I går hade min lilla Groda en väldans otur och sprang rakt in i en lyktsolpe när han lekte på förkolan!
Tyvärr så satt det dessutom en skruv på lyktstolpen, precis där han slog i sitt lilla huvud, så det blev en rejäl smäll i pannan….
Som tur var, var jag hemma och kunde åka på en gång och hämta honom när förskolepersonalen ringde och berättade.
I såna här lägen är jag oerhört tacksam att jag valde Martina Barnsjukhus till mina barn!
Inte bara för att det ligger nära där vi bor. Det är lugnt och stilla och nästan ingen väntetid alls.
Dessutom ett underbart väntrum som direkt tar bort all ev sjukhusskräck, eftersom Theo var livrädd för att behöva sy och få spruta…!
Men när han fick syn på den här rolga tågbanan fösvann alla såna tankar….
En annan favorit på Martina är Grottan – där man kan ligga och läsa en bok eller bara titta på alla färgade små lampor i taket…
Det tog inte många minuter innan det var Theos tur att få komma in till doktorn…
Theo ville gärna ha den stora omplåstrade tigern i knät, medan han blev undersökt….
Det kom stora tårar innan syster visste om vi skulle behöva sy eller inte…. 
Men mamma tröstade och höll i handen medan sårets tvättades rent….
Och efter att doktorn tittat på det , så bestämdes att Theo inte behövde sys, utan att såret kunde tejpas ihop istället.
Såååå skönt – både för mig och Grodan….!!
Jag får ont i hela hjärtat när min lille älskling är rädd eller har ont!
Plus att jag är väldigt känslig för sår och blod, och blir jätteorolig så fort nåt händer med barnen!!
Och ändå har ALLA mina barn nån gång i sina liv slagit upp ett jack i pannan (Oliver) huvudet (Bianca) eller klämt ett finger i ytterdörren så det fick sys (Benjamin)
För Theo var detta andra gången han slagit sig illa i huvudet, men båda gångerna klarade han sig från att behöva sy, som tur var….!
Men jag är också oerhört tacksam att det aldrig nånsin har hänt mina barn något allvarligare!!
Jag kan inte ens sätta mig in i hur det måste vara att ha ett kroniskt sjukt barn, eller barn som drabbas av svåra sjukdomar eller olyckor.
All min empati och beundran till dessa föräldrar och vad dom tvingas att gå igenom…!
Det är till dom mina tankar går när jag sitter där på sjukhussängen och håller en liten ledsen kille i handen som ”bara” har fått ett litet jack i pannan.
Det kunde ha varit så mycket värre…..
OBS: Känsliga läsare varnas för lite läskig ”Jack i pannan-bild”….
Tack gode Gud att att han inte fick in skruven i ögat iallafall…!!
Glad och nöjd ihoptejpad kille med rejält plåster efteråt! ♥
Slutet gott – Allting gott!
