Frukost på altanen i strålande sol är det bästa som finns!!
Även om solen gör att det är svårt att kolla in i kameran utan att kisa….
Glad mamma.
Och gissa om den här lilla badkillen var lycklig när vi fick låna grannarnas pool, som hade 30-gradigt vatten till skillnad från den gemensamma poolen på mina föräldrars urbanisation, som fortfarande ligger på 19 grader….
30 grader är tillräckligt varmt även för en badkruka som jag….!
Och morfar kunde såklart inte hålla sig ifrån ett dopp han heller!
På eftermiddan åkte vi ner till byn och åt en god lunch bestående av Clubsandwich och hamburgare! Efter maten fick Theo gå loss i lekparken som låg precis bredvid. Han hittade genast en spansk flicka att leka med!
Och medan vi ”barn” lekte, så gosade de gamla kärleksparet på bänken med utsikt över havet….
Det här är livet…..!
Tänk att man har fått växa upp med föräldrar som har hållit ihop i 53 år! Det är kärlek det…!
Sen gick vi upp till uteserveringen och tog en kaffe , medan Theo fortsatte att leka med några nyfunna svenska vänner.
Och en liten bit kaka till kaffet blev det också…..
Jag kommer att rulla hem efter den här semestern….!
I kväll har vi mammas och pappas Spanien-vänner på middag, så jag och mamma har fixat ihop en liten buffé tillsammans.
Men dom bilderna får ni se imorgon, för nu ska jag diska!
(Ps. Jag har svarat i kommentarsfälten på de frågor jag har fått av er, så ni vet.)
Sitter just nu här i härliga Nerja och lyssnar på ”Svensktoppen” , där min låt testas idag!!
Jag minns inte när jag låg på Svensktoppen sist, så det vore ju onekligen roligt om den kom in….!
Jag har dessutom röstningsnummer 11 , som är mitt lyckonummer , så det känns iallafall som ett gott tecken.
Jag gjorde precis en telefonintervju direkt i radion, från den fasta telefonen i köket här i mammas och pappas hus i Spanien.
Problemet var bara att mitt i mitt och Carolina Noréns prat, så ville lille Theo ha hela min uppmärksamhet och ville inte alls att jag skulle prata mer i telefon…..
Så han börjar gnälla mer och mer och tjata ; Kom mamma , kom mamma!!
Och jag kan ju inte komma , eftersom jag står i telefon mitt i en radiointervju.
Och mina föräldrar var inte heller i närheten just då , så det vara bara mamma som skulle komma!
Jag står och försöker prata i radion och låta oberörd, samtidigt som lilleman draaar och sliter i min arm och ropar kooooom!!!
Till slut hääänger han med båda sina armar fastklamrade i min ena arm, och plötsligt kan jag inte hålla emot längre (stark liten kille!) så jag tappar balansen och får med mig hela telefonen med tillhörande fax , som går i backen med en smäll….
DÅ blev Grodan iallafall så paff att han tystnade och släppte taget….
Ett tydligt exempel på hur det kan bli när man inte bara är artist – utan mamma också…!
Ps. Faxen höll gudskelov…!
Nu ska vi äta frukost på altanen, och så får vi se om mitt lyckonummer 11 för tur med sig eller inte denna gång…!
Fick sms av min käre ”Bruden”-kollega Peter Magnusson, att vi är tydligen med i ”Så ska det låta” ikväll!
Så har ni inget annat för er ikväll och vill få er några goda skratt, kanske det kan vara nåt att titta på….!
Det är min sjunde medverkan i ”Så ska det låta” , och definitivt den sjukaste ha, ha……
Peter Magnusson och Petra Mede i samma sångprogram , då blir det nog mer humor än ”sång” är jag rädd…!
Jag skrattade iallafall så mycket under inspelningen att jag hade svårt att sjunga själv. Peter är vääärldens sötaste, men lite lätt förvirrad, så det vi hade komit överens om att sjunga innan inspelningen, sprack sen heeelt när det väl var dags på riktigt. Då hade han redan glömt hälften, ha ha…
Ja, det ska bli kul att se iallafall. Jag var åtminstone omgärdad av underbara människor! En döcharmig Peter Magnusson, en helt galen Petra Mede, en fantastisk Tommy Körberg och så jag, i en häääärlig blandning.
Här i Spanien har solen lyst på oss hela dan, idag! Jiiiiipiiie!!!
Tänkte dela med mig av två gulliga läsarberättelser , som jag fått här på bloggen.
Den första är från ”Tanten” och skriven med anledning av mitt tjat om mitt älskade favoritsalt…..
Tänkte berätta en liten anekdot, och ber redan nu om ursäkt för att jag blir långradig!
