I dag har jag varit på det traditionsenliga ”Lussetåget” på Astrid Lindgrens Barnsjukus. Vi är ett gäng artister och programledare som varje år möts upp och överraskar barnen på sjukhuset med att sjunga julsånger och dela ut julklappar till dom. Detta känns oerhört viktigt för mig att vara med på , och de år som jag inte kan, pga Julturné t ex känns alltid lika tråkiga. De här barnen behöver mer än någon annan ett avbrott i vardagen och en liten dos julglädje…! Och nu var jag hemma och ledig så jag kunde delta!

Hela Tomte-gänget samlat!

Kristin Kaspersen ( som är initiativtagare till detta fina event) Molly Sandén, Malin Berghagen,Danny Saucedo, jag , Tobbe Trollkarl och Nasim Al Fakir.

Finaste systrarna Malin och Kristin tillsammans med Sanna Muray Sahlander som basar för Astrid Lingrens Barnsjukhus

Hela EMD omringade av två snygga tjejer!

Kristin och Tobbe och alla vi andra hoppas att vi lyckades sprida lite glädje iallafall till dessa små hjältar som kämpar med sina skador och sjukdomar och kanske inte ens får fira julen hemma …

Mycket känslor kommer det att bli även i kväll när jag medverkar på ”Svenska Hjältar-galan” på Cirkus. Jag har varit där i dag och repeterat mitt nummer och VET redan nu att det kommer bli många tårar ikväll när man får ta del av dessa hjältars fantastiska insatser!

Dessutom är den RIKTIGA Tomten på plats! ( Eller om det var en bonde….?!) 😉

Nu börjar galan strax och jag och Susanne ser fram mot en minnesvärd kväll fylld av tårar men även lycka..! Kram på er alla fina bloggläsare och hoppas att ni också får en fin kväll.

Det är med sorg i hjärtat och med tårar som rinner ner för kinderna som jag sitter och läser på nätet om den fruktansvärda mass-skjutningen i USA.

Så många små oskyldiga barn som har mist sitt liv alldeles för tidigt!!

Såg en pappa som talade på en presskonferens – eller försökte  tala – han var så fylld av sorg att han kämpade med varje ord när han beskrev sin lilla dotter som inte längre fanns i livet…!

Han sa : Jag vet inte hur man tar sig igenom en sån här sak och hur man går vidare…

Och just det måste ju vara det absolut svåraste när man har mist sitt barn.

HUR går man vidare…?   Hur orkar man leva med sorgen? Hur orkar man se alla andra som lever vidare sina liv som om ingenting har hänt…

Och när jag sitter med alla dom här tankarna som mal i huvudet, så minns jag ett brev som jag fick av bloggläsare Paula när vi träffades nyligen i Göteborg.

I brevet skriver Paula om en bekant till henne som förlorade sin lilla 7-åriga flicka i en drunkningsolycka i familjens pool i somras, och som skriver om sin sorg på sin blogg.

Jag börjar läsa. Och tårarna slutar aldrig att rinna…….

Mamma Helena skriver om den bottenlösa sorgen och saknade efter sin lilla Julia.    Och jag håller precis med Paula.

Det är den absolut vackraste och sorgligaste blogg jag någonsin har läst!  

Det som Helena går igenom just nu måste verkligen vara helvetet på jorden. Och hon skriver så fruktansvärt ärligt, naket, vackert och kärleksfullt om sin lilla flicka och om hur omänskligt jobbigt det är att gå vidare i livet efter hennes död och att tvingas leva vidare med saknaden och skulden av att inte kunna finnas där för sitt lilla barn längre….

Samtidigt  har Helena 5 underbara barn – Julias syskon – som ger henne kärlek och kraft, men som också gör att hon varje dag måste  kämpa för att vara stark och en bra mamma , samtidigt som del av henne dog tillsammans med Julia…

Jag har gråtit så mycket när jag har suttit och läst,  och känt så med Familjen och den oerhörda sorg som drabbat dom .

Samtidigt har jag känt en sån oerhörd tacksamhet över att jag har mina älskade barn i livet, men också rädslan över att något skulle hända dom , och hur jag då över huvud taget skulle orka gå vidare.

Det är det som är det värsta. Man kan kan ju aldrig nånsin veta.

Olyckan kan drabba oss alla.

Vare sig det handlar om små barn som blir ihjälskjutna i USA, eller min väns dotter som blev skjuten i Sverige –  eller en liten flicka som drunknar i en pool….

Älskade Julia är det vackraste och sorgligaste jag någonsin har läst .

Citat ut bloggen:

//Älskade Julia, om tårar kunde bygga en trappa och minnen en gränd, då skulle pappa och jag gå rakt upp i himelen och ta med dig hem igen.//

Alla mina varmaste tankar går till er som har förlorat någon ni älskar,  och som kämpar vidare varje dag trots sorgen och tomheten…..

