Visar arkiv från oktober 2017

Jag ska erkänna här och nu att de senaste åren har jag inte tagit hand om mig själv som jag borde. Jag har varit fullt upptagen av att ta hand om allting annat och har därför satt mig själv allra längst ner på min ”todo” lista.

Dagarna har varit så intensiva att det sista jag kunnat tänka på, när allt jag måste göra var gjort, var att gå och träna. Eller ens gå och ta en massage. Jag var för trött för att ta mig ut genom dörren helt enkelt. På kvällarna när middagen var avklarad och tjejerna i säng kunde jag inte annat än ligga paralyserad på soffan, gärna med ett glas vin. Och jag tror att det är bra att jag unnade mig att bara ta det lugnt.

Men så klart, priset man får betala för att inte träna och istället dricka vin är att man går upp i vikt. Det är inte så att jag skulle klassificera mig själv som tjock på något sätt, men helt klart väger jag mer nu än jag någonsin gjort. Jag har börjat köpa kläder i storlek large istället för small eller medium som jag brukade. Jag kan bli förvånad när jag ser bilder – va är den där personen på bilden jag?! Bilderna stämmer inte alls överens om min inre bild av mig själv.

Kalla mig larvig, men jag gömmer mig bakom saker när det ska tas bild numera…

Vad det gäller att ta sig tid för träning har jag haft ett problem sedans barnen föddes: Jag har velat jobba när de är i skolan/dagis och vara helt 100% tillgänglig för dem när de är lediga. Så om jag då gått iväg och tränat på ”deras” tid har jag fått dåligt samvete och känt mig stressad att snabbt komma tillbaks hem. Inte speciellt avslappnande med andra ord. Detta trots att jag har haft Dr Phils braiga uttryck ringandes i mina öron: ”You have to take care of your childrens mother”. Det vill säga: det är mitt ansvar att inte bara ta hand om mina barn, utan även mitt ansvar att ta hand om deras mamma, dvs mig själv. Tänker man så är det lättare att unna sig egen tid, men ändå, jag har inte haft energi kvar till mig själv.

Men NU jäklar. Nu är det dags för Projekt Jennifer. Jag har ofta tänkt att om jag bara skulle lägga lika mycket fokus på mig själv som jag gör på barnen eller Bag-all, ja, då skulle jag vara  i topptrim. Jag är verkligen inte en lat människa och jag gillar att träna så det handlar helt och hållet om att prioritera upp mig själv.

Det första jag har gjort sedan jag kom till Bali är att sluta dricka vin. Det finns inget gott lokalt vin och importerade viner är dyra och dessutom är de långa transporterna runt jorden miljöovänliga, så jag kände bara att nej vinet går bort.

Micke, Celeste och jag har också börjat yoga på ett ställe som heter Yoga barn.

Här står Celeste vid fönstret som har en underbar utsikt över Baligrönskan.

Grejen är att jag började yoga för över 20 år sedan, men jag är fortfarande helt usel på att yoga. Jag introducerade Micke till yoga när vi träffades för 20 år sedan och han är mer eller mindre en yogi master nu, men jag är en katastrof. Det är faktiskt inte klokt när man tänker på det att jag inte blivit duktig på något jag gjort, förvisso oregelbundet, så länge. Men tro inte att det faktum att jag är den mest oviga person som finns stoppa mig från att göra yoga. Nej, nej nu jag har börjat gå på klasser regelbundet.

Så min plan vad det gäller Projekt Jennifer är alltså att inte dricka vin, däremot tänker jag ta mig en god drink någon gång emellanåt, och att gå på yoga 2-3 gånger i veckan. Om någon månad får jag utvärdera och se om det gett något vad det gäller kroppsformen och det allmänna välmåendet.

