Ibland blir det bara lite för mycket…

img_3895-1.jpg

 

Åh, vad det var underbart att få sitta ner i lugn och ro i morse och äta frukost med min älskade utflugna dotter…..! ❤️

Det blir ju inte så ofta när hon inte bor hemma längre.

Dessutom har ju Biancas jobb-schema var helt galet de senaste veckorna , vilket har gjort att hon börjat känna av ”gå-in-i väggen-symtom.   Bianca skrev om det på sin blogg.

 

Här är ett utdrag ur Biancas text :

 

Men nu till hur jag mår… Jag minns absolut ingenting längre, är det inte nedskrivet i min kalender existerar det inte. Mitt minne fungerar liksom inte alls. Glömmer bort tider jag ska passa, minns aldrig vad det är för dag, blandar ihop projekt, kan inte lägga fokus på något, glömmer bort folks namn, min syn har tom försämrats och blivit suddig… har helt enkelt ingen koll på något. Jag har noll energi, är konstant trött, nära till gråt hela jävla tiden och känner ingen glädje för någonting egentligen. Helt tappat aptiten och känner mig bara otillräcklig! Jag kan knappt bli arg längre utan är ganska borta i mitt huvud och känner mig bara blasé.. så kan knappt reagera på saker längre. 

 

 

Och som mamma blir man ju väldigt orolig såklart när barnen inte mår bra. Jag känner dessutom igen mig själv i väldigt mycket av det hon skriver om, vilket jag och Sofia pratade om i vår senaste Pod.

Bianca har spelat in Talang hela veckan och haft väldigt långa arbetsdagar .  Åkt hemifrån 8 och har inte varit klar förrän efter midnatt.

Så häromkvällen väcktes jag mitt i natten av att mobilen ringde ,och när jag svarade så hörde jag bara Bianca som storgrät i telefonen!  Herregud vad rädd jag blev!

Efter ett tag fick hon luft och berättade då att hon hade fallit ihop på golvet och bara börjat skaka och storgråta.

Hon hade fått en panikångest-attack och kraschat helt….

Jag hade Theo hemma och kunde inte åka över direkt tyvärr, men jag lugnade och tröstade henne och vi pratade i över en timme, så att hon var lugn igen när vi la på.

Dagen efter såg jag på Nyhetsmorgon där en ung kille pratade om just panikångest och hur vanligt det är nu för tiden bland dagens ungdomar. Dom ställer höga krav på sig själva , håller ett hårt tempo och får ofta prestationsångest som sedan kan sluta i att man går in väggen eller får panikångest.

Detta är något som vi föräldar måste ta på allvar och vara vaksamma inför, så att våra stora barn inte kör slut på sig själva…. 

För även om man har ett jobb som man älskar och man älskar att jobba – så kan det till slut bli för mycket av det goda…!

Och det är uppenbart något som alla tydligen inte förestår….

Här t e x är en kommentar jag fick på bloggen häromdagen av en Marie : 

 

MARIE SKRIVER:

Ditt senaste inlägg på instagram är så patetiskt. Dalta med din vuxna dotter för att hon måste både blogga, fotograferas och berätta om familjemedlemmars sexliv i tv…. Vad lever ni i för verklighet egentligen? Varför i hela friden skulle det vara synd om er? Ni har all tänkbar bekvämlighet vad gäller ekonomi, hotellrum när ni är ute och jobbar, kan resa och kalla det för ”jobb” ja listan är lång. Ni skulle förmodligen inte överleva länge i andra yrken. Men visst, det är väl bra om ni blir ”utbrända” och sjukskrivna ett tag. Fast det går förmodligen inte för då får ni ju inte synas så mycket….

 

Ja, ni hör ju.

En vuxen människa som sitter bakom sitt tangentbord och skriver detta.

Det är ingen tävling om vilket yrke som är jobbigast , det handlar om att många unga ställer för höga krav på sig själva och kör på i för hårt tempo i jakten på att prestera så bra som möjligt.

Och gör man det tillräckligt länge utan stopp , så blir man till slut utbränd.

Och det kan hända vare sig man jobbar som sjuksköterska, mäklare, snickare,  eller bloggare …

 

 

img_3812-3.jpgimg_3911-1.jpg

 

64 reaktioner på “Ibland blir det bara lite för mycket…”

1 2 3
  • Gabriella skriver:

    Men va i helvete!! Vad är NI för några, som kan sitta och döma andra??? Jag blir fan rädd för mänskligheten!!!!!!!
    Tur att det finns en del vettiga bland er här!! Varför kommenterar man ens??

