb

Annaminh in action. Den här tjejen kan laga mat! Nyttig mat! Det bjöds på kalkonburgare – såå goda. Tydligen innehöll de: kalkonfärs, massor av rivna morötter, glutenfritt ströbröd och två ägg. Ska prova själv vid tillfälle.

Mina tjejer älskar att åka hit och hälsa på. Inte bara för poolen utan allra mest för den här lilla snuttfian:

Paloma som är 2 år och den gulligaste man kan tänka sig. Tjejerna är tokiga i henne och vise versa. Hon kallar dem för ”sejerna” och brukar fråga sin mamma ”ska inte sejerna komma och hälsa på snart” och ”vad gör sejerna nu?”. Hur gulligt?!

Så mycket kärlek!!

Någonting annat som vi alltid brukar göra hos Annaminh är att spela spel. Hela familjen är tokiga i att spela spel, jag inklusive, eller kanske jag främst. Är det kortspel eller sällskapsspel eller vilket spel som helst så är jag MED! Annaminh är likadan och det är så himla kul att spela tillsammans med andra entusiaster.

Förresten vill jag återigen passa på att verkligen TACKA för alla fantastiska kommentarer. Jag blir verkligen så glad och varm i hjärtat av engagemanget. You guys rock!! Tack!!

xx

Jen

(Fina bilden av Jenny Brandt, dosfamily.com från vårt tak i New York)

Många har bland kommentarerna undrat varför vi ska lämna New York och flytta till Bali. Jag kan verkligen förstå varför man undrar. Förut hade jag hade själv undrat eftersom New York har varit min drömstad i så många år. Jag bodde i New York större delen av 90-talet och förälskade mig helt i staden. Min rakt-på-sak-personlighet passade mycket bättre i New York än i Stockholm. Det är en så fantastisk energi och kort sagt så finns det bästa av allt i New York vare sig det rör sig om kultur, mat, aktiviteter…

2008 tog Micke och jag tjejerna för att provbo i New York i ett halvår. Vi vill se om det var ett bra ställe för barn också. Barnen upptäckte snabbt fördelarna i NY och när det sen var dags att åka tillbaks till Stockholm vill de inte alls. Från 2008 till 2011 jobbade vi på att få iordning vårt liv så att vi skulle kunna flytta tillbaks. Jag visste att jag vill starta en egen business, men visste inte vad och hade heller inga pengar (men det kan jag berätta mer om i ett annat blogginlägg eller så kan du läsa om det i min bok Drömfångaren, finns på www.bag-all.se).

Så mot alla odds så flyttade vi, utan jobb och särskilt mycket pengar och sånt som normala människor ser till att ha på plats innan de flyttar.

Hur som helst har det gått bra. Vi har verkligen lyckats ordna det ganska bra för oss här och hade alltså inte en tanke på att flytta. MEN så åkte vi för att fira jul på Bali tillsammans med min mamma och två av mina fyra syskon.

Jag, min syrra Antonia, hennes kille Carl till vänster och min bror Rustan till höger.

Antonia som har ett litet hotell på Bali (kolla in det här: www.merpati-studios.com) och alltså vet en hel del om Bali berättade om en fantastisk internationell skola som ligger i djungeln utanför Ubud. Greenschool heter den. De gör guidade visningar för turister så vi tänkte att ja varför inte?

Skolan kallas också Bamboo school. Ni kanske förstår varför? Skolan har inga väggar eller fönster utan alla klassrum ligger helt öppna.

Vi blev otroligt imponerade och inspirerade av skolan. Undervisningen har en miljöfokus, vilket är viktigt för alla oss i familjen. Det finns flera bra kortfilmer om skolan på deras hemsida: www.greenschool.org

Så att vi hittade den här skolan är den främsta anledningen att vi flyttar dit. Hade Greenschool inte funnits för barnen hade det inte blivit någon flytt.

Men när vi kom tillbaks till New York och började prata om möjligheten att flytta såg vi fler och fler fördelar. Vi, Micke och jag, har jobbat livet ur oss i så himla många år. I princip har vi kört så det ryker i 20 år. Hela tiden nya projekt och ett ofattbart högt tempo. Vi kände att i den här miljön på Bali kanske man kan sakta ner lite på takten. Inte så att jag någonsin kommer sluta jobba, för det varken kan- eller vill jag. Jag älskar att jobba! Jag kan knappt använda ordet jobb, eftersom det inte på något sätt beskriver det roliga jag pysslar med om dagarna. Jag kommer att fortsätta jobba med produktutveckling, vilket är mycket mer lättskött om man är i samma tidszon som de man jobbar med. Stor del av vår tillverkning sker i Indien och Kina.

