Andas…. snön vräker ner och vi är i stort sätt insnöade.
Jag älskar naturen. I naturen blir jag hel. Där får mina sinnen ro och jag faller på plats i min själs innersta rum.
Jag ser och tänker klart och samhällets alla laster släpper från mina axlar.
I min familj är jag ensam om denna kärlek, eller ja – barnen är inte där ännu. Att de ska förstå kanske eller så kämpar de med att vara mig olik.
Meditation i skogen är som ett kraftfält…
Ibland när jag kommer hem – försöker jag förstå hur jag kan ha så olika väsen omkring mig – men inser sedan att det är för att jag ska lära mig. Lära mig att de är här för att lära mig. Jag får släppa taget och i se att jag kan bara ta ansvar för mina känslor.
Jag krigar nog ändå på rätt bra med barnen och tvingar ut dem. För jag ser hur de lever upp i naturen de med. När de väl kommer ut.
Hahaha….
Blir också påmind denna helg om att människor kommer in och går ut ur ditt liv av olika anledningar…
Namaste
Visst är det härligt att vara ute i naturen. Så friskt och skönt i både kropp och själ.
Snart ska jag på yoga.
En skön och välbehövlig stund 🙏🏽
Ta hand om dig
Kram Sandra
Njut av din egentid, den är viktigt! Kram
Texten ovan (Life…) talar direkt till mig. Träffsäkert. Så verkar det vara <3
Väl bekommen;)