Det är med sorg i hjärtat och med tårar som rinner ner för kinderna som jag sitter och läser på nätet om den fruktansvärda mass-skjutningen i USA.
Så många små oskyldiga barn som har mist sitt liv alldeles för tidigt!!
Såg en pappa som talade på en presskonferens – eller försökte tala – han var så fylld av sorg att han kämpade med varje ord när han beskrev sin lilla dotter som inte längre fanns i livet…!
Han sa : Jag vet inte hur man tar sig igenom en sån här sak och hur man går vidare…
Och just det måste ju vara det absolut svåraste när man har mist sitt barn.
HUR går man vidare…? Hur orkar man leva med sorgen? Hur orkar man se alla andra som lever vidare sina liv som om ingenting har hänt…
Och när jag sitter med alla dom här tankarna som mal i huvudet, så minns jag ett brev som jag fick av bloggläsare Paula när vi träffades nyligen i Göteborg.
I brevet skriver Paula om en bekant till henne som förlorade sin lilla 7-åriga flicka i en drunkningsolycka i familjens pool i somras, och som skriver om sin sorg på sin blogg.
Jag börjar läsa. Och tårarna slutar aldrig att rinna…….
Mamma Helena skriver om den bottenlösa sorgen och saknade efter sin lilla Julia. Och jag håller precis med Paula.
Det är den absolut vackraste och sorgligaste blogg jag någonsin har läst!
Det som Helena går igenom just nu måste verkligen vara helvetet på jorden. Och hon skriver så fruktansvärt ärligt, naket, vackert och kärleksfullt om sin lilla flicka och om hur omänskligt jobbigt det är att gå vidare i livet efter hennes död och att tvingas leva vidare med saknaden och skulden av att inte kunna finnas där för sitt lilla barn längre….
Samtidigt har Helena 5 underbara barn – Julias syskon – som ger henne kärlek och kraft, men som också gör att hon varje dag måste kämpa för att vara stark och en bra mamma , samtidigt som del av henne dog tillsammans med Julia…
Jag har gråtit så mycket när jag har suttit och läst, och känt så med Familjen och den oerhörda sorg som drabbat dom .
Samtidigt har jag känt en sån oerhörd tacksamhet över att jag har mina älskade barn i livet, men också rädslan över att något skulle hända dom , och hur jag då över huvud taget skulle orka gå vidare.
Det är det som är det värsta. Man kan kan ju aldrig nånsin veta.
Olyckan kan drabba oss alla.
Vare sig det handlar om små barn som blir ihjälskjutna i USA, eller min väns dotter som blev skjuten i Sverige – eller en liten flicka som drunknar i en pool….
Älskade Julia är det vackraste och sorgligaste jag någonsin har läst .
Citat ut bloggen:
//Älskade Julia, om tårar kunde bygga en trappa och minnen en gränd, då skulle pappa och jag gå rakt upp i himelen och ta med dig hem igen.//
Alla mina varmaste tankar går till er som har förlorat någon ni älskar, och som kämpar vidare varje dag trots sorgen och tomheten…..
Jag var kompis med julia, våra familjer känner varandra väl så vi hade underbara stunder med varandra. Jag minns julia så väl… vi brukade ha jätte kul med varandra. Hon var den sötaste flickan i världen, jag kan knappt förstå vad hennes föräldrar, Tony och Helena går igenom. Det känns som om hon fortfarande finns här, som om hon är hemma just nu och allt är som vanligt. JAg kom ihåg sista dagen vi träffades. Vi lekte med varandra hela dagen hemma hos henne och vi hade haft så kul. Sen när jag skulle åka hem så lovade jag henne att jag någon gång skulle komma tillbaka, men jag hann aldrig se henne igen…
vila i frid finaste Julia, vi alla saknar dig/ din vän Chanel
Samma dag du skriver detta inlägg mister jag min 9månader & 2dgr gamla dotter, Freja. En busig, glad tjej som älskade att läsa böcker, dansa i pappas famn till ”dansa/pausa”
Vi hann ta med henne till Kolmården för att få träffa delfinerna! Frejas fascinerades av allt i vattnet enda sedan hon var några veckor! Alla favvogosedjur, leksaker, hennes egna (äkta) akvarie m fiskar….mm, alla favoriter!
I sep 2012 fick vi reda på att våran solstråle led av en dödlig muskelsjukdom. SMA typ 1 stod det….och innebär att vi hade veckor/månader kvar med Freja. Hennes intellekt var aldrig påverkat och hon lärde sig säga mamma och pappa!
Dock fick bi sagt att hon skulle dö av en koldioxidförgiftning för hennes kropp skulle till slut inte orka vädra ut koldioxiden.
