Så var man hemma igen efter några helt fantastiska dagar i Palma…!
Vi har hunnit med så mycket och haft det så himla mysigt, att den här lilla spontana utlandssemestern kändes bra mycket längre än bara 4 dar! Fast Theo har knappt förstått att jag har varit borta…!
Han var mest fascinerad av bilderna i min Iphone på alla kidsen i den stora Trampbåten med Rutschkana, som han ville titta på om och om igen efter godnattsagan i går kväll…. DEN trampbåten ville han också åka, nästa gång som VI åker till Mallis….!
Grodan och jag åkte in till stan i dag för göra några ärenden och träffa Oliver, som Theo längtat efter.
Theo sprang ut till bilen medan jag låste, och satt redan fastspänd och klar när jag hoppade in bakom ratten. När vi sedan kom in till stan och Theo glatt hoppar ut på trottaren, så upptäcker jag att han har glömt att ta på sig SKOR…! 😯 Och en barfotaunge i stan är kanske inte att rekommendera..
Som tur var så låg min Favorit -Secondhandbutik bara ett stenkast från där jag parkerade bilen, så jag bar min lille barfotakille dit och hittade direkt ett par superfina skor precis i hans storlek som passade perfekt!
Nöjd kille i sina nya (fast begagnade) ljusblå Todds!
Theo ville äta Suschi till lunch , så vi ringde Oliver som kom dit och gjorde oss sällskap.
De här brorsorna hade längtat mycket efter varandra! ♥
Oliver har alltid en massa coola spel i sin Iphone, som Theo tycker är spännande.
Fredagskvällen har varit väldigt lugn och jag och vi har bara varit hemma och ätit middag. myst och tittat på Tv…
Jag och Oliver hittade en jätterolig butik på flygplatsen i Düsseldorf – där vi mellanlandade -, där jag hittade en asskön I-phone-resekudde , samt världens roligaste rosa ”hörlur” till min Iphone!
Theo tyckte att luren var jätterolig och ville använda den på en gång för att ringa till sina älskade syskon i Spanien…
..som är kvar där en vecka till och som saknar sin lillebror jättemycket! Och han dom! ♥
Både jag och Bianca och Benjamin har varit ledsna och pratat mycket om det ofattbara som hänt vår gemensamma väns dotter – som även barnen kände. Det ligger som ett tungt moln över oss alla och vi lider så fruktansvärt med flickans familj.
Man inser också hur oerhört skört livet är och hur fort det kan gå att livet förändras och aldrig mer blir sig likt igen…
Man ska vara tacksam för varje minut man får tillsammans med sina nära och kära – och bara hoppas, önska och be att det får vara så livet ut…!
Ta hand om varandra nu alla fina bloggvänner, och snåla aldrig med kärlek och kramar till dom du älskar mest…!