Det är det jag känner just nu…!
En STOR tacksamhet till livet , och till att jag sitter här och tittar ut över vattnet och skriver till er nu medan min lilla Theo sitter i soffan och kollar på film precis som vanligt. Ett litet sår i huvudet och ömma ben är allt som påminner om den hemska olyckan i söndags som hade kunnat slutat helt annorlunda…. Tårarna rinner när jag skriver det här för att jag är så oändligt tacksam…!
♥
Livet är oberäkneligt och olyckan kan vara framme så snabbt…! Det vet jag nu.
Jag får rysningar och mår illa varje gång jag ser bilden på det hopptorn som Theo handlöst föll 5 meter ner ifrån…
1 meters-trampolinen längst till vänster , 3-meters i mitten , och så högst upp 5-meters-trampolinen, och den där jävla stegen/trappan som Theo föll igenom just när han skulle kliva på hopptornet….
Gång på gång ser jag framför mig fallet rakt ner på det hårda kaklet, och hur rädd han måste ha varit, stackars liten….! För att inte tala om Theos pappa som var där och såg allt, och inget kunde göra…. Jag tror att mitt hjärta hade stannat där och då. Jag är faktiskt tacksam att jag såg lillen först när han var på sjukhus, omgärdad av ett läkarteam. Den ångesten och paniken Jocke måste ha känt där på badhuset.. Jag gråter bara jag tänker på det….!
Men tack o lov verkar barn komma över sånt här lättare än vi vuxna, och Theo säger mest att ; ” Jag trodde att det var en dröm när jag föll” ….
Tiden där på sjukhuset av ångest-väntan med vårt lilla allt liggandes fastspänd på en bår från pannan och nedåt – fram till att läkaren äntligen kom in och sa att röntgenbilderna visade på inga som helst inre blödningar eller invärtes skador – Herregud, vad rädda vi var…!! Och den lättnaden när vi fick spänna loss nackkragen och allt det andra. Vilken oerhörd befrielse!!
♥ Ett jack i tinningen (som dom sydde utan bedövning) , hjärnskakning, ett skrubbsår på armen och en sträckning i innanlåret – det är alla skador som blev på hans lilla kropp – och för det känner vi bara en stor , stor tacksamhet! Tack Gode Gud! ♥
Alla i familjen blev så klart jätte-oroliga , och kusinerna har varit här och hälsat på och kramat på Theo. De hade med sig en leksak till Theo som inte har fått titta på Tv, spela dataspel, I phone eller TV-spel på 48 timmar efter olyckan p ga hjärnskakningen. Då är det bra att det finns leksaker och böcker istället! Bara nyttigt för huvudet att vila från allt det andra ett tag…!
Theos storasyskon är så klart lika lyckliga som vi, att allt gick bra med deras älskade lillebror!
Det blir mycket pussar och kramar just nu…! ♥
Det har varit ”pappa-dagar” , men vi har tagit mycket av den tiden tillsammans varje dag sedan olyckan. I går fick Theo önska, och då blev det Sushi till lunch på Lidingö.
Vårt hjärta, Vår prins , Vårt ALLT….! ♥
Jag vill verkligen säga Tusen tack för alla er som har skrivit så varma och omtänksamma kommentarer här på bloggen och på Instagram!
Och även tack till er som delat med er av egna berättelser om liknande olyckliga fallolyckar med barn som inte har slutat lika lyckligt… Dessa små vackra oskyldiga själar som är i himlen nu… Tårarna har bara forsat ner för mina kinder när jag har läst era ord… Det finns egentligen inga ord som kan förklara det ni måste gå igenom och mina ord räcker inte till när jag vill säga hur ledsen jag är för er skull…. Och jag förstår också hur lite det är som behövs för att livet ska stanna av från en sekund till en annan.
Jag kommer aldrig att sluta att känna tacksamhet och ödmjukhet för varje dag jag får vara i livet och få dela det med mina älskade barn.
Amen. ♥