När Freja föddes så sydde jag mössor till henne och detta spreds…fler ville ha det som blev ”frejamössan”
Människor donerar idag pengar, får en frejamössa och på det viset har Freja idag donerat 200.000kr och nu i höst ytterligare 100.000kr
Allt detta, om freja, om frejamössan, vårat liv och sorgen kan man läsa om på:
frejamssan.blogg.se
Med vänlig hälsning, Helena, Frejas mamma ❤
Åh, tårarna vill inte sluta rinna efter att ha läst bloggen om älskade Julia. Så hemskt. Stackars föräldrar, syskon o resten av familjen. Helena skriver så fint att man som mamma till två småtjejer inte kan göra annat än att rysa o gråta på samma gång när man läser hennes ord. Längtan o saknaden måste vara olidlig. Känner en klump i magen sen jag läste hennes blogg som inte vill försvunna. En klump av empati. Många styrkekramar till henne o familjen.
Åh hjälp vad jag gråter!!!!! Miste min mamma när jag var 4 år o min mormor satt med när hon dog. Detta är 35 år sedan. Mormor gråter än idag när hon pratar om mamma o berättar för alla människor om sin stora sorg. Hon säger att dom inte känner henne om dom inte vet vad hon gått igenom o vilken sorg hon bär på… Tragiskt att behöva leva en så stor del av sitt liv med djup sorg…
Så många kan väl inte klara sig liksom… Förstår inte hur jag skulle orka vidare om det händer..?? Gud förbjude!!!
Älskade Julia, berörde mig otroligt mkt!!! Kommer gråta i dagar över deras tragedi… Fy vad livet är hemskt!!!
Vi har 8 barn o ibland tänker jag att av dom 8 så lär nog någon förolyckas på nåt sätt!
Stor kram
Jag har inga barn men tårarna rinner när jag läser om hemska öden som drabbar barn, familjer och andra oskyldiga personer, oavsett om det gäller masskjutningar, olyckor eller sjukdomar.
Tack för att du tipsade om Helenas blogg, vad fantastiskt fint hon skriver…. hennes ord går rakt in i hjärtat.
Tack Pernilla för att du tog upp detta på din blogg. Jag bor på samma ställe som föräldrarna som förlorade sin dotter och mina barn går på samma skola dom flickan gjorde. Kom ihåg dagen det hände och fick reda på vad som hade hänt rätt omgående. Har funderat å undrat hur föräldrarna&syskonen har det idag efter denna tragedi. Kändes så fint att läsa vad denna fina starka mamma skriver om sin fina änglar dotter JULIA. Tack för att du skriver så fint å delar med dig av ditt,familjens å Julias liv.
Glömde…tycker förstås det är helt fruktansvärt med masskjutningen och förstår att smärtan när man förlorar ett barn är outhärdlig. Usch!
Jag har inte haft möjlighet att skaffa barn och det är ju en sorg i sig, men just nu sörjer jag mest min älskade mormor, som jag skrev om häromdagen. Tack för omtanke och fina ord Pernilla. Ska följa ditt tips och ta mig in till NK imorgon och titta, för att tänka på något helt annat.
Stor kram ♥
<3
Så förbannat onödigt detta våld. Man borde smälta ner alla vapen, låt oss förinta våldet. När vapnet hamnar i labila händer vill man inte stå i vägen.
Jag grät alldeles förtvivlat när min hund blev sjuk och när vi beslutade oss för att avliva henne. Sjukt. Hur skulle jag inte reagera om min familjemedlem (människa) skulle dö, kan inte ens föreställa mig den smärtan
RIP alla änglar
Underbara, varmhjärtade Pernilla: Har läst din blogg ett tag, och tänkte först på hur hårt du jobbar- men sen förstod jag vilket enormt varmt hjärta du har! FAN- varför är det inte fler som hjälper till? Skotta åtminstone suckers!
Åååååh, vad ledsen jag blev, tårarna bara forsade fram! En gång mamma, alltid mamma! För snart fem år sedan dog min äldste son, 43 år gammal i en olycka. Hade varit så lycklig över hans 2 flickor: nu sto en 11-åring och en 14-åring och grät vid hans grav. Underbaringarna sjöng solo och läste egen dikt till sin älskade pappa. Gråter fortfarande varje dag över hur fel vårt liv blev, men du Pernilla lotsade mig till ”Underbara Julia.bloggen”! Stackars lilla mamman! Jag lider med henne oerhört- min son var dock vuxen! Kram på er alla!
Själv förlorade jag min son för 17 år sedan endast 9 dagar gammal. Var enda dag sedan dess har jag tänkt på honom. Många frågar sig hur man orkar gå vidare men man har ju inget val. Jag hade 2 äldre barn och som behövde mig och min man. Jag var 42 år gammal när han föddes och 2 år efter fick jag ytterligare en son som i dag är 15 år gammal. Själv är jag alltså 59 år. Naturen ville det lite annorlunda för min familj. Mina tankar går till alla er som har förlorat sina. Julen är fruktansvärd jobbig.
