Roslagsgatan 21

När jag, Julia och Annelie, som jobbar för Bag-all, började prata om att öppna en affär i Stockholm för ett år sedan hade vi egentligen ingen aning om hur det skulle gå till. Att starta en affärsverksamhet i Sverige är verkligen väldigt annorlunda från hur man gör i USA. (Jag ska snart skriva ett inlägg om saker som faktiskt är mycket bättre och enklare när man startar business i USA i förhållande till att göra det här i Sverige.)

Högst upp på vår lista var så klart att hitta en lokal.  Annelie och jag var i New York och Julia i Sverige, så det blev duktiga Julia som fick ro båten här i Sverige.

Här är Julia på stranden i Hamptons där vi hade Bag-all konferens förra året.

När jag öppnade Bag-all butiken i New York för 3.5 år sedan hade jag först tänkt att lokalen skulle vara kontor, lager och showroom i första hand. Och, tänkte jag, i bästa fall skulle vi sälja lite så att en del av hyran kunde täckas. Jag kunde inte i min vildaste fantasi tänka mig att det skulle komma tillräckligt mycket folk så att det skulle löna sig att ha en egen butik bara för mina tygpåsar. I början var det verkligen trögt ska erkännas. Vissa dagar sålde vi ingenting alls och jag var rejält nervös.

Kolla vad lite saker vi hade! Någonstans måste man börja!

Men så sakta, sakta hittade folk till butiken och efter ett par år fick vi varken plats med kontor eller lager i lokalen på Mott Street. Och idag, lyckligtvis, går det väldigt bra för butiken i New York. Vi finns med i olika länders guideböcker har vi fått höra och folk berättar om oss för sina vänner som hittar dit. Det är verkligen som ringar på vattnet.

Hur som helst, vi visste inte riktigt var vi skulle öppna den svenska Bag-all butiken. En sak var säker, vi skulle inte ha råd att vara någonstans i centrum. Det kostar väldigt mycket pengar att ta över affärslokalers kontrakt på centrala adresser började vi förstå. Så Julia titta på andra områden. Sibirien, som området där vår nya lokal ligger, visade sig vara supercharmigt och mycket mer prisvärt. Genom en mäklare hittade vi en lokal på Roslagsgatan 21 som varit jättefin antikaffär. Precis en sån där som jag älskar full av gamla fina möbler som väntar på nya hem.

Lokalen var verkligen perfekt på alla sätt. Lagom stor, med en källare som vi kan använda som lager. Ett trevligt kök man kan sitta och dricka kaffe i (vilket vi typ aldrig har tid med ;), fina spröjsade fönster som jag älskar och originaldetaljer.

Det första vi gjorde var att fixa golvet. Jag ville verkligen fixa samma känsla i den här lokalen som i butiken i New York. Tänkte att folk som kommer hit ska känna sig lite som de är på en minitur till New York.

 

Min supersnälla make Micke hjälpte till att lägga golvet! Något han aldrig gjort förut, men som han gjorde med den äran. Det blev så SÅÅÅ fint.

Julia målade väggar och tak!! Värsta proffset!

Väskor och påsar har satts upp på väggarna.

Och det har möblerats med auktions- och loppisfynd som jag berättat om tidigare här på bloggen.

Vi är fortfarande inte klara. Imorgon ska vi sätta upp lister med klämmor så folk kan plocka ner sina egna påsar. Lister ska upp längst golven och ännu mer möbler ska införskaffas. Men snart så… Någon gång i slutet av augusti kommer vi ha en liten invigning. Jag kommer meddela datum här på bloggen och ni är alla välkomna!

Som jag berättade tidigare här på bloggen åkte vi häromdagen ner till Åtvidaberg på släktträff. Min mammas sida av familjen kommer därifrån. Herrejösses vad fint det är i Åtvidaberg. Tydligen ligger det flera hundra sjöar i området.

Här är huset där min mormor föddes och växte upp. Min mammas kusin bor fortfarande i huset. Det är så himla kul att det finns kvar i familjen!

Här sitter min mormor på balkongräcket, bredvid pelargonen, tillsammans med sin mamma och pappa år 1917. Vi trodde knappt våra ögon när vi såg att kortet var daterat 1917!

