Jag vet inte vad det är med den här dan, men den började inte så bra iallafall.
I morse när jag och Theo skulle gå till skolan , så tog han sin Sparkcykel som vanligt.
Ner från vårt hus går en backe som jag alltid säger åt honom att ta det lugnt i.
Men det är ju inte alltid barn lyssnar på det örat , så i morse drog han i väg, och jag ropade efter honom att han skulle sakta in uti fall att det skulle komma en bil.
Och precis då kommer det en röd Volvo i världens fart ( alldeles för hög fart för att köra i ett tätbebyggt villaområde) – som gudskelov hinner tvärnita innan olyckan är ett faktum..!!
Jag blev såklart jätterädd , och det blev även Theo – som med bara några millimeters marginaler klarade sig utan att bli påkörd!
Det värsta var ändå att föraren inte ens klev ut och frågade om Theo var ok, utan körde bara vidare efter sin tvära inbromsning.
Theo har förhoppningsvis lärt sig en läxa och tar det betydligt lugnare nästa gång. Men den unga killen i bilen borde absolut ha stannat och bett om ursäkt för sin höga fart och kollat med barnet att allt gick bra..!
Det tog ett bra tag innan mitt eget hjärta slutade bulta kan jag säga…
Efter den traumatiska starten på dan som tack o lov slutade väl – så hann jag ha kvartsamtal i skolan med Theos fröken innan det var dags för mig att åka in till dagens repetitioner.
Eftersom det var sånt fint väder och jag hade gått om tid, så tog jag Scootern till teatern.
Allt gick bra och moppe-färden gick lugnt och fint tills jag kom fram till Stadium där jag blev lite osäker på vilken väg jag skulle ta.
När jag väl bestämmer mig för att svänga höger, så har jag för hög fart i kurvan och får då hjärnsläpp! Så istället för att bromsa -som är tanken – så gasar jag – och kör rakt upp på den höga trottoaren och tokvurpor med moppen, flyger av och landar rakt på huvudet!
Tack gode Gud för Hjälm säger jag!!
Jag låg stilla ett bra tag innan jag tog mig upp på darrande ben och borstade av grus och löv från kroppen.
Som tur var fanns det inga människor eller bilar i närheten, men jag har aldrig vurpat förrut och blev både lätt chockad och mörbultad över hela kroppen..!
Så med tanke på att dagen inte började så bra, så hoppas jag definitivt att det räcker med olyckor för i dag.
Vi Divor ska nämligen upp och flyga och göra all koreografi hängandes nu efter pausen, och det är alltid lite nervöst i början. Så nu hoppas vi att allt funkar och att vi inte krockar med varann uppe i luften..!
Något som vi förövrigt inte kan styra själva eftersom vi ”styrs” av teknikpersonalen på scen.
Och de har förhoppningsvis bättre koll på gasen och bromsen än vad jag hade…!
Gammal orspråk i familjen Schollin. Fast då hette det förstås ”bordet” och inte ”bilen”…! 😉