En annan spännande sak som jag har börjat med här på Bali är The SHIFT. Det är ett projekt som en förälder kört i fyra år på Greenschool. Det är en utmaning som går ut på att man ska bestämma sig för en sak man gör varje dag i 30 dagar. Utmaningen ska sättas på en sådan nivå så man verkligen klarar av det. Det ska alltså inte vara att från noll börjar meditera en timme om dagen eller ska springa en mil om dagen. Nej, det handlar om mindre saker så som att bestämma sig för att meditera 5 minuter dagligen till exempel. Eller springa 10 minuter. Spela spel med barnen varje dag eller läsa. En pappa i skolan som gör SHIFT är så stressad för att han inte har något jobb att han inte kunnat slappna av och njuta av att han är på Bali, så han har bestämt sig för att inte söka jobb på 30 dagar och istället försöka njuta av livet medans han är ledig.

Exempel på andra saker som folk gjort tidigare under SHIFT är att inte äta choklad på 30 dagar eller inte äta kött, eller dricka alkohol. Det behöver alltså inte vara så att man lägger till en sak att göra, det kan lika bra vara att man tar bort en sak om dagen.

Min SHIFT är har faktiskt ingenting med fysisk hälsa att göra utan mental. Jag ska göra en digital cleanse. Under åren har jag nämligen ackumulerat så mycket saker digitalt att min dator och telefon håller på att sprängas. Planen är att jag under 10 minuter varje dag raderar sånt jag inte längre behöver.

Min SHIFT började idag. Jag satte telefonen på en 10 minuters timer och så började med adressboken i min telefon. Jag hann hela A på 10 minuter. Det var helt ofattbart gamla nummer som dök upp. Celestes dagisfröknar till exempel (hon är alltså snart 17 år…)

Jag tänker att 10 minuter x 30 dagar är 300 minuter, vilket är 5 timmar totalt. Tänker att jag borde hinna ganska långt på 5 timmar.

Om jag inte har en tidsbegränsning känner jag mig direkt överväldigad av projektet att rensa och jag drar mig för det, för att inte säga skjuter upp det – på obestämd framtid… Men 10 minuter känns inte det minsta jobbigt. Jag tror att det rent generellt är en jättebra grej att dela upp jobbiga saker i små intervaller.

Ska hålla er uppdaterad hur det går med allt.

Så från det ena till det andra. Ville visa hur fin Cappi blev i sin Halloweenklänning som vi gjorde av löv och blommor från vår trädgård.

Hon ville vara en ”Tree fairy”.

Cappi märkte att älvor har lite problem med vingarna när de åker bil!

Glädjande nog vann Cappi priset för den med miljövänliga dräkten i skolan!

xx

Följ mig gärna på Instagram: @bag_all @bagallsweden eller privata bilder @jenniferjansch @swedish.bali.girl

Och mina webbsajter: bag-all.com och bag-all.se

Vill du köpa min bok till specialerbjudande finns den på Drömfångaren

Här är skolans bankomat! Hur gullig?

Jag ska snart skriva mer om maten i skolan som också är väldigt bra.

Följ oss gärna på Instagram: @jenniferjansch @swedish.bali.girl @celestejansch

Min hemsida är som alltid: bag-all.se

Jag måste bara göra ett inlägg om att jag tycker att det är så fruktansvärt bra att #METOO kommit igång.

Det är verkligen på tiden att män som missbrukar sin position/makt genom att förtrycka och sexuellt utnyttja kvinnor exponeras. Det var inte en dag för tidigt. All heder åt kvinnorna/tjejerna som nu nu tagit mod till sig och trätt fram. Det är energikrävande, obekvämt och känslosamt att gräva i gamla minnen och dela med sig av dem. Det är verkligen mycket lättare att bara låta locket ligga kvar på och låtsas som det aldrig hänt.

Här kommer min story:

Det här med Martin Timell rörde upp en hel del minnen för mig. Jag var nämligen redaktör för programmet Äntligen hemma runt 2000 när jag precis träffat min man och flyttat tillbaks till Sverige ifrån New York. Programmet producerades då som nu av produktionsbolaget Meter.

