Vi hamnar alla där…. tvivel… rädsla… oro….
Efter en sådan känslostorm som det varit för mig sista veckorna är det nästan på given signal att dessa känslor kommer. Rädslan …
Men
-de kommer för att jag förväntar mig just det.
– Nu är det för bra, nu kommer det snart, oj oj, där kanske det var. Så här lycklig kan man inte vara…
Så hur gör man då? När rädslan kommer krypande? Jag har några väldigt bra och beprövade sätt: det vi måste börja med är att så snart dessa känslor kommer.
Säg:
– Hej, där är ni. Men ni är inte välkomna här. Jag känner er , jag ser er, men jag tar er inte till mig. Jag är här för att vara lycklig. Jag är här för att omge mig med kärlek, harmoni och glädje.
Så det kommer jag att göra.
Jag är regissören i min egna film, så även om saker inte blir som jag tänkt mig, eller oro och rädsla tar över – så väljer jag nu att släppa dessa känslor och luta mig mot kärlek.
Jag väljer att kliva av stigen som bär mig mot tvivel, rädsla eller oro om vem jag är, vad som är rätt och fel och istället förlita mig på att allt kommer att bli bra.
Om jag släpper oron och istället släpper in leendet och är snäll emot min själv. Om Jag ger mig själv en kram och viskar.
– Sluta upp nu. Släpp taget om det negativa och se allt fantastisk runt omkring dig istället.
– Nej inga OM. Bara gör det.
Universum håller dig om ryggen.
Du är bra, ja du är precis allt det du någonsin kommer att vilja vara. Allt finns redan inom dig.
Plocka bara fram det.
Namaste
