Ensam mamma söker

Idag har Pernilla och jag varit i Fisksätra – en förort till Stockholm. Där mötte vi Stadsmissionen och fick se med egna ögon det arbete som hundratals människor runt om kring i Sverige  gör för att förbättra och underlätta situationen för de tusentals människor som idag lever i fattigdom – i Sverige.

Vi besökte kyrkan i Fisksätra där bland annat diakon Pernilla arbetat i 13 år.

Vi fick träffa fyra helt fantastiska ensamstående mammor. Fyra starka, modiga, utsatta – väldigt ensamma mammor. Deras tigerhjärtan som slår enbart för överlevnaden av sina barn – de måste dra upp sina ungar – deras hjärtan pulserade i rummet. Mellan salta tårar, trånga struphuvud som krampar för att hålla gråten tillbaka berättade de sina livshistorier för oss.

Kvinnor som är födda i Sverige men aldrig accepterats. Mammor som tappat fotfästet, så som vi alla gör ibland, men fallit djupare ner i avgrunden än vi med ”tur”, nätverk eller med andra förutsättningar.

Ensamma mammor som flytt över svarta hav för att komma hit,  som lärt sig flytande svenska och ändå förlorat hoppet och fallit ner i papperslösa avgrunder. Pojkmammor som vars enda önskan är att kunna mätta sina tonåringars kurrande magar.

Kyrkan gör enorma insatser i vårt land. I varje stad finns en kyrka dit människor kan komma. I varje stad finns det människor som kan och vill hjälpa… Är du en av dem?

En av mammorna började gråta när fon berättade att hon fått några dricksglas. Allt hjälper.

Att hjälpa de som är närmast är som att handla närodlat. Du ser, känner och smakar skillnaden.

En mamma blir av med sitt boende i december. Hon står utan bostad till sig och sina två små snälla pojkar. Hon blev bortgift som 13 åring och mamma som 15-åring. Med en narkoman till make flydde hon till Sverige. Här kämpar hon för att stå rakryggad inför sina barn. Hon drömmer om att bli barnmorska. Hon förlöste en grannes bebis redan som 15 åring. Eftersom hon själv var mamma redan då.

Öden… kvinnoöden… Runt om kring oss finns de. Kvinnorna. Vi ska hjälpa där vi står, tycker jag. Visa medmänsklighet. Kärlek.

En mamma berättade att hon inte hade någon att prata med på tre månader. Hon satt isolerad med sitt barn i lägenheten. För rädd för att gå ut. För rädd för att be om hjälp.

Så små saker… en hand på en annans. En kram. En jacka.

Vi kan alla göra någonting. Vi kan alla göra allt.

Hitta din närmaste kyrka på Svenska kyrkans hemsida 

Leksaker, vinterkläder, vinterskor – här, nära dig. Idag.

Visst kan ni se ljuset kring denna präst. Visst glittrar hon lite? Oavsätt religion så tar hon emot dessa människor. Oavsätt bakgrund. Hon bär en bit av universum inom sig. Hon ger lite av det hon har. Det kan vi alla göra.

Namaste