Visar arkiv från juli 2018

Som utlovat kommer här de sista frågorna jag har fått om Bali här på bloggen och på Instagram.

Här ligger Celeste på Bining beach i Uluwatu.

Hej Åsa,

Kul att ni kunde följa i våra fotspår på Bali. Det tar ju en stund att hitta riktigt bra ställen.

Det där med ormar är verkligen ingen större fara. Har inte hört om en enda person som blivit biten!

1. Jag har dessvärre inte koll på vilka yoga retreats som kan vara bra. Det enda jag vet någonting om är min man Mickes och min syster Antonias retreat som jag tror kommer bli helt fantastiskt! www.treattravel.com Det ska vara nära Umalas där vi bor, vilket också är nära havet, surfing och fantastiska resturanger!
2. Min uppfattning är att temperaturen är mer eller mindre den samma året runt. Bali ligger ganska nära ekvatorn så vädret ändrar sig inte så mycket. Den stora skiftningen är regnperioden som är runt december/januari.
3. Ja det finns bra fraktfirmor. Men jag vet inte om jag kan rekommendera att skicka möbler eftersom det i slutändan blir lika dyrt eller dyrare än att köpa dem här. Ett annat problem kan vara att de spricker i det torrare Svenska klimatet. Men om du hittar saker som du blir kär i och bara måste få med dig hem rekommenderar jag dig att fråga i affären där du handlar möblerna. De är vana att skeppa och jobbar tillsammans med olika fraktfirmor.

På promenad i ett av Balis fina vattenfall! Tips: åk tidigt eller sent till alla attraktioner. Mitt på dagen kommer stora turistbussar och sabbar alla photo ops haha

**

Här en fråga från Linda:

Tack för din fina blogg. Jag undrar en del om vilda djur. Eftersom många av husen jag sett är väldigt öppna undrar jag hur det funkar med olika djur. Allt från myror och andra kryp som lätt kan hitta in till något sött och även till lite mer läskiga saker som ormar eller spindlar. Inte något jag skulle vilja ha besök av i soffan eller sängen. Har ni fått något oväntat besök? 😉 Tack igen!

Hej Linda,

Vet du att man blir alldeles van. I början hoppade jag till för minsta ödla som kom in i huset, men nu märker jag dem knappt. I det huset vi bor i nu bor det även en liten grodfamilj. De är så gulliga. De bor under en soffa och skuttar runt på nätterna. Tyvärr såg min man Micke en av grodorna bli uppäta av en orm som också tagit sig in. Innan Micke hunnit få tag på den hann den ringla sig in under en golvlist. Han kollade upp vad det var för orm och det visade sig vara en risfälts orm som inte är farlig.

Spindlar har vi inte sett så många av. Myggor däremot kan det finnas gott om. Vi hade massor i vår trädgård. Det gick knappt att sitta ute på kvällen eftersom vi blev så myggbitna. Men nu har de försvunnit till 95% efter att vi anlitat ”The mosquito lady”, som även jobbar med myggsanering på Green school. Hennes team scannade av tomten och tog bort alla tänkbar kläckningsplatser för myggor. Visste ni att en mygga kan få 300!! ungar?

Cappi i poolen på beach klubben Como som ligger vid Echo beach.

Från Ingrid:

Hur är vädret i januari och februari? Är det värt att resa till Bali under den tiden?

Det kan mycket väl vara regnigt under den perioden. Man vet aldrig riktigt. Men om du vill vara mer säker på att det inte ska komma regn skull jag åka senare, mars/april/maj.

Tjejerna spelar kort i soffan i ett hus vi hyrt på Airbnb i Uluwatus Bining beach.

