Tack för alla era synpunkter på det här med barn och teknikens utveckling.
Det är skitkul att läsa era intressanta, tänkvärda och ofta roliga små berättelser ur ert eget liv!
Som HELLE som skrev och påminde om den gamla hederliga leken ”Röda Vita Rosen”! DEN leker man knappast idag va…?!
Men det är nog studsamattans fel , snarare än datorns….! 😉
Jag tycker annars precis som de flesta av er. Så länge barn gör annat också, och inte bara sitter framför en dataskärm hela dagarna, så tror jag bara att it-utvecklingen är bra. I lagom dos!!
Men visst är det lätt att även som vuxen fastna framför datorn….! (Min egen skönhetssömns fiende nr 1!)
Jag är iallafall glad att jag till slut gjorde som Benjamin sa, och stängde ner datorn och koncentrerade mig enbart på filmen vi såg istället!
För oj, oj, oj vad bra den var…!!!
”Allt för min syster”.
Stark, vacker , och sååååå sorglig…! Men på ett rakt, osentimentalt sätt.
Vissa scener var så starka att det gjorde ont ända in i själen…!
I slutet satt jag med en jätteklump i halsen! Ni vet , en sån där som bara gör ondare och ondare för att man sitter och håller tillbaka gråten för att det inte ska märkas att man gråter ….Och till slut gör det så ont att man bara MÅSTE släppa ut all gråt och tillåta sig själv att STORBÖLA!!!
Och det var precis vad vi gjorde allihop!
Vi grät och snörvlade medan eftertexterna rullade…! Och sen började vi allihop och skratta mitt i allt det sorgliga, för det är ju ändå bara en FILM liksom..!
Men eftersom filmen handlar om den fruktansvärda sjukdomen cancer så sitter man hela tiden och tänker på alla dom som drabbas, och att det faktiskt kan hända vem som helst – när som helst…..
Allt för min syster var oerhört bra och oerhört sorglig…..
Så SE DEN! Men var beredda med näsduken….!
Allt för min syster
”Hur långt är en förälder beredd att gå för att rädda livet på sitt barn?”.
Brian och Marge Fitzgerald har ställts inför denna fråga gång på gång.
Vid två års ålder fick deras dotter Kate diagnosen leukemi. Hon förväntades inte överleva, men mot alla odds får Kate uppleva sin 16-årsdag.
Att detta är möjligt beror helt och hållet på Anna, Kates yngre syster som är en perfekt medicinsk donator.
Men tretton år gammal fattar Anna ett beslut som kommer att vända upp och ner på familjens liv; hon vill inte längre vara donator.
Åtminstone vill hon ha rätten att välja själv.
Hon stämmer sina föräldrarför att få kontroll över sin egen kropp, samtidigt som hon förstår att detta kan leda till Kates död.
Bygger på romanen med samma namn av Jodi Picoult.
Fantastiska rollprestationer av samtliga , men framförallt av de yngre skådespelerskorna som är makalösa båda två!
Dessutom är filmen regisserad av Nick Cassavetes som även gjort tidernas mest romantiska film ; ”The notebook” (Dagboken)
Läs boken!!! MYCKET bättre!!!
bästa stället att få bäst hjälp med leukemi o övrig cancer är i Tyskland…
Där tar dom i mot en på bästa sättet…
I morgon ska man få veta om leukemin har spridit sig för vi misstänker det har nämligen ont i hela kroppen speciellt ryggen…
Bor i Antwerpen som ligger i Nederländerna sedan 1 år tbx…
Tack ni alla för stödet. Ska behövas till i morron…
Åh , fina Johanna vad fint skrivet!!!
Jag tänker på dig och på din bror som är en ängel i himlen nu…!
Alla mina tankar går även till Vajen. Kämpa på…!
Hej Pernilla…
Såg filmen igår kväll…så fruktansvärt sorglig…
Det gäller att ta vara på livet och vara glad för det man har….
Jag läser din blogg varje dag och tycker att du är fantastisk på alla sätt!
Stor kram från mig.
Glöm inte att tala om för dina nära och kära vad du känner. Tala om för dem att du uppskattar dem, och älskar dem.
Ta vara på den tid vi har tillsammans, man vet aldrig när den tar slut. Och då är det så lätt att tänka ”tänk om jag hade sagt det, eller gjort det,”
Tänk inte.
Bara gör det.
Ta vara på livet, både ditt eget och de i din närhet.
Det är bara till låns.