  • Maja skriver:

    ❤❤❤❤❤❤❤❤ Du uttrycker dig så BRA och har HELT rätt i det du skriver! Är själv i Biancas sits och min omgivning (familj chef vänner) handlar precis som DU vilket är helt rätt 💕

  • Eva skriver:

    sista idioten är inte förd ännu, så ta inte åt dig folk retar sig för mindre o jag har varit där i utmattningssyndrom så jag vet hur jävligt det är , Bianca är så duktig i allt hon gör så Pernilla från en mamma till en annan ta hand om er bara o låt ingen annan säga skit saker bamse kram å sitter jag spikad i kväll 21.00 :) love it <3

    • Eva skriver:

      vila & lugn o ro mellan varven är såå viktigt ta hand om er <3

    • Marta skriver:

      Håller med dig helt och fullt.
      Endast de som varit där själva vet hur jobbigt det kan vara och kännas. Dessutom är varje människas situation unik även när det gäller utbrändhet och utmattningssyndrom.

      Värme, omtanke och förhoppningsvis lite vila önskar jag nu till Bianca, Pernilla och hela familjen Wahlgren.
      Sitter spikad framför TV:n varje torsdagkväll.
      (Men jag har full förståelse för om ni behöver ta en paus nästa säsong)

      Kram

  • Mari skriver:

    Hej!
    Ångest kryper ner i åldrarna, se bara på dagens skolungdomar som ska palla trycket för det nya betygsystemet. Helt galet! Sen kan jag inte förstå hur tv-produktionen kan tycka att det är ok att de jobbar så sjukt långa dagar? Kan ju inte vara bra för någon? Jag fattar att det är kul, men ”kul” räcker inte för att kropp och själ ska kunna vila å återhämta sig….?

  • Helena skriver:

    Panikångest är kroppens sätt att säga stop i en situation av stress, både inre och yttre som inte är hållbar i längden. Det är lika många människor som trivs med sitt arbete och som glöder som kan bli utbrända. Stress kan komma både utav att ha för mycket och för lite att göra. Perioder av intensitet klarar kroppen och psyket men om det fortsätter för länge kan ångesten stegras och man kan utveckla både depression och kroppsliga sjukdomar. Gäller att hitta balans och tid för återhämtning. Jag var på en föreläsning nyss genom mitt jobb som kurator där en psykolog berättade att forskning visar att det tyvärr inte alls är utvecklande för vår hjärna att logga in och logga ut konstant på nätet. Vi får ingen långsiktighet och grundavkoppling i våra hjärnor. Intressant…Jag är tyvärr också en av dem som hjärna loggar, bloggar, lyssnar på musik, chattar etc etc samtidigt som jag ska se en film och prata med mina barn. Ta hand om er <3

  • anne skriver:

    Pernilla.
    Jag förstår dig så väl. .
    Min dotter är i samma ålder.
    Vet Vad Du Pratar Om. ♥♥♥
    Ta hand om varandra.
    Yoga och nån sorts avslappning är bra.
    Nåt som passar henne. Alla är vi olika. ♥
    KRAMAR FRÅN EN MEDMÄNNISKA

  • Iréne skriver:

    Hej Pernilla!

    Jag förstår att det gör ont i lilla morshjärtat när ens barn mår dåligt.

    Det är jätteroligt att det går så bra för Bianca och jag förstår att det kan vara svårt att sålla när alla plötsligt drar i en men det kanske var bra att det hände nu så hon ändrar på sitt jobbschema i den mån det går.
    Men jag förstår att vissa jobb kan man inte bara säga jag orkar inte just nu när man jobbar med så olika saker och det är ert levebröd.

    Men jag hoppas det går bra för henne och bra att hon räckt ut handen och är med mamma för det är viktigt att VÅGA prata om det och visa sina sårbara sidor vilket jag tycker Bianca är bra på.
    Hälsa henne och ge henne en stor varm kram.

    Varför inte låta Emilia ta hand om henne och ge henne lite övningar för meditation och andningsövningar som hon kan göra under och inte kräver så mycket tid per dag.

    Kram Iréne

  • Elenor skriver:

    Ja att Bianca har mycket på sin agenda har man ju förstått och då är det A och O att man sover och äter ordentligt. Annars säger kroppen till slut stopp. Hoppas hon snart mår bättre och att hon i framtiden prioriterar sin hälsa och välmående och inte tar på sig för mycket. Och börjar äta ordentligt!

  • Helena skriver:

    Jag förstår inte riktigt varför man åtar sig så mycket på en gång? Med det sagt menar jag inget illa. Det är skillnad om man är i desperat behov av pengar och MÅSTE ha flera jobb för att kunna livnära sig. Man måste ju veta själv hur mycket man klarar av och det handlar om att prioritera också. Leva är så mycket mer än pengar och annat lyx.

    • anonym skriver:

      Alla som är frilans förstår.

      • Jag skriver:

        Är frilans. Men skillnaden är att jag fpr jaga uppdrag själv. B behöver verkligen inte ens tänka på det. Hela familjen missar sälj delen då de snackar om hårt jobb men du kanske själv också är känd ? Grattis isf men b kan faktiskt välja.

      • anonym skriver:

        Nej, jag är inte känd och drar inte in mycket pengar, men det är lätt att ställa upp och tacka ja till för mycket jobb för att få jobb i fortsättningen också – och sen är det lätt att jobba för mycket för att det är kul också.

1 2 3

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Instagram