Från Maria

Hej! Hur är sjukvården i Bali? Vart är det tryggast att bo i Bali? Vilken period är det minst mygg? Gärna tips på fint reatreat där man kan bo med barn och där man erbjuder yogapass och god mat!! Kram M

Hej Maria,

Vi har som väl är inte behövt sjukvård på Bali. Margaux har fått tandställning av en tandläkare på Bali som är väldigt skicklig. Lokalerna han håller till i är supermoderna med all tänkbar utrustning. Men vad det gäller sjukhus etc vet jag tyvärr inte.

Myggor finns hela tiden är jag rädd.

Jag har aldrig varit på retreat på Bali så jag kan inte tipsa. Men som du såg ovan tror jag Mickes retreat kommer bli fantastiskt. Man kan absolut ta med sig barn dit. De har en fantastisk pool. Och det finns 3-4 yoga pass om dagen.

Margaux på en båt ute på havet norr om Bali!

**

Hej Jennifer, tack för en så fin och inspirerande blogg! Så bra kombo med miljö, familj, inredning och eget företagande.

Jag och min då 15 åriga dotter planerar att åka till Bali över jul och nyår och vara borta ca 3 veckor. Jag själv var på Bali för ca 18 år sedan så jag antar att mycket har ändrats sedan dess.

Tar tacksamt emot tips på var vi ska bo (och inte kanske ; ) och hur vi bäst upplever Bali. Visst är väl Bali ett säkert land för två kvinnor/tjejer att resa runt i på egen hand? Det vore underbart att bo några dagar på något vackert yoga inriktat ställe med. Tanken är att vi ska resa runt en del, även till öarna.

1000 tack på förhand om du skulle ha bra tips att dela med dig av!

Bästa hälsningar,

Jenny

Hej Jenny,

Det är inga som helst problem för två kvinnor att resa runt på Bali. Det kan jag verkligen inte tänka mig! Vi har aldrig sett någon uppföra sig illa mot kvinnor. Balineserna är ett väldigt fint och spirituellt folk!

Det man ska tänka på om man åker till Bali är att det är lite bökigt att ta sig runt. Främst med tanke på trafiken och att vägarna inte är de bästa. Om ni vill åka runt på ön kommer ni behöva hyra en driver med bil. Det går inte att åka kommunalt. Det är dock ett väldigt bra sätt att se många ställen.

Jag tycker att ni ska åka till Ubud och djungeln norr om Ubud. Där finns många häftiga hotell som jag vet erbjuder yoga. Du måste söka info online. Det finns verkligen massor. Om ni har möjlighet tycker jag att ni ska åka till Uluwatu också för att bada på de kritvita stränderna på södra kusten.

Canggu och Seminyak är också kul att se. Båda ställena ligger på västkusten och har många härliga restauranger.

Hoppas ni får en underbar resa!!

**

Hej då alla fina bloggläsare och stor tack för att ni följt mig den här gången! Det har varit underbart att få era glada tillrop och stöttande kommentarer. Det är otroligt när man inser hur bussiga och fina folk är!! Jag kommer sakna er!

Men om ni vill – följ mig gärna på Instagram och fortsätt kommentera där!

@jenniferjansch @bag_all  @bagallsweden @bagallaustralia @the_nine_things

 

Innan jag avslutar min blogg (för den här gången) är det en sak jag känner att jag måste skriva om eftersom jag tycker att det är så himla viktigt! Det är hur det är att vara småföretagare i Sverige vis a vis att vara företagare i andra länder. Jag har nu erfarenhet av att starta företag på tre kontinenter. Först USA för fem år sedan, sen Sverige för ett drygt år sedan och nu i våras Australien.

I min mening har svenska småföretagare ett enormt handikapp i jämförelse med andra länder. Man kan likna det vid ett 100 meterslopp där svenska entreprenörer måste starta 60 meter längre bort än amerikanerna och australiensarna. Hur troligt är det då att man någonsin kan komma ikapp?

Vad är det jag pratar om? Jo, personal, personalansvar och personalkostnader.

För att kunna växa behöver vi människor jobba tillsammans. Det är faktiskt inte möjligt att skapa storverk om man är helt ensam. Det behövs många som drar strån till stacken.