Jag såg denna film för inte så långe sedan. För ett år sedan gick min styvbror bort i just leukemi. Det gick relativt snabbt… Han fick diagnosen i januari, och det var slut i början av september samma år. Det var fruktansvärt tungt. Jag befann mig dessutom i Spanien på arbete, och skulle inte komma hem förrän i november. Jag åkte dock hem tidigare, för begravningen. Allt jag ville var att vara tillsammans med familjen. Jag gör ingen skillnad på mina bröder, en ”riktigt” bror, en halvbror och två styvbröder, varav den ena nu befinner sig i himlen. Men det är fortfarande mina bröder. Allihoppa. Men många runt om gör tydligen skillnad. Försäkringsbolaget sa att de stod för hemresa från utlandet om någon i familjen gick bort. Men detta gällde endast blodsband fick jag då veta. Spelade ingen roll att han varit min ”bror” de senaste 15 åren ungefär. Det gjorde inte saker och ting lättare.
Cancer är en FRUKTANSVÄRD sjukdom. Man vet aldrig när den hugger till. Jimmy blev bara 18 år och 2 veckor gammal. Tack vare leukemin. En sjukdom som vi först trodde vi hade kontroll över, men som senare kom att visa att vi hade totalfel.
Jag håller verkligen tummarna för alla som drabbats av denna hemska sjukdom, kämpa på!
Min tonårsdotter och kompis satt och tittade på filmen. Tittade ibland, men orkade verkligen inte. Den är så fin, men jag får se den när jag orkar. Grät näst intill hysteriskt.
Till Rebekah och Vajen. Önskar er verkligen all lycka med era ”skit-sjukdomar” som du Vajen uttryckte dig. För det är ju precis vad det är. Har en vän som haft sjukdomen i tre omgångar och” fixat” det. Kämpa på. All lycka till er och en massa styrka och kramar….. Tänker på er…
Själv orkar jag inte titta på filmen, för har haft denna helvetiska sjukdom nära in på. Orkar inte med denna ångest och rädsla som jag känner och är livrädd för att mina barn skulle bli sjuka. Har förlorat ett barn, dock inte i cancer men vet vilken sorg, elände och förtvivlan det är med ett barn man mist och man repar sig ALDRIG. Oron finns och man går i taket om barnen har för hög feber t ex.
Men summan av kardemumman jag vill skriva är: Är det en hint till föräldrar som skaffar ett syskon åt ett redan sjukt barn som de vill ha som donator?
Fy bövelen jag funderade på o se den filmen idag men gubben min hade ordnat en aktion sa han……
NOT!!!
http://www.imdb.com/title/tt1244659/
Jisses hade ont i magen o lipa hela filmen igenom ju så vill du se en snyftare till se den…
Hej Pernilla
Tack för en ett bra filmtips.
Jag vet inte vad jag själv skulle göra, men jag skulle nästan göra vad som helst för min barn. Jag kämpar fortfarande för dem, fast att jag håller på att gå ibitar, det kände jag i veckan, att nu orkar jag inte längre, låt han få som han vill tänkte jag, och sen efter ett tag när jag har fått tycka synd om mig själv, Nej han ska inte vinna igen. Jag ska inte ge mig. Men just detta vet jag inte om jag kan göra, det är så för stor sak. Där går nog min gräns. Kan få mina organ, men just det… att ett syskon ska vara donator..allt kan gå fel och syskonet ska inte göra nåt sånt som en föräldrer ska inte utsätta sina barn för just det. Ja det är min åsikt och hur jag känner just nu. Kan ju ändras om jag kommer till det.
Ha en bra Lördagskväll
Många Krammar fr en läsare & gammal fans
Sussi
Hej vänner! Tack för era tips på andra bra filmer och jag ska även försöka läsa boken också!
REBEKAH och VAJEN: Jag lider med er och allt ni går igeonom. Alla mina varmaste tankar går till er….!
JENNY i England: Ha, ha. Skönt att höra att det inte bara är jag som sitter uppe på nätterna framför datorn..!
ELIN: I got the point….! 😉
Vill rekomendera en annan tår-trypande film som hetter The Ballad of little jo. Filmen baseras på en sann histora som ägde rum på slutet av 1800 talet och handlar om Josephine Monaghan som blir havande med famijens fotograf och kastas ut på gatan av sin egen far .
Hon tvingas lämna ifrån barnet och klä ut sig till man för att överleva vilda västerns farliga samhälle. I trettio år arbetande hon som en man och ingen luskade ut sanningen fören hon dog. jag gråtit så mycket till en film förut.