Bali erbjuder underbar natur och möjlighet att kunna spendera mycket tid utomhus.

Färsk kokos – direkt från trädet!

Som sagt – otroliga naturupplevelser!

Det är även två andra saker som spelat in i vårt beslut att flytta. Det först är att vi tycker att skolorna här i New York inte är idealiska för barnen. Vi har märkt under åren att amerikanernas sätt att se på utbildning verkligen skiljer sig från vad en normalsvensk skulle tycka var en allsidig utbildning. Till exempel har de inte religionskunskap här, vilket gör att barnen inte lär sig om andra religioner så som muslimer, hinduer, buddhister osv. Det skapar så klart en okunskap och rädsla för det man inte vet något om. De får knappt lära sig internationell historia (förrän i high school – som ju är frivilligt), men läser om amerikanska inbördeskriget om och om igen.

Vidare är skolan väldigt sträng, vilket på sitt sätt kan vara bra för att se till att det blir ordning och disciplin, men å andra sidan skapar barn som är otroligt rädda för att göra ”fel” och där med inte lär sig tänka utanför lådan. Man använder sig mycket av ”group punishment”, dvs är det en som missköter sig får ingen gå ut på rast.

En sak som de är duktiga på här dock är att se till att det inte förekommer mobbing. Nu talar jag givetvis bara för de skolorna som vi kommit i kontakt med här, vilket är fem stycken och alla ligger på Manhattan. Barnen behöver absolut inte vara tuffa och coola. Man kan ha på sig precis vad man vill. Cappi har gått till skolan iförd lurviga pälsöron i flera år nu. Ingen lyfter på ögonbrynet eller kommenterar. Barnen kan på så sätt vara sig själva och avslappnade. Vilket är otroligt härligt.

Jag har så mycket att säga om skolor och utbildning att jag skulle kunna skriva flera böcker om det… Haha

Den andra orsaken är, som jag ser det, en konsekvens av den första: att Donald Trump valts till president. Jag KAN inte med att bo i ett land som styrs av en person med de värderingarna och den personligheten som han har. Vi är lyckligt lottade som har möjlighet att flytta på oss. Jag känner många många amerikaner som gärna skulle göra samma sak, men som så klart inte har lyxen att kunna flytta.

Om inte Trump valts till president vete tusan om vi gjort slag i saken och flyttat helt ärligt.

Så nu vet ni hur vi tänkt med flytten. Jag kommer säkerligen skriva mycket mer om detta under vägens gång. Kom gärna med frågor i kommentarsfältet.

Ha en fin start på veckan vänner!

xx

Jag får ofta frågan om vilket som är mitt bästa New York tips och det är lätt: sandstränderna!

Jag har många gånger undrat varför inte New York har marknasförts som en sol-semester destination. New York ligger faktiskt på samma breddgrad som Rom och längre söder ut än Rivieran. Long Island, som ligger precis utanför Manhattan är kantat av mil efter mil av vita sandstränder. Allra längst ut på tippen ligger Montauk som verkligen är värt ett besök, liksom East- och Southampton och min personliga favorit Sagharbor. Men just idag åkte vi till en annan favorit, som ligger närmre Manhattan: Kismet på FireIsland. Det tar cirka 1.5 h med bil.

Den här våren har tyvärr bjudit på riktigt uselt väder. Normalt sett kan man åka till stranden redan i maj, men i år var det den här helgen som var den första helgen med riktigt varmt väder. Så vi passade på att åka till stranden. Man parkerar bilen på Robert Moses beach och promenerar sedan på en boardwalk mot och förbi den fina fyren.

Celeste i full fart mot stranden.

Familjen slår läger.

Man kan alltid passa på att fotografera en väska eller två 😋

Det som är extra härligt med Kismet är att det inte finns bilar. Vägarna är smala och kantade av vass och grönska. Man kan hyra cycklar om man vill. Vi gjorde inte det den här gången men har gjort det många gånger tidigare.

I höstas när min mamma var på besök tillexempel.

Margaux gör trix.

Typiskt Kismet hus! Ganska små (för att vara Amerika) och excentriska hus.

Finns även en fin hamn. Man kan också ta sig till Kismet/Fire Island via tåg och färja. Så värt resan!

På kvällen åt vi på vår favoritrestaurang: Surfs Out  Hela resten av året kan jag drömma om deras spicy chicken wings med gorgonzola dip. Och hörrni – kolla storleken på den här desserten!! Det är som man dött och kommit till desserthimlen!

