Medans de andra deltagarna festade loss på skaldjur och champagne i går kväll, så satte jag mig istället på tåget till Paris…!
I dag ska jag nämligen sitta i juryn och provsmaka hamburgare i Mc Donalds stora tävling ”My Burger”, så därför var jag tvungen att ta mig hem från Frankrike en dag tidigare än dom andra.
Då det inte går så många flygplan från La Rochelle, så blev det istället tåg i 3 tim till Paris. Övernattning på flygplatshotell. Sov 4 timmar. Gick upp 5.30 för att hinna med flyget från Paris som gick kl 7. Mellanlandade i Köpenhamn och NU sitter jag liiiite trött i taxin ut mot Skärholmen där vi i Juryn ska hålla till i dag.
Jag hade egentligen tänkt att sova på tågresan till Paris, men mittemot mig satt en äldre fransman , och vi började att prata…!
Han frågade vad jag hade gjort i La Rochelle och jag berättade att jag hade varit och tävlat ute på Fort Boyard, vilket han tyckte var otroligt imponerande, då det bara är stora selibriteter i Frankrike som får vara med där..! 
Ha ha, jag berättade att I Sverige har programmet pågått i så många år att kraven på deltagarna inte riktigt är lika höga här…!
Men han tyckte det var väldigt spännande att jag var artist och sångerska, så han passade på att googla mig medan vi pratade , och då blev han ÄNNU mer imponerad när han såg hur mycket jag har gjort..!
Sen berättade han att han själv jobbade med att ta fram guld och olja bl a.
Han älskade arkitektur och visade bilder i sin dator på alla fantastiska platser och kyrkor som han besökt, på sin båt och sin fru, deras barn och bernbarn. Sen berättade han om sin familj – och jag om min – och sen ville han att jag skulle visa bilder i MIN dator!
Så där satt jag med en främling som jag aldrig tidigare mött, och visade bilder från Let’s Dance, min nya kokbok och mina egna klänningar. Bilder på Theo och de stora barnen, på mitt hus och resten av familjen och på mina exmän…
Och vi pratade om familjen och relationer på ett väldigt personligt sett. Och det var så skönt , för jag kunde verkligen öppna mig för honom på ett sätt som jag aldrig skulle våga om jag mötte ”farbror Kalle” på X-2000 liksom…
Vi var istället två främlingar från två olika världar, som delade några timmar av sitt liv tillsammans på ett tåg till Paris, och som antagligen aldrig kommer att ses igen.
Och just därför blev det också ett väldigt speciellt möte, som jag kommer att bära med mig resten av livet….!
SVAR FRÅN PERNILLA:
TACK för alla era fina kommetarer och egna berättelser som ni delar med er av!
Pratar du franska, Pernilla eller talade ni engelska? Ibland kan ju språksvårigheter göra att man inte förstår varandra så bra, men ni verkar ha lyckats bra.
….-finns något ”ANNAT” än ytligt…menar jag förstås:)
Trevlig midsommar!
Gott att höra om tågresesällskapet, helt underbart att kunna vara så frispråkig med en
främling.Blev överraskad av att du skrev om detta på din blogg som i stort sett endast brukar handla om kläder, inredning, familj och jobb (inget fel i det). Tycker ändå att om man har en blogg kan ta chansen att gå ut och berätta om livsviktiga frågor av kvalité också, så att det blir mer intressant. För vem tröttnar inte i längden på alla bloggar om kläder, inredning och restauranger. Inget illa menat….men saknar en personlighet som jag kan finna hos andra bloggare. Kommer följa din blogg för att se om det finns något mer ytligt att hämta! Känns ändå som att det är värt att vänta ett tag…;)
Hej
Jag minns när jag var 1988 och flög till USA.. Då mötte jag en liknande man.. Vi blev inte jättepersonliga men jag var så himla ung.. Men det vi gjorde var att prata något som är personligt på ett annat plan.. Vi pratade religion.. Annat sätt att se på livet..