Jag kom full av energi till mitt nya jobb. Det var en ganska liten redaktion på mellan 4-5 personer. Till en början gick allting bra. Jag jobbade som en gnu och fixade tillexempel så att Äntligen hemma för första gången blev hel-sponsrade på ett kök från Ikea. Ingen som tidigare jobbat där hade lyckats med ett samarbete med Ikea, vilket var väldigt stort för programmet så klart. Jag kämpade och jobbade på för att visa att jag verkligen förtjänade jobbet – och för att det är sådan som jag är. Men vartefter veckorna gick märket jag hur den övriga redaktionen började frysa ut mig mer och mer. Det handlade om att de gick ut på lunch tillsammans utan att fråga mig om jag ville följa med. De ignorerade mig när jag pratade, härmade mina uttryck, märkte mina ord…

Ett annat exempel var att de började skicka fake e-mails till mig. Det vill säga att de gjorde ett falskt e-mailkonto och skickade e-mails som från början verkade normala men som sen mer och mer spårade ur. De satt alla, en tjej och två killar, sedan och skrattade åt mig när jag reagerade på dessa e-mails. Den obehagskänslan som öset över mig när det gick upp för mig att det var mina arbetskamrater  stod bakom e-mailen är svår att beskriva. De bedrev sin vuxen mobbing genom att frysa ut och förlöjliga mig. Det blev väldigt klart och tydligt för mig att de inte ville ha mig där. Det spelade ingen roll hur mycket jag än ansträngde mig för att passa in, hur mycket jag än försökte vara duktig på jobbet. Det var lönlöst jag var en lammunge som en flock vargar har fått syn på och jag var ”körd” på Äntligen hemma.

Det hela kulminerade i att vår chef, Marie hette hon, bjöd alla i den lilla redaktionen på nyårsfest hemma hos sig – utom – du gissade det – mig.

Jag gick gråtande till den kvinnliga chefen på Meter vid den tiden. Jag hade nått min gräns, kunde inte ta mer mobbing. Jag tänkte att den här kvinnan är mamma till tjejer i min ålder, hon måste  känna empati och framförallt förstå att detta beteende är oacceptabelt på en arbetsplats. Men nej, hon var helt kallsinnig, brydde sig inte det minsta. Jag fick sluta. De andra var kvar.

Det är alltså inte förvånande för mig nu när allting med Martin Timells beteende rullas upp. Jag hade personligen inte så mycket med Martin att göra. Vi hade gemensamma vänner så jag tror att han kände någon slags respekt för mig. Men jag kan säga att jag kände mig rädd för honom. Han gjorde så att jag kände mig väldigt osäker och nervös. Jag har även hört en hel del stories om honom både då och under åren. Men jag har alltså inte själv råkat ut för någonting, förutom att det var en väldigt rå jargong som produktionsbolaget Meter helt stod bakom.

Jag vill med detta inlägg visa att det verkligen inte bara är män som jobbar genom att förminska kvinnor, det är även kvinnor som gör så mot andra kvinnor. I mitt fall ovan var tre kvinnor inblandade och två män.

Vill ni veta hur det gick sen med dessa personer?

Jo, jag träffade Marie, producenten, på Formex mässan för några år sedan. Åhhh så trevlig och översvallande hon var mot mig. Jag typ tittade på henne och gick vidare. Efteråt kom jag typiskt på hundra saker som jag skulle sagt till henne, men hon fick i alla fall ingenting av min tid eller energi.

Den andra tjejen, som jobbade i redaktionen, hörde av sig till mig för något år sedan och ville att jag skulle skriva något om hennes inredningsbok eller vad det var. Hahahhaaaa tänkte jag och tryckte på DELETE på det mailet.

Nu när det går bra för mig och jag verkligen kommit någonstans i livet, ja då passar det dessa människor att vara trevliga och be om tjänster. I think NOT!