Nöjda tjejer…

Prommis tillbaks i solnedgången.

Tacksam var ordet 🙏🏻!

xx

PS Om du vill följa min mer privata instagram så heter den @jenniferjansch

Jag startade min verksamhet Bag-all hemma i vardagsrummet – bokstavligen. Vi hade väldigt lite pengar att lägga ner på min idé om återanvändbara presentpåsar. Jag fick börja med att sy prover själv, anlita fotograf att fotografera produkterna var inte till att tänka på, än mindre anlita någon som kunde bygga en hemsida och så vidare. Så det återstod för mig att göra allting själv. Jag har verkligen haft stor hjälp av min familj under hela resan, men 95% av allt fick jag ändå göra själv.

Så därför känns det så himla lyxigt nu när jag faktiskt har bra, fantastisk, underbar personal! Här ovan ser du dem. Svenska Malin uppe till vänster, som har hand om vårt kontor i Brooklyn och vår grossistförsäljning. Malin praktiserade på Bag-all och vi blev superglada när hon ville komma och jobba hos oss på heltid när skolan var slut. Hon är världens duktigaste och mest ordningssamma!

Bredvid henne står Kat som är amerikan och vår butikschef i affären på Mott Street i New York. Kat har jobbat för Bag-all i över 1.5 år, men bara deltid innan då hon pluggat. Nu jobbar hon heltid i butiken. 🙏🏻

Nere till höger sitter Annelie som vi hade ”hej-då-ses-snart-igen-middag” för igår hemma på vårt tak. Annelie kom också till oss direkt efter skolan och har varit världens klippa här på Bag-all. Finns faktiskt ingenting som Annelie inte kan fixa! Inga utmaningar är för stora eller jobbiga för henne att tackla. Ska skriva mer om det knasiga huset i Brooklyn där vi har vårt kontor, där Annelie ränt runt på de mest märkliga uppdrag. Annelie ska nu flytta tillbaks till Stockholm där hon ska bli Sverige/Europa boss för Bag-all.

Och här har vi Julia som varit med Bag-all från dag ett faktiskt. Hon var med på de allra, allra först mässorna. Sen jobbade hon på en PRbyrå under något år eftersom jag absolut inte hade råd att anställa någon. Men jag hade sagt till henne att hon alltid var välkommen till Bag-all när tiden var inne. Som tur är bestämde hon sig för att satsa på Bag-all och har sedan dess gjort allt mellan himmel och jord. Allt från att ensam hämta 30 st 25kgs kartonger  med varor som hamnat på villovägar i Queens, till att lära sig kodning för att kunna göra egna ändringar på vår hemsida. Nyligen har hon helt själv dragit igång Bag-all Sweden/Europe. Så om ni går till butiken på Roslagsgatan 21 så är det än så länge Julia ni kommer träffa! Jag ska berätta ännu mer om henne och vår nya lokal i Stockholm i eget inlägg.

Jag är verkligen mer än tacksam för min personal! Det finns inte en sportmössa att jag skulle orka göra allting själv som jag gjorde i början. Att hitta dessa guldkorn till personer har inte varit lätt. Det där med personal ÄR verkligen den största utmaningen för en entreprenör enligt min mening. Men när man lyckats vaska fram guldkornen ÄR de också den absolut största tillgången. Så det är värt att lägga mycket tid och energi på.

Hur som helst åter till vår middag på taket.

Vi började med en drink. Det var ganska kallt igår så vi satt ute med täcken

Micke på g vid grillen!

Tjejerna och jag. Älskar vattentornen som man ser på taken runt om New York.

Sen gick vi upp på taket och åt hamburgare och kollade på en underbar solnedgång.

Gissa om vi varit överlyckliga för den här takterassen i alla fem år som vi bott i den här lägenheten!!

Och precis som pricken över i:et avslutades kvälleb med en fantastisk starkt lysande nästan full måne!

xx

Ojojoj – vilket FANTASTISKT mottagande jag har fått här på bloggen!!

VILKA FINA KOMMENTARER!!

Sällan har jag känt mig så uppskattad kan jag tala om. Hade ingen aning om att det var så många som faktiskt saknat min blogg och så många som intresserar sig för mig, min familj och min business! Det känns fantastiskt att ni tar er tid att kommentera och berätta hur ni känner och skicka lyckönskningar. Det värmer ända in i själen!!

Blir också jätteglad för alla frågor eftersom de ger mig uppslag till vad jag kan skriva om. Så fortsätt gärna ställa frågor i kommentarsfältet. Jag gör en lista här i min dator på ämnen som jag ska ta upp.

