Innanför murarn ser ingen om du gråter.
I både slott och koja pågår så många skådespel att både Hollywood, Bollywood och Trolliwood skulle ha material över till stjärnstopp och tillbaka. Överallt sitter människor och ältar, andas in och lever sina mardrömmar. Sina sorger.
Överallt omkring oss går skuggor av människor som känner sorg, som lever tankar om vad de skulle kunnat ha varit.
Du blir inte vad du tänker , du blir vad du gör. Tankens kraft är stark. Men handlingens kraft är starkare. Det är den som gör skillnaden. Att göra. Inuti huvudet är tankarna skyddade av tjocka murar dit ingen ovälkommen gäst är välkommen. Men att göra, är att visa. Att göra är att öppna grindarna och släppa in åskådare. Åskådare med kritiska ögon och ibland skarpa gälla röster.
Men det är också en chans att bjuda in andra, andra som ger stöd, som peppar, som du kan inspirera. Som hjälper dig att nå framåt.
Var inte rädd att misslyckas. Att ”misslyckas” är att lära. Och egentligen finns det inget miss lycka nde. Det finns bara ännu en möjlighet, ännu en dörr att utforska. Miss lycka gör dig egentligen en tjänst. Hon lär dig något du behöver bära med dig.
Du kommer att nå dit du ska, lyckas du inte beror det kanske på att du behöver lära dig mer, eller att du på vägen ska inse att du egentligen ska gå någon annanstans.
Glöm inte det. Miss Lycka ….
Namaste.
Vilket klokt sätt att se det på, har aldrig tänkt så! Miss Lycka – så vackert!!!<3
😉
Säger som Ann skrev.. Nästan läskigt hur denna text träffade mitt i prick..jag har kännt länge att jag håller på att gå in i väggen skulle jag tro.. Sliten o stressad i själen pga många saker. Din blogg har hjälpt mig att att hålla mig flytande och jag har försökt att göra allt för att finna ett lugn från stress o ångest.. Ibland går det men igår var en jobbig dag. Jag älskar min sambo till tusen men ibland nuförtiden är vi i total obalans.. Småbarn hoppas jag är anledningen för vi har varit tillsammans så länge o han är min själsfrände.. Vi har bara tappat bort oss och jag hoppas att vi båda vill komma tillbaks till de vi hade.. Nu låter de som att vi har de jättedåligt men de är bara ibland och jag sjunker så lågt då. Hade ni det extra jobbigt under småbarnsåren? Finns det hopp? 😉 stor kram till dig som hjälper mig med dina fina texter så mycket!
Hej Maria<3 småbarnsåren är tuffa och visst har vi dalar. Och när barnen var små var det extra kämpigt , såklart. Kommunikation och lyhördhet är AochO i en fungerande relation och just i småbarnsåren är detta svårt... Man är i olika faser ibland. Hört talas om 3 års krisen? 7 års krisen och 11 årskrisen? Rid ut stormen, prata med varandra -
Om just att det är kämpigt och vad ni kan göra för att hjälpa varandra! Massa styrkekramar
Tack! Just nu känns allt mycket bättre. Vi fick en dag helt ensamma tillsammans och det var precis vad vi behövde. Är precis som du säger, viktigt med kommunikation och att se till att vi får tiden för bara varandra ibland.. Som sagt jag tror att jag är lite sönderstressad och tar minsta lilla motgång för hårt.. De där kriserna hade jag inte hört talas om, vi har varit tillsammans i 16 år så de Har vi nog redan klarat av då 😉 fast dottern är 3 om de va så det menades hihi kram
Tack för dina fina ord!
Väl bekommen, tack för din kommentar! Kram
Nästan läskigt att läsa detta. Det beskriver precis mig, just nu. Jag har ramlat ner i något mörkt som inte är likt mig alls! Jag som alltid lyckas se möjligheter i motgångar, blir sporrad av dem, alltid…men inte den här gången. Så läser jag dina ord och bestämmer mig för att göra som jag alltid annars gjort: att komma igen, starkare, bättre. Så tack för en mycket bra text
Ibland undrar jag vad det är som gör att man kan känna sig misslyckad tillsammans med andra människor? Detta hände mig igår…ett möte med andra som gjorde mig liten grå o missförstodd… Där jag kände mig misslyckad…för jag inte fick möjligheten till att visa vem jag var. Människor som tyckte jag var ointressant för att inte jag var som dem…då jag oxå önskar att jag var som dom för då hade allt varit så mycket lättare…ett sammanhang där jag försökte slå knut på mig själv för att passa in men det blev bara fel…känner mig misslyckad o försöker se vad jag kan lära av detta…varm kram