Visar inlägg från "emilias-familjepussel"

Nyårskrönika

Gott nytt år på er!!

Detta året började med att en av mina bästa vänner drabbades av cancer. Redan då tänkte jag att livet är fan kort. Vi är här för att leva.

Hon levde sin dröm efter många år av planering och tvekan. Och då , där mitt i den drömmen får hon cancer.

Men allt gick bra . Hon var så stark som jag visste att hon va och herrejävlar vilken revansch hon fick.

Mitt år har varit mitt mest framgångsrika någonsin. Betat av samtliga stora yogafestivaler som toppnamn och petat ner mina största idoler och själv tagit plats där.

Därtill har succéerna med Pernilla avlöst varandra, hårt, tufft och stressande men fyllt med kärlek , glädje och än mer kärlek. Hon är värd all framgång och jag älskar att se henne lyckas med allt.

Det har känts sjukt, och mer än en gång har jag fått nypa mig i armen.

Jag har följt mig hjärta dedikerat och envist. Ibland i motvind men mest i medvind.

Privat har inte tidigt tiden räckt till. Barnen växer så snabbt och när jag inte stått på yogascenen eller slagits för min PW så har jag lagt all tid hemma med barnen ( när de velat vara med mig )

Min axel har läkt och jag är stolt över att jag låtit det ta tid.

Även om det varit frustrerande mer än en gång.

Jag kan väl summera året som ännu ett år fyllt med galna resor, upplevelser, skräckblandad förtjusning och ett år då jag mer än någonsin lyssnat inåt.

Jag skiter i yta, jag skiter i vad folk säger bakom min rygg, för de är bakom mig av en anledning.

2019 har varit ett år så jag kastat mig ut i det okända och läskiga, landat på fötterna och fortsatt hoppa.

Fan vad jag har hoppat i år.

Nästa år vill jag landa. Jag vill jorda mig. Jag vill köra ner fötterna i myllan. Jag vill vara i fler stunder. Uppleva djupet av själens röst.

Sålla, rensa, stå upp, väga mina ord och handlingar. Följa hjärtat. M

Men

Reality check

Jag slutar aldrig att förundras över människors småsinthet. Eller vad som sägs bakom ens rygg ( som man alltid får veta ) för jag får alltid veta.

Som om det egentligen va meningen från början. Att jag skulle få det i ansiktet.

Blir alltid påmind om mina egna brister och hur idiotiskt det är – Inget förändras. Världen vi lever i. Microcosmos. Alla lever i sina egna världar. Så även jag.

Det är vad som sker på insidan som gör skillnaden. Med hur vi mår.

Hur vi hanterar saker. Situationer.

Att spelets regler alltid är dem samma. Eller?

Har aldrig spelat. Behöver inte vinna. Vill bara ha harmoni. Glädje. Och den kan ingen ge min. Den måste jag finna inom mig.

Jag är sämst på att spela. Vill inte. Kan inte. Orkar inte. Och varför.

Enbart min inställning till situationer gör skillnad.

Vi har dock alltid ett val.

Reality check på låg nivå. På hög nivå.

Andas in. Andas ut.

Namaste

Instagram