Det är några stycken som efterlyst möjligheten att följa på Bloglovin och nu verkar det som det är fixat. Låt oss få veta om det inte funkar.

På tal om love bombing – igår kväll var jag och Micke bjudna på ett ”charity event” som välgörenhetsmiddagar/tillställningar/fester kallas för här i New York. Eftersom skatterna inte täcker lika mycket saker här i USA har det istället vuxit fram organisationer som stöttar nästan allt man kan tänka sig. Igår var det Riverside Park det gällde. Det är parken som går längst hela Manhattans västra sida, vid Hudson floden. Bara för 20 år sedan var parken så nergången och läskig att folk inte vågade sig dit. Nuförtiden är den otroligt fin och välskött tack vara alla som volontärarbetar där (50 000 timmar förra året fick jag lära mig igår.)

Celeste tog den här bilden på oss innan vi gick igår. Alltså visst är Micke lång och jag inte superlång (166cm) men att det är så här stor skillnad på oss är något jag aldrig tänker på.

Förklarade för Micke att nu är bloggandet igång och det kommer att fotas mest hela tiden. Stannade därför nere i entrén och tog en bild till på vägen ut!

Så här fint hade de fixat nere vid floden. Stort partytält! Vi hade verkligen tur med vädret eftersom på dagen innan och på morgonen regnade det och var runt 14 grader. Men på eftermiddagen/kvällen sprack det upp och solen kikade fram.

Det kan ibland kännas konstigt med de här välgörenhetstillställningarna eftersom man förstår att det måste kostat så himla mycket att arrangera dem. Det är ofta fantastiska dukningar och lyxig mat. Jag kan ibland tänka att det kanske skulle vara bättre att lägga dessa pengar på själva saken man samlar in pengar till istället. Men under dessa middagar brukar det oftast vara auktioner där man auktionerar ut saker, så som resor etc, som organisationen har fått donerat till sig. Det är även så att pengarna som man donerar till organisationer, barnens skolor etc är avdragsgilla i deklarationen. Amerikanarna är väldigt praktiska på det där sättet. ”Win win” för alla att förena nytta med nöje.

När mörkret la sig blev det ett sånt vackert ljus av lamporna! Känner inspiration att hänga upp sånna här lampor i alla träd på landet i sommar!

Ha en fortsatt härlig fredag!! Min dag har just börjat här i New York. Idag är barnen lediga från skolan och vi ska gå på Metropolitan museum och sen kommer Bag-all personalen på BBQ på vårt tak. Bilder på det kommer imorgon.

xx

Hej allihop!

Åh vad kul det är att vara igång med att blogga igen! För några år sedan bloggade jag på Pernillas dåvarande bloggportal. Jag och familjen hade ganska nyligen flyttat till New York då och jag hade precis startat min firma Bag-all. För er som inte läste den bloggen ska jag snabbt presentera mig:

Jennifer Jansch heter jag. Här står jag på taket till vår lägenhet i New York. Ganska maffig utsikt som man aldrig kan vänja sig vid!

Jag är mamma till tre tjejer:

Celeste, 16, som går på LaGuardia high school.

Margaux 12, som gärna färgar håret i olika rosa och lila nyanser. Just idag är det nyfärgat i ljuslila. (Bilden tog vi på promenaden hem från min butik).

och Caprice (också kallad Cappi) 9, som allt som oftast har luddiga öron på sig, på trappan till vårt hus i New York.

Min man Micke och jag har varit gifta i snart 20(!!!) år.

Och så har vi den jättegamla katten, Ping, 20 år. Han har flugit över Atlanten 10 gånger och är still going strong!

Sedan 2011 bor vi i New York, i en typsik New Yorklägenhet med tegelväggar och allt…

För snart fyra år sedan startade jag mitt märke Bag-all. Idéen var främst att göra tygpåsar som används för att slå in presenter i, istället för inslagspapper. Man återanvänder påsarna hundratals gånger och spar på så sätt miljöresurser och föroreningar som papperstillverkning orsakar. Plus, som bonus, slipper man leta efter sax, tejp, snören och hålla på att slå in presenten.

Det där med presentpåsar har varit ganska svårt att få snurr på. Istället tog några andra tygpåsar, som vi kallar för organisationspåsar, fart. Idag säljer vi mest dessa organisationspåsar och shopping väskor. Presentpåsarna försöker vi fortsatt sälja och håller tummarna för att folk blir mer och mer miljösmarta för varje år.