Idealiskt skulle jag vilja ha tre stycken heltidsanställda här i Sverige. Hur många har jag råd med? En!

Finns det inte folk som behöver jobb i Sverige? Jo, det gör det. Men tyvärr är det för dyrt för mig att anställa dem.

Låt mig göra ett räkna exempel här nedan så att ni förstår vad det är jag menar. (Jag har märkt att det är väldigt många svenskar som inte känner till det här nämligen).

I USA betalar företagaren arbetstagarens lön och några försäkringar som är på några få procent. I Sverige måste jag betala lönen +50% till i olika avgifter.

Så ta en hypotetisk lön på 20000kr/mån kostar företaget 30000kr/mån (cirka 1000kr/dag). Motsvarande kostnad i USA hade varit ca 670kr/dag. Men ok, även fast det här är tufft kan en arbetsgivare kanske hantera det.

Vad som däremot inte är hanterbart är när den anställde blir sjuk. Då måste företagaren betala 80% av lönen i två veckor. Så 80% av 1000 kr dvs 800kr/dag kostar den anställde företagaren, fast den personen inte är där. Företagaren måste också betala en ersättare som kostar 1000kr/dag. Nu kostar EN arbetsinsats företaget 1800kr/dag. Som ni ser här kostar nu personalen 300% mer än i USA.

Jag förstår att tanken med att arbetsgivaren ska stå för 80% av lönen från andra sjukdagen är att ge den anställde trygghet. Men faktum är att lika lite som den anställde kan rå för att den blir sjuk, lika lite kan arbetsgivaren rå för det. Det är fullständigt orimligt att tänka sig att sjukdom är en risk/kostnad som ska falla på ett företag. Speciellt på ett litet företag där det inte finns några marginaler.

Alla måste förstå att det här är enkel matematik, pengar in, pengar ut. Vad har man råd med? Det handlar inte om att småföretagare är giriga kapitalister som inte vill sina anställda väl. Absolut inte! Jag önskar så klart att det vore en självklarhet att jag kunde betala för alla som blir sjuka. Men det går inte. Hur gärna jag än vill. När någon blir sjuk måste jag ta pengar ifrån företaget som annars skulle gått till att utveckla företaget (till exempel utveckla nya varor eller lägga resurser på marknadsföring). Min tillväxt blir alltså direkt påverkad negativt av dessa orimliga krav.

Som jag ser det är det inte bara dåligt och kan knäcka en småföretagare det är ytters dåligt för Sverige som land. Utan att små företag får möjlighet att växa sig starka skapas inte heller inga nya stora företag som kan konkurrera på den internationella scenen.

Ikea och HM var också små en gång i tiden, MEN de byggdes upp under en era då kraven på småföretagare inte var så ofattbart orimliga. Jag tvivlar på att de kunnat växa på samma sätt under dagens premisser.

Jag startade min verksamhet Bag-all med två tomma händer för lite drygt fem år sedan. Idag har jag egna butiker på tre kontinenter och säljer mina varor i 26 länder. Jag har kunnat bygga upp Bag-all utan att ta in kapital eller ta lån tack vare de förutsättningar jag fick i USA som liten företagare.

Jag kan utan vidare säga att jag under inga omständigheter hade kunnat bygga upp mitt företag Bag-all så snabbt och effektivt om jag startat i Sverige. Inte en enda chans. Faktum är att jag tror att Bag-all inte funnits idag om jag startat här. Det är helt enkelt för tuffa villkor för småföretag som endast kan växa genom att anställa fler personal. Det, i kombination med att den svenska marknaden är så liten med endast 10 miljoner invånare, talar ännu mer för att staten borde se till att entreprenörer här har mer fördelaktiga förutsättningar än företagare i länder med 100+ miljoner potentiella kunder.

