Ååh vad det är hääääärligt med smarta bloggläsare!
Tack söta ni! Nu gjorde jag som ni sa och tack vare detta kom jag faktiskt fram till att det var minneskortet det var fel på…!
Men trot eller ej , så hittade jag faktiskt rätt sladd till rätt kamera (och i mina ”sladd-röror” är detta ett under!!)
Så nu förde jag över mina bilder på det sättet istället och så satte jag in ett nytt minneskort i kameran istället för det som inte funkade. Så nu är jag ”fit for fight” igen…!
I dag har jag haft en underbar dag tillsammans med Theo och alla hans små kompisar på förskolan!
Jag följde med honom till dagiset i morse och har haft en halv ”mammadag” på Grodans förskola.
Just onsdagar är dessutom utflyktsdag, och jag kunde inte ha fått en finare dag att vandra i skogen på , än vad vi fick idag!
Sååå härligt , friskt väder med strålande sol och inte ett dugg kallt!
Det var härligt att strosa runt i skogen och gå på små upptrampade stigar bredvid porlande bäckar och blommande vitsippor i gräset! Det var alldeles för länge sen som jag var på en riktig skogspromenad kände jag!
Sen stannade vi till i en skogsdunge och alla barnen la sig ner på mossan och lyssnade på ”Alfons Åberg” som fröken läste ur för dom.
Efter det var det dags att öppna ryggsäckarna och plocka fram matsäcken!
Men hallå!! FINNS det nåt godare än att äta bredda smörgåsar och dricka varmt kaffe, sittandes i solskenet mitt i den vackra skogen!! Aldrig smakar mat så gott som då!
MER PICKNICK ÅT FOLKET , säger jag!!!
På vägen tillbaka var vi tvungna att passera en liten bro som gick över en liten bäck – som var som tagen ur sagan om ”Bockarna Bruse”!
Självklart så gjorde då Grodans underbara ”fröknar” (en av dom är kille, men visst kallas det fröken iallafall?!) en liten ”sagoföreställning” av ”Bockarna Bruse”! M låg gömd under bron och sen fick barnen med darrande ben våga sig över bron , medan M ropade med sin barskaste röst underifrån bron :
– ”Vem är det som klampar på min broooo??!”
GISSA om det gick hem hos barnen….!!
Efter utflykten var det dags för att gå tillbaks till förskolan för lunch och vila.
Dessvärre kan jag inte påstå att ”dagislunchen” var en lika kulinarisk upplevelse som smörgåsarna i skogen…..
Det serveras nån stackars pasta som var så långt ifrån ”Al Dente” man kan komma…
Men Theo var så oerhört glad av att ha sin mamma sittandes med kring barnbordet, att han inte verkade bry sig ett dugg om pastan var överkokt eller inte.
” Min mamma äter med mig på dagis!!” uttropade han fnittrigt stolt flera gånger…!
När det var dags för vilan tackade vi för oss, och så tog vi med oss Niki ut på en promenad i det fina vädret, så hon fick springa av sig lite!
”Follow me…!”
När vi kom hem var vi så trötta att vi la oss alla tre på terassen och tog oss en välbehövlig ”siesta”!
Theo i sin vagn, jag på solstolen och Niki på min mage…..
Vilken hääärlig dag….!
