Visar arkiv från juni 2017

Misslyckad 

Vad skulle du säga om jag berättade för dig att allt var möjligt? Skulle du bli förnärmad och genast börja förklara för mig att det inte är sant? 

Skulle det väcka ett hopp inom dig om någonting du drömt om? Eller skulle du bara ta in texten och klicka dig vidare till nästa sida och läsa någonting annat?

Om Jag berättade för dig att med tankens kraft med inställning och mod så kan du komma precis dit du vill?

Om du pausar alla förutfattade meningar, om du istället kliver ett steg tillbaka och tittar på dina tankar, dina drömmar, dina känslor … vart hamnar du då.

Men om jag på riktigt sa till dig – att ingenting är omöjligt och du bestämmer dig för tro mig …. 

vad skulle du då göra med ditt liv? Vad skulle du göra? 

Det handlar inte om att måla med de stora penslarna och säga att ”jag vill flytta till månen” 

Den handlar om de små sakerna i livet som sedan leder till det stora. 

Vill du flytta utomlands? Vill du bryta upp ifrån en relation? Drömmer du om en annan karriär – men är rädd för att inte kunna försörja dig? 

Börjar med ett. 

Börja med att tro att det är möjligt. Gör sedan val. Små steg åt det håll du vill. Våga. Tro. Möter motstånd? Lär dig något av dem-  se det som att det är livet som försöker prata med dig – För universum vill alltid hjälpa dig. Motstånd är inte samma sak som misslyckande. 

Misslyckande är bara lärdomar som gör dig rikare. 

Våga. 


Universum håller dig om ryggen. 

Namaste 

Min oas

Blessed, ser ni att det står det på väggen vid fotbadet? 

Har inte riktigt hunnit med yoga på min oas Urban Om senaste veckorna.

Jag har känt mig asocial. Ändå vet jag längst inne att det är precis DÄRFÖR jag ska gå dit. För jag fylls av energi och kärlek från de andra. 

Jag lixom backar tillbaka till tiden då yoga var något privat, hemligt och ensamt. 

Där har jag redan varit. Och ska inte vara. 

Livet är så ibland… tre steg fram, två steg bak. Ett steg fram, fyra steg bakåt… ELLER? 

Nej så är det inte. Lever vi så, eller i ”tron” att det är så, så kommer vi ingen vart… vi måste bara lära oss att hålla oss borta från de normer som ett samhälle drivet av konsumtion och egoism konstant trycker på oss. 

Innan allt det där fanns ( iallafall konsumtion och all hets ) handlade livet om dem i det – människorna. Det handlade om naturen. Att följa och använda det som fanns omkring oss. Att bilda familj, föra traditioner vidare, berätta sagor, umgås och ta hand om dem omkring oss. 

Idag känns det verkligen som att jorden vänts upp och ner. Till och med våra minsta barn lär sig tidigt att prestige, konsumtion och daglig stress ( som vi männiksor inte är skapta för ) är något normalt. 

Nä, jag behöver mitt yoga community. Likväl som meditationen varje morgon.  Jag märkte på en gång jag kom in att jag varit borta. Jag var känsligare för energier, lästa bokstavligen rakt igenom männiksor som kommit dit av olika anledningar. Störde mig på folk i klassen som inte respekterar yogasalens oas. Allt sånt en lugn yogini inte ska ta in… 

Jag ska vara där för mig. För att orka. För att kunna föra det arbetet jag är här för att göra vidare. Då måste jag ladda. Och prioritera. 

Förlåter mig själv för att jag inte lyssnat inåt. 

Namaste

PS… Prioriterar du? Kan du förlåta dig själv? Kan du förlåta andra? Fundera på det… 

Instagram