Dimman är borta och himlen är blåare än de ögon som ser tillbaka på mig i spegeln. Tre timmar av yoga i en vacker stensal. Kan man verkligen glittra så här mycket efter bara tre timmar på mattan?
Med varsam guidning tar Malin, denna lilla vackra ljusälva oss igenom dagens första pass. Med mjuka rörelser väcker vi kroppen till liv. Andetagen. Musiken är varsamt utvald för att få oss att väckas till liv.
Liv. Jag lever. Här. Min insida fylls av en värme som avslöjar sig som små pärlor på överläppen. Det är inte ansträngning. Det är känslor. Sådana vi bär med oss varje dag. Sådana känslor som vi kapslar in med mer kraft än vad vi förstår.
Jag känner att jag här – och nu uppmanar alla – verkligen alla – att ta sig samman och boka en resa som denna. I denna stund inser jag att vi alla behöver det här.
Ser tillbaka på timmarna som gått.
Efter en timmes morgonyoga väntar örtte och färsk frukt varsamt uppskuret med kärlek. Ida, kökschefen är utbildad Rawfood kock med filmstjärnestatus bland oss som följt rawfoodrörelsen ett par år.
Är jag verkligen i paradiset på jorden? För visst är det här på jorden som livet pågår? Klart det ska vara ett paradis.
Åter igen ljuder den tibetanska klangen som får oss alla att i vår egna takt åter bege oss in på våra yogamattor för pass nummer två denna morgon. Lätta i magen går positionerna lätt att komma in i och snart flödar vi alla som en enda stor lunga i ett rum, i ett vackert gammalt hus, i en liten by, Sare, utanför Biarittz, vid den spanska gränsen, i Frankrike. Med bergen och ängarna som enda vittne på vår existens.
Jag möter min blick ännu en gång. Den är kristallklar. Sällan har jag mött mig själv med så få slöjor.
Namaste
