2017-09-09 - 16:40

Om ni vill veta hur en riktig hjälte ser ut så ta en titt på bilden ovan! Peter Sörensen heter han och han har startat Återbruket i Karlstad. Jag träffade honom i somras när vi var och hälsade på min kompis Jill i Värmland. Peter är alltså hennes bror.
Peters stora hjälteinsats är att han har startat Återbruket, en affär full med saker, främst elektronik, som folk kastat på sopen.

Peter och hans anställda, varav flera är flyktingar, åker till sopstationer och tar rätt på elektronik som folk slängt. Det allra mesta som folk kastar kan ganska lätt lagas. Det här med att laga saker är någonting som vi tycks ha glömt bort nuförtiden. Förr lagade man en strumpa om det gick hål på den. Nu kastas den direkt.

Återbruket har nu blivit så populärt att många hoppar över sopstationen och åker direkt till Peter för att lämna gamla grejer som de inte längre vill ha eller som har gått sönder. Många cyklar blir det.

Och vitvaror!

De flesta av oss har vid det här laget kört igenom några datorer. Tänk vilket skräpberg dessa bildar. Här är en liten del av alla laptops som Peter och gänget hämtat på sopen. Efter de lagat dem säljs det för några hundralappar styck. En win win för den som köper och för miljön!

Dammsugare som ser ut att vara sprillans nya modeller i mina ögon!

Många av killarna som jobbar på Återbruket har själva kommit till Peter och bett om att få jobba där. De ville inte sitta på någon förläggning och bara se dagarna gå, utan ville göra nytta.
Återbruket är som ni säkert förstår inte någon vinstaffär för Peter. Han har själv tagit ut under minimilön i flera år för att få det att fungera. Peter är i botten civilekonom och byggnadsingenör och hade kunnat välja en enklare och mycket mer lukrativ väg för sig själv. Flera gånger har han varit på väg in i väggen i ren utmattning för att han slitit så mycket för att få det hela att gå runt. Men som väl är brinner han för det här och kämpar på. Personer som Peter tycker jag borde få medalj! Han har förstått någonting om framtiden som vi alla snart måste börja förstå – att slit och släng inte längre fungerar. Framtidens gruvdrift kommer inte vara nere i bergsrum utan uppe på soptippar.
Här nedan har jag kopierat ett inlägg av Peter på sajten lokallojalvarmland.se där han beskriver sitt projekt med egna ord:
På Återbruket i Karlstad förändrar vi just nu världen. En dag i taget.
I grunden är jag civilekonom och byggnadsingenjör. Och har de senaste 30 åren jobbat som frilansande konsult inom formgivning och marknadskommunikation med uppdrag åt företag och organisationer. Men för några år sedan, när jag just passerat 50, började lusten att engagera mig mer i samhällsbygget växa sig allt starkare. Jag hade ett antal känslor, tankar och idéer som legat och växt till sig några år som jag var sugen på att sätta i verket. En av de känslor jag burit med mig sedan barnsben var förskräckelsen som drabbar mig varje gång jag besöker en återvinningsstation. Så oerhört mycket fina, till synes hela, grejer som slängs. När de skulle kunna återbrukas. Och kanske säljas. De flesta av er har säkert både känt känslan och tänkt tanken.
Jag beslöt mig för att undersöka om det gick att närma sig det hela den entreprenöriella vägen. I entreprenörsskapet finns krafter som kan förflytta berg och förändra världen. Det beslutet har tagit mig på en spännande resa.
Sedan årsskiftet 2015/2016 driver jag nu företaget Återbruket i Karlstad. Där jobbar vi med att i samverkan med Karlstad Energi försöka minska sopberget genom att hitta modeller för att sortera ut saker som faktiskt går att återbruka bland saker som slängs på kommunens återvinningscentraler. Vi har hittills fokuserat huvudsakligen på hemelektronik. Elektroniksopberget växer i en allt snabbare takt och blir för varje dag ett allt större miljöhot. Därför kändes det logiskt att börja där.