Tina Johansson 2012-12-17 08:06. Dig ger jag en extra kram. Förlorade min mamma för 4 år sedan, också precis innan jul. Det är extra tungt. Kram till dig Pernilla som tar upp detta med att förlora någon.
För 4 år sen gick jag igenom just det. Jag förlorade min då 21åriga dotter i en olycka. Smärtan var så stark, den var rent fysiskt värre än smärtan att föda fram ett barn. Flera dagar låg jag avstängd på sängen av smärtan. Men…. till sist möter man verkligheten igen. Det tar tid, lång tid innan man orkar skratta igen, innan man känner sig levande igen.
Tur nog fanns familj, vänner och en fantastisk make vid min sida så livet kunde återvända. Vi har lång väg kvar att gå men vi lever, vi kan känna lycka, glädje igen.
Jag tänker på min underbara goa unge varje dag och saknar henne varje sekund.
Min hälsning till er alla är; lämna inget osagt, lev varje dag och njut av livet.
Fy så hemskt vilken tragedi det är, fint skrivet Pernilla. Att förlora ett barn måste vara fruktansvärt. Jag är så glad för mina barn.
Så fint skrivet Pernilla!
Jag har läst på Helenas
blogg nu och mina tårar vill aldrig sluta rinna just nu. En sådan bottenlös sorg, Man kan ju aldrig veta vad som händer frammåt, Det ända säkra som man vet är att alla måste gå, en del går bara lite före..
Fina och sanna ord….. Att förlora sitt barn kan….nej, jag klarar inte ens att tänka tanken…..
Har en väninna till mig (som har en dotter i min dotters klass), som åkt över med sina barn för att hälsa på fadern till barnen som bor i och är från Cc, USA, och bor just det, alldeles i närheten av skolan där området ägde rum…. Men hon har försökt att inte skrämma upp sina barn i onödan. Vi har nog med någon ful gubbe som tydligen glider runt skolorna här hemma och ska bjuda barnen på ”godis”….. Hemskt att det ska behöva vara så också faktiskt…..
Kram så länge!!!
Usch ja så fruktansvärt hemskt det är när det är barn inblandade. Barn som är alldeles oskyldig,som har ett framtid,ett liv framför sig. VARFÖR????!!!
Jag satt i helgen och läste,tittade på nyheterna och grät. Det gör så ont i mitt hjärta så jäkla ont rent ut sagt.
Önskar jag kunde ersätta alla dessa barn,ta mitt liv istället och inte barnens. men så går det ju inte till det vet vi ju alla.
Skänker en tanke till alla som mist sitt barn eller annan kär person. Det är extra tufft i dessa tider.
Kramar till er alla
Sandra
Se till att ditt mål i livet inte blir det du strävar efter…..
se till att vägen dit blir ditt allt!!
For absent friends! xxxx
http://www.vittljus.se
Ja hemska tanke, jag vill inte ens tänka tanken att nåt sånt ska hända.
Men det är det man fasar för att det skulle hända. Det är värsta tänkbara som för en förälder.
Lika mycket som jag är rädd att det skulle hända mig själv något så att jag inte finns där för sitt barn. Det är också en hemsk tanke som jag oroar mig för när ska ut och tex flyga. eller att man skulle bli allvarlig sjuk.
Usch varför måste det finnas sånt och man som förälder jämt går runt och oroar sig.
Kram till alla!
Så fruktansvärt hemskt!!!! usch så tragiskt!! Styrkekramar till dom som mist sitt barn!! <3
Så ofattbart vackert skrivet av Julias mamma. Gråter igen… känns som
att tårarna inte har något slut vsd gäller den grymma attacken i USA.
Här i Sverige fyller vi sociala medier med diskussionen om huruvida Kalle sänds i sitt orginal eller inte på julafton. Folk är i upplösningstillstånd. I Conneticut finns nu föräldrar och anhöriga som ska få fira julen utan sina barn. i ett land där vapenfrågan inte ens finns med i fokus för valdebatten. Där folk, trots det ohyggliga som hänt, fortfarande klamrar sig fast vid den egoistiska rätten att bära vapen… Så sorgligt.
Aj, mitt hjärta… Vilken oehort ledsam blogg. Stackars syskon och föräldrar. Om mina barn rycktes ifrån mig, jag tror inte jag hade blivit mig själv igen.
Jag tycker bara det är jättejobbigt att jag förlorade min dotter då hon låg i magen.
Lilla Felicia. Hon skulle fyllt 8 år nu i november.
Men jag tror att hon vakar över mig. Har hört det av tre olika medium utan att jag inte ens sagt något…
Nu har hon ju två småbröder och en lillasyster och jag är så glad at jag har mina små hemma.