Alltså exakt 100 år senare står vi på samma balkong. Min mamma i mitten med fina klänningen med hästar. Celeste längst till höger, min syster Stephanie lite bakom, sen jag, Cappi med mössa med öron, Viggo min systerson bakom. Bredvid honom står hans pappa Mats, i vitt min mammas kusin Lars. Skäggige mannen är min lillebror Rustan, bredvid honom står min mammas kusin Agneta, min morbror Micki, sen Lars sambo Barbara och längst till vänster står min syssling Eva.

Här är Rosenrummet där jag sov när jag var liten. Min syster påpekade att hon börjar förstå var jag fått min estetik ifrån… Mitt lantställe är olika mönstrade tapeter i varje rum!

Vi blev så förtjusta i det vackra slottet Adelsnäs!

Orangeriet i parken!

Staty i slottsparken.

Cappi matchade korna som går fritt på ägorna.

Vad sägs om den är solnedgången som kvällen i Åtvidaberg bjöd på? Helt idylliskt!

xx

Följ mig gärna på Instagram @bag_all och den svenska butiken på @bagallsweden eller mer privata bilder på @jenniferjansch

Här kan du kolla vår hemsida: bag-all.se och här kan du ladda ner min bok i pfd format: Drömfångaren eller köpa den här: Drömfångaren

 

 

With a little (lot) of help from my friends…

Som ni kanske kommer ihåg så startade jag Bag-all efter vi flyttat till New York. Anledningen var att jag ville ha en egen business – och jag ville jobba med något som var bra för miljön. Min idé var att producera och sälja återanvändbara presentpåsar. Tanken är alltså att istället för att slå in presenter i papper, som genast blir skräp, stoppar man in presenten i en tygpåse. Sen använder man påsen om och om igen. De håller i åratal och för otaliga användningar om man förvarar dem platt mellan användningarna.

Här min man Micke med en presentbricka med presentpåsar! (Bara så att ni vet så finns det en beskrivning hur man syr presentpåsarna själv i min bok – om man vill ladda ner den som pdf för 150kr finns den här AP förlaget Man kan alltså lätt sy påsarna av tyg man har hemma, gamla lakan, eller en gammal klänning eller kökshanddukar.)

Jag fattade redan från början att den här idéen var väldigt ”smal”. Det vill säga, jag tänkte att det här troligtvis inte är för alla. Det är: 1 – svårt att få folk att ändra ett beteendemönster, 2 – en presentpåse kräver en utförligare förklaring. Det räcker inte att bara se påsen för att förstå vad den är till för, till skillnad från en påse med ett tryck av ett par skor på.

Även fast jag älskade idéen om presentpåsarna och verkligen ville förverkliga den var jag väldigt osäker på hur det skulle gå. Tänk dig själv att du har en idé om att du vill göra, låt oss säga, doftljus, då vet du att det i alla fall finns folk som köper och använder doftljus. Du kan tänka på din egen bekantskapskrets – hur många av dem använder doftljus? Du kan se en målgrupp framför dig. Men vad det gällde min idé visste jag att ingen, och då menar jag ingen, jag kände vare sig använde- eller visste om att det fanns återanvändbara presentpåsar. Detta var klart oroväckande.

MEN det fanns en sak som gjorde att jag kände att det kanske ändå skulle kunna funka och det var det faktum att jag bodde i New York. I New York finns det nämligen precis allting. För några veckor sedan när jag gick runt på Lower East Side kom jag till en affär på Bowery som enbart säljer blyertspennor! Så fascinerande att man kan komma på att starta en boutique med alla sorters blyertspennor. Och från vad jag kunde se såg det ut som den legat där länge.

Eftersom jag kände mig så osäker på om idéen skulle flyga började jag även med en liten kollektion förvaringspåsar med tryck av skor (se bilden oven, ballerina skorna var ett av de sex print som jag började med), tvättpåse med Wash me! Please, hårtork etc Men vid den tidpunkten trodde jag fortfarande att det skulle vara presentpåsarna som skulle vara vår huvudsakliga produkt.

Förutom att New York är en speciell plats där allting ”ryms” tänkte jag också att när jag har New York som utgångspunkt har jag tillgång till hela den Amerikanska marknaden som är 320 miljoner människor. Jag har ofta tänkt på att jag inte hade vågat satsa på min idé i Sverige eftersom ”marknaden” bara är 9 miljoner människor. Så jag tog mod till mig och startade Bag-all hemifrån vardagsrummet i New York. Som väl är tog det hela fart, men det var tack vare packpåsarna och inte presentpåsarna. Hade jag satsat på enbart presentpåsar hade jag fått lägga ner efter några månader.