Hela den här erfarenheten har haft något positivt med sig hur som helst. Jag är nämligen helt ALLERGISK mot mobbare. Jag accepterar ingen form av mobbing. Vi hade en medarbetare på Mama som var en riktig mobbare. Mig var hon alltid trevlig emot och smörade för eftersom jag var en person med en högre titel än hon. Men eftersom jag såg hur hon betedde sig mot andra bröt jag helt med henne. Det hjälpte förvisso inte, eftersom hennes beteende fortsatte. Efter många, många år och alldeles för sent eftersom flera anställda blivit så knäckta att de blivit tvungna att säga upp sig, fick hon tillslut sparken från Bonniers på grund av att hon betett sig så illa mot kollegor. Alla kvinnor – hon kvinna.

Jag tycker att det är dags att även kvinnor ställs till svars för sitt beteende mot andra kvinnor. All mobbing, förtryck och utnyttjande är fel och ska inte accepteras.

Fyll gärna på med era tankar on det här i kommentarerna!

xx

Jen

Celeste på väg ner för Campuan ridge.

Sen vi kom till Bali har våra dagar verkligen varit annorlunda mot vad de brukar. Allt är annorlunda: växtligheten, temperaturen, byggnaderna, människorna, vyerna, maten ja alltså precis allt! 

Det är inte så att vi var oförberedda på detta eftersom vi varit här förut, men det är ändå någonting som hjärnan måste ställa in sig på – att det här är vår nya vardag, vårt nya liv. Än så länge kan jag säga att det inte känns som vi bor här på riktigt. Det känns som att vi är på semester och snart ska åka tillbaks till vårt vanliga liv i New York. Men sen nästa sekund kommer jag på att ja just det, vi har inte längre vår lägenhet i New York, det här är vårt hem nu.

Det är absolut ingenting dåligt med den känslan, det är bara helt ovant och frågan är hur lång tid det kommer ta att vänja sig, eller om man någonsin kommer kunna känna att man fullt ut är en del av den här kulturen? Att flytta till New York från Stockholm var en mycket mindre omställning eftersom Stockholm ju är en stad på samma sätt, dvs helt asfalterad med lite grönska här och där, trafik, varuhus etc. Dessutom har Stockholm och New York ganska lika årstider. Man kan göra mer eller mindre samma saker på båda platserna. På Bali däremot får vi hitta på helt andra grejer att göra på fritiden.

Som att promenera på Campuan ridge (ås). Det är en promenad man kan ta från Ubud cirka två kilometer lång.

Mitt på finns en gunga. Det finns gungor på många ställen på Bali eftersom det är så populärt att lägga upp bilder på sig själv gungandes på Instagram.

I slutet av ridgen ligger Karsa restaurang och spa som är jättebra! Man känner sig väl värd en god lunch med färska juicer när man kommit fram.

En annan sak vi kan göra på helgerna är att åka till stranden. Det kan man förvisso göra i New York också några månader om året, men här på Bali är det mer eller mindre samma väder året om så man kan alltså åka till stranden när som.

Cappi på stranden i Seminyak (en sak är sig lik och det är kepsen med bollöron på = skönt! haha).

Stranden i Seminyak är cirka 1.5 timme från vårt hus. Det finns stränder närmare på södra sidan ön, men barnen vill gärna surfa och då är västra sidan bäst (som vi har förstått det hela).

De stora tjejerna har tagit surflektionen några gånger tidigare i Los Angeles, men för Cappi var det första gången. Vi tänkte att det är lika bra att de fick surfa med instruktörer första dagen.

Cappi var rätt skeptisk till hela idéen om att surfa. När hon gick ut i vattnet med sin instruktör såg jag att hon gick på det där sättet som hon gör när hon är missnöjd med något – axlarna uppdragna och huvudet hängandes…

Men vad nu då?!! Tadaaaa!! Cappi hade tydligen värsta talangen och stod på brädan som hon inte gjort annat i sitt liv.

Margaux med brädan och sin supercoola nya våtdräkts baddräkt! Det var verkligen på tiden att någon kom på att designa våtdräkter på mer feminint sätt.

