Sista dagarna har jag haft många intressanta diskussioner med flera kvinnor. Jag älskar att prata med kvinnor. Urkraften vi bär på. Samtalet gällde något så banalt som ”att duga” . Åldrarna på kvinnorna har varit välgigt utspridda. Från 9 årig flicka, 17 åring ungdomlig flicka med panikångest över betyg, ung kvinna på 23 år med krav hemifrån, 30 årig småbarnsmamma, 36 årig utbränd fd elitidrottare till 46 årig småstadsbo med stora barn.
Det gör ont i mig när jag ser så mycket osäkerhet i samhället idag. Jag coachar som sagt unga tjejer i självkänsla och självförtroende, för jag tyckte mig se behovet som störst där. Kan man rusta dem inför framtiden – börja där. Men jag börjar tvivla. Stenmuren omkring mitt beslut att coacha unga tjejer börjar vittra sönder likt sten gör vid ett salt hav. Vad händer i vårt samhälle? Ska man inte som 9 åring vara befriad från oro? Som 17 åring se inga hinder bara möjligheter? Som 23 åring leva livets glada dagar och stå på sig? Som 30+ vara trygg med sig själv. Älska sig själv? Ska man inte som 40+ vilja ta hand om sig utan att gå till det extrema och vilja vara 30 igen?
Olika åldrar, men alla med samma funderingar, samma tvivel – duger de? Duger du?
För vem vill du duga, frågade jag dem. Vem vill du vara perfekt eller tillfredställande inför? Efter flera minuters funderade och bollar åt olika håll, kröp det ju fram hos de flesta – inför sig själva. I botten. Visst pratar vi om kollegor, partner, vänner, familjen med flera, men om vi bara fick välja EN. Oss själva. Vi vill vara nöjda med oss själva.
Vi talade också om när man ibland möter kvinnor som verkar ”nöjda”. Kvinnor som oavsätt storlek på kläder, skor, hårfärg eller bakgrund – uppfattas som trygga, med vad de är. Vad är det de har? Vad sänder de ut för signaler? Vad uppfattar DU – när du möter en sådan kvinna? Vissa blir irriterade. Provocerade, nästan förnärmade. Men någonstans där inne , kanske vi känner avund. Vad är då hemligheten mån tro? Bara vara dej själv. Som du är. Inte försöka vara någon annan. Att skönhet kommer inifrån har man fått höra länge. Öppna ögonen, och öronen – för nog stämmer det ändå? Om man slutar försöka vara någon man inte är, och börjar vara den man ÄR – vara okej med den man är, blir man inte lite mer nöjd då? Fredagssången handlar om detta. Så sträck på dig, le och var den du är. För jag är helt övertygad om att du är fin som du är. Det finns bara en av dig, så ta hand om dig <3
Namaste
