Visar inlägg från "emilias-familjepussel"

Behovet av stillhet

Hej på er❤️

Livet är verkligen underligt och fantastiskt. Att utvecklas. Falla. Få nya grenar. Inse nya saker. Rota sig. Växa. Förmultna och bli pånyttfödd.

Denna sommar har varit galen. Spanien var mest jobb. Sverige sommaren var bara jobb. Sommarturnén en succé och så mycket kärlek. Och jag är precis där jag ska vara. Hela pandemin förberedde mig för denna sommar. Detta kall.

Min vision med sommaren var hela tiden – spread the Word. Det var vad som kom till mig. Sätt din vila åt sidan. Detta är vad du förberett dig för.

Alla år av ändlösa soltimmar. Beachklubbar. Sociala sammankomster. Vin. Resor. Upplevelser. Allt är ett pussel. Och jag har funnit så många bitar nu.

Nu några dagar av STILLHET.

Tänk att ett helt samhälle byggts upp på tron att kollektivet. Bekräftelsen från andra. Energier från dem runt omkring – är du.

När du egentligen är DU. Inte förändra du på riktigt inser vem du är. Kan du kliva in ärligt i kollektivet och inte tappa dig själv. Annars är det precis det vi gör . Hela tiden. Tappar oss själva för att tillfredsställa andra.

Bloggen har ju varit ett verktyg för mig under många år. Skrivandet alltid mitt främsta vapen.

Klickade igenom mig bland mina kategorier här på bloggen. Det är verkligen en resa. En livsresa.

Så mycket liv. Så många skiften.så många insikter, toppar och fall.

Ni som läst länge vet att jag var chefredaktör på Nyheter24 mammasajt. Där plockade jag in andra mammor , skapade content och det blev ett litet Mama community. Jag fick styra allt . Va med och skapa det som idag är självklart men som då inte fanns. Marknadsföring på nätet. Med lindan av youtube , influensers ( bloggare ) mm

Det jag var då. Ung mamma. Mitt i den smet som jag växt upp i på Stureplan men i vuxen kostym ( Louboutin och designers kläder ) Karriärsdriven. Prestigefull. Driven av att hänga på rätt event. Vara de rätta eventen. Goodiebags. Pulsen. Bli bloggarnas coach och mentor. Stora fester. Middagar. Sociala sammanhang VARJE DAG. Vidare till familjeliv.se. Lära sig forums nakna sanningar och tekniken bakom. Långa reportage och gammeltidningar. Erfarenhet. Lärdom.

Därtill mamma. Fru. Vän. 120%.

En krasch . En pulsåder i själen gick av. Jag brann ut. Hela den resan står det lite om. Vissa inlägg är lösenordsskyddade. 2011. Insikten att jag måste vara ärlig. Mot min själ. Att hjälpa andra går inte om du inte lyssnar på hjärtat. Om du ska försöka leva andras drömmar men låta dina vara skuggor .

Jag blev till aska. Hela min föreställning om livet brändes ner .

Jag fick rita om min karta. Med nya penseldrag. I perioder tror jag ingen riktigt förstod vad som pågick.

Inte ens jag själv. Det var som en autopilot. Överleva eller dö. Glöden pyrde. Askan blåste bort. Elden slocknade men blev till kolbitar. Inuti kolet fanns diamanter. Jag visste det. Jag kände det. Jag behövde tänka om – göra om. Göra rätt. Lyssna på Hjärtat.

Jag behövde starta om.

Jag började strukturera mitt liv.

Vad ville jag?

Vilka fanns i mitt liv ”på riktigt”

Var mådde jag bra? Och med vilka.

Vilka tillät mig att vara JAG.

När var jag lycklig?

När föll jag?

När gick jag in i roller?

Vem ville jag vara?

Familjen? Två små barn och en man som byggde bolag. Vart fanns jag? Lära mig att Be om hjälp. Sätta gränser. Släppa förutfattade meningar om VEM man måste vara. Hur det ska ”se ut”

Ur askan steg en stark. Trygg. Revansch sugen kvinna. Jag föll som flicka. Klev ut som kvinna.