Hur som helst, NU, har vi ju öppnat Bag-all här i Stockholm (på Roslagsgatan 21) och vi har fått en riktig rivstart! Det har gått mycket bättre än jag förväntat mig – verkligen! Så kanske skulle jag inte ha varit så rädd för att öppna i Stockholm från början. Men jag inser ju också att denna rivstart har jag till stor del mina snälla och hjälpsamma vänner att tacka för. Så som den här underbara personen:

…som dyker upp med en blomma som är större än hon själv! Pernilla har under alla år stöttat min business genom att skriva om Bag-all på sin blogg och prata om idéen med återanvändningsbara presentpåsar i sin podd till exempel. Det är verkligen HELT ovärderligt att få det stödet eftersom alla NI också har fått reda på att vi finns och vad vi håller på med!

Kolla här vilken otroligt fin blogg Bianca gjort om nya Bag-all butiken i Stockholm.

Jag blir faktiskt alldeles rörd över hur mycket tid och energi hon lagt ner på detta! Ni känner säkert till Biancas sida redan: biancaingrosso.se

Det är svårt att förklara hur tacksam jag är för allt stöd. Det är sannerligen inte det lättaste att dra igång en business och få den att växa. Man jobbar definitivt sju dagar i veckan och alla möjliga konstiga timmar. MEN det är så värt det! Dels för att det är kul att se hur något som bara existerat i ens eget huvud tar form i verkligheten och dels, och kanske allra mest, för all kärlek och pepp jag känner från andra.

KOLLA till exempel kommentarer som denna!

Det är verkligen inte för att skryta utan bara för att visa hur bjussiga och gulliga människor är!! Förr hade jag dåligt självförtroende när det gällde mitt skrivande. Men nu känner jag att jag kan släppa allt det där – tack vare den fina feedbacken jag har fått här på bloggen.

Snart ska vi sätta oss i bilen och åka på släktträff i Åtvidaberg där min mormor kommer ifrån.

Ha en underbar helg vänner!!

xx

Följ mig gärna på Instagram: @bag_all eller svenska Bag-all: @bagallsweden eller mer privata bilder: @jenniferjansch

Min bok som handlar om allt det jag skriver ovan kan beställas här: Drömfångaren  eller laddas ner här: AP förlaget 

 

 

 

 

Varför vi trots allt blir smartare

Det är några av er som ha frågat i kommentarerna hur jag tänker vad det gäller gamla/antika/vintage möbler och inredning. I min bok, Drömfångaren, skriver jag mycket om tänket bakom. I min mening är återanvändning av gamla saker den enda möjligheten för planetens framtid. Det finns inte en chans att slitochsläng-tänket kan funka långsiktigt. Det är enkel matematik: 1 planet + fler och fler människor = råvarubrist

Men det är faktiskt ingenting att hänga läpp över. Nej, tvärt om kommer detta att tvinga oss till ett sundare tänk. Jag tror att nästa generation kommer att skaka på huvudet åt hur vi betedde oss: ”herregud  tänk på mormors tid när de köpte mat i engångsförpackningar, eller åt på papperstallrikar med platsbestick som de SLÄNGDE sedan. Vilka korkskallar.” 

Ungefär som vi idag tänker om att de förr marknadsförde cigaretter som bra för hälsan.

Eller vad sägs om den här annonsen. Fler doktorer röker Camel, ja men då så !

Eller de kanske de här FRÄSCHA cigaretterna…

Det är helt logiskt att använda bebisar i reklamen så att cigaretterna verkar ännu mer ofarliga med tanke på att man…

…rökt sedan BB.

Ja men ni fattar, tiderna ändras. Mänskligheten i stort blir smartare och lär sig mer med tiden. Jag minns faktiskt själv när jag var barn att mamma och pappa brukade röka i bilen med fönstrena uppvevade och jag och min syrra låg (ja LÅG) i bakrutan och vinkade till bilarna bakom. Vaddå passiv rök, vaddå säkerhetsbälten?! Jag är ganska säker på att de fimpade cigaretten och slängde den rakt ut genom bilfönstret. Varför inte? Det gjorde alla på 60 och 70-talet.