Celeste valde en randig dräkt.

Ni får ursäkta bildkavalkaden här, men det är så himla kul att fota på stranden eftersom det blir så fint. Som jag nämnt tidigare har Celeste startat ett nytt Instagramkonto för Bali bilder @swedish.bali.girl

Det som är underbart med Seminyak och hela västra sidan av Bali är förstås att man får solnedgången. Speciellt i Seminyak samlas massor av människor för att se solen plumsa ner i havet.

Eller vad sägs om det här bra bröllopsparet i solnedgången. Kanska ska bli bröllopsfotograf här;) haha

Så klart fotar vi lite bilder för Bag-all. Här vår nya nätkasse som är idealisk för stranden eftersom den 1. går att vika ihop i sin egen ficka 2. all sand som man får med sig i kläderna lätt kan skakas av.

Eftersom vi ville vara i Seminyak i två dagar bestämde vi oss för att hyra ett hus på Airbnb. För den som undrar kostar en natt $90 för ett hus med tre sovrum. Poolen var ganska liten och prick utanför vardagsrummet men det tycket Margaux och Cappi bara var superkul.

Tyvärr fick huset strömavbrott kl 22 på kvällen och hela huset blev becksvart och utan luftkonditionering eller fläktar. Det går inte att sova så för någon som jag som är ganska kinkig med sömnen. Så jag och Margaux hyrde ett hotellrum istället. Micke, Celeste och Cappi som kan sova var som, när som, stannade i huset (och vid midnatt gick strömmen på igen).

Det gick sannerligen ingen nöd på mig och Margaux. Jag hittade detta hotell: Blue Karma fem minuter bort ifrån huset vi hyrt.

Fint rum! Kolla dörren!!!

Kolla poolen!!

Ursäkta, men hur fint är inte det här??!!

I morgon börjar barnens skola här på Bali, www.greenschool.org. Jag bloggar om det i mitten på veckan!

Ha en härlig söndag och start på veckan!

xx

Jen

Följ mig gärna på Instagram: @bag_all eller @bagallsweden eller för privata bilder @jenniferjansch

Mina butiker är: www.bag-all.com och www.bag-all.se

För ett par dagar sedan kom vi så äntligen fram till Bali. Det hade redan börjat skymma när vi landade och efter en timme i bilen från flygplatsen till vårt hus var det helt mörkt ute förutom fullmånen. På lilla gatan där vi bor finns inga gatlyktor, men när bilen stannade utanför vårt hus visade det sig att det finns en lång gångväg upplyst av lyktor kantat av risfält på båda sidorna. Vi var helt oförberedda på den kakafoni av ljud som slog emot oss: syrsor, paddor, grodor och allt vad det kan vara i fälten som sjunger för full muggar.

När vi kom fram till huset visar det sig vara M Y C K E T finare än vi någonsin kunnat tro. Jag har hyrt även detta hus på Airbnb och från bilderna kunde man så klart se att det var fint. Men vi var ändå oförberedda på hur magiskt det skulle vara. Att se det för första gången i fullmånsljus och upplyst med nattbelysningen gjorde verkligen inte saken sämre. Vi sprang bokstavligen runt och skrek av förtjusning.

Så här ser det ut på kvällen så ni kanske förstår upphetsningen! (Bilderna är från Airbnb)

Som sagt fullmånen hjälpte till att göra det ännu mer magiskt.

Efter att ha rusat runt som yra hönor satte vi oss ner och åt middag och pratade om hur svårt det är att få in i huvudet att vi verkligen bor här nu. Och att vi ska få bo i ett så fint hus. Det är faktiskt svårt att känna att man förtjänar det. På något konstigt sätt kan man förlika sig med att andra bor så fint, men att vi också ska få göra det känns overkligt.

