I flyktinglägret i Libanon

Som ni förstår är detta en omtumlande och känslofylld resa vi gör , jag och Bianca…. Så mycket intryck – både glädje och sorg…! 

Vi har träffat såna fantastiska människor på den här resan! 

Både dom som har flytt undan kriget och som kämpar för att överleva – och dom som ägnar hela sitt liv åt att göra allt i sin makt för att hjälpa dessa stackars människor att inte bara överleva – utan att även få dom att ha en framtidstro! 

Utan Unicefs hjälp så hade inte alla dessa flyktingar klarat sig! 

12 miljoner människor har flytt från sina hem i Syrien! Och 6 miljoner av dom är BARN! 

Oskyldiga barn!!

I Libanon är just nu var fjärde invånare flyktingar från Syrien , och de Libanesiska folket har inte möjlighet att ta hand om de alla.   Utan UNICEF hade inte Libanon varit en trygg plats att fly till!

Men nu – tack vare UNICEF , så får de familjer som tvingats att fly från kriget  inte bara rent vatten , vaccin och gratis skolgång , utan de får även trygghet!    

Och är det nånting som alla dessa drabbade barn och vuxna är i behov av så är det att få känna sig just trygga…! 

Dock är flyktinglägren inte en human plats för barn att växa upp i. 

Inget barn ska behöva sova på golvet, frysa på nätterna och gå hungrig på dagen….! 

Det är  HÄR vi alla behövs!!!! Och det är här det är så oerhört värdefullt med Unicefs alla Världsföräldrar! 

Och att ALLA hjälper till – på sitt sätt!!!

DIN hjälp behövs NU! ❤️
Vi får inte berätta så mycket just nu , utan  jag kommer att berätta mer ingående så småningom. 

Låter bilderna tala just nu istället …..









Vi fick också besöka barnens skola. En skola som Unicef har startat enkom för alla flyktingbarn! 

Här får dom lära sig räkna, skriva och läsa & både arabiska, franska och engelska.
Det var underbart att se hur glada alla  barnen var i skolan , och hur ivriga dom var att lära sig nya saker!! 

Utan Unicefs skola hade dom bara drivit runt i lägren hela dagarna , och inte ens kunnat skriva sitt eget namn den dagen kriget förhoppningsvis tar slut och de kan få åka  hem igen…! 





Mörkret sänker sig över Libanon , och jag ska släcka lampan och sova nu – och drömma om fred på jorden och att alla barn fick somna varma och trygga…… 

47 reaktioner på “I flyktinglägret i Libanon”

1 2 3
  • Tillsammans på Öland skriver:

    Tack för ert stöd till oss Syriska flyktingar, alla vi hoppas en dag få återvända till vårt hemland!

  • Upprörd! skriver:

    Något jag lärt mina barn är ”du får gärna tycka men håll det för dig själv”. Men här får VUXNA människor kritisera hej vilt. Det är tydligen så lätt för vissa att sitta bakom skärmen och skriva den ena kritiken efter den andra. Detta är mobbing i allra högsta grad. Så varför inte bete oss som vuxna människor och tycker man något kritiserande så håller vi det för oss själva. Och framförallt sluta fokusera på det negativa. Tycker denna blogg är fantastiskt och tacksam för att både Pernilla och Bianca ger oss en liten inblick i sina liv. Så ett stort tack till dom både ni andra som blir sååå upprörda varför lägger ni tiden på att läsa något som gör er såååå upprörda.

  • Jättefint av er att åka dit! De människor som klagar och är negativa kring det ni gör/resan ni gjorde, strunta i de! Tyvärr finns idioter överallt! Så rörande att se alla bilder och så hemskt att barn ska behövs gå igenom sånt!

  • Detta är verkligen inspirerande! Tycker det är fantastiskt att ni gör detta och uppmärksammar detta! <3

  • Ulle skriver:

    Mycket bra att man påminns om detta arbete Unicef gör och att hjälpa till!

    (dock bilden där P står med en take-away coffe, känns lite fel på något sätt… den visar ju dock tydligt skillnad på hur de har de och hur ”vi” har det..)

  • Carina S skriver:

    Stor eloge till Pernilla, Bianca och alla, vem som helst, som gör NÅGONTING för att belysa,informera,hjälpa till!Ni som hackar på att kändisar visar en god vilja, gör ni något själva för att hjälpa en annan människa? Självklart bekostar väl någon annan resan, men de tar ändå av sin egen tid, och visar ett engagemang, och det mina vänner, är det jävligt få människor som gör i vårt land. Om det inte handlar om att sitta och spy galla bakom dataskärmen, för då är man engagerad!

    • Anna skriver:

      Ja det gör jag. Flera gånger i veckan. Du?

    • Helene skriver:

      Verkligen! Fadderbarn ett par stycken, skänker till läkare utan gränser och mina föräldrar var i Mozambique 8 år, tyvärr var jag för liten då för att göra något själv där men delade ut kläder och pennor så barnen kunde gå i skolan. Förstår att budskap även behöver spridas men viktigare med aktiv hjälp på plats.

1 2 3

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Instagram