Visar arkiv från augusti 2016

Sverige

Älskade, krispiga, tysta, blåsiga, gråa, ingen ler Sverige. Jag älskar mitt Sverige. 
Redan på Arlanda där vi i natt möttes av ett tiotal hårt beväpnade män i tullen. Utanför var det hundratals.vet inte varför. 


Leon min sagoprins längtar hem till skolan och kompisarna. 


Lite ledsna är vi ändå … 

Men mest lyckliga!!! Hemma!!! 

Som jag tidigare skrivit så fascineras jag alltid över sådant som jag glömmer när jag är borta längre perioder från Sverige. Som att svenskar slå ner blicken. Som att svenskar titta lite konstigt på dig om du inte ser ut som alla andra. Eller att man inte håller upp dörren till varandra. Vi har ett ganska dömande folk. Men andra sidan kanske hela mänskligheten dömande just nu. I den världen vi lever.

 Jag vägrar. Är jag inte i en väldigt intensiv tanke så ler jag och hälsar på ALLA. Jämnt. Om våra blickar mötts. Jag tycker inte man ska döma någon utan att du hört deras livshistoria. Vi har alla en historia att berätta. 

Frågan är om vi har tid och lust att lyssna. Men om vi inte lyssnar hur ska vi då kunna förstå varandra? Hon inte har tid och lust ska vi vara försiktiga med att döma. 
Vi är alla ett enat land där vi alla kan hjälpas åt att sprida lite glädje till varandra. 
Småsaker som vi behöver göra för att göra en annan människa glad. Vill du förändra något? Gör det. Sitt inte och tänk, tyck och känn oro. Gör nått åt det! 
Pröva så får du se vad som händer :-)

Namaste 

Instagram