Darrig start, Glädjerus & American Breakfast

 

 

img_2736-1.jpg

 

Morgonpiggt gäng  (det positiva med att vara jetlaggad!)  på väg ut för att göra New York och äta en fet American Breakfast! 😉

 

img_2613.jpg
img_2606.jpg

 

Vi tog oss till Olivers favoritställe Bubby´s! 

 


img_2599-1.jpgimg_2597.jpg

 

Hungriga killar!  :-)



img_2601.jpgimg_2603.jpg

Vi tog in dessa rätter och delade på!

Jag är dock den enda i familjen som inte är så förtjust i American Pancakes.

Jag föredrar dom svenska tunna pannkakorna.

Men allt annat var supergott,  och det blev en mysig start på vår lilla ”matresa”…!

 

Som jag skrev i går så startade kanske inte vår resa till New York  på allra bästa sätt…..

 

När vi landat vid nio-tiden på kvällen och tagit oss genom den långa säkerhetskontrollen , så tog vi en taxi direkt till hotellet.

När jag ska betala med mitt kort, så funkar inte taxins kortmaskin, så Oliver går iväg till en bankomat för att ta ut dollar , medan vi andra tar in resväskorna på hotellet.

Oliver betalar taxichauffören och när vi alla står och ska checka in , så upptäcker Oliver att han har glömt sin dataväska kvar i framsätet på taxin där han satt!

Oliver springer ut på gatan igen och ser taxin åka iväg!  Han springer efter och ropar och viftar med armarna, men förgäves…!

Oliver blir så klart heeeelt förstörd , då han i sin dator har alla sina musikproduktioner som han har jobbat med ( ett års arbete)  plus att han dessutom hade sitt PASS i den väskan samt  800 Euro (ca 8000 kr)  i  kontanter som han hade tänkt att växla in här till dollar.  Hela hans reskassa.

Det stora problemet var också att han betalade ju med cash och glömde ta kvitto….

Så vi kunde alltså inte spåra taxin via taxinumret heller….

Oliver var heeelt knäckt …  Mest faktisk för innehållet i datorn som ju är oersättligt!

Och när jag frågar ; Men hade du ingen Back up?!  Så svarar han ;

Jo, men den låg också i väskan…….  

SUCK!   Sån himla tråkig start på vår resa…! :-(

Självklart så hoppades vi alla att det skulle vara en ärlig kille som körde taxin.   Men sånt vet man ju aldrig . Man vet ju heller inte vem som hittar väskan först – och i det här fallet så var ju inte bara datorn värdefull – utan även en stor summa kontanter som kan vara lockande att ta …  Och så passet.  Stöldbegärligt i sig , men även ångesten över att behöva fixa nytt pass här i USA  för att överhuvudtaget komma hem , och som kanske inte precis är det lättaste,  eller det man vill ägna sig åt under hela semestern…

Oliver ringde alla telefonnummer han kunde hitta till olika Taxibolag i New York , men utan kvitto så kunde dom ju inte söka vare sig föraren eller bilen.

Det enda Oliver kunde berätta för taxibolaget var att det var en färgad kille med keps. Men jag menar hur många taxichaufförer i New York ser inte ut så liksom…?!

Till slut var vi tvungna att gå och lägga oss,  och inse att vi kunde inte göra så mycket mer just nu.

Bara hoppas på det bästa.

Det var verkligen inget roligt att lämna Oliver själv på rummet när jag såg hur ledsen och uppgiven han var.  Jag tyckte så himla synd om honom…

Men….     Gud hör bön…. :-)

Mitt i natten väcks Oliver av att dom ringer från receptionen och säger att det står en kille nere i lobbyn med OLIVERS VÄSKA!!

Förståååår ni den glädjen!!! :-)

Killen som körde taxin hade slutat sitt skift och åkt till sitt hem i Long Island – och först där upptäckt Olivers väska i framsätet! Han öppnar väskan och ser Olivers pass och minns honom från vår taxiresa.

Fatta att han VÄNDER  då bilen mitt i natten och kör hela vägen tillbaka till  New York och vårt hotell,  för att överlämna väskan!!!

En bilresa på TVÅ timmar – fram och tillbaka!!

HUR fint?!!!!! 🚖💼🏩🙋🏻‍♂️🙏

 

 ”You got  a lot of money in the bag! Everything is still there” –  sa han till Oliver.

Som att han ville förtydliga att han inte hade tagit något. ❤️

Oliver betalade honom självklart en bra hittelön ,  och kramade honom hårt och tackade om och om och om igen….!!