Eftersom jag förstår att många kommer undra så kan jag berätta att det kostar ungefär samma som en hyresrätt 3-rummare i Stockholm och en tredjedel av vad det kostar att bo i New York att bo i ett sånt här hus på Bali. Men jag ska verkligen påpeka att vi hade extraordinär tur med det här huset eftersom det visade sig vara i så otroligt bra skick och väldigt välbyggt.

När vi vaknade dagen efter vågade jag knappt titta ut genom fönstret. Tänkte att säkert är förtrollningen bruten i dagsljus. Men nej. Lika fint dagtid också.

Celeste äter frukost. Det känns som man är inne  i en av de där tapeterna med palmblad på!

Entren utifrån…

…och inifrån. Fatta att det känns som att bo i ett palats! Det finns fiskar i vattnet och paddor och grodor och ödlor som hoppar och krälar in och ut ur huset. Vardagsrummet, köket och matplatsen är helt öppna. Det finns alltså inte ens fönster på två av sidorna.

Som väl är har sovrummen väggar och fönster och dörrar.

I trädgården växer det många för oss helt okända plantor. Den ena mer speciell och fantasifull än den andra. Svårt att ta in den här otroliga mångfalden i naturen.

Nedanför vår tomt flyter en å som vi ska gå och utforska snart.

Risfälten som ligger på båda sidor huset.

Och så det bästa av allt ur Margauxs och Cappis perspektiv: poolen!

Så tillsist då – vulkanen Mount Agung.

Vulkanen är fortfarande ett orosmoment. Den har lugnat ner sig lite, men uppför sig fortfarande som en vulkan som är på vippen att få ett utbrott.

Tydligen skulle vilken annan vulkan som helst som visade dessa utslag redan ha fått ett utbrott. Men än så länge har det alltså inte hänt någonting. Hundratusen personer cirka är fortfarande evakuerade ur zonen 10 kilometer runt kratern. Så det är verkligen för tidigt att ropa hej.

Tankarna på ett vulkanutbrott ligger så klart och skvalpar i bakhuvudet hela tiden. Hur skulle det bli? Skulle vi bli påverkade eller inte? Det är många frågor som vi inte kan få några bra svar på. Men balineserna som bor här i Ubud verkar väldigt obekymrade. De känner som att vulkanen ligger så långt bort att vi inte är i farozonen.

Häromnatten var det ett fruktansvärt åskoväder med enorma dunder och blixtar. Jag kan nästan garantera att alla på Bali trodde det var vulkanen som fick utbrott. Det var inte lätt att sova då kan jag tala om.

Förresten har Celeste startat ett Bali-instagramkonot. Följ henne gärna på @swedish.bali.girl

Återkommer snart med mer Bali news!

xx

Följ mig gärna på instagram: @bagallsweden eller @bag_all eller för mer privata bilder @jenniferjansch

Nu har vi varit i Bangkok i en vecka och läget med vulkanen på Bali är mer eller mindre oförändrat. Det vill säga aktiviteten går upp och ner hela tiden. Vilket är ungefär vad man kan förvänta sig av en vulkan. Under den här veckan i Bangkok har vi läst allt vi kan komma över om vulkaner, magma och askmoln. Vi har speciellt försökt hitta information om vad som händer när man är 4 mil ifrån en vulkan, vilket är ungefär så långt ifrån kratern som vårt hus och skolan ligger. Av förklarliga skäl finns det inte mycket information om just det. Men vi har i alla fall börjat förstå att vi absolut inte är i någon livsfara om vulkanen skulle få ett utbrott. Vi har också förstått att vulkanen kan få ett utbrott imorgon, om en vecka, om en månad, om ett år eller tio. Man kan helt enkelt inte vänta på en vulkan. För den sakens skull ska man inte heller åka till kratern eller de närmaste 12 kilometrarna vilket är riskzonen.

Det här är den bästa artikeln jag har hittat om vulkanen. Vårt hus ligger söder om Ubud, så man ser ganska tydligt att vi inte är i riskzonen vare sig för lava eller stenar som vulkanen kan spruta ut. Det jobbigaste skulle troligtvis bli askan som tydligen lägger sig som en hinna över stora områden.

