Tiden räcker inte till, jag försöker landa efter hemkomsten och nu är det redan måndag! Hela mitt väsen skriker nej till dockskåpslekar, men ja till jobb och umgänge med dem som betyder nått.
Det är så intressant om man tittar på vilka man umgås med. Alla runt omkring oss, mig och min man, ja nästan alla. Är udda, vackra fåglar som flyger sina egna vägar. De lever liv fyllda med färgpaletter likt våra. Ständigt i rörelse mot nya mål, upstartes, nya jobb, nya hem på olika platser på jorden, crazy, turbulent. Väldigt lite ”vardag”. Blått blandas med rött. Grönt med vitt, regnbågens alla färger på en gång – kreativt kaos osv.
Tror ni man trivs bäst med likasinnade? Eller leker vi alla i ett stort dockskåp? Vissa gillar att ha ”samma som alla andra”. Andra skapar sina egna dockskåp genom att klippa ihop egna möbler, designa om dockorna och flytta vardagsrummet till toaletten.
Vissa av oss älskar de färdig målade mallarna, tror de behöver det. Mår bra av dem. Bra då. Men jag tror en del ”tror” de behöver mallar, fack, rutiner – men egentligen skulle leva upp, om de vågade… ? Likt i skolan kan inte alla vara ”lika” – mångfald behövs. Överallt.
Däremot så tror jag, att vi ”leker” eller väljer att leka med dem som ger oss utbyte. Glädje, inspiration. Ger de inte utbyte, så tänk om. Tänk nytt. Pröva att gå och lek i ett annat dockskåp ibland. Det är nyttigt.
Helgen spenderades iallafall med härliga vänner (som alla lever wild and crazy) och sensommar Sverige är verkligen magiskt!!! Har lånat bilder av gulliga, och helt bedårande vackra Bianca
Sötaste barnen sålde biljetter till kvällens konsert mitt i skogen.
Dessa två gobitar har jag saknat i sommar!!
Våra vänner från LA kom över på Lasses goda pizza.
Jag blir alltid anti ALLT när jag kommer hem till Sverige – som ni kanske märker *haha*.
Vill inte gå ut, vill inte umgås, vill inte bo på Lidingö, vill inte vara med och leka ”dockskåpslekar” med alla. Då brukar min man ta mig till mina barndomsplatser och påminna mig om varför jag vi valt att bo där vi bor. Samt skaka om mig och säga att nog lever vi inte i dockskåp. Vi lever i hem, fyllda med kreativa själar som brinner. Som möblerar om sina dockskåp. På Lidingö golfklubb har jag både spelat och jobbat. Där pågick en tävling där flera gamla kompisar tävlade, så vi kramades och jag fick sitta lite i bakgrunden och njuta av solen. Så Som jag får göra när jag ”vill”.
Min man påminde mig om att jag trivs här. Samt att jag fick påminnas om hur galet vackert det är. Och att jag aldrig, inte ens om jag försökte kommer kunna leka vuxna ”dockskåpslekar” med perfektion och likadana skor som alla andra. Jag är jag. Och för det är jag stolt.
Vad mer, jo, nya ekobutiken Paradiset. Åkte dit och köpte rawfoodglass! Mmm!
Har fått till yogaschema inför hösten. Vilket känns bra.
Så Namaste på den!
Visst är det roliga och leka med likasinnade som ger oss utrymme att vara den man vill.
Mitt yoga liv har precis börjat och det går inte att återvända. Livet fylls av så mycket mer möjligheter nu, MEN vem har sagt att det är lätt resa. Jag möter mycket motstånd och tyst dömande bland nära och kära som är svåra att hantera. Jag brukar övertyga mig själv och säga att så länge jag inte gör någon ont måste jag få leva MITT liv. Ett liv fyllt med utmaningar, glädje och förverkligade drömmar.
Tack Emilia, Du inspirerar mig att våga vara den jag är.
Birgitta
Fina Birgitta, att se en närstående förändras kan vara svårt, ofta blir man förvånad över hur sviken man kan känna sig av de hon tror ska bli glada åt att man vill förändra sitt liv. Men tyvärr är inte alltid så. Fortsätt och lyssna på din inre röst och de närstående och vänner som verkligen finns där kommer att acceptera och glädjas åt dina beslut. Jag tror på dig och det du gör är rätt! Varm kram
Hatar att passa in! På jobbet kallar dom mig ”morbida Marie”. Ja jag gillar udda mörker & magi. Lever i mitt hus intill ett vackert slott. Vi lever särboliv jag & min underbar man & två stora bonusbarn. Vi är ”udda” i allas ögon. Vi accepterar att vi är två människor som både behöver varann men även behöver oss själva. Jag vet att många hade önskat att leva så som vi gör men då går dom från normen & Gud det går ju inte!
Passa inte in
Utan passa på
Att leva………
Kram Marie
Vi som väljer att stå utanför normen får ofta stor prövningar livet och de som lever på linjen förändras ofta efter stora prövningar. Tack för din fina kommentar! Varm kram
Guapa,
Fantamig..du är mini mig 😀 Fast mycket klokare…
Njut nu av allt och ta fram gobitarna härifrån ibland + snart NY 😉
Mil besos/ Lolo
Tack snälla Lollo. Jag har samlat in alla i en ask för snö och regn varm kram
Lolo;)
Viktigt det där 😉
Hej o välkommen hem till Sverige igen!!! Som jag känner igen mig i det du skriver… Har själv varit bortrest 7 veckor o precis kommit hem till vardagen igen. Timmarna räcker inte till just nu, försöker hitta acceptans i det…så skönt för mig Att höra att det är fler än jag som inte passar in i den svenska ”mallen” hur man ska vara. Har alltid känt mig annorlunda, inte som Alla andra… Detta är svårt för andra att inse o har därför haft svårt att hitta andra som är som jag… Personligen ser jag det som en tillgång,att jag har förmågor som inte många har… Som gåvor!!!
Men ofta skulle jag önska att jag va som alla andra… Spela med i det sociala spelet… För enkelhetens skull…
Varmaste kramen Petra
Tack Petra, och du verkar uberklok! Fortsätt att leka utanför linjerna, och du är inte ensam, vilket är skönt att känna ibland… för nog känns det ensamt ibland <3 Varm kram
Å vilken booooost att komma in på din blogg och läsa
Älskar den!
Tack.
Kram <3
Ååå Johanna! tack snälla!!!