Det var först när kampanjen Håll Sverige rent började som insikten om att man skulle ta MED sig skräpet från skogen när man haft picknick dök upp som en allmän idé. Och de gjorde denna kampanj väldigt smart eftersom de drev den hårt i skolorna, vilket fick barnen att bli poliser över sina egna föräldrar. ”Plocka upp det där tuggummipappret mamma! Vem hade du tänkt dig skulle göra det annars?” Följt av en anklagande blick på föräldern.

Så alltså är jag hoppfull över framtiden. Återanvändning, återvinning, nyanvändning (ett ord som jag kommit på som jag skriver om i boken och som jag ska skriva om här på bloggen) och att laga saker kommer att bli det som gäller ju mer idéen om detta sprids i samhället.

Förutom alla miljöfördelar tycker jag att gamla saker oftast är mycket snyggare och coolare än nya saker. Nu när vi har inrett butiken är alla möbler köpa på auktion (bland annat på  www.metropol.se ) och ommålade av oss. Det är så mycket billigare och blir mycket coolare eftersom ingen annan kan ha exakt samma sak. Dessutom har gamla saker ofta mycket bättre kvalitet och är gediget gjorda.

Här kommer Julia med skrivbordet som vi skulle ha vår monogrammaskin på. Vi behöver ett väldigt stadigt bord eftersom maskinen skakar en del. Julia spar på miljön ännu mer genom att rulla bordet några kvarter från Kenth Lindström Modern & Antik AB, på Roslagsgatan 7 (Bag-all butiken ligger på Roslagsgatan 21 så snacka om tur!).

Efter ommålningen ser bordet ut så här. Ursäkta stöket på bilden men det här var för någon vecka sedan. Nu har vi fått mer ordning.

Bordet närmast kameran såg ut såhär innan ommålningen.

Och det ljusgråa bordet till vänster såg ut så här:

Inget av borden har kostat mer än 500kr.

Här ett annat superfint bord jag hittade online.

Hoppas ni haft en härlig helg!

xx

Följ mig gärna på Instagram: @bag_all eller svenska butiken: @bagallsweden eller mig privat @jenniferjansch

Här kan du kolla in min svenska webshop om du är nyfiken: bag-all.se

 

 

 

Skärgårdsdrömmen!

Barnen och Micke är i Norge så igår passade jag på att åka med Pernilla ut i Skärgården, där hon skulle gigga på Linanäs brygga i Ljusterö.

Som tur är har Pernilla också kompisar med hus på fantastiska ställen! Pia och Claes, Pernillas gamla kompisar, har hus på Timmerö som ligger 10 minuters båtfärd från Ljusterö.

Kolla vilket underbart ställe de skapat högt uppe på berget!

De köpte huset för några år sedan och har renoverat och byggt till.

Hur fint och mysigt?!


Värdparet! ❤️


Ett av de sju(!) små stugorna som ligger spridda på tomten. Jag älskar hur de byggt med hänsyn till naturen. Kolla hur de sågat hål i däcket där tallen står.


Utsikten från huset som jag och Pernilla bodde i.


Här är det ordning och reda. Till och med trädgårdsverktygen är snygga.


Höjden av själslig lyx? Pia som jobbar som yogalärare har en yogastudio i ett av husen.


Bastu med utsikt!


Köket är så klart inrett smakfullt det med, med handtag och kran i mässing. Älskar färgen på kaklet!


Mattan är designad av Prins Carl Filip tydligen. Hade ingen aning om att han gjort så fina mattor. Skulle gärna vilja ha denna om någon vet var den finns att få tag på?


Pernilla hade med sig sitt vin Pazzione till Pia o Claes vilket passade bra eftersom jag hade med mig vinpåsar från Bag-all.



I det här sovrummet i huvudbyggnaden kan jag tänka mig att man sover gott.




Frukost på stora träverandan.


Utomhuskran i mässing också!

Min packning med Bag-all påsar och monogram

…och Pernillas…


Nu sitter/ligger vi här i härliga soffan och bloggar från varsin mobil 💞

xx

Följ mig gärna på instagram: @bag_all @bagallsweden (nyheter om butiken i Stockholm) min privata instagram: @jenniferjansch

Ack Värmeland du sköna!

Vi är så lyckligt lottade att vi har vänner som bor på fantastiska platser, som vi ibland åker och hälsar på. För några dagar sen packade vi in ungarna och oss själva i bilden och tog en roadtrip från Sörmland till Värmland. Herregud så vackert sommarsverige är! Destinationen var min kompis Jill Sörensens hus utanför den lilla orten Deje. Hon bor till vardags i Los Angeles, men är född och uppvuxen ifrån Karlstad.

