Visar arkiv från april 2018

Känslor

En taxi kom och hämtade upp mig, det är en stortaxi, alldeles för stor för lilla mig att resa ensam i. Men när jag satt mig i bilen inser jag att den är fylld med änglar. Bredvid mig sitter min guide och alla är de där. Alla dem som guidar mig, skyddar mig, leder mig.

Min resa:

Jag faller i gråt. Inte bara för att jag nu reser mot en horisont som jag nu är redo att möta, inte bara för att mitt fysiska väsen redan Längtar efter barnens uppenbara närvaro eller min livskamrats varma blick, utan för att de så tydligt visar sitt stöd. Allihop. Barnen, min man, mina änglar och min guide som aldrig avvikt från min sida även när jag tvivlat om de någonsin funnits ett högre jag.

Jag tvivlar inte längre. Jag är fylld till bredden. Med ödmjukhet, tacksamhet och en känsla jag ännu inte riktigt kan sätta orden på. Är det ro? Jag får återkomma…

Namaste

I luften…

04:00…. lyssnar till barnens andetag….

04:03 Fernando sätter sig upp och på vårt alldeles speciella sätt skickar han mig en tanke.

Är det dags nu?

Ja det är dags nu skickar jag tillbaka.

04:05 Jag kysser min man, denna underbar, starka, trygga och goda man. Vi som mot alla odds ändå valde varandra. Och 17 år senare är han fortfarande min livs kärlek.

Det är dags nu…. att ta steget och ge mig själv min 35 års present. Månader av planering, år av drömmar. Veckor av beslutsamhet.

Mitt liv.

Mina vänner har frågat om jag är nervös. Hjärnan har svarat nej.

Kroppen har känts som en fjärilspuppa. Vibrerande, skör men med ett skyddande skal. Stark.

Jag är redo nu. Jag kommer nu.

Min familj har det bra. De supportar mig. De stöttar mig. De finns med mig.

Bali, jag kommer nu.

Instagram