Den kommer krypande. Den kanske redan är där.
Jag minns det som igår. Golvet, minnesförlusten. Skammen. Ångesten.
Om man ser på statistiken har diagnoserna utmattningssyndrom och depression ökat.
Diagnosen akut stressreaktion har ökat med 73 procent de senaste två åren, och är nu den vanligaste diagnosen av alla sjukdomsfall i Sverige. Statistiken från Försäkringskassan visar också att kvinnor i 30-årsåldern är de som drabbas mest. Men det sker i alla åldrar.
Vad många (både arbetsgivare och individer) kanske inte inser är att utmattningssyndrom är en allvarlig sjukdom som det tar lång tid att återhämta sig från och som kan ge ökad stresskänslighet i hjärnan efteråt. Man kan till och med få permanenta skador i hjärnan av stressen.
Jag var bara 26 år när det slog till på mig. När kroppen i protest började högljut att protestera mot det liv jag förväntades att leva och så gärna ville leva – trodde jag.
Här kan ni läsa hela artikeln!
Idag är jag klokare. För jag måste. Jag måste ha kreativt tempo, men gott sådant. Jag måste jobba med goda männiksor med goda avsikter. Jag bara måste. Jag måste vara med folk som känns äkta och genuina. Som inte stjäl min energi. Som inte vill andra ont. Jag bara måste. Jag måste ha vänner som är helt trygga i sig själva, som boostar, driver och är starka. Jag bara måste. Jag bara måste yoga, träna, äta nyttigt. För annars går jag sönder. Och jag kan inte gå Sönder igen. Jag bara måste lyssna på själen och kroppen helt enkelt.
Läs artikeln. Noga. Har du något av symtomen BARA MÅSTE DU BRYTA mönster. Du bara MÅSTE.
Namaste
Tack…igen…som om jag skrivit det själv <3 Min väg tar år…år att kämpa…en sak som fördröjer det hela är mitt jobb. mitt jobb som är roligt, kreativt och innefattar att hjälpa människor, jag vill ha det kvar men vad gör mig sjukare- jo arbetsplatsen! Tyvärr inga goda avsikter, inget äkta, inget energigivande…bara motsträvighet och missunnsamhet. Jag märker hur jag kämpar med detta varje dag men får en käftsmäll varenda gång. Som en svart vägg. MÅSTE göra något
Emilia – tack för att du finns!
Ja Anna, du måste göra DET. Kram
Det tar väldigt lång tid att komma tillbaka, små små myrsteg! Och kanske några tillbaka också…
Och sen är det väl egentligen inte tillbaka vi drabbade ska, för hur bra var det då, om vi tänker efter? Vi måste någon annanstans, till ett nytt, bättre och framför allt lugnare ställe.
Känsligheten för stress är påtaglig starkare idag och det jag håller på att lära mig är ett annat ord: NEJ! Våga, orka säga nej, var inte rädd. Vänner (de riktiga vännerna) blir kvar ändå, de backar bara lite, av hänsyn till dig! Kram
Klokt Ulrika, och sant…. man ska inte tillbaka, man ska någon annanstans ❤
Kärlek i massor till dig idag ❤️❤️❤️
Känner igen mig så i det du skriver.
Jag vet att jag har utmattnings depression så det är mycket att jobba med och grymt tufft vissa stunder. Sakta men säkert ta jag steg i rätt riktning, om än dom är små ibland.
En refräng som jag brukar har med mig:
”Lyssna till ditt hjärta som vet var du känner,
det finns ingen annan än DU som bestämmer” 🎼🎼🎼😍
❤️❤️❤️❤️❤️🙏🏾❤️❤️❤️❤️❤️❤️
All kärlek till dig, tack för alla dina kloka ord och allt du ger ❤❤❤❤❤❤❤❤❤❤❤❤❤
Tack för din energi❤❤❤
Som att jag sagt det själv! MÅSTE:
Jag måste jobba med goda männiksor med goda avsikter. Jag bara måste. Jag måste vara med folk som känns äkta och genuina. Som inte stjäl min energi. Som inte vill andra ont. Jag bara måste. Jag måste ha vänner som är helt trygga i sig själva, som boostar, driver och är starka.
Du är bäst! Tack fina du för orden <3
MÅSTE. ❤