Visar arkiv från april 2011

Ett liv kvar att leva

En dag kom det ett paket på posten till mig från Ulrika Ager….

Det innehöll en bok som heter Ett liv kvar att leva – och som handlar om Ulrikas väg tillbaka till livet efter att  chockartat ha förlorat sin enda och älskade son Jonathan vid 8 års ålder i en bilolycka , där Ulrika själv körde bilen.

Dessutom förlorade hennes vännina sin son Dennis, 11 år, i samma olycka.

(Autentisk bild på bilolyckan lånad ur boken)

Jag förstod ju redan innan jag läst boken att den skulle beröra mig starkt , och säkert också vara tung att ta sig igenom då den handlar om alla föräldrars största mardröm – att förlora sitt barn…

Jag började läsa boken , och det tog inte många sidor innan tårarna rullade ner för mina kinder…

Jag läste om Jonathan- denna pigga lilla lintott som älskade att spela fotboll – och hans liv före olyckan. Medan tårarna rann fick jag beskrivit i boken exakt hur olyckan gick till, och hur den upplevdes av inte bara Ulrika , utan även av vänninan, Jonathans mormor och morfar , hans morbror, kollegor till Ulrika mfl. Hur dom alla reagerade när dom fick det hemska beskedet och hur dom gjorde för att hantera sorgen och samtidigt finnas där som stöd för Ulrika.

I boken – som är skriven av Ulrika och den fd journalisten Jessica Dahné –  så får man som läsare uppleva Ulrikas stora bottenlösa sorg efter Jonathans död. Men också all den värme och kärlek som hon har till honom – sin fina lille son som bor med änglarna nu…!

Boken är en hyllning till Jonathan och till livet. Men också en en ärlig och uppriktig beskrivning av Ulrikas oerhört tunga sorg och hennes väg för att ta sig ur den. Boken är också tänkt att kunna fungera som ett stöd för anhöriga och andra som drabbas av en stor sorg, och som kanske kan känna att det är skönt att veta att man inte är ensam….!

Boken väcker absolut känslor och man lider med Ulrika, samtidigt som man beundrar henne för hennes ärlighet, mod och kraft att gå vidare. Jag kände en oerhörd tacksamhet över det jag har i livet, efter att ha läst den…!

Jag kan varmt rekommendera er att läsa denna bok – som jag lovar inte kommer att lämna någon oberörd….!

ULRIKAS FÖRORD (Utdrag ur Ett liv kvar att leva)


Hur mitt liv skulle kunna se ut om jag inte hade Jonathan hade aldrig slagit mig. Minns en gång när jag stod i badrummet och gjorde mig i ordning. Jonathan stod i bara kalsonger, lutade sin smala kropp mot dörrposten.

”Mamma, om du fick alla Audi TT-bilar som finns i hela världen, skulle du hellre vilja ha dem än mig då?”

”Nej, du är det bästa jag har. Finns inget jag hellre vill ha.”

”Men om du fick alla pengar i hela världen då?”

”Nej lilla gubben, jag älskar dig och även om jag fick allt som finns, vill jag bara ha dig.”

”Men om jag dör då? Vad gör du då?”

Jag avbröt mig själv mitt i rörelsen, kändes nästan som ett slag direkt i magen. Om Jonathan dog, bara tanken gjorde mig väldigt illa berörd och jag vände mig emot honom…

”Om du skulle dö, då dör jag också…”

”Okej”, svarade Jonathan och bytte genast tankarna till något viktigare, den radiostyrda bilens batteri var fulladdat och det var dags för en svängom i vardagsrummet.

Själv stod jag kvar i badrummet och kände mig bedrövligt illa till mods. ”Om Jonathan dör…”

Att förlora sitt barn är något av det värsta som kan drabba en förälder. När olyckan hade hänt inleddes en märklig, svår men så småningom hoppfull resa för mig och min omgivning.

Att skriva den här boken är ett sätt för mig att beskriva hur den har sett ut, vad som har hjälpt mig och hur jag ser på framtiden. Jag vill också förmedla hopp hos andra som drabbats och deras anhöriga. Många konstiga och ibland skrämmande tankar kan dyka upp och då är det skönt att känna att man inte är ensam, att det man tänker inte är osunt. Det är ett normalt sätt att reagera i en väldigt onormal situation.

Jag har träffat många människor och sökt olika sätt för att få hjälp att leva vidare, inte bara överleva…Och jag vill dela med mig av mina erfarenheter.

Författarna Ulrika och Jessica

Snabbfakta om innehållet i boken :

/ Ulrika berättar sin historia, om hur livet vände på några sekunder och aldrig blev sig likt igen, när hennes son Jonathan omkom i en bilolycka för några år sedan. Läsaren får genom intervjuer möta människor som funnits vid hennes sida – såväl nära och kära som nya bekantskaper hon lärt känna genom tragedin. Hur de har hjälpt till, stöttat och agerat. Man får ta del av hur en mamma som förlorar sitt barn på olika sätt går vidare när det värsta har hänt.

Vår förhoppning är att boken ska ge en stunds eftertanke men också inge hopp för dem som drabbas av olika kriser. Boken är även ett stöd för anhöriga som vill veta hur och på vilket sätt de bäst kan hjälpa till.

Olyckor och tragedier händer hela tiden, men det är först när vi själva drabbas som vi ställs inför alla dessa tankar och funderingar. Den här boken hjälper till att avdramatisera döden och välkomnar en öppnare dialog kring sorg och sorgbearbetning. /


Ulrika ger ut boken på egen hand , så vill ni läsa den och beställa ert eget ex KLICKAR NI HÄR!

Gör det!!    Jag bär boken med mig i hjärtat långt efter att jag läst ut den…..



Det som var kul då – Är det verkligen kul idag…?!

Det var någon som efterfrågade en bild på min mamma tillsammans med Annalisa Ericson. Min käre mor mailade mig då denna bild!

Denna bild föreställer Annlisa Ericson och min mor i föreställningen: ”Hur andra älskar” som dom spelade i på Vasateatern i Sthlm!

Ännu en dag med strålande sol och en chans att kunna njuta av de nya utemöblerna!

Det är lite trång just nu , så den gamla solbänken med Burberrydyna ska jag ställa undan….

Parasollet blir jättestort när man fäller ut det, så att man kan sitta i skugga och äta lunch – vilket jag gillar!

Den här dvd´n kom i min brevlåda häromdan. Samlade avsnitt av den gamla såpan Skilda världar….

…med Bengt Dahlkvist – om nån kommer ihåg honom…?! :-)

Men nu måste jag bara fråga : VEM vill ha ALLA avsnitt av Skilda Världar på dvd??!

Jag menar, vi som var med när det begavs , vill vi verkligen se den igen?! Räckte det inte med det som var DÅ liksom?!

Och ni som INTE  var med när denna serie gick på TV , vill ni verkligen se detta IDAG år 2011 – när kanalerna kryllar av såpoperor, dokusåpor, sitcoms, tävlings&utslagsprogram.    Känns Skilda världar som något  man inte kan vara utan då…?!

Det var ju inte så att mina tonårsbarn kastade sig över den här dvd´n direkt…! 😉

Jag menar , jag betvivlar att dom skulle vara lika uppslukade  som jag var av DALLAS och FALCON CREST, om dessa serier började sändas på Tv igen. Det har ju hänt en hel del sen dess om man säger så….

Så nu är min fråga till er : Längtar ni efter att se gamla dokuserier på TV igen? Skulle ni kolla vartenda avsnitt om Varuhuset började gå i repris? Och framför allt – skulle ni kasta er över en dvd med Skilda Världar….?!

Instagram