Men jag har aldrig glömt den visdom mannen hade.. Som du skrev.. Det lär inte du heller göra..
Tack för du delade med dig..
Eva
Gud vilket fint möte!
vilken speciell upplevelse, tack för att du delar med dig,,, vissa möten glömmer man aldrig…… <3
Pernilla:))))))Änglar finns överalllllt! brukar min dotter säga:)
Ha det bra i livet på alla fronter.
ho
Så vackert, vilken härlig upplevelse!
Fina Pernilla jag blev verkligen rörd när jag läste om det. Så fint! Härligt och häftigt i möte med människor.
Kan tänka mig att farbron blev imapd av dig 😀
Stor KRAM Sandra
Hej Pernilla,
Det var en valdigt fin historia du delade med dig av tycker jag. Du har helt ratt i att vissa moten bar man med sig av resten av livet. Sjalv gar jag igenom nagot annat som kanns lite trist. Jag bor namligen i USA sedan manga ar och kommer hem om somrarna. Da forsoker jag alltid traffa mina gamla kompisar och fa ihop alla. Jag forsoker dessutom halla i dessa kontakter nar jag befinner mig tillbaks i USA. Men nar jag val ar pa plats sa ar det sa himla svart att traffa nagon och alla har fullt upp med sitt. Nu menar jag inte att alla ska kasta allt at sidan for att traffa lilla mig. Men jag tycker det hela tiden ar jag som jagar och forsoker och det verkar mer viktigt for mig att traffas an for dom. Nu ar jag dock trott pa detta och efter ha last ditt fina inlagg om den har mannen sa fick jag mig en tankestallare. Jag tanker inte langre jaga nagon och forsoka fa plats i mina vanners liv langre. Det ar kanske dags att ga vidare och traffa nya vanner har istallet. Pernilla, du ska veta att jag foljer din blogg i USA och drommer om sommaren nar jag kan komma hem och sitta och fika med mina gamla vanner igen sa som jag ofta ser dig gora med dina vanner. Men jag kanner i ar hur jag blir djupt besviken och hur jag istallet bara har mig sjalv att fika med. Efter ha last dina fina rader om ditt speciella mote, sa har jag fatt upp ogonen for att det finns andra fina manniskor dar ute att traffa. Tack for att du delar med dig!
Wow,låter lite som en film,förstår att det var speciellt….kram A
Hej. Vill ni vara med i en rolig och enkel tävling ? Har fixat en riktigt rolig tävling på min blogg.
Om du / ni vill vara med klicka in på min blogg
http://tingeling2012.spotlife.se/2012/06/19/enkel-och-rolig-tavling-kika-in-sa-far-du-se/
Priset är riktigt fint
Vilken fin och vacker skildring av din tågresa Pernilla, så underbart med sådana här möten som ger så mycket och som man aldrig kommer att glömma. Tack för att du delar med dig av allt detta till oss.
Kram till dig fina Pernilla.
Rosa
Detta inlägget berörde, var lite gammeldags romantiskt utan att kännas sliskigt:-)
Kram Jess
http://annorlundaunderbara.wordpress.com
Spanienflytt/dags för ultraljud på levern
Vad skönt för dig Pernilla!
Blev till och med lite rörd.
Gud vilken härlig upplevelse! Sådant som bara händer i filmer ju! Ta vara på den. Kram
En viktig sak till…Tack för att du delar med dig till oss avnågot så privat. <3
Det tror jag du behövde ,Pernilla. Att bara få vara just Pernilla och inte kändisen som alla vill prata med just därför <3 skönt att få vara privat och träffa en främling så! Fin historia att minnas <3. Idag fick jag din klänning (bright pink) Den är helt underbar,en sommardröm och den satt perfekt!!! Jag ska ha den på midsommarafton
Duhar verkligen många begåvningar så lova att fortsätta designa klänningar. Jag ska beställa en till men har svårt att välja,alla är så vackra! kramar <3
Wow! Underbara bilder/berättelser från frankrike!! Hoppas det gick bra för er!! Kramar!