Återbrukets IT-verkstad. Mahmood och praon Joel fixar datorer på löpande band.
Lagarna och reglera som gör detta sätt att arbeta möjligt finns redan på plats. De kommer ytterst från EU och kommer till uttryck i EUs sk avfallstrappa. Överst på den står tydligt att kommunerna i första hand ska jobba med att förebygga sopor, dvs sträva efter att de aldrig ska uppstå alls. Uppstår ändå sopor ska man så långt det är möjligt sträva efter att verka för att de kan återanvändas. Det är där vi på Återbruket i Karlstad kommer in. Misslyckas man med steg 1 och 2 så är det tredje steget återvinning. I Sverige är vi ganska bra på återvinning. När det gäller återbruk är det tyvärr sämre ställt. Här finns utrymme för förbättring.
När du slänger något på en återvinningscentral övergår äganderätten av prylarna till kommunen. Och kommunens ansvar, ytterst styrt av den nämna avfallstrappan, tar vid. I strävan att återbruka äger kommunen full juridisk rätt att till och med klättra ner i containrar för att försöka återbruka det som går att återbruka. Som privatperson får man dock självklart inte göra det. Det är strikt förbjudet trots att det ibland kan vara väldigt lockande.
Nu har Återbruket i Karlstad varit igång i snart ett och ett halvt år. Först var det jag och en kompis som drev det. Sedan bara jag. Plus goda vänner som jag ringde in när orken tröt. Så en dag hörde några asylsökande killar av sig via deras svensklärare och undrade om de kunde få praktisera hos mig. Det blev början på en fantastisk resa och vänskap som jag aldrig kunnat drömma om. Idag är två av dem, 24-årige Mahmood från Jemen och 40-årige Abdu från Eritrea anställda på sk instegsjobb här på Återbruket i Karlstad. Utan dem hade det vi idag åstadkommit aldrig varit möjligt. Jag är så full av ödmjukhet och beundran över deras insats och inställning.

På upphämtningsuppdrag på ett företag. Mahmood, Abdu och praktikanten Nizar från Syrien.
Efter en stapplande inledning har vi nu fått riktigt bra fart på verksamheten. Tillsammans med den kunniga personalen på Karlstad Energi har vi utvecklat en småskalig arbetsmodell som fler kommuner enkelt skulle kunna ta efter. Med hjälp av den modellen återbrukar vi redan nu tonvis av fungerande elprodukter och säljer dem i en secondhandbutik på Örsholmen där kunderna strömmar till när vi har öppet fredagar och lördagar. Kunderna är lyckliga. Vi också. Ja till och med moder jord ler nog litegrann när hon ser vad vi gör misstänker jag.

Ett skepp kommer lastat med återbruksvaror. Selfie från vardagen i mitt liv just nu.
Det har varit en oerhört spännande, men också tuff och mödosam resa så här långt. Nu går den vidare. Och vi har fått förstärkning av en ny fantastisk praktikant, 19-årige Moaz från Eritrea, som är en fena på att reparera cyklar. Det slängs massor av fina cyklar som enkelt kan få nytt liv. Unge Moaz är en blivande entreprenör ut i fingerspetsarna. Och så har vi fått en välkommen vitamininjektion i form av virvelvinden och glädjespridaren Gunvor som fyller ut sina dagar som pensionär med att laga symaskiner och fungera som allmän extramorsa åt oss alla. Just den här veckan har vi dessutom förstärkning av 15-årige Joel som är prao hos oss. Återbruket i Karlstad upphör aldrig att överraska mig. Att förändra världen är inte alldeles enkelt. Men det går om vi verkligen slår våra kloka huvuden ihop och jobbar tillsammans. Unga som gamla. Ursvenskar som nyanlända.
En annan värld är möjlig.
Peter Sörensen
Ja verkligen – en annan värld ÄR möjlig!!
Ni som har chansen: åk och stöd detta fantastiska projekt:
Besöksadress (butik och lager): Stormgatan 8, Örsholmens industriområde, Karlstad
Öppettider: Butiken är öppen fredagar 12-18 och lördagar 10-16. Påskhelgen har vi öppet skärtorsdag 10-16. Långfredag och påskafton stängt.
Betalning: Du kan betala med kort, cash och swish.
Ta bussen: Stadsbuss nr 11 stannar på Stormgatan
Postadress: Återbruket, c/o Greenhouse, 1:a Villagatan 5, 653 41 Karlstad
Verksamhetsledare: Peter Sörensen, 0730-205282, peter@aterbruketkarlstad.se
xx
Jen
Och så till en helt annan sak: Det är några läsare som är sura för att jag tagit bort deras kommentarer här på min blogg. Men skriver man sura och ogina kommentarer om mina vänner, i det här fallet Pernilla och Bianca, får man räkna med att jag tar bort det. Jag vill inte läsa massa strunt, och jag vill inte att andra ska läsa massa strunt, som folk som helt tydligt är oinsatta i deras liv skriver.