 

 

Den lilla marknaden och de orimliga kraven gör det det väldigt svårt för att inte säga omöjligt att växa organiskt i Sverige, dvs utan att ta lån eller ta in riskkapital. Vill vi verkligen sätta unga, egna företagare i skuldfällan direkt, eller i situationen där de behöver ge bort sina idéer och större delen av sin verksamhet till riskkapitalister? Vill vi verkligen ha en miljö där endast entreprenörer med tillgång till stort kapital kan sätta igång och lyckas?

Regeringen måste ta av sig skygglapparna och se att det är därför de unga duktiga och kreativa entreprenörer lämnar Sverige – för att starta enklare någon annanstans. Det kryllar av dem i New York till exempel.

Enligt min mening måste Svenska regeringen förstå och se skillnad på små företag och stora organisationer. Se på små företag som äppelträds sticklingar som ska planteras och vårdas varsamt. De måste ges de bästa förutsättningarna för att så småningom kunna blomstra och bära frukt – som kan skördas och njutas av många. Man behandlar små sticklingar varsammare än fullvuxna träd.

Här är ett förslag: företag med färre än, låt oss säga, fem anställda borde vara befriade ifrån arbetsgivaravgifter. Och framförallt inte bära ansvaret för om folk blir sjuka, eller deras barn blir sjuka. Gissa hur många nya jobb detta skulle skapa och vilken skjuts de små företagen skulle få att snabbt bli konkurrenskraftiga på den globala marknaden. När företaget är starkt och stabilt kan de börja betala alla avgifter. Med glädje! För då har vi råd.

Jag etablerade Bag-all i Sverige eftersom jag är svenska och det på så sätt låg nära till hands och för att jag så klart älskar Sverige! Men helt ärligt, hade jag som utomstående företagare tittat på var i Europa jag skulle etablera min verksamhet skulle Sverige hamna långt ner på den listan.

För tillfället tycker jag att man kan likna situationen vid att man planterar en liten stickling för att sen stampa på den och hoppas på att den på något sätt ska växa ändå.

***

Med allt detta sagt måste jag påpeka att jag har turen att ha världens ABSOLUT bästa personal!! Både här i Sverige och i de andra länderna. På Bag-all har vi verkligen haft minimalt med personal problem. Men nu har jag fått en bättre insikt i den svenska arbetsmarknadspolitiken och jag tycker verkligen att någonting måste göras – pronto! Innan Sverige blir helt omsprunget och alla dessa stackars entreprenörer som går på knäna helt ger upp!

***

Jag har också lovat att jag ska svara på era frågor om Bali så det gör jag i mitt nästa och sista inlägg.

xx

Jen

Följ mig på instagram @jenniferjansch @bag_all @bagallsweden @bagallaustralia @the_nine_things

 

I förra veckan åkte Micke och jag till New York. Jag har faktiskt inte varit i New York på ett helt år, dvs sedan vi flyttade därifrån. Anledningen till resan var att vi skulle flytta kontoret i Brooklyn till en mindre lokal. Lokalen vi hade innan var enorm och vi tänkte att vi kunde vara lite smarta och spara lite pengar genom att flytta till en mindre lokal i samma hus.

När vi flyttade till Bali för ett år sedan visste vi inte hur länge vi skulle vara borta och tänkte att vi kanske snart skulle flytta tillbaks till USA, så vi hade sparat rätt mycket möbler och vinterkläder och dylikt i ett rum på kontoret. Men eftersom vi nu bestämt oss för att stanna på Bali behövde vi också rensa ut bland våra grejer. Som ni vet är det ju alltid skitjobbigt att göra och lägg sen till en värmebölja på 37 grader så kan ni föreställa er! Så den allra mesta tiden på den här resan spenderade Micke och jag i Brooklyn. Men vi hann så klart med lite annat också.

Det allra viktigaste var förstås att kolla in butiken på Mott Street!

