Ja herregud vilken dag det här blev då…!
Jag och Richard Herrey startade 9 på morgonen i lördags för att ta oss från Sunne i Värmland hem till Stockholm igen.
För mig var det bara hem och vända.
Bytte till min egen bil i och begav mig vidare mot Kappelskär där jag skulle ta Viking Line mot Åland och helgens andra gig.
Jag kom dit i god tid. Körde in bilen på bildäck och gick sedan och satte mig i cafeterian på båten.
Där satt jag under hela resan i godan ro och läste tidningar och fikade.
Kollade på klockan lite då och , eftersom vi skulle vara framme kl sex, och jag tänkte också att det var lugnt för jag antog att jag skulle märka tydligt när vi väl var framme.
När klockan var fem fick jag sms från arrangören i Åland som skrev var han skulle stå och vänta på mig.
”Topp” – svarade jag. ” Vi ses sen.”
Jaha, då är det bara en timme kvar tänkte jag ,och satt lugnt kvar.
Efter ett tag ringer arrangören igen och frågar oroligt om jag har kört av båten än, för alla andra bilar har åkt ut för längesen?!
– Vadå. Är vi FRAMME??!! Frågar jag.
Men jag har inte hört nåt utrop om det?!
– Och det är ju en timme kvar innan klockan är sex??!!
– Det är FINSK tid nu – svarar han och HÄR är klockan sex NU!
Alltså jag fick sån panik!!!!
Sprang runt som en iller för att hitta hissen som skulle ta mig ner till bildäck, bara för att insé när jag kom dit att dom redan hade stängt den stora landgången…!!!
Jag sprang fram till vakten och bönade och bad att dom skulle öppna porten, men just då började motorerna att mullra och jag förstod att det var för sent…!
Med gråten i halsen fick jag ringa arrangören och berätta att jag var fast på båten och inte skulle kunna ta mig i land på Åland…!
Som TUR var, så skulle Viking-båten tillbaka till Åland en gång till, så vi bestämde att jag skulle ta båten till Sverige och sen följa med den tillbaka igen och alltså komma fram kl 23 istället för 18 som det var tänkt.
Och som TUR var så funkade det att flytta mitt framträdande till senare på kvällen!!
Det kändes SÅ skönt att veta att jag inte behövde ställa in giget och göra folk besvikna , utan faktiskt kunde vara med trotts allt!
Besättningen på Viking Line var helt fantastiska och bjöd mig på en stor hytt , så att jag slapp sitta ensam i cafeterian i 4 timmar till.
Dessutom hälsade Kaptenen att dom bjöd mig på middag i A la kart -restaurangen om jag ville.
Såååå himla gulligt och omtänksamt!!!
Men jag var så slut nu efter all drama att jag bäddade ner mig i sängen i min hytt och sov mig igenom båda resorna.
Sista biten in mot hamn blev stressig som fan, eftersom jag lovat att vara ombytt och klar när jag kom fram.
Problemet var bara att bildäcket var låst ända fram till 20 minuter innan ankomst och jag hade allt mitt smink, locktänger och scenkläder kvar i väskan i bilen….
Så det var bara att hänga på låset tjugo i , hämta resväskan , ta mig upp till min hytt och där hinna tvätta håret, föna det , sminka mig och byta om på en kvart.
Lyyyycka till!
Naturligtvis funkade inte hårfönen i min hytt och jag hade ingen egen med mig, så att det blev till att kliva iland med blött hår…
Det löste jag dock genom att caba ner och köra med alla vindrutorna nervevade hela vägen från båten till hotellet där jag skulle giga!
Har man ingen fön får man fixa det på annat sett helt enkelt! 
Publiken på Ålandtravets årliga Gala var Iallafall i högform när jag väl anlände och själva spelningen gick helt utan problem – tack o lov!
När jag sjungit klart, åt jag en bit mat tillsammans med gulliga arrangören Stefan, och vi kunde båda äntligen pusta ut och skratta åt eländet som slutade så bra till sist…!
Fick en fin presentkorg fylld ned Åländska delikatesser!
Tack söta för det!
Har fått en stor skön svit
Med bastu…
Och en stor skön säng som jag alldeles strax ska krascha i…!
Tänk, det löser sig alltid på nåt sett till slut för mig, även om jag är en virrpanna och inte alltid gör allting exakt som man ska…! 😉