Det här är vad jag kallar ett hus med en Utsikt!

Här är gästhuset som vi bodde i!

Hur magiskt?!

Här är gästhuset inuti. Jill är inredare och designer av kuddar, lakan, tapeter och mattor. Jag ska berätta mer om hennes helt fantastiska brand lite längre ner.

Hon har gjort iordning loftet på gästhuset så tjejerna fick en helt egen våning!

Till vänster huvudbyggnaden. Cappi kommer springande ner för slänten mot mig (och hallonbuskarna).

Här är det solgula köket i huvudbyggnaden.

Det som är så underbart och unikt med Jill är att hon inte är det minsta rädd för färg – tvärt om är färg och geometriska mönster är hennes grej!

Här är Jill!

Barnen har spelhåla i det rosa rummet. Det är verkligen inte alla som har rosa väggar och gult bord till exempel. Jill köper ofta gamla möbler på loppisar och gör om dem med färg.

Här är hennes sovrum med hennes underbara lakan!

Kolla buketten!!

Och en selfie med en annan bukett:)

Vi spenderade dagarna med att spela kubb…

…ätandes god mat…

…och ta nattliga dopp. Jag stod på stranden och tittade på ska erkännas…

Men barnen var inga badkrukor.

Jill designar alltså världens finaste kuddar…

…och tapeter…

… och lakan.

Kolla in hennes märke här: jillsorensenlifestyle.com och hennes blogg: Livelikeyou

xx

 

Kan inte låta bli!

Det finns många bra amerikanska uttryck. Just nu känner jag att det här stämmer bra in på mig: ”It’s like watching a train wreck. You’re uncomfortable, but you just can’t help yourself.” Det beskriver ungefär hur jag känner när jag följer Trump. Jag vill inte för jag blir så irriterad att jag får lust att slå sönder något, samtidigt KAN jag inte låta bli.

Hela tiden tänker jag att NU, det HÄR, måste betyda slutet för Trump som president. Men nej. Det bara pågår. Samtidigt som det är djupt tragiskt så ger hans idiotiska uttalanden material till häcklande på en helt ny nivå i amerikansk TV och på Twitter. Det är alltså detta som jag inte kan slita mig ifrån. Igår låg jag och Micke och kollade klipp på Youtube till halv två på natten. Längst ner ska jag lägga länkar på klipp som jag tycker är hysteriska.

Det är Trumps, och för all del hans familjs, helt ofattbart korkade utspel som dagligen sänker ribban till nya botten nivåer. Exempel på detta är Trumps kommentar till den Franske presidenten Macrons fru Brigitte häromdagen. Låt mig åter göra en liknelse. Angela Merkel träffar Teresa May och hennes make Philip May. Angela säger till Philip:

”Du är så vältränad…vacker!”  (Det här är alltså Trumps exakta ord till den Franske presidentens fru!)

KAN ni bara föreställa er detta scenario?!??

Nej, självfallet inte för en kvinna skulle aldrig komma på tanken att säga någonting sådant. Men Trump KAN för sitt liv inte se en kvinna som någonting annat än ett objekt som endast kan värderas utifrån hur hon ser ut.

Men så klart står media redo att driva med presidenten. Nu har även företag förstått att det här med Trumps uttalanden är bästa sättet att få ett klipp viralt. Här nedan ett exempel som Reebok twittrat med anledning av kommentaren till Brigitte Macron.

Haha, kommentaren är bara lämplig när du efter årtionden hittar en av dina gammal action figurer i dina föräldrars källare! Precis!!

Här några genialiska amerikanska talk show hosts. Varning man KAN fastna i detta! Haha

Stephen Colbert

Trevor Noah

Och den som jag gillar allra bäst: Rachel Maddow som är expert på att förklara den komplicerade amerikanska politiken så att man fattar.

Vi är just nu och hälsar på min kompis Jill i Värmland. Bloggar mer om det imorgon.

Ha en härlig kväll!

xx

Livet på landet del 2

Det finns vissa saker man bara kan göra på landet…

…som att äta picknick med åkrar runtomkring. Vilket vi gjorde igår kväll.