Så med bakgrund av det har vi bestämt oss för att åka till Bali nu. Även om vi haft det jättehärligt i Bangkok är det verkligen jobbigt att leva i en limbo tillvaro där man egentligen väntar på någonting annat. Och inte minst är det superjobbigt att leva ur kappsäck.

Vår ambition när vi packade var att vi alla skulle ha några shorts, linne och flipflop med oss. Men det gick ganska snabbt åt pipan. När man börjar packa och tänker på att det är ett år man ska vara borta så tenderar man att lägga ner mer och mer saker i väskan…

Hur som helst, som utlovat kommer här lite tips från Bangkok.

I vanlig ordning hade vi hyrt boende på Airbnb. Vår lägenhet låg på 26e våningen i en byggnad som heter Circle Condominium. Själva lägenheten var inte så speciell, men utsikten var maffig och det visade sig att läget också var väldigt bra för att ta sig runt stan.

Den stora behållningen med det här huset var pooooolen. Så otroligt lummigt och fint poolområde.

Det är förvisso regnperiod här just nu, så det har varit molnigt och regn varje dag. Men temperaturen har ändå legat på 30 grader och uppåt så det har varit superhärligt att kunna bada.

En av de första dagarna här gick vi på den enorma marknaden Jatujak (även stavat Chatuchak för att göra det hela lite mer förvirrande.) Jag blev verkligen glatt överraskad här eftersom det såldes så mycket fint. Ofta säljs det mest skräp på marknader, men här var väldigt mycket väldigt fint – och billigt, vilket alltid är trevligt.

Jättegod och billig mat som serveras på hopfällbart trädgårsbord med plastpallar. Just the way I like it!

Kokosglass serverad i kokosskal (med toppings så som majs!) – gillar reuse tänket av kokosskalet.

Ett annat Bangkok tips är att ta tunnelbanan. Det är rent och fint, lätt att hitta, svalt och inte minst – inga köer.

Om du inte är rädd för att åka hundra knyck i timmen på två hjul genom trafik är Tuktuk transportmedlet för dig.

Vi fick spjärna emot för att inte trilla ut haha

Den absolut största grejen i Bangkok är ändå att spendera dagarna i de gigantiska shopping mallsen. Hur kan man vara i en mall en hel dag tänker ni säkert nu? Men nema problema! Dessa malls är så stora och innehåller så mycket olika saker att titta på och göra att en hel dag lätt passerar.

Det finns fler malls än vi kunnat räkna, men de största och lyxigaste är Siam Paragon, Central Embassy, Central World och EmQuartier. De är alla uppbyggda på mer eller mindre samma sätt: längst ner ligger de lyxigaste butikerna så som Chanel, YSL etc. Ju högre upp man kommer ju intressantare blir det i min mening eftersom mindre boutiquer och designers och concept stores finns uppåt. Allra högst upp i dessa malls brukar det ligga biografer. Vissa av dem är så lyxiga att de har sängar/daybeds man kan ligga i. Cappi och Margaux kollade nya legofilmen, de fick dock nöja sig med vanliga stolar för dessa sängar är dyra.

Det här är sätena i de lyxigaste biosalongerna i Central Embassy.

Siam Paragon består av flera olika byggnader. Vi hittade denna underbara concept store i Siam Discovery huset. Här kunde man köpa kökssaker, kepsar, pennor, patches, doftljus, bullar, te i en salig blandning, men roligast av allt var att man kunde måla på papperslappar som man sen satte upp på lamporna. Tjejerna fastnade här i timmar.

I samma byggnad ligger Madame Tussauds. Mallsen har ofta andra saker än bara affärer och restauranger.

