För 12 år sedan började mitt liv. Jag blev vuxen. Jag blev hel. Jag blev omsluten av det starkaste, varmaste och mest magiska ljus. Min dotter kom till mig.
Jag hade blivit utvald. Nova hade valt mig. Nova Mini Ru. Min cosmo Nova. All lycka samlad i en liten varelse.
Jag var så ensam. Inga kompisar hade fått barn. Ensam med alla känslor.
Ensam om att vara ung mamma. Men jag var så redo och Nova förgyllde mitt liv och den berg o dalbana det innebär att bli förälder.
Hon guidade mig in i journalistiken. Jag skrev och skrev. Arbetade med henne sovandes vid min sida. Hon inspirerade mig. Jag pluggade med henne.
Hon tände mina eldar för samhällsfrågor kring unga kvinnor. Hon tände ljuset i mörkret om vem jag verkligen ville vara. Hon blåste upp stormar inom mig. Hennes porlande skratt byggde murar av rent guld mot dem som inte trodde på mig. Med henne på min höft blev inget omöjligt. För inget är omöjligt.
Hennes söta andedräkt väcker fortfarande liv i de mest avlägsna delarna av min bottenlösa själ. Hon kom till mig. Hon valde mig. Det påminner hon mig om varje dag. Och jag är så outtröttligt tacksam över denna lilla, stora magiska varelse som bor i mitt hus. Som stått stadigt på egna ben sedan hon kom. Du är min bästa vän, mitt samvete, min ledstjärna, min råstyrka, min eld och det största som hänt mig. Jag älskar dig Nova Mini Ru.