Eftersom jag hade datastrul i Göteborg och inte kunde blogga från datorn, så kommer här en liten försenad resumé över lördagen.

Dagen började med en lång sovmorgon. Jag hoppade över frukosten och sov tills jag vaknade istället. Det är den största lyxen för mig!

Inget snällt ljus i badrummet dock. Ser ju ut som jag har stora påsar under ögonen och inte är ett dugg utvilad , ha ha….

Slank ner till hotellobbyn där det var LOPPIS!

Hittade en hel del faktiskt ! Några CD-skivor för 2 kr styck, samt två stora kaffetermosar med pump för 20 kr styck bland annat!

Min gamla Let´s Dance-kollega Camilla Läckberg  var i stan för att signera sin fina barnbok ”Super-Charlie”, så vi bestämde att jag skulle möta upp henne och hennes man Martin på deras hotell, efter signeringen.

Dom bodde på hotell Dorsia som hade den här härligt kitchiga entrén!

Och så här trrrrrevligt började vi!   Med varsin grymt god Bellini!  (Champagne och Persikopuré)

Camilla är en flitig Twittrare och dokumeterar allt med kameran! Precis som jag!

Robinson-Martin!

Vet ni hur gott det här smakade för en hungrig en som jag,  som ännu inte hade ätit frukost…!

Riktigt nice hotell måste jag säga! 

Vi satt i tre timmar och bara pratade och mös! Så himla mysigt! Jag gillar verkligen Camilla och Martin. Två riktigt sköna typer!

Sen var det dags för mig att ”gå till jobbet” . Dvs Julshowen på Nalen.

Där mitt sköna band med Peter Simson i spetsen väntade på mig i logen!

Redo för show!

Nån frågade om jag får hjälp med smink och hår när jag jobbar.

Svar : Nej, inte om det är shower eller gig. Men däremot om det är TV-shower eller stora fotograferingar. Då brukar alltid Jessica eller Anna och Maria fixa mig så att jag blir snyggare än nånsin!

Denna kväll hade jag bekanta i publiken; Joakom Geigert och hans vackra fru Tanja!

Joakims pappa Hagge Geigert  jobbade väldigt mycket med min pappa och även mamma när jag var liten. Vi bodde t om i Göteborg i ett år.  Jag gick i lekis och började sedan i 1:a klass i Skårsolan i Göteborg.

Under den här tiden blev Joakim och Niclas bästa vänner och umgicks jämt, och deras vänskap håller fortfarande i sig!

Kvällen avslutades med att ännu mer trevligt umgänge!

Lena Ph hade avslutningsfest på sin soloshow på hennes hotell Post. 

Förutom Lena satt jag även och pratade med Sofi (som är min gamla turnéledare och har jobbat med Lena nu i Gtb), Nanne  (som hade gjort Stjärnklart i Göteborg) samt Jakob (som kör Julshow på Trägår´n)

Det var dock en väldigt lugn tillställning,  så jag, Jakob och Nanne delade på en taxi hem till vårt hotell så fort hotellbaren stängde.

Ja, det blev verkligen skönt häng med en hel del kompisar på en och samma dag!

Har väl aldrig träffat så många vänner och kollegor från Sthlm,  som jag gör när jag är i Göteborg,  ha ha…

Den här morgonen startade jag med en skön låååång yoga på golvet i mitt hotellrum,  innan jag hällde upp ett varmt bad som jag la mig i efter att ha lagt en ansiktsmask innan , för att sedan efter badet inta min frukost i luuuugn och ro innan taxin anlände till hotellet för att ta mig till tåget hem till Sthlm i tid…….

NOT!

Så HÄR såg min morgon ut.  På RIKTIGT.

Tåget hem till Sthlm skulle avgå kl 8.35 i morse.

Kl 8.22 VAKNAR jag av att dom ringer från receptionen och säger att taxin är här (som jag beställt till kl 8 .15.)

FATTA den PANIKEN!!!   😯

Tittar på klockan och inser att det är alltså exakt 13 minuter tills tåget GÅR och jag är fortfarande i pyjamasen på mitt rum….!

Som TUR var så hade jag packat resväskan redan kvällen innan och lagt fram de kläder jag skulle ha på mig, så själva ”packa-ihop-proceduren” gik faktiskt väldigt fort!  Jag klädde mig på två sekunder,  fick hoppa över alla morgonrutiner och kastade bara ner necessären i resväskan innan jag tog hissen ner till repan och sen sprang ut till Taxin som väntade…!

Och som TUR är , så ligger tågcentralen väldigt nära Avenyn, så TROT ELLER EJ , men kl 8. 31 var jag framme och hade alltså hela FYRA minuter tillgodo innan tåget avgick!

Från sovandes i pyjamas på hotellet till att kliva på tåget på centralen på NIO MINUTER!

Inte så illa pinkat va?!   😛