Men ett barn är ett barn…oavsett om det ligger i magen eller om det är ett barn som finns utanför.
Tankar och kärlek till alla er som mist någon nära <3
Kram Carola
http://www.flottforsmatt.blogspot.com
Det är verkligen fruktansvärt! Stackars, stackars föräldrar och alla anhöriga.
Tänkte på en grej. Till höger har du en annons från Kids Brand Store med en flicka som ligger i en pool. Lite otäck bild med tanke på det du skrev.
Mvh Sofia.
Det är fruktans värt att förlora sina barn i vilken ålder dom än är i.
Min farmor miste sin son( min farbror) i en druknings olyka för ca 25 år sen.
När jag såg min farmor då hon fått dödsbudet av Krim som va hemma hos henne.
Är det värsta som jag har upplevt, min farmor och min farbror bodde på samma gård och farmor hade något att göra varje dag. Hon lagade mat m.m. Farmor hade något att sysslesätta sig med som var både uppskattat och trevligt.
När min farbror dött, så dog min farmor lite granna, hon tyckte att livet inte va så kul längre. Det var inte samma farmor längre, lilla farmor gick bort 4 år senare och nu så vilar båda i samma grav som farfar. Saknaden blir man aldrig av med, men deras minne lever kvar i mitt hjärta. Jag tror att vi alla sakanar nära och kära som har gått bort och det är ok att få göra det. Men blir det för jobbigt, det finns alltid nån som vill lyssna och det tycker jag är mycket vikigt att man hjälps åt med detta. Det har stärkt mig genom åren. En stor kram till alla <3 <3
Tack underbara Pernilla! Så fint du skriver om detta! Jag blir alldeles tårögd! Du är världens finaste person <3 Varmaste kramar från mig <3
Tårarna rinner direkt, stackars familj…ja vi ska vara glada för våra barn, man är Alltid orolig för sina barn…det bästa som finns..
Orkade bara läsa helt kort…
Kramar från Gizze
Jag miste min mamma i lördags. Hon somnade in, utan föraning, endast 68 år gammal. En mamma är en mamma, även om man är 43 år. Saknar henne så, det gör så ont så jag tror jag går sönder…
Ja fy vad hemskt… Finns inte ord.
Trevlig måndag
Kramar från Victoria på http://www.victoriasprovkök.se
<3
Fy så hemskt! Det går inte med ord att beskriva hur stor saknaden kan bli efter ett saknat barn eller annan anhörig. Snyft!
http://junitjejen.se
Jag miste mitt barn när det fortfarande låg i magen. Trots att jag aldrig fick möta mitt barn så blev det en otroligt stor sorg och jag har fortfarande svårt att umgås med vänner som har små nya barn! Jag tänker så mycket på dessa föräldrar som blivit välsignade med ett barn och några få år senare förlorat det. Den smärta jag levt med efter missfallet är inget emot vad dem känner just nu!
Ber en bön för jordens alla människor som känner någon slags sorg!
Kram till er alla!
Ha aldrig skrivit till dig men läser och tycker om din blogg. Du har ett stort hjärta Pernilla och tack för att du nämnde detta. Bor i Connecticut, USA och bor inte så långt ifrån skolskjutningen. Min man är kamraman och har varje dag filmat nyheter angående detta förskräckliga som har hänt. Det går inte att beskriva hur alla har tagit detta så hårt, det berör oss alla. Det är många New York bor som flyttar hit till Connecticut för att det är ganska fridfullt och har en massa bra städer men nu vet man inte längre om den saken, man är inte säker någonstans. Har själv en 3-åring och jag kan inte föreställa mig att förlora honom. Tack för sådan underhållande blogg! Kram Anette
R.I.P. alle de barna. Og Gud gi foreldrene styrke.
(gråter)
Mine tanker går til de som har mistet sitt barn.
Att förlora ett barn eller en förälder i unga år är obeskrivligt svårt. Jag är i 20-årsåldern och förlorade min mamma i en olycka för drygt ett år sedan och orden du skrev om att försöka kämpa vidare varje dag ”hit right home”. Tack för en fin och underhållande blogg! Kram
jag det är frukatnsvärt det som hänt man kan ej föreställa sig den sorg som dessa föräldrar känner. att beöva förlora ett barn på detta vis ellr huvudtaget är hemskt ! Min största fasa har alltid varit att min dotter eller barnbarn ska bli utsatt för något hemskt där ´jag förkorar dom förevigt hemska tanke…. så jag kan bara ge mittt vrmaste deltagande till dessa förädrar och känna med dom i denna svåra stund… tackar min lyckliga stjärna för varje dag jag har med min dotter och barmbarn och är tacksam för att jag får vara en edl av deras liv…../mammma & mormor