För exakt två år sedan var min sambo på en flerdagarskurs i Italien. På den lilla lediga tiden de hade mellan lektionerna tittade de naturligtvis på de lokala sevärdheterna, men större delen av fritiden gick åt till att springa i livsmedelsbutiker och leta efter ”den heliga gralen”! Det var i alla fall ungefär vad min sambo trodde till sist, för en av killarna i sällskapet talade om för de andra som snällt hängde med på jakten att hans fru hade sagt att han inte behövde bemöda sig om att komma hem om han INTE hade med sig DEN!
Så när de efter MÅNGA kilometers springande ut och in i butiker ÄNTLIGEN hittade viddundret tyckte min sambo att det nog var säkrast att HAN också införskaffade detta livsnödvändiga…!
Väl hemma igen tittade jag förväntansfullt på när han packade upp resväskan och att han stolt som en tupp tog fram en burk med ett (för mig) underligt innehåll och höll upp triumferande. Jag fattade INGET. Vadå, han har varit borta i många och långa dagar och kommer hem med en glasburk med ett konstigt innehåll som vid en närmre kontroll visade sig innehålla en slags krydda, vad fattade jag INTE, för allt stod på italienska.
Stackars sambon fattade nada, han trodde MINST att jag skulle jubla och sedan överösa honom med pussar eller nått, istället surade jag i flera timmar!!! (Barnsligt, jag VET)
Så småningom åkte i alla fall burken oöppnad in i skafferiet, och där har den stått i 2 år tills nu under påsken. Då fick jag en raptus och fick för mig att gå igenom allt i skafferiet och slänga det som hade blivit för gammalt osv, och längst in stod DEN! Men när jag tog ut den och tittade på den tyckte jag mig känna igen den, inte för att jag mindes hur den såg ut då för två år sedan, utan nej, jag hade sätt den nyligen, det var jag helt hundra på!
Efter lite funderande hit och dit kollade jag Pernillas blogg, och jupp, det var den heliga gralen min söta, snälla rara sambo hade hittat, det var SALTET med stort ”S”, saltet ingen tydligen kan/borde leva utan…
Så nu är burken öppnad och mitt sinne lika så! Tänk vad dumt det var av mig att ha så förutfattade meningar och att uppföra mig SÅ barnsligt och inte minst OTACKSAMT!!! Jag lärde mig en läxa, det gjorde jag verkligen!!!
Undrar vem den kvinnan var som hade en sådan ”pli” på sin man att han prioriterade att springa runt i livsmedelsbutiker framför att sitta på något mysigt ställe och dricka vin osv. Hon måste ju ha varit beroende (MINST), var det DU Pernilla? Hehe.
(Missa inte tävlingen denna vecka där ni alla kan vinna saltet och en massa annat gott från Matric!)
Nästa lilla historia kommer från Annika i Eskilstuna , och har att göra med min kära mamma…..
Hej Pernilla! Följt din blogg länge nu. Den förgyller min dag =)! Tänkte bara kort berätta om en mugg (!) som din mamma skullle haft som blev en hälsining till mig från min mamma i himlen. ( snälla, sluta inte läsa jag är inte så konstig som detta verkar =) ) Jag hade beställt muggar från en duktig ”tant” här som målar jättevackra personliga motiv på porslinssaker. Det var som tack till dagispersonalen när min äldsta son bytte avdelning för snart två år sedan. När hon skulle slå in presenterna stod jag och tittade på hyllorna där massor av målade alster stod upptravade. Det första mina ögon föll på var en vacker mugg som det var målat en står korg med garn och stickor i och änglar runt om. Min mamma hade då hastigt och oväntat dött för bara ett par månader sedan. Jag tänkte genast på henne då hon haft stickning som hobby hela livet..och nu var hon ju hos änglarna. Jag lyfte ner koppen och tittade på den närmare. När jag vände på den stod det Christina på den…som min mamma hette! Jag började gråta där av glädje..det var som en vacker hälsning från min mamma som jag tänkte på hela tiden. Jag berättade för Kerstin som målat och hon sa att det var min kopp. Den har stått och väntat på det här i 15 år! Hon hade målat den till din mamma som tack för att hon läst ”Det går an” så fint på radion (om jag fattat rätt). Kerstin hade tänkt ta med den till henne och lämna den i hennes Änglabutik men det blev inte av så hamnade den där på hyllan. Häftigt va! Hoppas inte din mamma tar illa upp =) Nu står den här på en hylla hos mig som ett fint minne. Ha det så skönt på semestern och njut av ledighet och din familj som du har där! Kram från Annika i Eskilstuna
Tack Annika för den fina lilla historian. Mamma hälsar så gott och är glad för att just DU fick koppen!!