Den filmen är bäst helt underbart bra:)
Hej Pernilla!
Ville bara rekommendera boken som filmen ar baserad pa. Forfattaren heter Jodi picoult och skriver fantastiskt bra bocker!!!! Kanske ett julklapps tips
Filmen var ok, visst sorglig, men gar inte att jamfora med boken. Las den!!!!
Och vi väntar på detta lovade inlägg:
Hej alla fina bloggläsare!
Jag är så van vid skvallerpressen vi det här laget att jag nästan inte bryr mig (så länge det inte är elakst skvaller förstås) .
Men jag lovar att skriva ett längre inlägg om hur jag ser och känner inför detta , när jag har mer tid. Nu måste jag kila…!
Skrivet av: Pernilla Wahlgren 2010-11-05 16:34
Vet precis hur det är…
Har nämligen kronisk leukemi själv o det är en jätte jobbig kamp.
Går på Cellgifter och man får jobbiga biverkningar, man slutade att äta och dricka pga smärtor och depression.
Leukemi är ingen lek alls.
Fick ett återfall av ”skit” sjukdomen för bara 6 månader sedan. Första gången jag hade det var jag bara 8 år gammal. Är nu 15 år gammal.
Då ska ni se ”Dear John”, samma författare som till The Notebook/Dagboken. Underbart bra!
Jag har sett ”Allt för min syster” och hade nog lite högre förväntningar, eller så var jag bara inte på humör att ta till mig av det jag såg.
Pernilla & alla andra, ni MÅSTE se denna dokumentär :
http://svtplay.se/v/2222373/dox__rough_aunties
Näsdukar fram, men underbar!!!
Kram
Läs boken istället!!! Filmen är en blek kopia med ett riktigt Hollywoodslut! Dessutom missar filmen så mycket annat som pågår i familjen men som är av vikt för hur personerna agerar!
Jodi Picoult är en fantastisk författare och jag rekommenderar alla hennes böcker men ska man bara välja en vid sidan av ”Allt för min syster” så är det ”19 minuter”.
Kram!
Detta är en fantastisk film! Den är så oerhört stark och jag som levt med svåra sjukdomar i hela mitt liv kan känna igen mig så starkt i Kates roll!
Det är tragiskt när unga människor dör men som mamma och jag kommit överens om då det gäller mig, det är svårt men det måste få vara värdigt också! När man varit svårt sjuk längre kan man komma till den gränsen då krafterna inte längre finns där och då måste det få vara okej, även om det är svårt att få somna in och finna evig vila och komma ifrån sjukdom och smärta.
*För den som sjukdom blott är givet kan döden vara skönare än livet*
Kramar från mig
p.s. Kate och Annas mamma heter Sara.
Hejsan!
Jag tycker verkligen att Du ska läsa boken också….Den har faktiskt ETT HELT ANNAT SLUT!
Japp, Hollywood gjorde om slutet, jag fattade först ingenting när jag såg filmen.
LÄS BOKEN!!!!!!
Kram!
Jag gråter nästan bara av att läsa om filmen:) Får nog se den..The Notebook var ju toppenbra! Ha en skön lördag! Kram!!
Hej! Har inte sett filmen men läst boken som var fantastiskt bra. Så har du tid över läs andra av hennes böcker. Otroligt bra skriver hon om olika ämnen.
Jag har sett dem filmen, satt själv i soffan & kollade när min sambo var på jobbet. DEt var verkligen en jobbig film, man mår SÅ dåligt efter tycker jag men samtidigt bra då man tänker hur bra man själv har det.
Hej igen…
Ja, nu sitter jag har igen…,men detta ar min favorit stund nastan pa dagen da det ar tyst och jag hinner ha ”ME” time och jag kan koppla av fran jobb, alla masten, tvatt hogar och disk! Kanske ar det darfor du ocksa ibland sitter uppe sent?
(Jag tanker ibland att jag bloggar/surfar for lange pa kvallarna, men det var pa ett satt skont att lasa att det var manga som verkar gora detsamma)
Laste precis en intervju med dig i Aftonbladet (15/11) dar du sager:
”Jag beter mig kanske inte som man gör när man är över 40 … jag är ganska flamsig och barnslig”…..
Jag ville bara saga: Good for you! You go girl…Why not,liksom? Kanns skont med folk som har barnasinnet kvar och kan ocksa skratta at sig sjalv emellanat..nagot som du verkligen visar i denna blogg att du kan.
Kram