Vi packade skrindan full med mat. (Bra tips på picknick mat är att göra egna tunnbrödsrullar – vi stekte köttbullar, lagade potatismos, rödbetssallad. Lätt och kul för barnen att plocka ihop sina egen tunnbrödsrullar när vi var på plats.)

Här drar lilla Paloma skrindan.

Och på tal om skrindan…

…är det bara på landet man kan gå och köpa ägg med en skrinda…

…eller handla iförd simpuffar…

…eller i nattlinne…

…eller sitta på biltaket den sista biten till huset…

…bjuda kompisarna på middag i träkojan…

…göra hemmaspa av leran efter regnet…

…plocka bukett med blommor från trädgården…

…göra sig lika fin som mamma…

…plocka enorma rabarber…

Åh vad vi älskar landet!

Ha en härlig helg var ni än är!

xx

Följ mig gärna på Instagram: @bag_all och @bagallsweden (för svenska Bag-all) mer privata bilder på @jenniferjansch

 

 

Jag älskar det här!

För många år sedan tipsade min syster Stephanie mig om en organisation som heter Kiva och nu vill jag gärna berätta om den här. Det är nämligen en helt fantastisk organisation som stödjer små entreprenörer runt om i världen genom att ge mikrolån. Man kan låna ut så lite som $25 (220 kr cirka) åt gången och sen betalar entreprenörerna tillbaks pengarna i olika takt. När man fått tillbaks pengarna kan man låna ut dem igen till en ny entreprenör, eller så klart ta ut dem om man vill det.

Alla i min familj har varsitt konto och Bag-all har också ett konto. Här nedan ser du som exempel min yngsta dotter Caprice konto.

Jag startade detta konto till henne innan hon fyllt ett år. Eftersom barn som är så små inte förstår att de fyller år eller att de får presenter bad jag vänner och familj att skänka en slant till hennes Kiva konto istället för att ge doppresenter och födelsedagspresenter och julklappar. Under åren har vi satt in lite pengar, men vad som gör att det nu snart är $2000 som hon lånat ut är att entreprenörerna betalat tillbaks lånen och hon har kunnat låna ut pengarna på nytt.

Som ni ser här ovan har hon nu gjort 76 lån till 33 länder. Hon har ett eget team: Team Caprice och hon har också lånat till mitt Team Bag-all.

När barnen har fått tillbaks pengar till sitt konto brukar vi sätta oss tillsammans och titta på vilka de vill låna till nästa gång. Här nedan några som Caprice lånade till sist.

Det är intressant att se hur tjejerna resonerar när de lånar ut. Det vill helst låna till kvinnor har jag märkt.

Den här organisationen är så genialisk på många sätt, men främst genom att den hjälper folk att hjälpa sig själva. Jag tror att människor känner sig mycket ”värdigare” om de får låna pengar och göra någonting av dem och sen betala tillbaks, snarare än om de får donationer.

Man kan även följa hur det går för dessa entreprenörer vilket är kul. Också är det ett känt faktum att genom att hjälpa kvinnor hjälper man hela byar då barnen får gå i skolan, får bättre mat och så vidare.

Det har vid något enstaka tillfälle hänt att en låntagare inte klarar av att betala tillbaks. Faktum är att jag just kollade och Caprice har bara förlorat $22.34 under alla dessa år. Det är först när någon inte betalar tillbaks som pengarna verkligen blir en donation.

På hemsidan kan man kolla på sidan hur det går med återbetalningen:

Det är också himla bra för barnen att titta på bilder på hur människor på andra platser bor och hur de har det.

Om man känner sig frustrerad över hur situationen i världen ser ut kan man i alla fall känna att man gör någonting genom att hjälpa människor som är i stort behov.

Får du lust att låna ut genom den här organisationen så får du hemskt gärna joina Team Bag-all så kan vi låna tillsammans. Vore verkligen jättekul!

xx

 

 

 

 

Allt är mitt fel!

Häromdagen postade jag den här bilden på Instagram:

Några av kommentarerna på bilden var ”det där hade jag aldrig klarat av” eller ”och det är precis där och då som jag skulle vrålat som Emils pappa” haha

Visst, det är barnen som stökat till, men det bara att inse: det är jag som är orsaken. Får göra som de gör på AA: ”Hej jag heter Jennifer och jag är sjukligt stökig av mig”.

