Idag är ingen vanlig dag, för idag ör det Internationella yogadagen för andra året i rad.
Yoga har förändrat mig. Yoga har omtumlat mig. Yoga har gjort nått med mig – den har påmint mig om vem jag är. Vem jag alltid har varit och vem jag ska vara.
Jag prövade yoga första gången när jag var 21 år gammal. Jag blev stressad. Men något i mig sa att stressen kom från rädsla. Rädslan att finna vad som fanns där bakom stressen.
Tre år senare blev jag inbjuden till en liten diskret innegård på Östermalm. Där mötte jag en liten skara yogisar som fyllde mitt hjärta med värme. Jag började förstå. Jag förstod att jag måste öppna upp. Släppa taget. Våga. Släppa taget. Det mest obehagliga som finns. Det okända.
Idag är jag inte rädd. Saker som förr stressade mig gör det inte längre. Människors som förr gjorde mig ledsen eller osäker berör mig inte på djupet längre.
Min kropp är mjuk, varm och full av lyckoendofiner. Det klarar inte allt för avancerade saker, men den är okej. Den är min. Jag älskar den, för det är vad jag fått. Det är upp till mig att ta hand om den som jag tagit hand om mina barn – som jag tar hand om andra.
Yogan har förändrat mig. Inte så mycket fysiskt som psykiskt.
Och allt börjar där inne. I själens innersta rum.
Namaste