Vissa malls har till och med skridskobanor. Och det finns en med ett snölandskap i har jag hört, men det hann vi inte med. Och jag vet inte ens om jag skulle vilja hinna med det…

Mitt absolut bästa Bangkok tips kommer här: Jim Thompsons hus. Han var en amerikansk affärsman som efter ett brokigt liv bosatte sig i Bangkok och jobbade med att blåsa nytt liv i silkesindustrin. Han försvann spårlöst och väldigt mystiskt under en resa till Malaysia, men hans fantastiskt fina hus finns kvar som museum.

Man fick egentligen inte ta bilder inne i huset, men jag var tvungen att ta några i smyg för att kunna visa er här på bloggen.

Detta hus är ett litet paradis mitt inne i Bangkok. Har man någon som helst möjlighet tycker jag absolut att man ska besöka det!

Imorgon drar vi med vårt pick och pack till Bali! Hoppas ni fortsätter följa med oss på vår resa.

xx

Följ mig gärna på Instagram: @bag_all eller @bagallsweden eller för mer privata bilder @jenniferjansch

Mina affärer: Bag-all, Bag-all Sverige

Det är många som har frågat mig om New York tips i kommentarerna här på bloggen och på Instagram och i mail. Jag är en tråkig vane-person som för det allra mesta går till samma ställe: samma restauranger, samma promenader etc, så därför är jag verkligen inte rätt person att ge bra New York tips.

MEN som tur är har jag en kompis, Suzannah Vanderbush, som har en hemsida med jättebra sida med New York tips med allt ifrån shopping, till restauranger, till saker att göra och se. Här nedan har jag gjort en liten intervju med henne.

http://suzannahvanderbush.com

Namn: Suzannah Vanderbush

Familj: Maken Carl, tonåringen Knut och hunden Lucky.Me.Vanderwoof.

Bor: New York City i stadsdelen Tribeca på Manhattan.

Hur hamnade du i New York?

Mitt dåvarande jobb som stylist/coordinator tog mig hit för över 20 år sedan. Jag hade en agent i Sverige och en i USA, med jobb och kunder runt om i världen blev NYC en bra utgångspunkt för att flyga runt.

Tre ord som beskriver New York?

Levande. Inspirerande. Frigörande.

Vad är det absolut bästa med staden?

Så mycket är bra och fantastiskt. Men jag väljer mångfalden. Att det finns så mycket människor med olika bakgrund. Det för med sig att man får uppleva så många olika kulturer, traditioner, mat och stilar.

Och det sämsta?

Att trafiken kan vara olidlig. Det som egentligen bara skall ta en timme tar en halvdag.

Och råttorna som krälar runt soppåsarna på natten, såklart.

Hur tycker du att man upplever NY bäst?

Personligen tycker jag att man skall promenera runt i de olika stadsdelarna. Gå utan en plan, helt plötsligt ser man en mysig gata, en intressant butik eller passerar den lokala bodegan som serverar jättegoda smörgåsar. Ett favoritområde är Nolita, där förövrigt Bag-all butiken ligger på supermysiga gatan Mott Street. Undvik turiststråken där du aldrig får uppleva eller träffa de härliga människorna som bor i den här stan. Självklart skall man se Times Square och andra sevärdheter, men en gång räcker. Ge dig själv tid för andra upplevelser. Om du aldrig har varit i New York tycker jag att du skall åka upp i WTC1-byggnaden (nya World Trade Center, även kallat Freedom Tower). Då får du en överblick över stan, sen hoppar du på en av taxibåtarna som åker runt Manhattan så får du se ön från ett annat perspektiv.

Vilken årstid tycker du att man skall åka dit?

Hösten. Hela vägen fram till julhelgerna. Gillar också jul och nyår i NYC, överdådiga juldekorationer – vem kan motstå det? Maj och juni är två favoritmånader precis innan det blir för varmt och luftfuktigheten hög.

Hur kan man kontakta dig?

Suzannah@suzannahvanderbush.com

Var kan man följa dig? 

Följ gärna mig på Instagram www.instagram.com/nycsuzannahvanderbush/ (@nycsuzannahvanderbush) så får du lite NYC inspiration.