Håller med föregående personers kommentarer, jättefint möte och gulligt av dig att dela med Dig, ser fram emot att läsa din blogg varje dag och hinner man inte några dagar så måste man ju läsa ikapp…:)
Ohh coolt för dig söta nilla och jag blev rörd när du berättade….Det är en fantastiskt upplevelse….
Kram i massor till dig
Sen undrar jag hur mycket du får vara ifred? jag menar gå på ica,skolorna där dina barn går och på stan ?
Wow ! Kul synd att han inte var singel!
Roligt att du ville dela med dig av det mötet. Som i en romantiskt film, nästan. Förstår att det måste ha varit en skön och avslappnade upplevelse att bara få prata fritt utan att tänka på att det kommer att stå i skvallerpressen imorgon ( fast det gör det nog ändå). Du verkar var liiite mänsklig här i din blogg iallefall. Menjag håller med Katarina i hennes inlägg, ta det lugnt och andas emellanåt…. Och ge din nya svägerska någon egen kväll hemma m sin gubbe 😉
Va kul att få en sån mysig pratstund med en främling:-)
Kram!
kära pernilla!
vilket fantastiskt inlägg, blev så rörd och berörd.
ibland, om man har tur, får man såna här möten i livet som man aldrig glömmer…
tycker det är så fantastiskt att du med ditt hektiska schema ändå stannar upp i ett sånt här möte och inser hur fantastiskt det är när två människor möts så här!
tack för hundrade gången för en underbar blogg med roliga, gripande och ytliga inlägg som jag bara ääälskar!
varma kramar ulrica
Hej Pernilla!
Har aldrig tidigar skrivit någon kommentar på din blogg men just det här inlägget berörde mig så mycket. Har själv ett arbete där jag kommer i kontakt med så mycket människor och just det här du beskriver, ett möte, en kontakt, kan ge så mycket. Jag brukar tacka de jag träffar som delar med sig av sin livshistoria att jag fick ta del av den. Det är livskvalitet. Inga värderingar, inga fördommar och inga pengar i världen kan slå det. Häftigt! Tack Pernilla att du delade med dig. En annan sak jag måste säga, hur orkar du med detta tempo? Jag är själv några år yngre än dig men tänker på allt praktisk som du måste ordna och styra upp innan du går på alla fester, reser på dina turneer och dylikt. Sånt som du inte skriver om. Tex att mat finns hemma till dina tonåringar, säkert också mycket i deras skolor som ska ombesörjas, barnvakt, med mera. Tänk bara på att du inte stressar ihjäl dig. Vi har kommit i den åldern när hjärtinfarkt kan knacka på dörren. Jag tycker dock att du är en frisk fläkt med en stor portion av humor. Det gäller att inte ta sig själv för på stort allvar. Vi är alla människor med samma värde. Oavsett om vi syns i tv eller inte. Stor kram!!
Genuina möten gör gott för själen
Låter som en härlig farbror. Han kanske har hittat din blogg och läser dina inlägg via google translate? 
Låter helt underbart härligt att kunna dela så mycket med en främmande människa…. sådana ögonblick stannar i hjärtat på en, säkert för er bägge 2. Kramar
Åhh,va härligt!Vilket spännande möte,men vem vet ni kanske möts igen.
kram
Första gången någonsin jag kommenterar på en blogg tror jag,..man ååh vad jag kände igen mig! En av anledningarna till att jag älskar att resa, alla dessa möten och livsöden! Men framförallt just de där oväntade och riktigt speciella som efteråt verkligen stannar kvar i tanken hos en!
Gillade denna läsning, som en scen ur en Anna Gavalda bok:)
Det är ju det som är så underbart med att resa. Nya människor som man möter, kulturer, lukter, känslor.
Häääärligt, helt enkelt!!
Hållet med dom andra här! Wow, vilket möte! Som hämtat ur en film! Vad underbart att kunna känna så och inte behöva känna sig rädd för det ena och det andra. Kul!