I hela mitt liv har jag haft otroligt svårt att koncentrera mig på städning. Jag börjar i ett hörn, sen blir jag distraherad av någonting jag hittar, eller så kommer ett mess, eller så dyker det upp något annat som jag istället sätter igång med. Jag inser att det beror på att jag tycker att städning är så fruktansvärt tråkigt och att jag därför hellre lägger tiden på andra saker.

Jag är inte heller nämnvärt störd av stök. Till exempel har jag inga problem att se barnens rum i tillståndet ovan. Det enda jag har emot när det är så där stökigt är att jag märker att de själva inte vill leka där inne. Därför säger jag till dem att städa med jämna mellanrum. Vad gör tjejerna då? Jo, de städar i två minuter sen blir de distraherade och börjar leka istället. Låter det bekant?

Alla tre tjejerna har ärvt den här lite dåliga egenskapen av mig. Och det är otroligt svårt att säga till barnen att de ska hålla sina rum städade när jag själv har mina prylar överallt. Min stackars man Micke är den som är mest städig i familjen, men det är så klart svårt att vara en mot fyra stökisar.

För att få ordning här på torpet i sommar har vi bestämt oss för att ge barnen som betalt sommarjobb att städa och rensa ut vissa områden i huset.

Häromdagen tog Celeste och hennes kompis Anna Rebecka tag i skafferiet. Det var som att göra en arkeologisk utgrävning. Längst fram stod saker från förra sommaren. Men ju längre bak de kom ju äldre blev sakerna. De hittade något med utgångsdatum från 2003 allra längst in. 😱

Kolla vad fint det blev!!

Allt detta rensande har varit bra av flera anledningar, det blev inte bara blivit fint utan de hittade massor av saker att sälja på Bakluckeloppisen här i Gnesta igår.

Världens absolut bästa uppfinning! Ni vet uttrycket: One mans trash is another mans treasure. Återanvändning på bästa sätt! Man får betalt för de gamla prylarna. Vem vet, köparna kanske kan sälja sakerna i sin tur sen.

Det är verkligen inte bara skit på bakluckeloppisar kan jag tala om!

Tjejerna får hjälp av pappa att sätta upp bordet.

De jobbade hårt på att göra en fin display på bordet. Kanske har de lärt sig ett och annat från butiken i New York!

Tre nöjda tjejer.

So far so good.

Men vad SKÅDAR mitt norra öga?

Micke med händerna fulla av NYA saker!! Vi som skulle bli AV med prylar. Här köper han en Skeppshulstekpannat i gjutjärn 250 spänn, en spade (att använda till pizzabakning i vår nyfunna brödugn)…

…en vas för 60 kr…

…en vet inte vad kanske askkopp – sååå fin…

Men vem är jag att säga något?! Jag hittade ett gäng saker jag med.

Man är ju ingen riktig bag-lady om man inte köper en tygpåse vid alla givna tillfällen! Eller vad sägs om den här UNDERBARA tvättpåsen?

Och detta fina zink kar fyndade jag för 400 kr:

Perfekt att ha familjens badkläder i!

Och denna bonad, 40 kr, (som jag till mitt försvar har en plats för här i huset – får visa senare).

Av någon underlig anledning kände jag att denna bonad talade just till mig:

Tjejerna drog in runt 500kr som de delade på – och Micke och jag spenderade dubbelt så mycket! haha

Vi tog igen oss med en härlig middag utomhus efter.

Sen från det ena till det andra är jag med i Svensk Damtidning denna vecka om ni vill kika i den!

xx

 

 

 

 

 

Livet på landet

Idag försökte jag blogga om någonting vettigt, men jag var för okoncentrerad så istället lägger jag upp lite bilder från det amerikanska webbmagasinet Lonny där vi var med 2013. Allt ser fortfarande likadant ut (fast stökigare;))

Bilderna är tagna av den helt fantastiska fotografen Jenny Brandt som ni kan hitta här: Dosfamily och Jennyochjens

 

 

Som ni ser har vi det bra här på landet!

Idag ska vi till en bakluckeloppis här i Gnesta och sälja grejer. Tjejerna har dammsugit huset efter saker som vi kan göra oss av med. När vi flyttade från lägenheten i New York tänkte jag flera gånger varför har vi inte gjort detta tidigare, det vill säga rensat ut alla onödiga prylar?! Så nu är det precis det vi gör. Tjejerna är laddade inför detta. Återkommer med en rapport om hur det gått.

xx

Instagram