SEMESTERBLOGGEN
Morgonens sjukt svettiga powerwalk. Hade dock sparat Wahlgren & Wistams pod sen i söndags, så det var ovanligt trevligt ändå. 5.2 km känns så mkt längre än mina 9.5 hemma. Sanden och hettan är en tung kombo att ta sig fram i.
Mina fötter efterlängtad kärlek med skrub, massage och ny färg. Paradiset Solviks senaste pedikyr har suttit som en smäck i fem veckor 🙌
Tog en grym massage innan. Peppe har scoutat fram några toppen-damer.
En uppförsbacks-prommis en bit bort. Gulligt!
Hittade ett ovanligt hotellhus för at vara i Koh Tao. Riktig snickarglädje a la skärgården.
Förstås en finemangvy.
Hotellrestaurangen bredvid oss har alltid så otroligt vackra utsmyckningar. Ett välkomnande fågelbad, fast fyllt med blommor.
Ett av de liggande palmerna på stranden. Såå mysiga!
Gårdagens lilla magiska från solstolen 🌅
Kram från stranden
Men mina vänner, när jag kom ut igen, 15 minuter innan solnedgången tvättades mitt irriterade sinne bort. Vackrare än vackert.
Bara en kärleksfull staty från en lunchutflykt. Mer kärlek och omtanke 2020, tänker jag ❤️ ❤️
Ett dekorativt sätt att servera chicken satay på. Och det sista i köttväg som Peppe åt på Annandagen. Resten av semestern har han bestämt sig för att äta som jag lever. Helt utan kött och fågel. Hemma äter Peppe i nästan alltid min mat. Men det slinker med lite kött här och där.
Åt vi som vanligt på en av strandrestaurangerna. Testade de färska firrarna som huserar på isbädd och lockar in folk. Valde bläckfisk som grillades. Så gott det var, och potatis, mums!
Peppe var sugen på en liten tonfisk.
Utsikt över vår mysiga vik väl hemma efter våra mysiga middagskvällar.
Gårdagens promenadlunch. Upplagd på bananblad och riset intill i ett ”banantornshus”.
Vi kämpar på i värmen. Peppe joggar sina 3.5 km, jag powergår 5 km. Vi är lika matta när vi är färdiga. Var sjukt slut i morse. Vi tog en långpromenad på 5-6 km i går, utan träningsskor= ont i fötter och ben…
Eter träning, ett galen skönt dopp och en osedvanligt nyttig frukost med havregrynsgröt med färsk frukt och stekta ägg, mår jag som en prinsessa. Jag som aldrig äter gröt…
Senaste kvällarna har solen trillat ner i ett horisontmolnen. Alla som står uppradade med sina kameror och telefoner får lomma iväg utan den grymmaste bilden.
Men ljuset efter solnedgången, mindre bra eller ej, är lika vackert och smickrande som alltid.
Fick upp ett år gammalt minne i telefonen. Känns som häromdagen dock…