Genom åren blev kvinnan ett väsen. Jordad. Starkare än någonsin. En urkraft. Idag knappt mänsklig ( jodå klart jag är människa med alla fel och brister men idag accepterar jag dem. Förlåter mig själv. Och andra. Och där – glimtar ett väsen fram – helt utanför den 3 dimensionellt värld vi lever i )

Jag satte mål. Utifrån mig själv. Insåg att jag var ansvarig. Att jag var chefen. Regissören – i mitt egna liv.

Och jävlar vad snabbt det gick. Att krascha. Att drabbas av insikten att så mycket kring oss är FAKE. Smög sig på. Det gick långsamt. Men det här – det gick snabbt ( i en dimension- men kanske långsamt i en annan )

Yogan blev allt viktigare.

Frankrike blev banbrytande . Bali mitt startskott. Indien min bekräftelse. Sen kom Corona.

Resan till lycka. Trygghet. Ögonöppnaren gick snabbt men ändå steg för steg.

Var det här livet? Kunde jag styra. Kunde jag välja? Kunde jag säga nej? Kunde jag låta bli att ta in lägre energier? Kunde jag kliva av tåget. Men ta plats i loket ändå? Kunde jag se på men ändå vara i centrum av händelserna?

JAAAAAAAAAAA!

Genom att praktisera. Öva. Falla. Vara ÄRLIG. Sann.

Världen jag lever i nu är färgsprakande . Lugn. Harmonisk. Jag ser plötsligt andras agerande. Ser osäkert. Längtan. Efter det där som egentligen inte fyller tomrummet.

Men man måste inse det själv. Man måste landa i detta själv. Jag kan inte predika. Bara vara.

Sociala medier skadar så många. Men kan också användas som styrka. Inspiration. Som pepp. Att rensa i sina flöden. Att radera appen.

Att börja lyssna inåt. Vem är jag. Vem vill jag vara. Skriva ner detta. Påminna sig själv om det . Varje dag. När vi vaknar.

Varje dag.

För varje dag räknas.

LEV.

Lev.

LEV.

Idag . Utifrån kan det se ut som om jag är där jag var när jag krascha. Massa järn i elden. Företag. Arbeten i olika branscher. Bollar i luften. Yogamattor, event, många dagar, nya varumärken att lansera.

Men vet ni vad . Jag är inte samma. Jag är helt ny. Jag är inte båten, fisken. Stormen. Bråtet på ytan.

Jag är havet. Hela havet. Hela sjön. Hela bäckens som hittat hem. Men konstant i rörelse. Finnandes nya vägar att expandera.

Namaste

Nova min Nova

Att ha tonårsbarn är nog det svåraste jag gjort . Som småbarnsåren där man konstant undrar om man gör rätt. Han de sovit för mycket? För lite? Är de sjuka? Är de friska? Andas de? Lever de? Kan de skada sig? Akta dej! Äter de tillräckligt? Äter de för mycket?

Hur går det när mamma inte är där? Är de glada? Ledsna?

Allt det där fast med en verbal, stark, retoriskt skicklig, 168 cm lång skönhet som faktiskt ofta vet bättre än både samhället och jag. Som ger mig korta stunder av magi och resten av tiden flaxar runt och utforskar livet.

Här fick jag landa. Med äggröra efter boxning. Fina samtal och skratt. Jag vet att det är kort. Som en natts sömn när barnen var små. Man vet inte när det kommer tillbaka. Men jag älskar dem. De små stunderna. Och som en klok kvinna sa till mig Gör du ett bra jobb så flaxar de ut ur boet, är borta ett tag, sedan gör de en U-sväng och kommer tillbaka. Än är du här – men du är snart redo att flyga. Då kommer jag att sitta på en pinne och hoppas att du vill komma tillbaka om så bara på besök.

💖💖💖💖💖

Instagram