 

ÄRLIGA människor är verkligen det finaste som finns!!!  ♥

Vilken ängel vi mötte!

 

Har ni någon egen liknande solskenshistoria  – så dela gärna mer er!   :-)

 

42 reaktioner på “Darrig start, Glädjerus & American Breakfast”

1 2 3
  • Marie Bogren skriver:

    Åh, jag sitter här med tårar i ögonen. Så underbar historia, helt ofattbart! Vilken lycka man blir glad.

  • Pia skriver:

    Vilka fantastiska människor det finns! Underbart att läsa!
    Jag var med om något liknande i London för några år sen. På min 40-årsdag, med släkten, på en buss från London city till hotellet.
    Vi har shoppat en del, jag (som jobbar i skolans värld) tittar så att alla har tagit med sig allt från bussen. Går av bussen sist av alla och upptäcker då att min lilla handväska med pass, pengar, kort och FOTBOLLSBILJETTER till Chelseamatchen kommande dag, (för övrigt sonens favoritlag 😉 är kvar på bussen som man bara ser bakdelen på försvinna bort.
    Jag släpper alla mina shoppingkassar och springer förtvivlad och ovanligt fort för att vara mig efter bussen. Kvar står en förvånad släkt!
    Jag har sån tur att vi är vid näst sista hållplatsen innan ändhållplatsen, vid ett stort bussgarage. Jag springer in i garaget, där står hur många bussar som helst på rad, jag rycker i varenda dörr tills det efter en stunds jagande kliver ut en stor väldigt mörkhyad man ur en buss. Och… har han inte min handväska i i sin hand!!! Jag skriker, det högsta jag kan – It´s my bag, it´s my bag!
    Varpå han svarar – Come down lady, come down! Jag får tillbaka min väska, helt orörd, tack gode gud för det. Mina söner och syskonbarn hade aldrig förlåtit mig om vi inte hade kunnat gå på matchen. Slutet gott allting gott!
    Bara att när jag hade fått min väska hade jag ingen aning om var jag var är åt vilket håll jag skulle gå, men det ordnade till sig till slut det med. Det var min solskenshistoria!

  • Cissi skriver:

    O där kom tårarna, vilket lyckligt slut. Vad härligt att det finns så ärliga människor.
    Hoppas ni får en toppen resa nu.kram

  • evelina skriver:

    Vilket hotell bor ni på? nåt att rekomendera? Jag ska till NY i juli och har inte bokat hotell än och behöver tips.
    Tack för en fin blogg 💕och vilken tur Oliver hade 😃

  • Irene skriver:

    Wow vilken lycka vilken chafför !

  • Linda skriver:

    Den där taxichauffören – vilken man!
    Vilket hjärta och vilken godhet.
    Det måste ha varit en sån pärs för Olivet. Jag hade fått ett totalt psykbryt innan det lyckliga slutet. Tack Pernilla för att du delar med dig av denna berättelse. Den ger mig HOPP om att det finns godhjärtade ärliga människor därute.
    Kram

  • Annika skriver:

    Men åh!!!! Kram till er alla!

  • Men gud så läskigt! Typiskt sånt man gör efter för lite sömn. Men darling Oliver, säger bara Kaaaaarma ❤
    Kram

  • Katarina skriver:

    Så underbart!!! Förstår precis hur han/ni mådde. Känner att jag behövde en sån historia. Vi glömde också vår väska i taxin på semestern. Det var en babyskötväska, men som också innehöll min plånbok, telefon, en ny kamera med hela semesterns bilder och alla smarta babysaker som man packar med när man reser med en liten skatt… Vi kunde spåra chauffören eftersom det var en stor taxibil vi åkt i och visste modell, men han ”hittade” ingen väska. Jag väntade och hoppades och gick varje dag till receptionen och kollade. Inte ens när vi kom hem hade jag slutat hoppas. Nu, några år senare , har jag tvingats inse, att den är borta. Försöker trösta mig med att han behövde den inkomsten, men så surt det var och vad mycket jobb det blev innan allt var fixat, polisanmält, köpt nytt, anmält till försäkringsbolaget…. Insåg också så sjukt mycket saker man rymmer i en skötväska och hur svårt det blir att klara sig utan allt. Nu kollar vi alltid noga i taxibilarna och räknar bagage och påsar innan vi kliver ur. Det känns dock då skönt att höra om en ärlig chaufför, vår historia fick mig nämligen att tänka om och inse att alla människor inte är ärliga, så er chaufför ger nytt hopp igen!!!
    Önskar er en underbar semester tillsammans! Kram!

1 2 3

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Instagram