Ska bli spännande och se när ni är med på fångarna på fortet.
Hoppla – nu tårade man upp! Kramen
Blir alldeles varm i kroppen!!! Så otroligt häftigt. Det gläder mig att du tordes öppna dig, jag tror man bara får en magkänsla när det är rätt. Fint skrivet av dig! Kramar till dig
Vilket fantastiskt möte! Du beskriver det så bra! Det var nog meningen!
Fantastiskt att kunna vara så öppen med någon som man sedan ”aldrig behöver träffa igen” (missförstå mig rätt!) då kan man vara mera öppen och att båda börjar prata om sin familj och sina barn…. ja då blir det ju ännu ”enklare”….
Det var nog bra att det ”inte gick så många flygplan från la rochelle till Paris”!
Gåshud!
Kram!!
Vad kul, visst är det häftigt att man bara kan ”klicka” så där med en del människor?
Ett möte att minnas
Jag har också varit med om några såna möten i mitt liv:)
Det är spännande med möten:)
Blev också rörd och fick gåshud av MÖTET. Så speciellt, något ni båda kommer att minnas för resten av livet. Måste ha varit skönt att kunna prata fritt med en främling för dig också utan risk att det är någon tomte som ringer ngn tidning och hittar på något….. :/ Någon som verkligen är intresserad av DIG, med fräscha ögon på något sätt. Så roligt för dig. Även om det kostade lite sömn, men det tror jag nog det var värt……
Kram finaste Pernilla!
Vilket underbart möte.
Hej Pernilla!
Vilket fint inlägg du skrivit, om ett fantastiskt möte mellan två främlingar på ett tåg. Härligt! Jag blir både rörd och glad. Tror att ni behövde varandra där på tåget båda två. I mötet mellan människor sker mirakel – det är din berättelse ett levande bevis på. Tror också att det fanns en tydlig mening med att ni skulle träffas.
Var rädd om dig!
Kram Maggie
Hej Pernilla,
Vilket underbart mote mellan 2 framlingar och TACK for att du delar med dig!
Kram pa dig!
For en hyggelig opplevelse!
Ja, på tåg kan man ha de mest fantastiska samtalen. Man kan öppna sig totalt då risken är liten att man kommer att mötas igen. F.a för dig som är så känd, f.a. i Sverige, måste det ha varit en härlig känsla!
Hej!
Det var väldigt längesedan du skrev något om dina tre äldsta barns kusiner från pappas sida. Har ni någon kontakt med dem?
benjamin och paloma verkade ju kommer väldigt bra överrens och du var la även hennes gudmor om jag inte minns fel?
Sen vill jag bara tillägga att jag absolut älskar din blogg!! Jag blir lika lycklig och glas varje gång jag ser den, specillt när jag läser om hur nära ni är inom familjen! Det gör mig riktigt glad då jag själv är en riktig familje-tjej!:)
Wow! Fick gåshud! Härligt sånt där när man stöter på någon och man finner en slags attraktion till varan ( På ett personligt plan alltså, inte sexuellt
) Häftigt o träffa människor där man bara klickar och man inte haft en aning om att den andra finns! Nåt du kommer bära med dig ja i minnet!
Måste kännas skönt för dig ocå o vara helt anonym, som inte är så vanligt på Sveriges gator! Lycka till med burgarna idag da!! 😀
Härligt, kram!
Cooolt Nilla!!!!
Härligt och häftigt!! Kram
haha!! Vilken härlig snubbe! Förstår att det känns skönt att få prata så öppet med någon som inte kommer sälja din story till tex Hänt extra.
Hoppas du får smaka på en massa härliga burgare!
Visst är det häftigt när sådana möten uppstår. Ofta dom man minns lite extra.Härligt!
Hoppsan, nu fick jag hålla tillbaka lite tårar, så rörd blev jag.
Vilken härlig känsla för dig.
Kram Helena
Låter helt underbart
Vilket underbar upplevelse det måste vara. En tågresa du kommer att bära med dig resten av livet.