Egot försöker alltid dra oss från här och nu, berätta saker om oss själva och om andra. Kritisera, vara missunnsam, girig. Egot vill gärna inte leva i nuet. Egot vill ta oss någon annanstans.
In i något där vi inte är.
Till en plats där vi tror vi vill vara.
Vi blir trygghetssökande och vi börjar leva livet utifrån våra rädslor.
Vi skapar trygga nischer där vi känner oss hemma och kan möta likasinnade. De andra känner sig hotade av oss om vi bryter mot de oskrivna reglerna och tänker utanför ramarna, eller gör något som de andra inom nischen inte vågar eller tror är möjligt. Vi är flockdjur kallas det.
Istället för att våga gå sina egna vägar väljer de att döma andra, prata illa. Dessa människor når aldrig långt i livet. De dömer. Trycker ner. Allt för att återskapa balansen och inte sticka ut i nischen de valt kalla sin egen.
Deras Egon och självkänsla blir rubbade av fria själar som vågar leva sina liv fullt ut. Istället för att döma borde de inspireras och våga mer i sina egna liv.
Det är först när vi slutar döma andra. Leva i nuet och istället inspireras och glädjas. Som vi verkligen kan leva. Känna sann lycka och öppna dörrar vi inte trodde fanns. Fast de finns där. Framför dig.