Jag blir så himla glad när jag kommer ner för Mott Street och ser flaggan där ovanför butiken.

Jag var lite nervös för hur det skulle se ut i butiken efter att inte ha varit där på så länge, men jag blev så fruktansvärt glad när jag kom dit eftersom personalen verkligen gjort ett fantastiskt jobb med att uppdatera skyltningen av varor. De är otroligt kreativa och duktiga!

Om Bag-all var en tårta skulle den se ut så här!

Och här är teamet:

 

Madeleine, som för det mesta jobbar på kontoret i Brooklyn med att ta hand om alla varor som ska hit och dit! I mitten Chastity som jobbar i butiken halvtid och så Liza till höger som är butikschef på Mott Street. Den som saknas är Julia som är på semester. Julia är min högra hand och är chef för verksamheten i Amerika samt nya marknader.

Lite grann hann jag rusa runt på stan och göra ärenden. New York är ganska snyggt ändå!

Några viktiga möten hann jag med också. Här var vi och träffade Macys som är ett stort varuhus som ligger mitt på Manhattan.

Vi lyckades också pricka in vår 20!! åriga bröllopsdag när vi var där. Det gjorde att vi jobbade på extra hårt för att hinna med en sväng ut till Hamptons. Vi älskar Hamptons som ligger två timmar från stan med bil, som har så enormt vackra sandstränder och gulliga städer med vackra hus – och så klart massor av schyssta restauranger.

Första stoppet var Kismet som är känt för det fina fyrtornet.

Här ritar Micke ut huset vi ska bygga på Bali i stranden för att få en bra uppfattning om hur stort det kommer bli. Det är en sak att se det på papper och en annan sak att känna storleken när man verkligen ritar upp det i sanden.

Ok kanske lite töntigt, men vi fick till ett ganska bra hjärta och så var det också vår 20-åriga bröllopsdag!

Jag kan inte fatta att det gått 20 år! Å ena sidan känns det som det gått otroligt fort, men å andra sidan har vi gjort så mycket saker att det känns som flera livstider! Vi har flyttat hit och dit, vi har startat företag (vissa har gått bra och andra åt pipan), vi har fått tre barn som nu verkligen börjar bli stora! Det som gjort att det har funkat så bra mellan oss är nog att vi alltid varit riktigt bra kompisar och verkligen gillar att spendera tid ihop. Dessutom vill vi allra oftast samma saker när det gäller stora grejer. Båda vill nu bygga hus till exempel och båda vill bo på Bali. Små saker kan man vara oeniga om men de stora sakerna måste man vara överens om så att ingens dröm eller ambition blir lidande.

På kvällen på vår 20-års dag gick vi på en av mina absoluta favoritrestauranger i hela världen: Sunset beach som ligger på Shelter Island. Dit tar man sig med en liten färjebåt. Hur fint som helst. Och som man förstår av namnet plumsar solen rakt ner i vattnet utanför restaurangen.

På vägen hem bodde vi hos våra kompisar Anna och Erik som bor i Montclair i New Jersey.

Det är ett otroligt fint område och eftersom jag är besatt av arkitektur fotade jag ett gäng. Häng med oss på promenad!

 

I nästa inlägg ska jag svara på era resterande frågor om Bali. Men sen kommer jag att sluta med bloggen. Jag känner att jag inte hinner med, som ni kanske märkt. Det har varit så himla kul att blogga och det är verkligen underbart hur man kommer i kontakt med människor genom bloggen. Ni alla läsare är så fina som är så stöttande och lämnar så uppskattande kommentarer. Det ger verkligen ny energi! Jag är så himla tacksam till Pernilla som gett mig det här utrymmet på sin plattform och gett mig chansen att kunna nå ut till alla er!

Man kommer alltid fortsättningsvis kunna följa mig på Instagram som vanligt @jenniferjansch

och @bag_all @bagallsweden @bagallaustralia och @the_nine_things

xxx

Jennifer