För 2.5 år sedan öppnade jag en butik på Mott Street i New York. Först tänkte jag mig att lokalen skulle vara showroom, kontor och lager och så tänkte jag att om jag hade tur så kanske jag kunder sälja lite påsar där också.

Som tur var började kunder hitta hit och idag är Mott Street bara affär. Kontoret och lagret har flyttat till Brooklyn.

Pernilla och jag har varit bästisar sen vi var 11 år. Vi har följt och hjälpt varandra under årens lopp. Faktum är att det är mig ni har att tacka för att Pernilla började blogga:) Det var när jag var tf chefredaktör på tidningen mama som jag tog in Pernilla som bloggare på vår sajt. Hon hade aldrig bloggat förut, men det visade sig snabbt att Pernilla var supertalangen på att blogga. Eller hur?!?!!

Det känns verkligen sjukt kul att börja blogga här på Pernillas sida! Jag har så otroligt mycket spännande som ligger framför mig som jag gärna vill dela med mig av. Dels så håller vi på att öppna en Bag-all butik i Stockholm och dels så ska vi, hela familjen, lämna New York efter sex år och flytta till Bali efter sommaren. Vi är sååå laddade. Hoppas du följer med på vår resa!

xox

Jen

Om det är något jag verkligen gillar så är det att promenera! Jag försöker att promma minst en mil om dagen. Ska jag någonstans så kollar jag först alltid om det går att promenera oavsett om jag är i New York, Stockholm eller Tokyo.
Här i New York tittar folk på en som man är spritt språngande om man säger att man just promenerat från Uptown till Downtown.

Så ofta kan man se mig i superbekväma gympaskor, stora hörlurar på huvudet och mobilen i handen.

Pernilla har jag släpat med mig otaliga mil när hon varit o hälsat på. Just på den här bilden har Pernilla platta skor, men hon brukar på riktigt stolpa runt på sina Michael Kors wedges haha.

Ska jag till affären som ligger 7 km från där vi bor ser jag till att ha ungefär 1.5 timme på mig för att komma dit. Vi bor på Upper West Side och affären ligger nere i ett område som heter Nolita (precis bredvid det mer berömda Soho).

Tänkte ta er med på en sån prommis.

Först går jag ner gatan där vi bor. West 77 Street. Jag drömde alltid om att bo i ett hus med en ”stoop”, den branta trappan som hus här i New York kan ha. Man har ju sett dem i tusen filmer och det är någonting så romantiskt över dem. 

Passerar der här huset med alla blommor. Tycker att det är någonting så magiskt över det här huset. Så genialiskt att plantera klängrosor runt en dörr mitt inne i storstan.

Sen sneddar jag genom parken. Den här bilden är ifrån helgen när jag hade familjen med mig. För det allta mesta går jag ensam och passar på att njuta av lite egentid och lyssna på podcasts. I och för sig händer det att jag svarar på mail och mess precis hela vägen. Många klagar på detta att man har sin telefon och på så sätt aldrig är ledig. Jag tänker tvärt om – att hur fantastiskt är det inte att jag kan gå här och svara på mail och se härliga vyer medans jag jobbar. Alternativet hade ju varit att sitta vid skrivbordet.

Margaux stannar och tar en korv eller ”frank” som New York korvar kallas för. Barnen tycker dock att svenska korvar är överlägsna.

Kommer sen fram till 5th Avenue.

Passerar Rockefeller Center. Kolla in den fantastiska statyn nertill. Ser ut som en enorm julgransdekoration.

Chrysler building där borta till vänster. Den absolut vackraste byggnaden i New York om du frågar mig!

På Union Square, som vi kommer fram till efter en stund, är det ofta Bondens marknad. Älskar blomsterprakten och att handla lokalt odlad mat!

Nu börjar vi närma oss… Promenerar igenom Soho som är så fint med sina kullerstensgator.

Framme! Där inne står Celeste och jobbar. Hon har jobbat extra i butiken på helger sedan hon var 15 år. Det känns så kul att ha familjen där och hon tycker det är som himla kul att träffa kunder. Det är många som känner igen henne från Bag-all bilderna på nätet och vårt reklam material. I början på Bag-all hade jag nämligen inte råd med riktiga modeller så jag fick göra som det gamla ordspråket: Man tager vad man haver. Så det har fått bli barnen och Micke som fått modella. Kan berätta mer om det i ett annat inlägg.

Hörrni – om ni undrar saker om mig eller min business så låt mig få veta i kommentarerna så ska jag ta upp det i bloggen! ❤️

xox